Etikettarkiv: Piratpartiet

FOLIEHATTAR OCH FANTASIFOSTER

krampus3På förekommen anledning skriver jag ännu en post om Falkvinges barnporrfadäs. Somliga kommentarer, eller snarare vissa linjer, från en del piratpartister vill jag nämligen belysa närmare.

1. ”Om folk är så dumma att de inte kan tolerera ett personligt misstag av en partiledare, då skiter vi i det.”

Jaha. Men detta ”folk” är ju presumtiva väljare. En partiledares uppdrag är att förklara partiets politik inför potentiella väljare för att få så många som möjligt att rösta på partiet. Man kan inte ställa upp i riksdagsvalet och samtidigt försöka revolutionera människors bedömningsförmåga och spelreglerna i en valrörelse. Det är naivt och foliehattigt.

2. ”Falkvinge hade rätt i sak, lite tanklöst bara att han sa det rakt ut.”

Enligt Anna Troberg och även enligt Falkvinges egen dementi, står inte partiets program bakom ett förslag att legalisera innehav av barnporr. Här krävs en utvikning:

a) Barnporr måste definieras som bilder/filmer där levande barn blivit utsatta för sexuella kränkningar. Hur avgör man det? Man avgör det främst genom att barn är försvarslösa, inte bara fysiskt utan också emotionellt/intellektuellt. Om något pervo drar en taj till ett sött oskyldigt barn på en bild kan ingen lägga sig i det. Men om man pressar in en unge i en pornografisk situation där barnet exploateras sexuellt av vuxna, då är det ett övergrepp. Alla som deltar i och understödjer den hanteringen – även konsumenten – bidrar till kränkningen.

Det finns gränsfall, och det är därför som frågan är komplicerad. Konstnären Donald Mader ställde ut fotografier av unga nakna pojkar i erotiskt färgade situationer, och utställningen var så kontroversiell att den utsattes för sabotage. Var det pornografi? Led killarna av fotograferingen/exponeringen? Eller var bilderna ett uttryck för den gossekärlek som har sina rötter i antiken? Ett gränsfall. Samma sak gäller den numera nedlagda bögtidningen Destroyer (där jag själv medverkat med en text), som visar killar i könsmognadens gryning, med och utan erektion. Är det barnporr? Jag lutar snarare åt att det är en estetik med ett speciell kodspråk som de insatta (framför allt bögarna) förstår.

Detta med kulturella och genremässiga koder gäller definitivt inom seriekulturen, särskilt för mangaserierna. (Update: Läs Karin Olssons intervju med Simon Lundström – ”Översättaren”.) Skulle innehav av barnporrmangor kriminaliseras i Japan, då fick man ställa nära nog en tredjedel av japanerna inför skranket. Hela härvan kring den s k Översättaren (f ö en av mina söners mentor) är absurd. Jag tycker som Jens Liljestrand och Fredrik Strage. Att kriminalisera innehav av tecknad barnporr är en allvarlig inskränkning i tryckfriheten och vi riskerar en konstcensur som kan göra anspråk på att också förbjuda litterära skildringar som anses stötande (däribland min egen Hella Hells bekännelser).

Man kan inte kränka ett fantasifoster!

Den slutsatsen är klockren, och den hade Rick Falkvinge kunnat mangla stenhårt och fått med sig varenda intellektuell. Men nu viftade han istället med ett rött skynke i ett av våra bredaste nyhetsforum och öppnade därmed slussen för plattnackar som gör vad de kan för att avdramatisera innehav av riktig barnporr genom att exempelvis jämställa det med innehav av våldsdokumentation i största allmänhet, typ bilder på grov misshandel etc.

b) Misshandel är olagligt – visst. Men allt som är olagligt har inte samma förgörande konsekvenser för offret. Varför är det så svårt att stå upp för att barn, som ännu inte är färdigutvecklade, kan skadas värre av sexuella övergrepp än vuxna? Alla går runt och ältar sin barndom, alla vet att barndomen är så överlägset avgörande för hurdana vi blir som vuxna, och ändå. Ändå verkar dessa insikter saknas hos många som försvarar innehav av (riktig) barnporr.

Åter till Falkvinge och PP:s framtid. Redan igår borde Rick ha tackat för kaffet och lämnat plats åt vice partiledaren. Alla skandaler måste avhjälpas pronto. Nu kan jag inte se annat än blaj framför mig. En resning från partiets sida består inte i att lojalt sluta upp bakom en partiledare som skitit på sig. Resoluta och drastiska åtgärder är vad jag hade önskat mig. Och det här har ingenting med Falkvinges person i sig att göra. Det gäller bara det adekvata handlande som krävs för att inte peddostämpeln ska stigmatisera ett parti med ett så pass viktigt ärende som PP har.

Halvmesyrer är oss till ingen nytta. Ett byte av partiledare hade fått genomslag. Och hur piratseglen ska få frisk vind nu vet jag inte. Ulf Bjereld, en utomstående betraktare, tror inte att loppet är kört. Anna förklarar. Emma försöker göra olika avvägningar. Deepedition har sina dubier, likaså Jocke.

Jag tvår mina händer. Men tänker trots allt lägga min röst på Piratpartiet, för vad det nu är värt.

THE GIG IS UP, RICK!

rick_falkvinge_060427_jacob_bostrf6mVaknade tidigt med ett ryck till Ekonyheterna. Hade jag hört rätt? Rick Falkvinge hävdade att Piratpartiet vill avkriminalisera innehav av barnporr. Barnpornografi, alltså – inte tecknade serier från Japan med ett eget kodsystem, ungefär som hårdrockens satanistsymboler.

Samtidigt som grodan hoppade ur partiledarens mun kunde jag riktigt höra hur proppen gick för hela Piratpartiet och dess anhängare. Jag kunde se hur goodwillpoängen bland presumtiva väljare gick upp i rök och bildade öknamnet Pedofilpartiet. Och jag tänkte på alla vettiga varelser jag lärt känna i den breda rörelse som värnar om ett fritt internet, däribland många piratpartister.

Falkvinges politiska självmord är en sak. Men är det rimligt att han ska dra med sig hela partiet i fallet?

Piratpartiet står ju inte bakom hans huvudlösa yttrande.

Och vi var många som kunde see it coming. Falkvinge är ingen ond person, vad jag har förstått, men nu är skadan skedd.

Bortsett från att det är en mediestrategisk katastrof att uttala sig på det sättet om något de allra flesta anser vara avskyvärt, nämligen sexuellt utnyttjande av barn – levande barn – för att servera porr åt pedofiler, bortsett från frågor om taktik alltså, så har mig veterligen aldrig detta varit en officiell hållning från partiet, eftersom det tar avstånd från hela barnporrhanteringen: från producent till konsument. Men nu har partiledaren under piratflagg försvarat innehav i rikstäckande nyhetsmedier.

Här hjälper det inte ens med en kungspudel. Med en sådan partiledare behöver PP inga fiender. Vem vill nu försvara Piratpartiet?

Nej, det kan fanimej en fyrfoting räkna ut, att det enda acceptabla draget i denna fullständiga kollaps är att Rick avgår som partiledare och lämnar platsen åt den sansade Anna Troberg. Och det bums. Rick må ha gjort stora insatser i uppbyggnadsskedet, men vill han rädda vad som räddas kan måste han ta konsekvenserna av sin fadäs, precis som vilken annan politiker som helst skulle ha gjort.

Detta är inte en plumphet i stil med Stig Malms bevingade ord ”fittstim”. Det är inte ett dugg roligt. Det är bara tragiskt.

Ibland kan kärlek vara att lämna sin baby till någon som är mer lämpad till att ta hand om den. Älskar Rick sitt parti gör han det.

MED PIRATA ÖGON

piratpartietknappDet har skrivits om Piratpartiets valmanifest både här och där, vilket är välkommet, då PP mer eller mindre tigits ihjäl i valrörelsen fram tills nu.

Nemokrati lägger av en bredsida mot PP-programmet, fr a med utgångspunkten att PP förordar en ultrakapitalistisk samhällsmodell och att många av förespråkarna kommer från höger. Och Nemokrati ska tas på allvar, hen är en samvetsgrann bloggare som för fram viktiga poänger.

Men i den öppna diskussion som förekommer här på internäten har jag själv märkt hur just partitillhörigheter underordnats frågan om internets framtid som ett fritt forum där opinioner, kultur och information formas, sprids och frodas utan rädsla för repressalier (förutom då det gäller brottslighet, och då menar jag inte den s k illegala fildelningen). Så här skriver ex vis Mina Moderata Karameller:

Det går inte riktigt att förutsäga piratpartister, deras frågor går rakt igenom och tvärs över alla traditionella partigränser.

Det stämmer visserligen att en del tongivande Piratpartister kommer från höger och att nyliberala tankegångar florerar i kretsarna. Dessutom får man stå ut med en och annan tvättäkta tokfrans (ingen nämnd, ingen klämd). Men Erik Laakso är sosse, och han har visat välmotiverat stöd för PP. Och moi – jag är visserligen ingen tongivande piratpartist, jag är inte ens medlem, men jag tänker ge min röst i det här valet åt PP. Och jag har under hela mitt könsmogna liv haft hjärtat till vänster. Men aldrig stått ut med den traditionella vänstern.

Inom Piratpartiet är ännu taket högt och diskussionerna mynnar inte ut i konsensus mer än då det gäller den grundläggande inställningen till upphovsrätt, övervakning och integritet. Men någon chefsideolog kan jag inte urskilja, om man inte avser Emma – ”chefen över internet”. Jag kan alltså vara med och påverka, och både Emma, Johnny, Anna och jag har fört åtskilliga samtal i de ämnen som Nemokrati anser att gubbarna och nyliberalerna satt agendan inom. Det som präglar våra diskussioner är just öppenheten.

När det gäller striden om upphovsrätten är PP direkt antikapitalistiska, eftersom de vänder sig emot bl a Hollywoodindustrins och andra storspelares kulturmonopol. PP hotar m a o vår tids mäktigaste ideologiska överbyggnad. Med stigande oro har jag bevittnat hur de kulturyttringar som tillåts passera underhållningsbranschens täta filter med få undantag är systembevarande, dvs kommersiellt i ordets negativa betydelse. Stalinism, fast omvänt. Denna muskliga indoktrineringsapparat, som de dominerande medierna alltmer ensidigt bevakar, är ett allvarligt hot mot kritiskt tänkande. Och kritiskt tänkande är en förutsättning för en vital demokrati.

Däremot kan jag fälla en tår över att den strukturella könsorättvisan fått så litet utrymme i Piratpartiet. Men så länge jag kan stå för miniplattformen får jag också hantera de meningsskiljaktigheter som kan tona fram när vi diskuterar issues vid sidan av den gemensamma nämnaren.

Lite som att föredra en krog där du vet att de har sjyssta råvaror och vägrar befatta sig med djurfabriker framför McDonalds. Vad gästerna vid de övriga borden ätit till frukost är däremot inget du eller krogen behöver ta ansvar för.

SKANDALPOLITIK

svenolleIdag är jag arrrg.

Exempel ett: I cykelsalen på SATS Fridhemsplan stank det av mögel och avlopp. Alltså, det luktade så ändainåthelvete vidrigt av sump att jag upplevde det som direkt hälsofientligt att genomföra passet. AC:n funkade inte heller. Men av det, säg, femtontal deltagare i passet var det ingen som sa ifrån. Förutom jag, då. En äldre herre la sig i, kallade mig vid namn och försökte släta över. Så farligt är det väl inte, Unni?

Exempel två: När bastun i omklädningsrummet varit beckmörk i två veckor p g a en trasig lampa påtalade jag detta i repan. Oj, det är det ingen som berättat, fick jag veta.

Exempel tre: Jag var nära att bli köttfärs av en taxidåre som körde mot rött. Skärrad och tvärilsk står jag och vrålar åt honom att han fan borde byta yrke. Då kommer en kvinna med barnvagn (!) fram. Och börjar tillrättavisa MIG för att jag är så OTREVLIG.

Med dessa små triviala exempel i bakhuvudet tycker jag inte längre det är så konstigt att det politiska läget ser ut som det gör under innevarande valrörelse. Inte heller förundras jag över att två små partier som pekar på skandalösa brister i systemet med all sannolikhet kommer att förbli marginella i valet.

