SEX/CRIME

352676_old_ball_and_chain_series_3Jag får ingen rätsida på Assange-caset. Alltså inte om han är skyldig eller ej, det går ju inte att avgöra. Inte heller behöver jag tillägga något om huruvida nampublicering/publicering var etiskt korrekt. Mymlan har f ö skrivit en utmärkt och belysande post kring de frågorna, likaså Deepedition. Men båda snuddar vid det som inger mig ett krypande obehag, nämligen det kvinnoförakt som smugit sig in i efterdyningarna.

Varje gång en högt uppsatt, favoriserad eller respekterad man misstänks för sexbrott/kvinnofridsbrott svallar blodet hos framförallt de hankönade. Och innan man vet ordet av är det det eventuella offret för det eventuella brottet som ska granskas.

Även i fall där en förövare dömts blir den kvinna som s a s satt dit honom misstänkliggjord. Hon har begått brottet att berätta.

För plötsligt tycks det vara ett värre brott att berätta om övergrepp än övergreppen i sig. Många gånger har jag funderat över vad som orsakar denna (manliga) upprördhet kring sexualbrott.

Är det en äkta indignation över den sortens brott det gäller? Eller är det en skräck över att (som man) själv bli beskylld för en så pass skändlig gärning? I så fall finns det ju en överenskommelse om att sexbrott är fullkomligt oacceptabelt. Fast varför avvaktar man inte då tills den misstänkte är fälld eller friad? Och – och detta får mig fundersam – varför vinner den brottsmisstänkte eller utpekade mannen så många fler sympatier och trovärdighetspoäng än den kvinna som berättar eller anmäler?

Beror det på att mannen ifråga har status? Är charmig? Bildad? Snygg? Snäll mot sina barn? Att man helt enkelt inte vill tro att en karl med de egenskaperna skulle kunna våldta, slå eller sextrakassera? Historien visar något helt annat. Sexbrottslingar har inga specifika yttre gemensamma kännetecken.

Eller – hemska tanke – kan det vara så, att det under indignationen mot kvinnor som anmäler våldtäkt och andra sexbrott finns en dold värdering, nämligen den att kvinnor faktiskt får finna sig i sådant beteende? Att de är hysteriska, att de varit med på noterna, ja, att de kanske rentav bara vill hämnas ett avvisande från en man de åtrått? Att brottet kort och gott är en bagatell?

Kanske är det där pudelns kärna ligger. Lite hårda tag får väl kvinnor tåla i allsindar. Rusa till polisen kan man vänta med tills man råkar ut för en Kapten Klänning – ett riktigt monster. Annars har ”feminismen” gått för långt och det är männen som är offren.

Än en gång: Jag vet inget om Julian Assange som person,  jag är pro Wikileaks och jag tycker att uppståndelsen är djupt beklaglig. Men jag vänder mig starkt mot den begreppsförvirring som börjat råda beträffande dikotomin offer och förövare.

När Bernt Hermele outade kvinnan som anmälde Assange visade han ett uttryck för denna begreppsförvirring. Och gav därmed kvinnoföraktet vatten på sin kvarn.

Update: Och apropå kvinnofientligheten i kölvattnet på Assange-debaklet – läs kommentarerna till Isobels bloggpost, där just den attityden framstår i sin prydno.

56 reaktioner på ”SEX/CRIME

  1. I det här fallet är det ju en klart försvårande åtgärd vad kvinnan skrivit i sin blogg, bl a att hon känt sig kränkt av att bli kallad ”snygging” och kallat män som gjort sig skyldiga till detta för ”mentala våldtäktsmän”. Därmed inte sagt att inget oegentligt har skett – det finns ju dessutom en chans att Assange vetat om detta och ansett att det är fritt fram eftersom hon ”ropat varg” för många gånger tidigare. (Den som anmälde honom för ofredande är ju som bekant inte någon han bara råkade träffa.)

    Men jag personligen är skeptisk mot en anmälan om ofredande när jag vet att anmälaren känt sig kränkt av att bli kallad ”snygging”. Vilken tur då att det inte är vi som sitter på tredjehandsinformation som ska agera domare.

  2. Personligen är jag helt övertygad om att upprördheten och känslorna kring själva brottet ”våldtäkt” INTE beror på att det skulle anses som en bagatell – utan tvärtom. Det anses vara ett vidrigt och smutsigt brott: ett nidningsdåd. Anklagelsen är besudlande, skamlig och svår att tvätta av. Brottet anses snarast så pass allvarligt att man har svårt att acceptera att vad som verkar vara en anständig, hygglig skattebetalare kan begå det.
    Lisa Magnusson skrev tidigare ett intressant inlägg om att brottet tvärtom borde avdramatiseras – just för att folk ska begripa att det inte bara är uppenbara monster som våldtar.

    1. Anaïs, jag försöker resonera kring möjligheten att det finns en offentlig, eller officiell, attityd runt frågor om kvinnofridskränkningar och sexualbrott parallelt med en dold. Precis som det finns om etniska grupper. Det tråkiga är att kvinnohatet blossar upp så lätt kring frågan.

  3. MrArboc,

    Ditt resonemang är egentligen en variant av ”men hon bar ju spetstrosor!”, dvs att enda möjligheten för ett ofer för sexuellt utnyttjande ska bli trott är att offret är … i stort sett nunna.

    Spelar det någon som helst roll vad ett brottsoffer har för politiskt åsikt, hur hens moral är, om hen gangbangar på fritiden eller föder upp fluffiga små kattungar, hur hen är klädd, hur hen uttrycker sig, vem hen har som vänner, bekanta, FB-vänner, twitterkompiar, arbetskollegor – etc etc?

