Etikettarkiv: fildelning

PETER OCH VARGEN

Om ni verkligen vill tappa hakan över svenskt rättsväsende och få inblick i en av vår tids stora rättsskandaler, då ska ni läsa historien om Peter Sundes nådeansökan. Sunde var talesman för The Pirate Bay och dömdes med buller och bång till både fängelse och ett hisnande bötesbelopp som nu gjort honom skyldig staten 100 miljoner kronor.

Bland annat får vi veta att Thomas Bodström ägnade sig åt hemligstämplad USA-korrespondens, och att flera inblandade i rättsprocessen (däribland domaren) varit knutna till den amerikanska underhållningsindustrin och dess välgödda lobbyorganisationer. Allt för att spänna musklerna och visa upp en elefantdans som skulle kunna vara parodisk om den inte varit verklig.

Amerikansk nöjesindustri har alltså känt sig så hotad av en svensk fildelningssajt att den tagit Sverige i örat med rena utpressningsmetoder. Sverige skulle nämligen riskera att utsättas för handelssanktioner om inte rättsväsendet lydde. Vilka intressen är det då som är så viktiga att den amerikanska upphovsrättsindustrin lyckades sätta vår svenska rättsskipning ur spel?

Är det rädslan att ett fritt kulturutbud kan underminera världens mest inflytelserika indoktrineringsapparat? Är bolagen oroliga för att vi ska sluta låta våra tankar, vanor och behov styras av den amerikanska drömfabriken?

I så fall kan ju nöjesindustrin ta en titt på de största torrentsajterna och andas ut. Det som där seedas mest är samma skit som ligger och trycker på topplistorna. Predatorkapitalismens mäktiga ideologiska överbyggnad är således tryggad.

Är det pengar? Ja, givetvis handlar det om pengar. Men inte heller i det avseendet tycks finnas nån större anledning till oro. Musikscenen frodas väl, mycket tack vare spridningen via internet. Biobesöken ökar. Varje månad släpper Hollywood en bunt usla romcoms, thrillers och action. Kommersen lever prima liv, med andra ord.

Kan någon vänlig själ därför upplysa mig om varför skräcken för en svensk fildelningssajt varit så stor att den behövt korrumpera svenskt rättsväsende?

Kan jag också få svar på varför medierna tycks likgiltiga inför allt detta? Ifrågasätts någonsin den envisa myten från upphovsrättslobbyn om att det är den fattige kulturskaparen som får lida av fri spridning av kultur?

Det har varit Almedalsvecka. Talades det överhuvudtaget om att Peter Sunde blivit ett offer för rättsröta i Sverige och att han efter sitt fängelsestraff måste leva resten av sitt liv som ekonomisk flykting? Eller känns det bekvämare att endast förfasa sig över vidriga afrikanska regimer som begår övergrepp mot det fria ordets utövare?

Är det någon i vårt fantastiskt fria kulturliv som vågar tänka tanken att Peter Sunde straffats av politiska skäl och att processen mot Pirate Bay-killarna består av till lika delar ansvarslös okunnighet, brutala påtryckningsmetoder och skandalösa rättsövergrepp?

I en framtid när vi löst frågan om hur kultur kan spridas demokratiskt, kommer Sunde med största sannolikhet att gå till historien. Men det har han knappast någon glädje av idag.

Update: Läs gärna också i Opassande om fler kalla fakta i fildelningsfrågan.

HJÄLP MIG VARA INDIE!

sperma-230097-404682_99074wLisa Magnusson har redan tagit upp detta med strömlinjeformningen av internetutbudet, och jag har också funderat över detta. Så, nu undrar jag hur vi ska göra här, vi som är indies.

Snälla alla pirater och ni som är för kulturell mångfald – kan ni hjälpa mig med råd om hur min kommande roman ska hitta sina läsare? De stora förlagens dominans blir allt större, och de stora förlagen gillar inte mitt ställningstagande i fildelningsfrågan.

Det låter ju väldigt vackert med nya distributionssätt via nätet, men nu vill jag att vi konkretiserar dessa.

