Etikettarkiv: rasism

ÄR DET CP ATT SÄGA BONDE ELLER BONNIGT ATT SÄGA CP?

Frågeställningen om vad man får och inte får skämta om är nog lika gammal som humorn själv. En besläktad fråga handlar om vårt språkbruk, vilka ord som anses diskriminerande och nedsättande och därför bör ersättas av nya.

Men vårt språk förses också stadigt med uttryck vars betydelse har förskjutits från det ursprungliga. Och där börjar knepigheterna på allvar. De senaste dagarna har jag på twitter orsakat viss ilska sen jag använde mig av två såna uttryck.

Det ena var ”cp” som förstärkning, typ ”cp-ont”. Det andra var ordet ”bonde” i betydelsen ”tölp med nollkoll”.

Jag fick stränga förmaningar från diverse gravallvarliga typer som hävdade att uttrycken var kränkande och sårande för föräldrar med cp-skadade barn och för de jordbrukare som förser oss med vårt dagliga bröd.

Men när jag använder dessa uttryck tänker jag ju inte på cerebral pares eller på bönder som plöjer åkrar. När vi under 80-talet kallade unga människor som mot en obetydlig ersättning tvingades utföra enklare sysslor på arbetsplatserna för ”ungdomsnegrer”, då var uttrycket riktat som kritik av ett system som utnyttjar unga, precis som svarta slavar utnyttjades på plantager.

Idag skulle man inte kunna säga ungdomsneger – ”neger” har fått samma rasistiska klang som en gång ”nigger”. Men hur gör vi med ord som cp, pucko, miffo, mongo? De används ju inte i positiv betydelse. Å andra sidan hade det kanske varit konstigt att använda ord som i grunden innebär något negativt i en positiv överförd bemärkelse. Det är väl knappast en fördel att vara handikappad.

Fast om jag tänker efter har vi på senare år börjat använda oss av ”galet”, ”stört” och ”sjukt” även då vi vill beskriva nåt bra. Vi säger ”galet gott”, ”sjukt kul” osv, även om det inte är positivt att vara galen, sjuk eller störd.

Frågan är om vi inte alltid rejpat ord som innebär ett handikapp för att förstärka det vi säger: dum i huvet, dement, debil, dåre, idiot, knäpp etc. idag säger vi istället cp, mongo, miffo, psyko, dampig, efterbliven. Så vad är dealen?

Och var går gränsen? Får vi ett rättvisare och humanare samhälle i samma ögonblick som alla upphör säga cp, bonde, bög, hora, fitta, fetto, blatte, svenne (fyll i det som saknas) och bara talar godkänd kanslisvenska?

Jag ställer frågan, jag har inte svaret. Men när jag slog tån i en tröskel i morse ylade jag: FITTA! Behöver jag säga att jag inte hade mitt eget könsorgan i åtanke?

Så, okej, horor, vad tycker ni?

(Och btw – följ mig på twitter, för där hänger jag jämt https://twitter.com/#!/unnidrougge )

STJÄRNA ELLER SJUKDOM

För ett antal år sen, kan ha varit 2004, gick min dåvarande sambo och jag över Medborgarplatsen då ett par killar som delade ut flygblad kom fram och ville diskutera hur samhällets tolerans inför brott begångna av invandrare ökat till det absurdas gräns. Flygbladet handlade om en svensk liten pojke som blivit mördad av invandrare. Givetvis fick man se en bild på den mördade gossen, flygbladet skulle ju tala till magen, inte förståndet.

Min dåvarande pojkvän, som ofta uttryckte arabhat och kom med lösningar som att man borde asfaltera hela Mellanöstern, gillade budskapet och bad om att få veta mera om organisationen bakom. (Ex-sambon är f ö samme person som flera kända svenska och norska författare valt att anlita som agent, däribland Guillou, Marklund och Holt… he he, så fick jag det sagt också.)

Jag sa åt min kille att det där var en vidrig politisk yttring och förklarade detsamma för flygbladsutdelarna, som hade sina likasinnade spridda över hela torget. Då hoppade ännu en person fram och började knäppa bilder på mig samtidigt som en av rassarna fräste: ”Tig, din marxistfitta!”

Jag minns inte vilka personerna bakom flygbladet var, jag har för mig att det var dem som stod bakom den årliga Salemmarschen. I den deltog bl a Sverigedemokraterna. Ett par dagar senare stod anhängare av denna grupp på Götgatsbacken, och även då fotades människor som inte välkomnade deras griller.

Sen dess har mycket skit flutit i kloakerna och många råttor kunnat äta sig feta på det tankegods som förpassats dit. Jag hade länge tänkt att dessa stolliga grupperingar var förhållandevis harmlösa; obehagliga, men ingen politisk kraft att ta riktigt på allvar.

Jag trodde fel.

