Etikettarkiv: jämställdhet

UNG KVINNOSYN I SOFIA

2014-05-15 09.30.36

Svenska institutet bjöd in mig som gästföreläsare till universitetet i Sofia, Bulgariens huvudstad. Jag talade om jämställdhet inför ett 40-tal studenter som läser svenska. Enligt en mätning som gjorts av EIGE – European Institute for Gender Equality – ligger Sverige högst med en jämställdhetsgrad på 74,3 %. Bulgarien ligger näst lägst på 37 % (Bara Rumänien har sämre resultat – 35,3 %) Hela EU har en jämställdhetsgrad på 54 %. I mätningen vägdes dock inte könsrelaterat våld in. Där ligger Sverige betydligt sämre till, vilket såklart förvånade eleverna. Sverige är ju världens mest jämställda land! Jag vet inte hur väl jag lyckades slå hål på den svenska jämställdhetsmyten, men den stora behållningen för min del var att få ta del av de unga bulgarernas egna drömmar om jämställdhet. Jag gav dem nämligen uppgiften att skriva en kort uppmaning på temat Till min dotter (om jag hade någon). Efteråt lästes svaren upp och jag fick stryka bort en tår ur ögonvrån. Ja, jag blev berörd.

2014-05-15 10.32.45-2

 

Så här löd svaren:

TILL MIN DOTTER (OM JAG HADE NÅGON)

Var dig själv! Var inte rädd för att leva ditt liv, och var säker på att jag alltid kommer att försvara dig mot världen. Gör vad du tycker är riktigt och vad du tycker mycket om! Acceptera aldrig att vara mindre än du är! Min mamma sa till mig: Det sista man kan ta ifrån en kvinna är hennes värdighet, nu säger jag samma sak till dig. Tro på dig själv, min älskling – annars kommer heller ingen annan att göra det. Om du inte står för något kommer du att falla för vad som helst. Var fri, läs, älska dina vänner, hjälp djuren och naturen. Respektera människors olikhet och försök finna Gud i allt som händer. Utbilda dig och var stark! Lita bara på dem som litar på dig! Jag kommer alltid att älska dig och stå vid din sida. Vi är alla bara människor. Min kära, det är du som har makten att skapa världen du vill leva i. Var stark, för det är en svår värld att leva i, gör aldrig något du inte tycker om och begär det som är ditt! Du är inte vad andra tycker att du är. Min kära dotter, du är en vacker människa som förtjänar att bli älskad! Det är viktigare att lära sig älska än att tänka så mycket på jämställdheten. Jag älskar dig och din mor, för ni är min värld – jag är en vän och inte bara en far. Följ dina drömmar och älska dem som alltid är där för dig. Sluta aldrig att söka dig själv! Följ bara dina egna moraliska principer och gör det som du tror är bäst för din framtid utan att tänka på samhällets konventioner – utbildning och sociala erfarenheter är mycket viktiga för att kunna forma dessa principer. Våga leva och leta efter din lycka! Ta ingenting på allvar! Låt aldrig en man tala om för dig vem du ska vara! Kära dotter, du är en människa, du är den du är och alla de där rollerna du kommer att få i samhället är just det – bara roller. Glöm inte det! Du är inte en kvinna eller en lärare eller en hustru, du är människa: en vacker varelse som är unik och som är här för att bli älskad och få vara dig själv! Du är vacker och du måste tro på det, jag ska alltid hjälpa dig att hitta lösningar på dina problem, och om en pojke säger till dig att du inte är vacker ska du slå honom! Följ dina drömmar! Våga vara dig själv!

KÖPSEX?

redlight1Asså, först bara denna fördom som blivit en efterdom: Att människor i medelhavsländerna är mañana, mañana går utmärkt att förstå om man vistas här ett tag och samtidigt försöker vara effektiv i tanke och handling. Jag skulle fan behöva en talskrivare.

Men, iaf: Det var en tant jag hade sällskap med på en resa för ett par år sen som sa: Vad ni yngre feminister vägrar att inse är att män och kvinnor i grunden är olika. Men med åldern förstår man detta, och då är det så dags.

