Etikettarkiv: kulturkonsumtion

TOPPLISTORNAS DIKTATUR

soptippSatmaran skriver skitbra om censur i den här posten. Bland annat handlar det om hur det blir med e-boken när den alltmer kommer att inhandlas via Applestore och andra kanaler som ägs av intressenter med egen agenda. Så här skriver Satmaran:

Om vi tillåter de stora företagen bestämma hur vem och vad som ska publiceras på nätet och i våra mobiler är vi ute på en farlig väg där både censur och kontroll redan är ett faktum. Inte bara av kultur utan även av samhällskritisk information.

Det är där vi står idag. Ska det digitaliserade kulturutbudet enbart bli en spegling av den fysiska exemplarförsäljningen, den som redan genom sin likriktning trängt undan det som inte betraktas som ultrakommersiellt? Mattias Boström skissar upp en strategi för e-boksförsäljning, fast utifrån storförlagens synvinkel. Genom tillfällig prispressning manipulerar man topplistorna, och det resonemanget utgår från att topplisteplaceringar är det enda försäljningsargumentet. Mattias är anlitad av Piratförlaget och måste vara en otrolig tillgång för dem med sin koll och sin vakenhet inför framtidens krav på tillgänglighet. Men topplistehysterin (i synnerhet när topplistor är manipulerade) är ju också en form av censur.

Den erfarne förläggaren Per I Gedin har tagit upp problematiken i SvD, där han belyser förlagens roll som både katedral och börs, men där börsen tagit över. Han menar att förlagen har ett uppdrag, förutom att bara vara vinstbringande. Det låter högtravande, men det handlar om att sprida den goda litteraturen, den som kan väcka frågor, hjälpa oss att vidga våra vyer, öka empatin, ge tröst, berika våra inre liv, skapa sammanhang – ja, allt detta som bidrar till mångfald och som i längden är nödvändigt för att bevara demokratin. Ja, faktiskt.

En demokrati bygger på förståelse för komplexiteten i tillvaron. Kommersialismen försöker istället förenkla. Och det är ju bra. För de kommersiella intressena, vill säga. Vi blir simple minds om vi förleds till att tro att verkligheten går ut på att välja mellan ett fåtal alternativ. Lätta att manipulera, lätta att leda.

Stalintiden hade sin censur. Den rovgiriga kapitalismen har sin. Den yvar över marknaden. Men för att komma in på den marknaden krävs att du blir strömlinjeformad. Och det systemet är så fiffigt att du inte ens behöver känna av censuren. Det finns ju så många produkter att välja mellan. Fast alla är ungefär likadana.