Etikettarkiv: kriminallitteratur

DECKARDÖDEN

I tunnelbanan möts jag av en stortavlekampanj med en blond kvinna som skrivit en ny kriminalroman vars titel är Mercurion eller nåt liknande. Har aldrig hört talas om henne.

På en tågresa till Skåne läste samtliga i min vagn Mari Jungstedts senaste, en av de titlar man omöjligen kan missa, ens om man bor under en sten.

Åsa Linderborg tog nyligen upp hela Aftonbladets kulturdel med en analys av Camilla Läckbergs författarskap och blottlade hennes scheman och teman. Igenkänningen handlar tydligen inte bara om de vanliga, hyggliga huvudpersonerna, utan även om upplägget, samhällssynen och mördarnas snarlika motiv.

Förlagen prånglar frenetiskt ut sina deckare, folk grabbar en bok i flykten och vet precis vad de får med sig i hängmattan, samtidigt som allt fler krimförfattare trängs på marknadsytorna. Det är som att bre en klick smör på en allt större macka, men så länge det finns smör kan man nog skrapa ut det på ännu en liten del.

I många år har bokbranschens blöta fingertoppar anat att vinden kan vara på väg att vända, men så länge ingen annan bubbla syns i horisonten pumpar de enträget in luft i den gigantiska deckarballongen. Och nu stiger ett rosa moln upp på läshimlen. En svärm av amorpilar viner ner som små blixtar och hotar att spräcka deckarbubblan.

Ah! utbrister branschen. Vi har sett bokens framtid, och den heter Romance! Romanen 50 Shades of Grey har sålt i 15 miljoner redan, så här gäller det att fånga Cupido och snabbt ersätta brutala mord med ångande knull.

Därför ger jag tips på den ultimata övergångsromanen: Deckardöden!

I Deckardöden kan vi låta två undersköna gestalter – mannen mystisk och mörk, kvinnan oskuldsfull och blond – besöka Gotland, Fjällbacka, Öland, Linköping, Ystad och alla andra avskilda platser där svenska deckare utspelar sig. På varje ställe blir en känd deckarförfattare obotligt förälskad i en av de två romantiska figurerna, och så smäktande är deras kärlek att författarna inte ser nån annan utväg än att i tur och ordning ta sig av daga.

Skulle inte det bli en dödligt romantisk roman? Bokförlag – se hit! Ge mig ett astronomiskt förskott, så skriver jag den!

STALLTIPS FRÅN STUGVÄRMEN

413_2342Skulle jag ha skrivit dagbok de tre senaste dagarna skulle den inledas med: ”Jävligt”, ”För jävligt”, ”Ännu jävligare”.

Men så träffade jag en sprudlande och vass ståuppare som sa: ”Lägg inte allt på dina axlar!” Hon hade naturligtvis rätt.

Min förläggare hade också rätt när han pekade på ett stycke i min nya bok ”Bluffen” (ute lagom till bokmässan) och sa: ”Men det här kommer inte folk att tolka som kritik. Folk tycker att det är coolt att bara kränga och tjäna grymt med pengar.”

Och jag hörde en annan förläggare krasst förkunna: ”Jag har ett enda uppdrag, och det är att tjäna pengar åt X.” (X=Stor förlagskoncern.) Naturligtvis. Varför hymla? Litteratur är produkter. Författare är småföretagare. Småföretagare med det goda livet i sikte.

Därför vill jag ge ett karriärtips inifrån den bransch som en gång i tiden vinnlade sig om humanistiska värden, om att öppna läsarens ögon, bredda perspektiven, bidra till det konstruktiva samtalet om livets djupare mening, forma visioner om en rättvisare värld osv. En värld som en gång betraktade boken som en garant för demokratin. Låter det högtravande och exotiskt? Det är det också. För den rollen har inte dagens litteratur. Så, glöm de pretentionerna. Istället ska du göra så här:

Skaffa ett jobb inom media, gärna på SVT. Hata det jobbet. Känn dig utnyttjad och ouppskattad av cheferna, känn dig gärna lågavlönad också.

