Etikettarkiv: pedofili

UR MANSUPPRORETS SKÖTE

lee_wideweb__470x3190Det här, kan man säga, är en uppföljning av förra posten om Kuk-knytkalaset, det som handlade lite om det ”nya” mansupproret.

Mansupproret är nu inte särskilt nytt. Det har, enligt flera socialantropologiska forskare, ungefär 10 000 år på nacken. Sett från mänsklighetens historia är mansupproret dock ganska nytt, eftersom människan (med ungefär samma hjärnkapacitet som nu) är ca 200 000 år gammal.

Visst tvistar de lärde en del om orsakerna till den manliga överordningen, men om jag nu accepterar den forskning som gjorts på arkeologiska fynd och på en del isolerade folkstammar, tycks det ha funnits en tid, en lång tid, då människor faktiskt inte använde våld som konfliktlösning, då kvinnor inte var underordnade och då vem som var den biologiske fadern till barnen inte spelade någon roll.

Därmed inte sagt att jag vill bo i gräshydda. Men det kan vara intressant att betrakta det patriarkala systemet utifrån. Det verkar ha uppstått då män insåg att deras säd var inblandad i fortplantningen – tidigare närde man uppfattningen att kvinnan ensam var upphovet till nytt liv, varför hennes fruktbarhet betraktades med vördnad. Säkert hade även övergången till agrar kultur ett stort inflytande, då det medförde äganderätt och revirtänkande.

Så, låt oss ponera att man behövde bevaka sina territorier och med våld driva bort inkräktare samtidigt som män fick hybris av sin säd. Då kan det ha legat nära tillhands att med våld lägga under sig kvinnorna. Kan det ha varit då man började våldta?

Nå, sedan dess har i alla fall kvinnorna ansetts underlägsna och fått iklä sig en passiv roll som vårdgivare. Alla ”feminina” sidor hos mänskligheten har dumpats hos kvinnorna. En man med ”feminina” egenskaper förlöjligas och en kvinna med för många ”manliga” drag uppfattas som hotfull. Var sak på sin plats.

Är då kvinnor, den förtrycka delen av befolkningen, lite finare och ädlare? De använder ju traditionellt sällan våld, tänker mer solidariskt, inordnar sig inte lika lätt i hierarkier och är inte lika benägna till korruption som män (detta har kunnat konstateras genom åtskilliga studier). Det är inte en slump att mikrolån till kvinnor bär frukt. Eller att korruptionen bland trafikpoliserna i Lima avhjälptes när man bytte ut de manliga trafikpoliserna mot kvinnliga. En kvarleva av detta är att barnbidraget rutinmässigt (fram tills nu) delats ut till modern och inte fadern. Kvinnor värnar i regel mer om gruppens och inte sitt eget bästa.

Ja, det förefaller som om kvinnor generellt ännu bär på de drag som kännetecknade den kultur som föregick patriarkatet. Gör de inte det blir de lätt stämplade som okvinnliga och i värsta fall blir de utfrusna. När jag gick psykologlinjen gjordes ett test som skulle visa hur mycket av kvinnligt resp manligt mönster vi bar på. Jag minns att mitt resultat visade att jag hade 50/50 av bägge. Det kan sägas ha stått mig dyrt, samtidigt som det kanske har varit min smala lycka. Vore jag man skulle jag säkert ha odlat mina manliga drag alltmer och undertryckt de kvinnliga. Nu fick det bli tvärtom.

Men idag, när jag ser på vår civilisation, undrar jag om någon egentligen mår bra av denna uppdelning i manligt/kvinnligt. Och framförallt om någon på riktigt kan trivas med en ordning där våldtäkt överhuvudtaget är tänkbart, där någon ”vinner” och en annan ”förlorar” på sexuella handlingar och där denna perversa syn på sex är så uppladdad och nedladdad i människans psyke att man till och med kan uppfatta barn – de allra svagaste – som sexiga.

Jag tror inte att den manliga sexualiteten till sitt ursprung är funtad på det viset. Men i en kultur som premierar makt och där makt upprätthålls eller erhålls med våld misslyckas med att ladda upp inre föreställningar om ömsesidighet. Det som istället styr våra sexuella fantasier är skenande sadomasochistiska idéer som inte gör halt vid barn – varför skulle de det? Nästan alla omfattas av denna begreppsvärld om över- och underordning, vi blir upphetsade av den, den säkrar inte främst artens fortlevnad, men den säkrar den här samhällsordningens överlevnad. Och vi vill ju inte flytta ut i bushen. Hur skulle vi dessutom kunna det? Allting är ju ägt. Vi också.

Därför spelar vi alla med i denna makabra dans där vi knullar barn, skövlar regnskog för att dagligen kunna äta kött och sitter i bilköer för att ha råd med bil. Vi måste. För annars hamnar vi utanför systemet. Och vad finns där, bortom missbruket? Jo, där finns kanske upproret. Och uppror vågar vi oss inte på.

Bara mansuppror. Det känns tryggt.

THE GIG IS UP, RICK!

rick_falkvinge_060427_jacob_bostrf6mVaknade tidigt med ett ryck till Ekonyheterna. Hade jag hört rätt? Rick Falkvinge hävdade att Piratpartiet vill avkriminalisera innehav av barnporr. Barnpornografi, alltså – inte tecknade serier från Japan med ett eget kodsystem, ungefär som hårdrockens satanistsymboler.

Samtidigt som grodan hoppade ur partiledarens mun kunde jag riktigt höra hur proppen gick för hela Piratpartiet och dess anhängare. Jag kunde se hur goodwillpoängen bland presumtiva väljare gick upp i rök och bildade öknamnet Pedofilpartiet. Och jag tänkte på alla vettiga varelser jag lärt känna i den breda rörelse som värnar om ett fritt internet, däribland många piratpartister.

Falkvinges politiska självmord är en sak. Men är det rimligt att han ska dra med sig hela partiet i fallet?

Piratpartiet står ju inte bakom hans huvudlösa yttrande.

Och vi var många som kunde see it coming. Falkvinge är ingen ond person, vad jag har förstått, men nu är skadan skedd.

Bortsett från att det är en mediestrategisk katastrof att uttala sig på det sättet om något de allra flesta anser vara avskyvärt, nämligen sexuellt utnyttjande av barn – levande barn – för att servera porr åt pedofiler, bortsett från frågor om taktik alltså, så har mig veterligen aldrig detta varit en officiell hållning från partiet, eftersom det tar avstånd från hela barnporrhanteringen: från producent till konsument. Men nu har partiledaren under piratflagg försvarat innehav i rikstäckande nyhetsmedier.

Här hjälper det inte ens med en kungspudel. Med en sådan partiledare behöver PP inga fiender. Vem vill nu försvara Piratpartiet?

Nej, det kan fanimej en fyrfoting räkna ut, att det enda acceptabla draget i denna fullständiga kollaps är att Rick avgår som partiledare och lämnar platsen åt den sansade Anna Troberg. Och det bums. Rick må ha gjort stora insatser i uppbyggnadsskedet, men vill han rädda vad som räddas kan måste han ta konsekvenserna av sin fadäs, precis som vilken annan politiker som helst skulle ha gjort.

Detta är inte en plumphet i stil med Stig Malms bevingade ord ”fittstim”. Det är inte ett dugg roligt. Det är bara tragiskt.

Ibland kan kärlek vara att lämna sin baby till någon som är mer lämpad till att ta hand om den. Älskar Rick sitt parti gör han det.