    Förmodligen kommer du eller andra att nu ifrågasätta om hen är ett brottsoffer, och kanske är offret i juridisk mening inte ett offer – men vi har sen länge lämat de juridiska tassemarkerna, min vän.

    Assange är dömd av en pöbelhop med facklor och jordbruksutensilier händerna, men de är också de som från början anmälde honom. Just nu är vi ala nerdragna i mobbens smutsiga djup och antingen sluta det med en snara över en telefonstolpe (bildligt talat) eller att någon eller några vågar gå emot hopens makt och fråga: ”Men … vad har egentligen _hänt_?”.

    Många frågar sig det redan nu, men i alla hysteriska basrösters invokationer om ”feminazism” hörs de inte.

    Skuldfrågan är redan passé. Nu handlar det om att hitta någon jävel som kan hängas. Det här är en _mycket obehaglig tid_ för bloggosfären i stort … När Isabella Löwengrip var i ropet efter att ha blivit ofredad var det bara en mild vindpust jämförelse med nu, inte minst för att det handlar om ”integritetens” heliga ko. Men kontentan kommer med all sannolikhet bli densamma:

    Det är tjejens fel.

  4. Joakim: Ja, jag är fullständigt medveten om det du säger i ditt första stycke. Men som du ser ”råkar” jag även nämna chansen att Assange vet om det – att han ser möjligheten att ofreda ”tjejen med spetstrosor” eftersom det är fritt fram pga att hon ”ropar varg” tidigare.

    Se också den sista meningen i min förra kommentar. Det är mycket möjligt att något har hänt som inte har ett skit med kvinnans tidigare ”anmälningsbenägenhet” eller Assanges superstar-ego att göra.

    Det jag ville ha sagt är att vi ska inte tro på Assange för att han är Assange, och vi ska inte tro på kvinnan för att hon är kvinna även om det är PK att göra det.

    Jag trodde att jag var tydlig med detta tidigare, men uppenbarligen hade jag fel.

    CIA-konspirationen kan vi väl vara överens om att vi kan stryka i alla fall?

  5. Unni, förmodligen samexisterar dessa attityder, kanske t o m inom samma person. Det kanske beror på omständigheterna vilken ”version” som aktiveras inför en viss händelse. Men jag tror ändå att viljan att bortförklara, ursäkta och skylla på offret främst beror på att brottet ses som så vidrigt. In i det längsta vill man försvara sig från att någon ”trevlig”, ngn ”kompis” etc. begått det. Om då en kvinna uppvisar ”trovärdighetssänkande” beteende (spetstrosor) eller egenskaper (allmänt otrevlig radikalfeminist) tar man tacksamt emot. I ett annat fall, om det gäller en kvinnlig vän eller släkting, kan man resonera helt annorlunda.

    1. Ja, jag är med dig, Anaïs! Jag undrar bara om det är mäns rädsla att förknippas med ett sådant brott som aktiveras pga den allmänna attityden, eller om de VERKLIGEN anser att brottet är så vidrigt. Ungefär samma inställning som många kriminella har: Ett brott är inte ett brott förrän man torskar för det.

  6. Unni, ditt engagemang i sexualbrott mot kvinnor är övertygande
    och brinnande. Önskar med hela mitt hjärta att ditt engagemang MOT pedofil och sexualsynen i PP skulle vara
    lika brinnande. Att få knulla barn på den politiska agendan
    bland PP-politiker borde få den mest hårdhudade
    att gå ut och skrika NEJ! Inte avdramatisera det som ” vissa tokstollar”.

    1. mulan, jag tycker nog att jag har uttryckt mig ganska klart vad gäller tokfalangen inom PP. För det är just en tokfalang, och vettiga piratister har kommenterat både här och på andra ställen, ex vis Beelzebjörn.

  7. Jag har inte riktigt bestämt mig här (jag går efter fakta, inte spekulationer), men hittils kan jag säga att det va HELT fel av media att trumpetera ut löpsedlar med Våldtäkt så snabbt, dom borde ha haft mer på fötterna innan löpsedeln gick till press.
    Våldtäkt är (och bör i min mening vara) ett ohyggligt stigmatiserat brott, just därför är jag riktigt riktigt skeptisk till tidiga löpsedlar.
    Att frågan finns inom rättsväsendet är jag helt till frids med, men att pressen löper amok med det för att sälja lösnummer känns i min mening helt åt helvete.

  8. Själv finner jag det märkligt att TVÅ kvinnor, som i princip säger samma sak om samme man, inte anses trovärdiga..?

    Borde man inte istället lysa med halogenlampa på denne man? Granska honom i sömmarna ordentligt?

    Vad har han för sexualvanor, hur omfattande är hans porrkonsumtion, hur många sexpartners har han haft, har han gått till prostituerade, vilken kvinnosyn har han, osv..?

  9. Det du skriver är mycket läsvärt, Unni. Delar många av åsikter.

    Själv har jag givetvis ingen aning om vad som har hänt och inte hänt i detta. Vet lika mycket, eller snarare lite, som alla andra – med undantag för tre personer. Det jag *tror* mig veta, bland annat efter att ha läst Vennstams utmärkta böcker, det är att en anmälan om våldtäkt väldigt ofta grundar sig på att en våldtäkt faktiskt har ägt rum. Eller åtminstone någon form av (sexuellt) övergrepp, i lagens mening.

    Utan tvekan är Assangefallet ett extremt fall, inte unikt men snudd på. