STÄLL KRAV & STAY FUCKED

Det har ju varit debatt i sommar om familjens kvinnofällor, tack vare Maria Svelands och Johanna Langhorsts utmärkta radioprogram "Heliga familjen".

Som vanligt hördes den sortens kritik som brukar följa kvinnors försök att blotta könsrelaterade missförhållanden.
Typ: Varför står ni ut?

Jag menar inte att man ensidigt ska belysa svårigheterna, men slutsatsen att varje (kvinnlig) individ själv ska ta ansvar för de orättvisor, det förtryck eller det våld som är manssamhällets kännetecken är ändå en grov förenkling.

Ställ krav på jämställdhet i din relation, eller dra om det inte funkar! Så lyder ofta uppmaningarna.
Jaha. Men det finns ju allvarliga skäl till varför kvinnor ofta kämpar så hårt för att relationen ska fortbestå. Hon vet nämligen hur det ser ut där på andra sidan familjestängslet.

Säg att hon ställer benhårda krav. Mannen upplever det ofta som tjat, ja rentav som grälsjuka. Förhållandet mår allt sämre, och vips kan mannen plötsligt se in i ett par glada ögon som tillhör en fri tjej utan betungande familjeplikter och ilska över att hon själv får bära dem. Vad härligt! En kåt och obekymrad pingla. Precis vad han behöver.

Och kvar står en bitterfitta. Detta är inte alls ovanligt. Det var tacken för att hon ställde krav.

Det andra alternativet då – att slänga ut karln som vägrar vara jämställd? Ja, det leder i regel till ungefär detsamma. Han träffar snart en annan, en kvinna som hjälper honom med ungarna och bidrar till en hygglig ekonomi. Kvinnan med ett par glin på halsen har sämre förutsättningar att installera en ny man, villig att bidra till försörjning och markservice. Hon får vanligtvis anpassa sig till singelmammornas hårda bud och sänka sin levnadsstandard medan mannen höjer sin.

Varför fokuserar man då inte direkt på singelmammornas tuffa tillvaro? Jag kan sätta min enda ädelsten på att långt fler kvinnor skulle ställa hårdare krav eller kort och gott bara dra från en ojämställd knöl om den ensamstående mammans villkor förbättrades och hennes ekonomi tryggades. Det är fullt genomförbart. Men gissa vilka som inte tycker att det är så viktigt?

38 reaktioner på ”STÄLL KRAV & STAY FUCKED

  1. Satt idag och filosoferade över just det där…

    Sett utifrån har jag varit så o-feministisk och o-jämställd som det går att bli: ungarna först. Inte mycket tid/ork/pengar till socialt liv (eller annat för den delen…) för mamma. Alla pengar går åt till the basic stuff, och mycket handlas på Myrorna.

    Jahapp. Och varför har jag inte bara slagit till och förverkligat mej själv och varit en finfin role model för min dotter?

    För att mina barn behövde åtminstone e n förälder som brydde sej. Fanns där. Försörjde dom, köpte kläder och mat, pratade, tjatade, härjade, älskade…

    Det sket pappa i, nämligen.

    Valet var enkelt för mej. Jag tog beslutet att skaffa barn. Då ska jag fanimej ta hand om dom efter bästa förmåga. Alternativ fanns alltså inte, det var bara att jobba häcken av sej, skjutsa till träning och musiklektioner och allt annat, och planera för ett eget liv sådär framåt 50-årsåldern…

  2. Jag känner att kärleksaspekten inte heller finns med i diskussionerna, att det ju ofta är en person som man älskar och gärna vill leva med om det funkar, som det handlar om. Det är mer än bara en affärsmässig relation där saker är mer svarta och vita, mer enkelt analyserade.

    Allt är sannerligen inte tillåtet i kärlekens namn, det är inte alls så jag menar, blott detta att man kanske inte alls är villig att gå och lämna för att disk och tvätt inte funkar, samtidigt som detta är centralt i samlevnaden på många vis. En känslomässig snårskog för mig som feminist.

  3. Hej Unni!

    Har precis avslutat läsningen av din senaste bok och i samma andetag läste jag om Madame Bovary. Kanske har du inte bara Wilde utan även en gnutta Flaubert i dig! Hur som helst, fantastiskt fint och inspirerande till nya och nygamla tankar.