Med dessa ord ringande i huvudet följer jag med värmeslött sinne en pågående debatt om sexköpslagstiftningen. Jag har legat på plajan här i Cannes tillsammans med min generösa väninna (som låter mig husera i hennes lägenhet) och hennes väninna som bor i Berlin. I Tyskland är det inte många som höjer på ögonbrynen av att män köper sex. Att det är just män som utgör den överväldigande majoriteten av torskar kan vi väl vara överens om. I Berra finns ex vis ett jättestort horhus i flera våningar med all inclusive-rabatt från åtta på morgonen till åtta på kvällen. I fem timmar får kunderna till ett engångsbelopp kalasa på de tillgängliga damerna så mycket de orkar. Det finns vakter och personal överallt, så att de prostituerade inte utsätts för övergrepp.

Nu är det ju många som anser att en sexarbetare per definition är ett offer. Själv har jag träffat en hel del i denna yrkeskategori, och de mår inget vidare. Deras privata relationer är uppfuckade och deras barndomar lämnar åtskilligt i övrigt att önska. Man kan också läsa redogörelser från dem som quittat sexjobbet, och dessa har en hel del gemensamt med berättelser från kvinnor som levt i misshandelsrelationer: Ett gisslandrama. Men mina empiriska studier är inte statistiskt signifikanta.

Jag har under alla år pendlat hit och dit i frågan om det går att sälja sin kropp utan att bli skadad. Eller utan att man ÄR skadad sen tidigare.

Frågan är väl snarare hur pragmatiskt ett system får vara: Om man accepterar prostitution som världens äldsta yrke, ett fenomen som inte går att stävja genom kriminalisering eftersom man då jagar ner den i underjorden utan regler och skydd (som trafficking) – om man godtar det och istället försöker göra villkoren för sexarbetare så drägliga som möjligt har man kanske kommit så långt det går.

Men i ett system som bygger på pragmatism förlorar man också en filosofisk och politisk vision – visionen om en förädling av människans driftsutlevelser, idén om ett samhälle där ingen är till salu, där ingen har makt över en annan.

Men det är ju ett frivilligt förbund mellan hora och torsk! utropar någon. En affärsuppgörelse.

Fast då glömmer man den psykologiska faktorn. Det finns massor av exempel på destruktiva relationer där den ene rent praktiskt har möjlighet att gå, men ändå är en fånge pga tidigare upplevelser, strukturella omständigheter, successiv nedbrytning osv.

Och där står vi.

Vad jag mest undrar över är varför frågan väcker så starka känslor, inte bara bland sexarbetare och deras kunder, utan hos såväl menige man som politiskt aktiva.

Kan det vara så att den äldre kvinnan hade rätt? Att vi när ett önsketänkande om att män och kvinnor i grunden är sexuellt lika? Att vi inte vill veta av det faktum att män i lååångt större utsträckning än kvinnor finner nöje i att köpa sex? Att många kvinnor rentav föredrar att deras gubbar tillfredsställer sig med en hooker istället för att skilja sig för att de blivit kära i sin älskarinna?

Och där kommer frågan igen: Vad beror det på?

HUR MYCKET ÄR EN GOD BARNDOM VÄRD?

happy-childrenSom det är den internationella kvinnodagen känner jag mig förpliktad att hålla mig till ämnet i fråga.

Eller vänta … frågan jag tänkte ta upp är barns rätt till en trygg uppväxt. Men det är väl ingen kvinnofråga? Inte heller är det en rättighet.

Barnens rätt råkar bara vara en fråga som tycks angå kvinnor mer än män. Ja, barn i allmänhet engagerar kvinnor i så hög utsträckning att de blir rätt tjatiga, faktiskt. Jag tänker: Inte underligt att kvinnor halkar efter så förbannat på arbetsmarknaden när de bara håller på och kacklar om sina glin jämt. Papporna hänger ju med i karriären.