Jag har valt att samarbeta med ett oberoende kvalitetsförlag, jag har varit länge i biznizen och vet a lot om branschen, kanske vet jag alldeles för mycket, bland annat att topplistor är ungefär lika trovärdiga som opinionsundersökningar inför valet. Det mesta är riggat. Men jag har fräckheten att veta mitt värde. Jag har aldrig kompromissat (jag skriver inte som Thomas Bodström), och jag har ändå fått en stor läsekrets.

Men nu finns det snart bara Thomas Bodström-författare ute i handeln och därför vill jag att vi verkligen försöker hitta nya vägar. Ni ska få veta mer om min nya bok, som kommer ut i höst, men innan dess hoppas jag att vi kan slå kloka skallar ihop och gnugga geniknölarna.

Så, hur tycker ni att jag ska göra inför lanseringen?

Ni kan kommentera här eller mejla mig.

ETT FRITT KULTURLIV

ung-gatumusiker-vasterlanggatanJaha, nu har jag alltså, intet ont anande blivit en medlem i Kulturskaparna som gått ut med ett manifest i SvD om hur vi på internet ska kunna få betalt för våra alster i enlighet med vår upphovsrätt.

Förutom att det irriterar mig en aning att jag plötsligt är med i en sammanslutning utan att ha blivit informerad eller tillfrågad först, stör Kulturskaparnas manifest mig genom sin beskäftiga uppmaning till bredbandsleverantörerna att ta ansvar för fildelningen genom att inrätta betaltjänster för upphovsrättsskyddade verk. Rätta mig gärna om jag har fel, men ska Telia och Comhem bli nya mellanhänder?

Emma har bloggat klokt och välavvägt om saken och efterlyser istället egna betaltjänster, alltså från Kulturskaparna själva.

Rasmus har också plockat upp frågan. Jag citerar ett stycke, som i sin tur är hämtat från 1977 års tilläggsdirektiv till Upphovsrättsutredningen:

Upphovsrätten är därför främst av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Det har därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det omfattande stöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för att underlätta eller möjliggöra kulturskapande.

Mitt förbund, Författarförbundet, har cirkum 3000 medlemmar. Hur många utav dessa tror ni lyckas vinna framgång hos den stora publiken? En procent? Två? Knappast fler. Somliga klarar sig nödtorftigt med hjälp av stipendier och statliga allmosor. De övriga – majoriteten – får hanka sig fram. Vad har de att vinna på att Kulturskaparnas utspel? Hur stor plats skulle de få i Telias och Comhems betaltjänster (om en sådan tjänst ens är realistisk)?

Med tanke på hur de stora telecombolagen gör sitt urval av filmer de visar mot betalning, finns det väl ingen anledning att tro att övriga kultursektorers alla utövare skulle gynnas av deras betaltjänster. Jag ser det redan framför mig. Mainstreamgeggan skulle breda ut sig där också.

Ett bra sätt för enskilda kulturskapare att få ekonomisk ersättning för sina digitalt förmedlade verk borde väl vara att sprida dessa själva via de kanaler som redan finns och förlita sig på den höga betalningsmoral som Kulturskaparnas Sifoundersökning visat: att de allra flesta är villiga att betala för kulturupplevelser om det bara finns smidiga sätt och kostnaden står i proportion till vad de får. Tekniska möjligheter för detta finns redan. Och det vore väl en rimligare lösning, nu när kreatörerna alltmer kommit att skapa och underhålla sina egna varumärken.

Frivilligt, enkelt, rimligt och lättillgängligt är ledorden för dagens kulturkonsumenter. Och fritt – inga jävla konstaplar och böter, vare sig de kommer från upphovsrättsindustrin eller från bredbandsoperatörerna.

MONEY, MONEY, MONEY

dollarsymbolDen kära väninnan messade om att DN har haft mer om Skriv färdigt boken-boken idag. Jag har inte papperstidningen längre, och på nättidningen är inte knäcket upplagt ännu. Men det handlade tydligen om pengar.

Såklart. Ska man behöva skriva graaatis? Ska man inte få betaaalt?

Självfallet är det kul om saken uppmärksammas och diskuteras. Jag är bara så förbannat utled på bölandet om att internet snor upphovsmän på intäkter. Vilka upphovsmän? Vilka intäkter?