    Tusen tack,

    Lisen

  4. TACK Unni! Ännu ett inlägg med "huvudet på spiken".

    TACK Mummel! Själv måste jag vänta till ca 60 år. (Skaffade barn vid 39 års ålder).

    Trots allt börjar jag fundera på om inte friheten är värd mer än att ständigt bli dissad på olika sätt.

    Kram på er alla goda människor!

    Marie

  5. Mikaela! Jag brukar tänka tanken ibland, det är ok. för mig att städa, diska och tvätta o.s.v. UTAN krav. FAST då vill jag ha en FET lön per månad inkl. pensionsförsäkring.

    Kram Marie

  6. Nu har jag fått nog av feministbloggar. Det är alltid kvinnorna som sviker och gör slut. Hur schysst man än är. Pengrar som behövs till huset slösas bort på smink och högar me kläder. Klart man lackar ur.

    Nej rik och nonchalant ska en kille vara, då kommer kvinnorna. Kanske inte Unni, hon tar nog hellre en som är snygg, ung och har en megastor drule än en som är rik. Det är det enda som jag gillar hos Unni D.

  7. mycket bra inlägg.

    jag blir även trött på att när ojämställdheten i relationer diskuteras hörs det ofta att kvinnan ska ställa mer krav på sin man för att få honom att ta mer ansvar osv. som om han är ett mähä som inte fattar att oj ja just det tvätten tvättar inte sig själv hoppsan! det är ju just det att mannen valt att inte se det av bekvämlighet och gammal vana. det sköter ju sig själv… och precis som du skrev så står då kvinnan där och tjatar.

  8. MIKAELA! Jag själv tror inte att allt måste vara jämställt så till vida att man utför samma saker. Helst gör man ju det som man är bra på och/eller är intresserad av. Tyvärr är min erfarenhet att mitt arbete (när jag måste jobba över) alltid ifågasätts. Detsamma på hemmaplan, när jag inte utför är att jag är en "subba" och hemmet en "svinstia". Anledningen till att "han" inte utför är att han jobbar så mycket och därför inte: "varför ska jag diska efter er, jag är ju inte hemma, jag jobbar"etc……………..

    DÄR känns det som kärleken tar mycket stryk och till sist kanske förtvinar…….

    Kram igen till er alla goda kämpar!

    Marie

  9. Den stora kvinnofällan känns tyvärr som barnen.

    Så vad ska man göra? Vägra skaffa barn??????

    Kram

    Marie

  10. Om det skulle vara så enkelt som att "Bara gå" hade alla kvinnor gjort det (utan tvekan).

    Men verkligheten är något helt annat och den som inte vill inse/erkänna det har mkt att lära.

  11. Maktbalansen i förhållanden mellan män och kvinnor har och kommer att förändras ännu mer. Inga 80-taliser "läs kvinnliga" kommer att accepterar att bli behandlade som en slav med full service till mannen dygnet runt. Växte själv upp i en familj där allt kretsade runt mannen. Det var förödande för alla i familjen. Maktbalansen blir skev och en småhitler skapades. Idag finns inte den skevheten längre. Testosteronhalten har väl minskat:)

    Jag har alltid varit fascinerad av hur vissa män kan stå ut med ragator som flickvänner eller fruar. Sanningen är att män gillar kvinnor som tar över…styr och ställer. De klagar men i hennes närhet är de som små lamm.I frånvaro otrogna med vem som helst.

    Snälla, rara tjejer skall akta sig för en viss typ av män eftersom de blir totalt överkörda då.

    Män behöver vara rädda:) Finns mycke sanning i Selma och Fritjof serien.

    Män verkar söka efter bekräftelse ständigt från kvinnor. Lever själv inte i ett förhållande utan är den berömda singelmamman med 2 barn. Thank god har jag har en okej lön och kan försörja oss bra. Pappan står bara för underhållet och inte en krona mera förutom tak över huvudet och mat på bordet när de är där. Som mamma vill jag ge mina barn allt jag kan. Upplevelser och det som behövs för att ha det bra. De är prio 1. Ex:et "pappan" verkar inte leva i den världen utan det handlar om han själv främst och hans nya relationer. Han é svag och jag stark:)…Han sitter t.o.m och gråter inför mig när han blir ratad…My god…Men fina barn har vi. De bästa…Tack för det. För det blir hoppas jag av hela mitt hjärta jag som kommer att få så skörden när de blir äldre och får egna familjer. Hmm…ändrar mig nog till att jag redan nu skördar. De är för det mesta helt underbara mot mig. Inget gör mig så glad som dem och inget heller så ledsen. Vi lever tillsammans och har roligt.