Det påstås att de flesta skilsmässor har sin upprinnelse i första barnets födelse. Inte så konstigt kanske, om kvinnan tjatar hål i huvudet på mannen. Om barn, barn, barn. Och inte fattar att man måste tänka på pengar också.

Fast nu har många mammor äntligen förstått att de måste hålla kvar sina yrkespositioner även sedan de fått barn. Tyvärr leder det bara till att de får dubbelt upp. För de tänker fortfarande jättemycket på barnen. På att de inte har tid för dem. Ingen har tid för dem. Man får inte betalt för att ägna sig åt sina ungar. Och barn står i vägen för karriären.

Men om man vänder på steken. Om man hade betraktat omsorg om avkomman som en mycket lönsam investering på lång sikt, för att en trygg barndom skapar livsdugliga vuxna som inte måste söka all den bekräftelse de aldrig fick för att föräldrarna inte hann? Om det var mer värt och bättre betalt att ta hand om barn än att laga bilar? Om man satte en prislapp på vilka framtida kostnader en hyfsat trygg uppväxt besparar samhället? Om barndomen prioriterades så högt att den förälder som valde att låta karriären komma i andra hand när barnen var små och hjälplösa blev rikligen ekonomiskt belönad?

Skulle barnens rätt till trygga uppväxtvillkor då vara en kvinnofråga?

Disclaimer: Jag vet att resonemanget är grovt förenklat, men det är mest avsett som ett tankeexperiment.

SLÄPP UT MAMMORNA!

mamma

Funderade på om jag öht skulle bry mig om den här kvasidebatten, men känner mig förpliktad eftersom reaktionerna på Birgitta Ohlssons EU-uppdrag blivit så pass starka att tillochmed DN:s ledarskribent Hanne Kjöller sett sig manad att ta upp saken i en notisledare. Det räcker alltså inte med Eva Sternbergs angrepp i Expressen.

Den folkpartistiska kvinnokämpen Birgitta Ohlsson väntar nämligen barn. Och hur ska det gå? Vad har en nybliven mor i politiken att göra? Maria Abrahamsson (m) ryter tillbaka och gör det med bravur:

Budskapet till Ohlsson går inte att missa: Eftersom det på grund av hormontillflödet var jobbigt för Hanne att lämna sitt lilla barn kommer det också att bli jobbigt för Birgitta att göra det, därför borde Birgitta ha tänkt på hormonerna och tackat nej till statsrådsposten.

Jag har sett årskullar av kaxiga, smarta, kvinnliga skribenter förvandlas till oigenkännlighet när de blir mammor. Plötsligt kan de inte skriva en enda artikel, inte ens en recension, utan att dra in sitt moderskap. Det är en fara för jämställdheten att mammor snöar in på barn och hem, även på jobbet. Att vara med sitt barn betyder inte nödvändigtvis att vara hemma med sitt barn. För avkommans del kvittar det lika. Det är bara i modern tid som det anses nödvändigt att förvara småttingar i överdrivet säkra miljöer med störtkrukor och tusen andra skyddsanordningar. Och det är bara på senare tid som barn blivit en allt överskuggande hobby som man ängsligt ska ägna sig åt i ett curlinggetto.

Varför skulle det vara så hemskt att ta med de små ut i den stora världen istället? Jag vet inte en enda pappa som uteslutande pjollrar om barn så fort de blivit fäder. Medan mammorna halkar efter i yrkeslivet och faktiskt – tyvärr – blir väldigt tråkiga att umgås med.

För att det ska bli möjligt att behålla sin identitet och sina intressen även sedan man blivit mor krävs det några som vågar. Så att vi kan skapa ett samhällsliv där barn är välkomna och inte blir undanstoppade i ett reservat där kvinnorna lallar runt i ”babylycka”.

Då kanske vi äntligen kan börja tala om kvinnliga politikers politik och inte om deras barn eller handväskor.

Ett par andra bloggar i ämnet:

Maria Agrell och Katerina Janouch

Och Skriet från kärnfamiljen

RÄTTFÄRDIGHETSMISSBRUK KONTRA FRIHETSMISSBRUK

4045__imagenormal__ljpfhumssctwnhpyywlsd

En av de mest upplyftande aspekterna av piratrörelsen med omnejd är att den ännu präglas av en idédebatt och inte av plånboksfrågor och trälig realpolitik.

