Etikettarkiv: mangaserier

FOLIEHATTAR OCH FANTASIFOSTER

krampus3På förekommen anledning skriver jag ännu en post om Falkvinges barnporrfadäs. Somliga kommentarer, eller snarare vissa linjer, från en del piratpartister vill jag nämligen belysa närmare.

1. ”Om folk är så dumma att de inte kan tolerera ett personligt misstag av en partiledare, då skiter vi i det.”

Jaha. Men detta ”folk” är ju presumtiva väljare. En partiledares uppdrag är att förklara partiets politik inför potentiella väljare för att få så många som möjligt att rösta på partiet. Man kan inte ställa upp i riksdagsvalet och samtidigt försöka revolutionera människors bedömningsförmåga och spelreglerna i en valrörelse. Det är naivt och foliehattigt.

2. ”Falkvinge hade rätt i sak, lite tanklöst bara att han sa det rakt ut.”

Enligt Anna Troberg och även enligt Falkvinges egen dementi, står inte partiets program bakom ett förslag att legalisera innehav av barnporr. Här krävs en utvikning:

a) Barnporr måste definieras som bilder/filmer där levande barn blivit utsatta för sexuella kränkningar. Hur avgör man det? Man avgör det främst genom att barn är försvarslösa, inte bara fysiskt utan också emotionellt/intellektuellt. Om något pervo drar en taj till ett sött oskyldigt barn på en bild kan ingen lägga sig i det. Men om man pressar in en unge i en pornografisk situation där barnet exploateras sexuellt av vuxna, då är det ett övergrepp. Alla som deltar i och understödjer den hanteringen – även konsumenten – bidrar till kränkningen.

Det finns gränsfall, och det är därför som frågan är komplicerad. Konstnären Donald Mader ställde ut fotografier av unga nakna pojkar i erotiskt färgade situationer, och utställningen var så kontroversiell att den utsattes för sabotage. Var det pornografi? Led killarna av fotograferingen/exponeringen? Eller var bilderna ett uttryck för den gossekärlek som har sina rötter i antiken? Ett gränsfall. Samma sak gäller den numera nedlagda bögtidningen Destroyer (där jag själv medverkat med en text), som visar killar i könsmognadens gryning, med och utan erektion. Är det barnporr? Jag lutar snarare åt att det är en estetik med ett speciell kodspråk som de insatta (framför allt bögarna) förstår.

Detta med kulturella och genremässiga koder gäller definitivt inom seriekulturen, särskilt för mangaserierna. (Update: Läs Karin Olssons intervju med Simon Lundström – ”Översättaren”.) Skulle innehav av barnporrmangor kriminaliseras i Japan, då fick man ställa nära nog en tredjedel av japanerna inför skranket. Hela härvan kring den s k Översättaren (f ö en av mina söners mentor) är absurd. Jag tycker som Jens Liljestrand och Fredrik Strage. Att kriminalisera innehav av tecknad barnporr är en allvarlig inskränkning i tryckfriheten och vi riskerar en konstcensur som kan göra anspråk på att också förbjuda litterära skildringar som anses stötande (däribland min egen Hella Hells bekännelser).

Man kan inte kränka ett fantasifoster!

Den slutsatsen är klockren, och den hade Rick Falkvinge kunnat mangla stenhårt och fått med sig varenda intellektuell. Men nu viftade han istället med ett rött skynke i ett av våra bredaste nyhetsforum och öppnade därmed slussen för plattnackar som gör vad de kan för att avdramatisera innehav av riktig barnporr genom att exempelvis jämställa det med innehav av våldsdokumentation i största allmänhet, typ bilder på grov misshandel etc.

b) Misshandel är olagligt – visst. Men allt som är olagligt har inte samma förgörande konsekvenser för offret. Varför är det så svårt att stå upp för att barn, som ännu inte är färdigutvecklade, kan skadas värre av sexuella övergrepp än vuxna? Alla går runt och ältar sin barndom, alla vet att barndomen är så överlägset avgörande för hurdana vi blir som vuxna, och ändå. Ändå verkar dessa insikter saknas hos många som försvarar innehav av (riktig) barnporr.

Åter till Falkvinge och PP:s framtid. Redan igår borde Rick ha tackat för kaffet och lämnat plats åt vice partiledaren. Alla skandaler måste avhjälpas pronto. Nu kan jag inte se annat än blaj framför mig. En resning från partiets sida består inte i att lojalt sluta upp bakom en partiledare som skitit på sig. Resoluta och drastiska åtgärder är vad jag hade önskat mig. Och det här har ingenting med Falkvinges person i sig att göra. Det gäller bara det adekvata handlande som krävs för att inte peddostämpeln ska stigmatisera ett parti med ett så pass viktigt ärende som PP har.

Halvmesyrer är oss till ingen nytta. Ett byte av partiledare hade fått genomslag. Och hur piratseglen ska få frisk vind nu vet jag inte. Ulf Bjereld, en utomstående betraktare, tror inte att loppet är kört. Anna förklarar. Emma försöker göra olika avvägningar. Deepedition har sina dubier, likaså Jocke.

Jag tvår mina händer. Men tänker trots allt lägga min röst på Piratpartiet, för vad det nu är värt.