Feministerna har, vad vi än tycker om metoden, belyst pinsamma och systematiska löneskillnader mellan kvinnor och män i en ”jämställd” demokrati.

Piraterna har enträget bevakat och varnat för övervakningssamhällets ständigt framflyttade positioner och vad detta kan komma att innebära för demokratin.

Dessa båda småpartier skulle kunna avveckla sig själva i morgon om de övriga partierna tog över och drev deras främsta frågor. Men varför skulle de göra det? Vad bryr sig majoriteten om sådant tjafs?

Istället släpps den stora skandalen Sverigedemokraterna fram, för ett bakåtsträvande missnöjesparti har  vi tydligen alltid råd med.

En intressant, men otäck, återblick på hur främlingsfientlighet kan få grepp om ett samhälle presenteras av P3 Dokumentär. En riktig thriller som redovisar slutsatsen hur ”Sjöboandan” bäddat för såväl Ny Demokrati som Sverigedemokraterna. Och det intressanta: Det är företrädarna för riktigt primitiva åsikter – åsikter som dessutom i sina konsekvenser är våldsamma – det är dessa personer många omnämner som rakryggade sanningssägare. Nämnas bör också att Sven-Olle Olsson från Sjöbo dessvärre dog med stövlarna på, om ni förstår symboliken.

Så, lyssna, lär och lyd: Vi ska sitta vackert i mörkret, i ett kloakindränkt och kvavt rum för att sedan, när vi vågar oss ut bli överkörda. Och säg inte ett knyst. Bråka inte, protestera aldrig. För så farligt är det väl ändå inte.

BLOCKPOLITIKEN ÜBER ALLES

dl2Träffade Gudrun igår, i ett mindre angenämt tevesammanhang, då Aschberg försökte få till en kvinnlig freakshow (varför slösar den där begåvade karln bort sin talang på buskisteve?).

Men vi talade lite vid sidan av om SD som var uppe till diskussion. Gudrun menade att det inte finns en riktig opposition längre, som kan bilda motvikt till SD, och därför får vi i värsta fall ett ultrareaktionärt vågmästarparti i riksdagen.

Jag läser Lisa Magnussons vibrerande välskrivna inlägg om Miljöpartiet, där en stor del av hennes sympatier ligger, och jag tänker precis som hon. Jag citerar:

Vi måste förstå det här, måste börja tänka ännu större vad gäller begreppet miljö. Framför allt är det på tiden att vi ordentligt tar itu med den kanske viktigaste samtida miljöfrågan av alla, nämligen internet. Internet är ett revolutionerande och helt fantastiskt verktyg som möjliggör en värld mer jämlik än vi någonsin vågat drömma om. Det är redan långt mer än en död generation fåglar som står på spel; de repressiva datalagar som nu är på tapeten hotar inte bara om en tyst vår utan om en tystad demokratisk debatt.

Längre ner:

Men jag vågar fortfarande inte lita på en rödgrön koalition som är så undflyende såphal och ändrar sig så ofta, som inte har patos nog att på egen hand stå upp för det man tror på.
Man får inte vara så kåt på att regera att man är beredd att kompromissa vad gäller medborgarnas rättssäkerhet. Man får bara inte. Pragmatism är visserligen en god politisk strategi, men man måste också ha någon form av ryggrad, ett grundläggande ”¡No pasarán!”. Det räcker inte med tjusigt tal.

Risken är nog stor att Miljöpartiet äts upp av sossarna och bara kommer att utgöra bulkmedel, en numerär buffert. Så, vad har vi? tänker jag då.

Vi har Piratpartiet. Och vi har Feministiskt initiativ. Men när F! nämns ser många av de grabbigaste piratpartisterna rött. Och jag vet att min vision är naiv, men egentligen kanske det bästa sättet att få till en ny opposition mot de två blocken vore att bilda en grön-rosa-lila sörja.

