Etikettarkiv: politik

PETER OCH VARGEN

Om ni verkligen vill tappa hakan över svenskt rättsväsende och få inblick i en av vår tids stora rättsskandaler, då ska ni läsa historien om Peter Sundes nådeansökan. Sunde var talesman för The Pirate Bay och dömdes med buller och bång till både fängelse och ett hisnande bötesbelopp som nu gjort honom skyldig staten 100 miljoner kronor.

Bland annat får vi veta att Thomas Bodström ägnade sig åt hemligstämplad USA-korrespondens, och att flera inblandade i rättsprocessen (däribland domaren) varit knutna till den amerikanska underhållningsindustrin och dess välgödda lobbyorganisationer. Allt för att spänna musklerna och visa upp en elefantdans som skulle kunna vara parodisk om den inte varit verklig.

Amerikansk nöjesindustri har alltså känt sig så hotad av en svensk fildelningssajt att den tagit Sverige i örat med rena utpressningsmetoder. Sverige skulle nämligen riskera att utsättas för handelssanktioner om inte rättsväsendet lydde. Vilka intressen är det då som är så viktiga att den amerikanska upphovsrättsindustrin lyckades sätta vår svenska rättsskipning ur spel?

Är det rädslan att ett fritt kulturutbud kan underminera världens mest inflytelserika indoktrineringsapparat? Är bolagen oroliga för att vi ska sluta låta våra tankar, vanor och behov styras av den amerikanska drömfabriken?

I så fall kan ju nöjesindustrin ta en titt på de största torrentsajterna och andas ut. Det som där seedas mest är samma skit som ligger och trycker på topplistorna. Predatorkapitalismens mäktiga ideologiska överbyggnad är således tryggad.

Är det pengar? Ja, givetvis handlar det om pengar. Men inte heller i det avseendet tycks finnas nån större anledning till oro. Musikscenen frodas väl, mycket tack vare spridningen via internet. Biobesöken ökar. Varje månad släpper Hollywood en bunt usla romcoms, thrillers och action. Kommersen lever prima liv, med andra ord.

Kan någon vänlig själ därför upplysa mig om varför skräcken för en svensk fildelningssajt varit så stor att den behövt korrumpera svenskt rättsväsende?

Kan jag också få svar på varför medierna tycks likgiltiga inför allt detta? Ifrågasätts någonsin den envisa myten från upphovsrättslobbyn om att det är den fattige kulturskaparen som får lida av fri spridning av kultur?

Det har varit Almedalsvecka. Talades det överhuvudtaget om att Peter Sunde blivit ett offer för rättsröta i Sverige och att han efter sitt fängelsestraff måste leva resten av sitt liv som ekonomisk flykting? Eller känns det bekvämare att endast förfasa sig över vidriga afrikanska regimer som begår övergrepp mot det fria ordets utövare?

Är det någon i vårt fantastiskt fria kulturliv som vågar tänka tanken att Peter Sunde straffats av politiska skäl och att processen mot Pirate Bay-killarna består av till lika delar ansvarslös okunnighet, brutala påtryckningsmetoder och skandalösa rättsövergrepp?

I en framtid när vi löst frågan om hur kultur kan spridas demokratiskt, kommer Sunde med största sannolikhet att gå till historien. Men det har han knappast någon glädje av idag.

Update: Läs gärna också i Opassande om fler kalla fakta i fildelningsfrågan.

BACK ON THE BLOODY TRACKS

vacker-bro

Jag märker att det inte är nyttigt för det politiska medvetandet att befinna sig i ett reservat på Rivieran. Särskilt inte ett reservat där bara det rika och vackra folket rör sig och där man inte får bo om man är exvis arbetslös. (Sen är det en annan sak att många invånare i Cannes bara låter sitt kapital jobba medan de själva seglar, spelar golf och åker skidor i de provencalska alperna.)

Jag brakade således rätt ner i den svenska verkligheten där FRA-motståndet fått på nöten, och det känns väldigt ledsamt. Särskilt ledsamt är det att även Svedala är ett reservat där få bryr sig om viktiga politiska skeenden.

Sett från den aspekten kan tanken på direktdemokrati kännas skrämmande. Att primitiva puckon, underhållna till döds, ska få större inflytande. Jag tänker då särskilt på den bild av ”verklighetens folk” som Göran Hägglund målat upp. Men sen finns det bloggare som Josh, som borde få vara med och bestämma mycket mer. När ska någon av våra större tidningar upptäcka vilken talang och klokskap de går miste om för varje dag som går utan att de suger in honom?

Att överlåta makten åt folket är alltid ett risktagande. Jag menar, om vi skulle införa systemet en man – en röst, då skulle kineserna avgöra världens fortsatta öden. Hur känns den tanken?

Å andra sidan: de folkvalda representanterna glider runt som popstjärnor och har väldigt lite gemensamt med det folk de ska representera. En ohelig allians mellan politiken och den mediala makten blir ofrånkomlig och elitbegreppet, i motsats till klassanalysen, får relevans. Lobbyisterna springer runt som små elakartade celler och plötsligt har lagar stiftats, lagar med vittgående konsekvenser i generationer framåt. Voilà – FRA!

Internet är miljoner gyllene broar för oss som vantrivs i kulturen. Vi vill inte ha grindvakter vid brofästena, vill inte vara tvungna att rapportera våra ärenden när vi ska förflytta oss över korruptionens och maktmissbrukets mörka vatten för att förenas i gemensamt förstånd och motstånd.

Och jag önskar så att fler medborgare förstår att det är den fria kommunikationen vi slåss för. Ja, vi slåss för att få använda det som utgör mänsklighetens innersta väsen. Att täppa till det är omänskligt.

Jag tänker lägga min röst på Piratpartiet i riksdagsvalet. Jag ska förklara närmare varför. En annan dag.