    Bra män finns. De är tyvärr oftast jävligt upptagna och trogna. Och det är bra. Fortsätt med det. När jag är 50+ are vill jag dra till värmen för där blir jag stark och nöjd med kroppen och hungrig på män.

    Här i Sverige blir jag mätt. Ser för mycket som jag inte vill se. Spelet. Skörheten mellan män och kvinnor. Folk som inte respekterar upptagenhet….som flörtar för spelet. Sätter igång tankar och avskärmar i förhållandet för man blir inte nöjd med det man har.

    När jag pratar och ser mina väninnors vardag med småkidz och män så njuter jag av min mansensamhet. När något går sönder här hemma så hatar jag den:) Men fixar i regel det väldigt bra själv efter att ha svurit i några dagar.

    Kram på dig Unni.

    Ds. Ses gärna i baren

  12. Ja, varför inte låta bli att skaffa barn? Att ha barn innebär ett absolut ja till människan, då även män. Hela iden med att skaffa barn går ju ut på att 'jag har fötts, jag har levt, och jag har konstaterat att livet är så bra att det förtjänar att upprepas av en ny människa'. Det är onekligen den enda sanna referensram man har. Och tycker man inte att ens eget liv förtjänar att upprepas borde man således inte föröka sig. Man kan givetvis intala sig själv att sitt ofödda barn skall få bättre möjligheter i livet än vad man själv fick, men det vore orättvist och dessutom aningens förmätet.

  13. Hej Unni och andra kämpare!

    Där satte du verkligen pricken över I:et! Hela den samhälleliga diskursen håller oss kvar i gamla – och enligt mig förlagda – värderingar vilket sedmera tar sig i konkreta uttryck på individnivå. Så här ser det tyvärr ut överallt. Jag tror att fortsatt stark opinion även i detta ämne som innehåller "slag" långsamt kommer att kunna bidra till förändringar på längre sikt.

    F.ö. tycker jag att Pontus eller vad han nu hette tillhör just denna förlegade kategori. Klart att han inte vill förändra något till det bättre. Men vad bra att han på detta sätt bidrar till att vi blir ännu fler feminister.

    Skulle häromveckan för övrigt beställa en resa i vinter – precis som andra familjer gör – till min familj, dvs. jag och min son. (De stora resebolagen omskriver till och med detta fula, stinkande, konstiga absurda i att vara "ensamstående med barn" till mer positiva begrepp såsom snuttegulliga "den lilla familjen" eller ännu bättre tuttinuttiga "solo-med-barn") (således gäller detta även för män som är ensamstående)

    Nåväl, efter min skriftliga förfrågan visade det sig helt enkelt att inga resebolag hade sådana resor att erbjuda under vintertid men att jag och jag citerar "mer gärna får återkomma under sommarhalvåret" (då det ju oftast är så varmt och skönt och man inte nödvändigtvis behöver vila upp sig och få värme utomlands)…

    Hur ska jag då som ensamsåtende och därmed enastående (!) mor göra för att kunna resa (jag som ju ändå från samhällets sida bland annat ekonomiskt hålls tillbaka eller helt enkelt diskrimineras)

    Jo, Möjligheten till rekreation är följande:

    a) jag måste resa med "den lilla familjen" under monsuntiden dyl. för att kunna få ta del av och njuta av ja vadå egentligen?

    b) jag får resa under sommartid

    c) Jag får betala fullt pris för den lilla personen i familjen, trots att det ska vara barnpriser som gäller. Och tillgång med cash vet vi – särskilt ensamstående kvinnor med barn- hur ju det är med den saken då vi bland annat betalar lika mycket skatt som alla andra och på andra sätt trycks tillbaka – just pga att vi har blivit förvisade till den andra gråa sidan om stängslet- vi har helt enkelt begått brottet att vara ensamstående

    Det finns två möjligheter till rekreation till:

    d) jag får hitta resesällskap (vilket kanske inte just är aktuellt eftersom jag vill resa med min familj)

    e) stanna hemma

    Vilket underbart jämnställt samhälle vi lever i. Det är det här jämnställda Sverige vi för övrigt säljer utomlands. Fy!