Emma snuddar lätt vid mina tankar, när hon i sin post skriver om den utbredda skyll-dig-själv-attityden:

Det är en attityd man kan hitta överallt i samhället idag. Har du lämnat dörren olåst på bilen får du skylla dig själv om den blir stulen. Lagt plånboken obevakad på ett bord och får den snodd. Lämnat din dator obevakad och blir “baggypantad“. Osv. Allt ifrån ganska oskyldigt bus till rätt jobbiga grejer.

Hårdrar man attityden så är det okej att folk som utsätts för våldsbrott ska skylla sig själva också. Det existerar i viss mån redan idag, tjejer som är för sexigt klädda osv, en ganska horribel inställning när man tänker efter. Vill vi inte behöva låsa in oss i mörka rum för att undvika att något händer oss som vi får skylla oss själva för, lär vi behöva fundera lite över den attityden tänker jag.

Kvinnor formligen dränks i den attityden: Hur kunde du vara så dum att du provocerade någon starkare än dig själv? (Och en kvinna är uppenbarligen ofta provocerande enbart genom att hävda en egen vilja eller om hon är fräck nog att ha en personlighet). F! angriper det synsättet utan att för den skull angripa internet. Piratpartiet och deras sympatisörer kämpar som djur just nu för att folk ska få upp ögonen för hur kontrollsamhällets nät dras åt och blir alltmer finmaskigt. Det finns inga alternativ inom de två blocken. Staten och kapitalet sitter inte bara i samma båt – de är fan siamesiska tvillingar. Ask och Bodström håller i varsin åra.

Och medan väljarkåren glor djupt ner i plånboken blir den alarmerande frågan om internets demokratiska möjligheter kontra dess inskränkande potential reducerad till ett banalt tjafs om näthat och upphovsrättsbrott. Bägge dessa företeelser är dimridåer framför seriösa hot mot vår rätt att samtala fritt utan att det vi yttrar registreras av ansiktslösa jätteföretag och myndigheter som när som helst kan få för sig att straffa oss för det.

Samtidigt ägnar sig hängivna människor världen över åt konstruktiva försök att både tillämpa och lära ut netikettregler och att utveckla nya betalningssystem för den kultur som pågår online. Och allt detta redovisas öppet och online för den som är intresserad.

Men varför skulle blockpolitiken vara intresserad?

Min stora undran är istället varför medborgarna och de traditionella medierna inte tycks mer intresserade.

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag är rädd för Socialmodekraterna.

TIO I TOPP-ÖNSKELISTA FÖR TIOTALET

up-yours

Här är mina tio nyårsraketer som jag vill fyra av i arslet på etablissemanget:

1. Att fred sluts med internet och sociala medier – Kriget mot internet, som förs av giganter inom upphovsrättsindustrin, maktstinna myndigheter, politiker, känslostyrda opinionsbildare och en del av den oupplysta allmänheten är en klassisk, men tragisk kamp mellan ett gammalt och ett nytt system för hur vi organiserar vår tillvaro, vårt konsumtionsmönster och vår sociala kommunikation. Vi står med ena benet i en värld utan andra begränsningar än vår egen hjärna och med andra benet fastkedjat i ett betongfundament av fördomar och nyskrivna, kontraproduktiva lagar, exempelvis Ipred. Det talas om stöld, att internet är en tidstjuv och att dess användare stjäl upphovsrättskyddade verk genom fildelning. Men den verkliga tjuven är rädslan för förändring. Outa den!

2. Ett rikare och friare kulturliv – Har vi inte ätit skit så det räcker nu? Hänvisar åter till min Newsmillartikel om 00-talet.

3. Piratpartiet i riksdagen – Det finns missnöjespartier och det finns missnöjespartier. Därför: bevare oss från Sverigedemokraterna och leve Piratpartiet! SD strävar bakåt, PP framåt. Visst finns det foliehattar i ett parti som grundats av nördar med den obligatoriska långa svansen av töntar, men kolla då in Johnny. Piratpartiet är ett signalparti som med sitt strama fokus kan suga upp människor ur alla politiska läger just för att de inte aspirerar på att vara heltäckande. Vissa frågor läggs åt sidan när ett akutläge uppstår. Akutläget handlar om framväxten av ett totalitärt kontrollsamhälle, den leende fascismen, där fascismen är inbyggd i strukturerna. Samtidigt kan PP samarbeta över partigränserna genom sin öppna attityd. Jag tänker rösta PP 2010.

