Etikettarkiv: Göran Hägglund

KULTURELITEN OCH VERKLIGHETENS FOLK

Skugge & Co anordnade den sista kulturaftonen för säsongen på Teater Brunnsgatan 4, med ämnet Kultureliten och Verklighetens folk – vad är egentligen bra kultur?

De prominenta gästerna var Göran Hägglund, Åsa Linderborg, Johan Lundberg och – tadaa – The Kristina Lugn. Debatten leddes som vanligt av Martina Montelius och Marie Söderqvist.

Den här gången slapp vi höra studentikosa stönanden från Timbrofolket (som under pompösa åthävor pyntat själva kalaset). Tack för det.

Istället utbröt ett munvigt käftslängande mellan Åsa Linderborg (Aftonbladet) och Johan Lundberg (Axess) som väckte allt större muntrationer när högerprofilen Lundberg kallade Linderborg för leninist varpå Linderborg kontrade med att kalla Lundberg för stalinist. Lät lite som på bokstavsvänsterns tid.

Stötestenen var den länge debatterade frågan om huruvida det som står på kultursidorna angår ”vanligt folk”. Givetvis kom Makode Lindes könsstympningstårta upp som ett exempel på hur kulturdebatten visst kan nå ut och engagera Göran Hägglunds skötebarn – verklighetens folk.

Men så klev Kristina Lugn in i samtalet och sopade hem biffen. Först och främst, sa hon, så skulle hon vara jätteglad om hon överhuvudtaget visste vad ”verkligheten” är. Därefter påpekade hon att kulturens möjlighet att nå ut idag helt bygger på mediernas lust att föra den vidare, och enligt medielogiken krävs då av kulturfenomenen att de är tillräckligt spektakulära, men därmed måste de inte vara bra.

Lugn hävdade också att det vore på sin plats att vår kulturminister stod upp för det bildningsideal som borgerligheten en gång i tiden värnade om, istället för den populism som Adelsohn Liljeroth ger uttryck för. Varför skulle inte kulturen få vara elitistisk?

Här tangerade Kristina Lugn en sak som tyvärr inte hann utvecklas närmare. För detta, att stå för humanistiska värden, menade hon, det leder i regel en tänkande individ mot vänster, men bara för att man står upp för rättviseideal – måste det betyda att kulturlivet ska banaliseras? Ungefär så.

Idag kan vi informeras om blockbusters som Hungerspelen och True Blood både på nyhetsplats, i nöjesbevakningen OCH i de trånga kulturkanalerna. Varför? Har kulturkoftorna så risigt självförtroende att de inte längre vågar företräda den goda smaken (vad DEN nu är, men det är en annan diskussion)? Masspubliken till försäljningssuccéer behöver väl ingen ytterligare information om det som vräker fram på alla andra platser, inklusive annonsutrymmet. Frågan är om masspubliken (”verklighetens folk”) överhuvudtaget läser kultursidor/ser på Kobra/lyssnar på Kulturnytt etc.

Som Kristina Lugn sa: Hur ska vanligt folk kunna ta del av Karl Vennberg om de inte ens känner till hans namn? Man kan ju inte googla på annat än det man fått reda på.

FOLK & FÄÄÄN

Veckans kvasihändelser har varit en wanker och en anka.

Båda två gör sig till tolk för ”folk”.

hagglundWanker of the Week, Göran Hägglund, har åter dykt upp med sitt pålitliga ämne för recycling. Har man hört det förut? Den konstiga konsten. Den elitistiska kulturvänstern. I motsats till: hederliga svennar. Pöbelns normala, okomplicerade bonnförnuft är i fara. De förtrycks och förlöjligas av neurotiska, urbana Noréntyper som tänker för mycket. Frågan bubblar under ytan, den vill så gärna fram i all sin nakna primitivism:

Varför kan vi inte bara få vara simpla kräk? Såna som vet, att lite stryk har minsann ingen tagit skada av, att invandrare kommer hit för att snylta, att kärringar trivs bäst med att gå hemma och torka snor och att homosexuella är sjuka. Sånt man vet, ni vet. Om man bara vågar säga som det äää.

anna-ankaVeckans anka är lyxhustrun Anna, en högst tänkbar framtida Carolina Gynning. De säger ju också bara som det äää. Män har alltid släpat hem bytet, de blir kastrerade av att byta blöjor. De vill ha en villig pingla i villan som filar naglar när hon inte filar kuk. Och det är så alla kvinnor innerst inne också vill ha det. De vill ha en alfahanne som kan bli deras sugar daddy.

Kaffe med dopp-folket och det vita wannabe-slöddret ska nu jubla över att några vågar träda fram och säga som det äää … Bäää!

Det är därför vi behöver en elit som kan hålla ordning på folk och fä.

Är det inte märkligt att eliten då är så tillmötesgående? Att exempelvis Skavlans kulturvänstriga redaktör bestämt sig för att bjuda in ankan i programmet? Att wankern och ankan diskuteras av hela jävla kulturvänstern?

Jag säger som det äää: Bläää!