I smyg skriver du en kriminalroman. Det går till enligt följande:

• Förlägg åtminstone delar av handlingen till idylliska och schablonartat nordiska platser med hav, fjäll, skärgård, granskog, älgar, gränder och knubbiga hus.

• Befolka denna miljö med stereotyper som kan fylla sida upp och sida ner med banala samtal om väder och vind medan de dricker kaffe och äter pizza. Det gör det lätt för läsaren att tugga i sig boken på bussen och stranden.

• Brodera ut några av de vanligaste relationsproblemen (du får inspiration av populärpressens rådgivningsspalter), som otrohet, skilsmässor, förälskelse med förhinder, äktenskaplig tristess, arbetsplatsintriger etc.

• Låt det första mordet inträffa tidigt och som ett bombnedslag i den trivsamma atmosfären. Låt också morden upprepa sig och beskriv offrens skador ingående. Fläska på med bestialiskt våld, massor av blod, gärna styckning eller rituell tortyr. Offren ska företrädesvis bestå av unga, vackra flickor.

• Sprid skräck i idyllen och uppehåll dig vid långa dialoger om vem mördaren kan tänkas vara.

• Pudra över lite samhällskritik som yttras av en melankolisk typ och går ut på att allt var enklare och bättre förr.

• Tillsätt några specialkunskaper som du googlat fram eller som du kanske redan har, men var inte alltför verklighetstrogen och kolla inte fakta alltför väl, särskilt inte brottsstatistik. Tänk på Lisbeth Salanders hackertrolleri, det funkade ju.

• Krydda med bibelcitat som får mördaren att verka fanatiskt religiös. Ta ut svängarna och låt huvudpersonen bli mördarens sista planerade offer. Då ska huvudpersonen helst också ha fått alla emot sig och stå ensam och stark.

• Upplösningen är enkel: Du ger mördaren en extremt ovanlig psykiatrisk diagnos, exempelvis multipel personlighetsklyvning. Han/hon är ett wacko som lyckats dölja sin galenskap så väl att det kan vara vem som helst av alla svennebananer i handlingen. Snipp snapp slut, så var sagan slut.

• Skriv som en begåvad tioåring – använd således enkel journalistprosa utan krusiduller, den behärskar du ju dessutom. Beskriv saker och ting rakt upp och ner, undvik gestaltning eller personlig stil, du vill ju bli färdig så fort som möjligt och blir du antagen är det meningen att du ska leverera en bok om året. Då kan du inte slösa tid på konstnärliga uttryck.

• Nu måste du se till att få din spännande thriller utgiven av ett stort förlag. Stort, eftersom de stora håller på att köpa upp hela ekosystemet och äger viktiga distributionskanaler. Men om du jobbar på ett större medieföretag enligt kriterierna ovan är det mycket troligt att det stora förlaget vill ge ut din bok. Då kan de också genast ta med ditt manus till de stora bokmässorna och sälja det till tolv språk. Du är plötsligt tolv miljoner rikare och kan säga upp dig på dagen från ditt slavjobb på det stora medieföretaget. Grattis! Du är nu ännu en medlem i Det Svenska Deckarundret, och blir förmodligen insåld som ”nästa Stieg Larsson”. Missa inte tåget!

Skulle någon yppa en sur kommentar över din författargärning och alla sköna miljoner den inbringat, då svarar du givetvis bara att vederbörande är avundsjuk och missunnsam. Klart man skriver böcker för att tjäna fett med flis. Varför skulle man annars göra det? Fast du kan alltid tillägga att du har ett angeläget budskap och att du vill avslöja allvarliga missförhållanden i samhället.

Min nya bok är en spänningsroman som utspelar sig i bokbranschen. Arbetstiteln var ”En författares död”. Jag hade väldigt kul medan jag skrev den. Det är ju så om man skriver för annat än pengar. Om man vill avslöja allvarliga missförhållanden i samhället.

Lovar att återkomma med mer detaljer.

/Unni Strindberg