4. Att vi slutar tänka positivt – Ut ur flumprofeternas lala-land! Allt vi önskar kan vi inte verkligen inte få bara för att vi tror på en högre mening. Vi ska slåss och bråka. Det är då vi skapar mening, när vi enas i kampen för ett gemensamt bättre.

5. En optimal e-boksläsare – När ska någon göra den avgörande storsatsningen på en smart läsplatta utan begränsningar? När det händer kommer prasselbranschen att genomgå en revolution. Jag vill ha den igår!

6. Att bubbelekonomin säckar ihop för gott – Lågkonjunkturen kommer att djupna så länge ekonomin drivs av psykologi, dvs masshysteri. Lägg om hela skiten och stäng finansmarknaden. Eller tala med Johan Ehrenberg om saken, han vet mer.

7. Att feminismen avskaffas – Detta sker enklast genom att män som begår våld och övergrepp mot kvinnor blir utfrusna ur brödraskapet.  Det är inte ett dugg roligt att behöva vara feminist, jag tror inte alls att de har bättre sex. Feminister blir vi när vi ser hur våra medsystrar blir illa behandlade p g a sitt kön. Och då blir man till slut en surfitta. De kvinnor som får spö av män de älskar, eller blir våldtagna, blir griniga och jävliga. Det är inte konstigt. Men vem vill egentligen att kvinnor ska vara bittra och tvära? Ingen. Låt oss då jobba tillsammans på att kvinnor får bli glitterfittor.

8. Att solidaritet blir en ledstjärna i samhällsutvecklingen – Ett osolidariskt samhälle skapar motsättningar och ångest. En gång var vi stolta över att ha en välfärdsstat. Ingen kan i längden sköta sig själv och skita i andra. Då kommer vi till sist att hata våra egna rövhål som vi blint stirrar in i.

9. Att vi återinför begreppet ondska i vårt filosofiska pussel – Alla stora berättelser handlar om kampen mellan ont och gott. Vi har försökt förklara bort ondskan i pisshumanismens tidevarv. Istället ska vi lära oss att känna igen ondska och avslöja den. Vampyrer var livrädda för dagsljus. Men vampyrsagorna handlar egentligen bara om ondskefulla psykopater och om utsugning och korruption. Det blir enklare om vi nämner saker vid deras rätta namn.

10. Fred på jorden – Lol, lol, lol. Kommer aldrig att ske, men visst låter det gulligt?

Så, gott nytt fett på er alla!

PIRATPARTIET & JAG & VI

Kanske har några av er sett att det stått lite om Kiss the Future-projektet, närmare bestämt om boken jag skriver med läsarna. Det är ju trevligt. Jag talade också om det i morse på P1. Flera gånger har nu frågan dykt upp om detta är ett samarbete med Piratpartiet, eftersom Anna Troberg från Xtremecreator är andre vice ordförande i PP.

Det är det inte. Däremot vet ni var jag står när det gäller piratfrågor. Jag sympatiserar starkt med den framväxande medborgarrörelsen och internäteriet. Skulle resultaten från Kiss the Future-projektet vara användbara i Piratpartiets valrörelse är det välkommet, på samma sätt som forskningsresultat kan användas för att stödja olika uttalanden.

Men var de medverkande författarna till Kroppens Befrielsefront står politiskt vet jag inget om. Det har inte med saken att göra. Framförallt är samförfattandet en hyllning till den deltagarkultur som internet gett upphov till.

Den färdiga romanen ska lanseras som just en roman. En bok som flera kreativa eldsjälar har byggt och där helheten är mer än summan av delarna men där också delarna får visa upp sig.

Det är ju bara det: Framtiden är här. Use it or lose it!

Schmack!

Och här får ni se lite av Anna Troberg. Direkt från Pride.

img_2411
Ja, vi gillar internet!
Det var inte något Anna sa som fick Andreas att se så förskräckt ut.
Det var inte något Anna sa som fick Andreas att se så förskräckt ut.
Gissa vem som drack mest skumpa?
Gissa vem som drack mest skumpa?