Ett halvt decennium senare börjar SD-marschen mot riksdagen. Och medieuppslutningen blir total. Det spelade ingen roll att opinionssiffrorna bara låg på 5–6 %, SD stod enligt mätningarna på tröskeln till riksdagen och för det skulle Jimmie Boy belönas med en kraftig knuff. Inte heller var SD:s islamofobiska valfilm skäl nog att hårdlansera Sverigedemokraterna. Ja – jag kan inte låta bli att se det som annat än en lansering. Under själva valvakan fylldes SD:s tillhåll med fler journalister än Sverigedemokrater. Alla ville vara med när en ny stjärna skulle födas.

Och en ny stjärna föddes.

Idag riktas mediernas fokus på en annan ung, manlig islamhatare, nämligen Anders Behring Breivik. Han har visserligen begått ett av tidernas mest kallblodiga terrordåd, men istället för att demonisera honom (vilket definitivt skett om han vore en muslimsk terrorist) görs upprepade försök att humanisera den norske terroristen, som i mycket hämtat sin ideologiska inspiration från samma källa som våra egna Sverigedemokrater. Dag efter dag frontar de stora drakarna med hans välrakade, ljushyade nuna. ”Hur många har jag dödat?” får han lov att i jag-form ropa ut, killen som nu kallas vid sitt förnamn Anders.

Jag skrev i Expressen om den begynnande personkulten kring Norge-nollan. Föga har det hjälpt. Intresset kring hans person piskas upp enligt det simpla narrativ och den förenklade logik som medierna gjort till sin, precis på samma sätt som när intresset runt Sverigedemokraternas vittrade seger skruvades upp tills segern var ett faktum.

Vi förväntas tycka att det är fascinerande, rentav sexigt, med hot som kommer inifrån, hot som uppträder i dräkter vi känner igen oss i. Avstånden minskar. Sverigedemokraterna finns ibland oss, Breivik skulle kunna vara vem som helst, här – i vår omedelbara närhet.

Men tumörsjukdomar finns också inom oss. Skulle ni fråga tumören varför den försöker döda det system den växer inom, då skulle tumören säkert svara upprört att den har en större plan, att den tänker ta över systemet. Cancersvulster är en del av våra kroppar, de utvecklar nya blodkärl och vävnader som vårt eget blod rinner genom. Ska vi inte tycka att de är farliga då? Ska vi istället storögt studera deras skadegörelse och göra sjukdomen begriplig?

STOPPA INTERNETRASISMEN!

c_fredericton_009Så skönt det måste vara för politiker och kändisar och ”förståsigpåare” att internet finns. Internet är ”den goda fienden”. Allt som är snett skyller de på internét (märk väl betoningen på det sista e:et).

Bjästaskandalen – fy fan för internét!

Fildelning – ner med internét!

Rasism – skäms, internét!

Sexism – usch, internét!

Porr – blä, internét!

Skvaller – vik hädan, internét!

Pedofili – dö, internét!

Terrorism – lås in internét!

Ochsåvidare. Varenda mänsklig och samhällelig företeelse vi avskyr härleds numera till internet och sociala medier. Det är som om vi inte förrän nu har upptäckt att människor snackar! Och tycker. Tycker utav helvete. Vill exponera sig. Få kontakt med likasinnade. Bilda grupper. Vill ha råd och tips. Som om vi för första gången varseblir att det också i alla mänskliga sammanhang finns rötägg (glad påsk, förresten). Förut var äggen förpassade till insändarsidor, som säkert översvämmades av medborgares fördomar, förtal och missnöje. Idag är forumen öppna. Och då ondgör man sig.

Jag tänker inte gå in på FRA, Ipred, datalagringsdirektivet, ACTA – ni vet var jag står där. Men detta, att rulla upp internet som ett rött skynke och projicera varenda rädsla på det, det är tamejfan lika illa som gammal ”hederlig” hets mot folkgrupp.

Internet har blivit en syndabock av det enkla skälet att det ännu är främmande för det traditionella etablissemanget. Internet har blivit ”den andre”. Och beskyllningarna och demoniseringarna låter verkligen som det vi kletat fast på invandrare, judar, kvinnosakskvinnor, homosexuella … fyll i det som saknas.

Fredrik Reinfeldt använder uttryck som ”fult tryne”, Carina Rydberg kallar det för ett Vilda Västern, Malou har förfasat sig, Guillou kallar gammelmedia för ”riktiga medier” i motsats till bloggosfären m m, m m. Jag känner igen retoriken. Feminister och flator är inga ”riktiga” kvinnor, bögar är inga ”riktiga” män, araber är lömska, judar är snikna och under alltsammans bubblar ett Tantgredelinskt bigotteri – perverst snusk är vad som pågår där bakom koderna, snusk och kriminalitet!

Men välkommen till verkligheten. Vi har det samhälle vi förtjänar. Det visar sig öppet på nätet. Och till skillnad från prasselmedia, kan vi gå i svaromål, korrigera, kommentera, k-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a!

Ut på spelplanen, alla ni internetmobbare! Lägg er i. Ordet är ert och alla andras. Ordet är fritt!

Men ge fan i att ägna er åt primitiv internet-apartheid.