Ett av diskussionsämnena har varit pirater vs feminister. Även Anna har vidrört detta.

Ett annat dök upp nyligen på Emmas blogg där historikern Dick Wase gästbloggar om ”rättfärdighetsmissbruk”. Först läste jag med behållning. Men allteftersom steg irritationen. Vad Wase förmodligen menar är att man ska akta sig för fanatiker, vilka i hans mening är just rättfärdighetsmissbrukare. Där är jag helt med.

Men sen kommer hans exempel:

Rättfärdighetsmissbruk pågår alltså även i ”det lilla” och ”respekterade”. Sådant är t.ex. Göteborgspostens vägran att låta de thailändska prostituerades organisation Empower gå i svaromål på den ”rättfärdiga” välgörenhetsorganisationen Ecpats artikel om ”barnprostituerade” i Phuket våren 2008, DN:s kulturredaktions förtigande av litteratur kritisk mot radikalfeministisk ”rättfärdighet”, Kalla Faktas (TV4) åberopande av Melissa Farleys hårt kritiserade och ovederhäftiga forskning för att kunna påstå att prostituerade får samma skador som tortyroffer (samtidigt som man förtiger annan forskning, vilken absolut inte kommit fram till dessa katastrofresultat), sexköpslagens stämplande av sexuellt hungrande män som monster, skällandet av kritiker av bilden av det av sex skadade barnet för ”pedofiler” eller ”våldtäktsmännens försvarare”, dragandet av alla män över en kam som ”talibaner”, könsmaktsordningens införlivande i statliga påbud, horrifierandet av ”sexualiseringen” i samhället, åberopandet av ”moraliska värden”, m.m, m.m.

Jag reagerar på slagsidan åt sexuellt utnyttjande och på hur Wase tycks vilja misstänkliggöra dem som engagerar sig mot sådana företeelser. Då tycker jag att hans resonemang doftar kåtgubbe och kvinnoförakt. I somliga delar av piratrörelsen är feminism ett rött skynke. Jämställdhetsproblem och könsmaktsordning reduceras till privata angelägenheter och snart ska man väl få höra om den lyckliga horan också. Eller att kvinnors våld mot män är lika utbrett och förödande som mäns våld mot kvinnor.

De tankegångarna skrämmer mig lika mycket som ”rättfärdighetsmissbrukarna”. Och tro nu inte att jag sällar mig till de ”goda herdarna”. Ondskan kommer ofta i det godas skepnad. Men att gå över till den andra polen, där den totala friheten skall råda påminner mig bara om extremlibertarianerna och en gryende nattväktarstat.

Det är så jävla poppis att hävda att inget är svart eller vitt och att ingen har rätt att moralisera. Betyder det att vi ska skrota moral och gränser?

Vad Dick Wase gör är att själv polarisera. Han blir ett levande exempel på den dualism han förkastar i sin text genom att förringa det allvarliga samhällsproblem som sexualiseringen av kvinnan utgör.

Jag tycker visst att det bör finnas absoluta normer. Det är absolut fel att utnyttja en person i svagare ställning. Det är absolut fel att begå sexövergrepp. Det är absolut fel att misshandla kvinnor. Det är abslout fel att köpa sex av barnprostituerade i Thailand.

Moraliserar jag? Kanske det. Framförallt efterlyser jag moral. Jag vet att det inte är enkelt, därför bör det ventileras, stötas och blötas.

Dick Wase hade antagligen för avsikt att nyansera, men då borde han ha tagit upp sjysstare exempel och utvecklat dem. Nu blev hans inlägg istället antiintellektuellt, och han kan väl ändå bättre?

I kölvattnet av PP:s valskräll är det bra om alla dessa frågor slängs upp på bordet, tydligt. Så att inte piratrörelsen begår sjuttiotalsvänsterns stora misstag: att föröka sig genom delning.

Och då menar jag inte fildelning.