Etikettarkiv: goda råd för alla som vill skriva en roman

HUR MAN (INTE) SKRIVER EN BOK ll

author6Okej, vänner, här kommer andra delen i Unni Bunnis skrivarskola.

Du har alltså kommit över den första tröskeln och insett att det inte finns några genvägar. Ingen som viftar med feta kontrakt, ingen hågad journalist som vill göra jobbet åt dig, inga släktingar eller kompisar i bokbranschen, inget kändisskap.

Återstår bara att göra jobbet. Skriva en roman. Då behöver du:

1. En story av något slag. Helst bör du veta slutet i förväg. OM du inte vill skriva experimentellt, i drömsekvenser eller bara gestalta ett tillstånd. Men då minskar chanserna för utgivning radikalt.

2. Tydliga karaktärer. Du ska kunna känna hur personerna i boken luktar och veta precis hur de ser ut. Även nakna. Du hör hur deras röster låter. Du känner det de känner.

3. Ett språk, eller en stil. (Ja, det är vad jag tycker. Förlagen tycks bry sig allt mindre om det.) Det ska vara roligt att skriva men helst också intressant att läsa. Ett vanligt fel som många gör, särskilt män, är att redovisa sin research i lååånga haranger. Ofta räcker det med en liten kommentar om en grej du kan allt om för att visa att du är insatt. Längre fram i handlingen kan du då och då mata in mer. Är det tråkigt att skriva? Ja, då är det sannolikt också tråkigt att läsa det du skrivit. Tempo!

4. Bra dialog. Fråga dig ständigt: Talar man så här? Läs högt för dig själv. Försök se till att inte alla talar på samma sätt, använder samma vokabulär.

5. Gestaltning. Låt vissa saker finnas mellan raderna eller komma fram mer subtilt medan du skildrar annat. När du ska beskriva ett par intensiva klarblå ögon, skriv då inte: ”Hon hade intensiva, klarblå ögon.” Skriv hellre: ”Det var inte den intensivt knallblå blicken som fick honom att helt komma av sig. Förklaringen låg snarare i …” Och undvik helt onödiga och klumpiga metaforer, som: ”Han hade ett väldigt uttrycksfullt ansikte. När han var arg blev han röd som en kamin, när han var glad strålade han som en sol och när han var förvånad såg han ut som ett frågetecken.” Få inte komplex nu, dessa rader är ungefärligen tagna från Liza Marklunds senaste bok. Undvik traggiga redogörelser av interiörer, ge små ledtrådar bara. Skriv inte läsaren på näsan, lev dig in i känslan istället.

6. Hitta leken. En roman är ingen redogörelse. Skrota konventionerna, men låt dig inspireras av författare du gillar. Eller teveserier. Eller dataspel. Eller performance. Eller bloggar. Försök finn en känsla för hur du vill uttrycka dig och håll kvar den känslan. Det är den som sedan blir det som vissa förläggare så högtidligt kallar för ”The Voice”.

Ovannämnda råd är inget som jag själv tänker på när jag skriver. Men efter alla manus jag fått läsa som författaraspiranter skickat till mig är dessa tips en sammanfattning av vad jag skulle vilja förbättra i deras texter.

Och så då, till sist: Läs igenom och läs igenom och läs igenom. Lägg undan och läs igenom på nytt. Stryk allt dödkött du hittar (det kommer ändå att finnas mer att stryka).

Sedan skickar du ditt manus till alla förlag. Inte ett och ett. Då kommer det att ta åratal innan du får ett eventuellt ja. Skriv kort om dig själv i ett följebrev. Och var beredd på kallvänliga svar där det står att förlaget inte har plats för din bok.

Lycka till! Och tänk på att författare blir man inte – det är man.

Så kan ni läsa den här artikeln om dagens bokbransch.