Varför har inte författare och andra kreatörer ställt till ett herrans liv för längesedan, långt innan fildelning kom till deras kännedom? En förkrossande majoritet av dessa kunde ju inte heller på den gamla ”goda” tiden livnära sig på sitt skapande. Vems fel var det då? Var det kanske förlagsgeschäftets monomana satsning på enfaldig förströelselitteratur, filmindustrins enögda gynnande av lättölskomedier och taskiga thrillers, musikbranschens hitsingliga dagispop-spyor? Var det möjligtvis denna ihärdiga middle of the road-anpassning som slog ut alltfler kreatörers möjligheter att tränga igenom den kompakta muren av dynga?

Om huvudsyftet för en individ med författardrömmar är att tjäna pengar, då är mitt raka råd, särskilt om vederbörande gör anspråk på konstnärlig integritet: Don’t effing go there!

Jag vet inte hur mycket text jag vridit ur mig som jag inte fått en spänn för. Säkert lika stora mängder som mina inkomstbringande alster. I synnerhet i gryningen av min såkallade karriär. Att se min text i publicerat skick räckte för att göra mig mallig.

Även idag är många av mina ord obetalda, och det är jag gudskelov inte ensam om. Igår talade jag utan ersättning två gånger. Idag ska jag göra det igen.

Dessutom står vi nu i gryningen av ett nytt system, ett helt annat sätt att betrakta de immateriella produkter vi släpper ifrån oss. Varför kan vi inte glädjas åt detta? Varför inte unna oss att uppleva den pionjäranda och nybyggarmentalitet som kännetecknar varje genuin skapandeprocess? Med tvenne tomma händer … Det är väl så det ska vara i början?

När arbetarrörelsen växte fram i och med industrialiseringen, då fanns det säkert folk som satt på bakhasorna och vägrade lämna jordbruksekonomin. Men undan för undan reste sig fattiga människor från träsken och gränderna och tågade mot ett välfärdssamhälle som aldrig hade kunnat byggas utan kollektivt deltagande från det arma Lort-Sverige.

Nu bygger vi nytt igen.

Och apropå medförfattarnas obetalda texter i Kroppens Befrielsefront: Det är än så länge ingen som får betalt. Och vi har inte bestämt oss för hur det kommer att se ut heller. Som jämförelse kan jag nämna hur medförfattare till antologier brukar kompenseras, och då rör det sig om etablerade skribenter (for what it’s worth). Jag har fått max 1500 för ett bidrag, och sedan inget mer. På det ska jag dega egenavgifter. Är detta summor att diskutera?

Till sist: Det mest vidriga dagtingande med den egna moralen jag sett i min bransch har enbart haft med girighet att göra.

Så nu hoppas jag att de som jämt gnatar om pengar blir fattigare. Bara därför.

DEN GODE FIENDEN – NOT

david-head-goliathJahapp. Nu ska snuten få fler resurser för att klämma dit fildelare. Hörde det redan i morse på ekonyheterna. Samtidigt sitter socialmodekraterna och yrar om att de behöver tänka om när det gäller Ipred.

Svenskan-artikeln har massor av bra kommentarer, vilket är glädjande. Folk kan tänka själva. Det är en nyhet för de flesta politiker och mediemakthavare.

Själv får jag ofta nypa mig i armen när jag hör talas om razzior mot misstänkta fildelare. Jag måste vara naiv. Fortfarande, trots att jag anser mig ha förlorat min barnatro. Tänk om Pontén skulle storma in här med ett par snutar och sno åt sig några skärmdumpar från min och ungarnas datorer. Jag tror jag skulle börja garva.

Men man kan faktiskt hålla sig för skratt när regeringen silar mygg och sväljer dinosaurier.

En norsk sociolog vid namn Nils Christie (nu död) myntade uttrycket ”den gode fienden”, som också var namnet på en otroligt bra bok om narkotikafrågan. Den gode fienden är företeelser det är lätt att slå ner på eftersom dess representanter inte är en maktfaktor. Exempelvis är det lättare att hacka på rökare än på bilismen, som vållar betydligt fler skador. Det är lättare att jaga fildelare än ekobrottslingar och stora miljöbovar.

Tror de. Men de ska nog få se att ”fienden” kanske inte var så ”god”.