  14. Jag sade till min kvinna otåligt, kom till skott någon gång, men då började hon att gråta. Jag hade trampat på för hårt med min manliga dominans och kränkt henne. Det var jobbigt. Ibland blir hon själv nedkämpande dominerande även när hon skall göra en enkel poäng. Då är det strid och jag reagerar med raseri även om jag inte låter det synas mer än att jag blir mörk i synen tror jag. Vad skall jag säga frågar jag. Det finns inget att säga säger hon. Så står jag tyst. Det var värst vad lätt det spårade ut idag. Vi skiljs och då vill hon kramas och jag vill det också, men jag går hem störd. Är det mig det är fel på, eller är det henne. Kvinnor brukar väl vilja lyssna på sina män. Får jag uppmärksamhet vet jag att kvinnan gillar mig. Jag ger kanske inte så mycket tillbaks tänker jag, men kanske är det ändå hon som är ovanligt svår ändå. Jag vet inte. Jag har inte träffat så många kvinnor i mitt liv, och vill det inte heller.

    Så slog jag på nätet och fann Inger Edelfeldt en författerska som jag hjälplöst beundrade i min ungdom. En kvinna som var söt, vacker och alldeles ovanligt begåvad med den fägring som lockade en sån som mig; med sina många och vackra färger och inte minst begåvad. Svårt att hitta bilder på nätet på IE och ingen hemsida har hon. Så jag slår på en annan intressant kvinna med en annan vinkel på livet och det metafysiska och hittar hit.

  15. Bittra människor! Jag tycker det har blivit stor skillnad vad gäller jämnställdheten. Vi lever på 2000-talet och männen är pappalediga och är hemma med sjuka barn samt delar på markservicen.

    Min mormor sa när det skulle komma en ny familjemedlem sist…bara det inte blir en pojke… de har det så svårt nuförtiden…de ska ju göra allt!

    Fast det är klart det är mina erfarenheter…det gäller ju inte överallt.

  16. Jag fick inte riktigt den här ekvationen att gå ihop..

    Man och kvinna väljer att separera.

    Man går vidare. Träffar en ny som är snäll mot hans ungar och dessutom är kåt och obekymrad. Höjer sin ekonomi.

    Kvinna blir ensam tjurig bitterfitta som sliter med ungar och arbete men förblir ändå pank.

    = Mannen är ett svin?

    Alltså. För mig är det ju givet. Den bittra gnällspiken får väl bli lite rolig och glad och kåt så kanske någon står ut med henne och det är väl klart man gärna hjälper en sådan pingla med hushållsgrejer/ekonomi/barn.

    Det finns väl inte en enda människa som står ut med en bitter, glåmig torrboll som går runt med en dammvippa och urtvättad städrock och tycker synd om sig själv.

    ÄR man bara kåt, glad och rolig finns det inga gränser alls på vad snubben hjälper till med. Då kan man ställa vilka krav som helst. That's what it's all about..

  17. Tack för era delningar, alla. Men vill ni nu vara snälla och ta hand om den där urbota korkade "Mick Dundee"? Själv är jag så less på puckon just nu.

    Kram

  18. Unni,

    "Mick Dundee" verkar redan bli omhändertagen av någon som en dag själv i hans ögon kommer att vara en "bitterfitta" medan hon i sina egna ögon kommer att vara lycklig över att vara av med honom…..

  19. Det är ju allmänt känt att män till 85 procent har samma dna som hundar. Med det som utgångspunkt är det faktiskt inte så konstigt att män beter sig som de "djur" de är.

    Det som behövs är starka kvinnor (som Unni) som kan hålla karlarna i strama tyglar. Många män mår bättre av tydliga regler och gränser, det vet jag av egen erfarenhet.

    Så på med kopplet, och låt det inte vara för långt för då trasslar de in sig…

  20. Det är just det där att män tycker att de "hjälper till" som är så fel. Ser man varandra som fina människor med lika villkor finns det inget "hjälpa till". Man jobbar tillsammans och vill varandra väl. Kvinnan behöver inte vara en liten gläfsande hund som blir glad för lite omtanke. Mick Dundee har ett uppblåst manligt ego enligt de steriotypa måtten.

  21. Tusen tack tillbaka för att ni uppskattade mitt senaste inlägg!

    Likheten mellan karlar och hundar är slående. Vet inte om någon minns dokumenären "dressera din man som en hund" som gick på tv5 för ett par år sedan. Den var klockren.

    Män är enkelspåriga varelser och gör nästan vad som helst för lite sex. Utnytta det på ett smart sätt. Jag brukar låta min "vovve" städa hela hemmet medan jag ägnar mig åt vettigare saker. Jag ger honom korta och rappa kommandon som "gör rent toaletten", "dammsug" eller "skura golven". Det är viktigt att vara tydlig, annars gör han lätt fel. Första gången får man visa så att han förstår.

    När han städat i flera timmar, och jag godkänt, så vet han att belöningen kommer. Om jag inte själv är upplagd så ger jag honom en avsugning. Det tar två minuter och jag behöver inte ens ta av mig kläderna. Praktiskt om man är trött eller inte har någon lust!

    Kontentan är att alla är nöjd. Han får beröm (viktigt för mäns fåfänga) och sex och jag får ett rent och prydligt hem utan att behöva städa själv!

  22. Det är betydligt fler kvinnor som dumpar sin man än vad det är män som dumpar kvinnor. Undersökningar brukar visa att det är 2-3 gånger så många. Så klaga inte på att mannen tröttnar och hittar någon ny.

    Om nu relationer med män är så usla som du beskriver, varför undviker ni då bara inte att ha med män att göra?

    När jag jämför inser jag att jag haft det överlägset bäst när jag varit utan relation därför undviker jag nu kvinnor så mycket jag kan.

    Varför gör inte ni kvinnor likadant när ni i alla fall säger att ni kommit fram till samma slutsats?

  23. "Det som behövs är starka kvinnor (som Unni) som kan hålla karlarna i strama tyglar. Många män mår bättre av tydliga regler och gränser, det vet jag av egen erfarenhet.

    Så på med kopplet, och låt det inte vara för långt för då trasslar de in sig… "

    Vilka underbara varelser ni ändå är (Djup Ironi).

    Uppskattar i alla fall ärligheten.

    Ni är inte värda priset (man får betala för att umgås med er)

  24. Tack Lotta! Jag och kille jag träffade för en tid sedan hade långt framskridna planer på en kurs i 2 steg som skulle lära män det mest basala i en relation. Precis det som du beskriver!

    Vad vill män ha? Jo sex! Med sex som positiv förstärkning (EJ utpressning – det är skillnad!) så skulle man faktiskt kunna få dem att utföra de mest heroiska aktiviteter, typ byta toalettpappersrulle.

    Du är verkligen helt rätt ute!

    Wolfie: läs Unnis inlägg en gång till.

    Det finns kvinnor som är relationströtta och som undviker närkontakt med män.

    Det fungerar alldeles utmärkt bara man skaffar sig en stege i lättmetall.

  25. Maria:

    Så sant som det är sagt, vi är inte värda priset vi heller. Bättre må bra ensamma än att må dåligt tillsammans.

    Syster:

    Jag är för korkad för att fatta det där med stegen.

    Jag har stor respekt för kvinnor som klarar sig helt utan män, dom jag har svårt för är dom som klagar på män men ändå vill ha relationer med dom.

    Du skriver om en kurs som skulle lära män det mest basala i en relation. Det är det som är problemet, vi vill så olika och ni anser er ha det gudomliga tolkningsföreträdet.

    Ni älskar att gräla och vi kan inte älska någon som grälar på oss.

  26. Så sant som det var sagt, men vi alla kvinnor gör samma misstag det är så vi lär[?] oss av dem, sägs det i alla fall!

    Älskar din blogg! :]

    Tänkte fråga, jag samlar på dina böcker och jag har alla utom jag,jag,jag, vart finns det?

    Kram Aui

  27. Till syster: Lycka till med din karl-träning!

    Du ska nog få fason på honom.

    När han är intrimmad, och det verkligen fungerar, kan du köpa ett hundkoppel som steg 3.

    Kopplet är en viktig symbol för att visa vem det är som bestämmer och får han bara tillräckligt med beröm och sex så kommer han att ta på sig det utan några som helst invändningar.

    En extra krydda som piggar upp kan vara att befalla honom att städa helt naken eller, ännu bättre, i sexiga stringkalsonger!

    Lycka till!

  28. Du har så rätt Unni- men en tröst till alla som skulle kunna bli bitterfittor vill jag ändå ge: Ni ska veta att ni inte behöver ha en man att bo med, det finns massor av dem som är supertrevliga att tillbringa bara en natt med. Så kan exet snart sitta i smeten med välling och blöjor igen, medan ni och jagär ute i nattvimlet med vackra pojkar! Bara le åt exmannens trötta ögon och hängbuk nästa gång han lämnar era gemensamma yngel på söndagskvällen efter det varit hans helg med dem- han kommer garanterat märka att ni är nyknullade och att helgen gett en uppiggande och föryngrande (och yngre killar gillar faktiskt oss 40+ har jag märkt för vi vill också bara för en natt..)effekt för att klara en ny vecka på trista jobbet. Lycka till i nattens härliga mörker tjejer och tack igen Unni för att du skriver så rättframt/ Mia

  29. Unni, vet du vad, jag har kommit till den slutsatsen själv också många gånger och berättat för folk men vet du vad: INGEN VILL TRO PÅ DET!

    Jag har berättat att kvinnor har ej alternativ. Antigen träffar de en sådan "konservativ" man och självklart kan ej stanna med honom eller så lämnar de och förblir singlar eftersom det finns andra sådana män runtomkring som är kanske ännu värre.

    En kvinna har få alternativ verkar det som.

    Folk, både män och kvinnor har försökt tysta ner mig. Jag menar: verkligen tysta ner mig. De har fört hatkampanjer mot mig och spridit skitsnack bakom min rygg.

    Varför? Jag har inte gjort ngn illa, jag har ej skadat ngn eller liknande, jag har bara berättat sanning om vad kvinnor går igenom och hur samhället är uppbyggt och att kvinnor inte har många val och så vidare…

    Folk har även försökt säga att det är fel på mig och att jag behöver skott i råttan och då skulle jag må bra och inte vara en bitterfittan…

    Jag behöver inga skott, jag behöver respekt, jämlikhet, lugn och ro….är detta mycket att begära eller?

  30. Marie-L. Johansson, du skrev att du skaffat barn vid 39 års åldern.

    Det är en uppiggande nyhet för alla mina tjejkompisar som är totalt hjärntvättade. En person ska skaffa bar när han/hon vill eller KAN eller har möjlighet.

    En tjejkompis, 28 år gammal, (har sett henne för ett år sedan), har blivit hjärntvättad att hennes ägg skrumpnar nu och att hon måste hitta en man och vara gravid omedelbart.

    Hon hittade snabbt en man, om 2 månader gifte sig, och och nu ska hon födda hans barn. Dvs, det har inte ens gått ett år sedan hon träffade honom. Hon träffade honom i oktober 2007. Jag fattar det fortfarande inte.

    Jag är 28, singel, koncentrerar mig på min karriär, pluggar, jobbar, går ut. Har haft korta förhållanden med män men de bara velat slå mig, våldta mig, förnedra, hävda att de är bossen i huset och jag pallade inte med sådant. Nu koncentrerar jag mig på MIG. Tar en dag i taget, har kul, livet är kort fär att ödslas på män som inte är okay.

    Unni är faktiskt min role-model när det gäller att klä sig och ha kul.

  31. fy fan vad bra sagt. Äntligen nån med huvudet på spiken!

    VAD ska man göra åt saken?? de svar jag fått när jag påpekat JUST detta är "ingen tvingade dig att skaffa barn"

    vilket ju är sant. men jag gjorde det fan inte på egen hand, vad jag minns.

    nå, jag kommer sova bättre i natt efter att läst din blog.

    tack!

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.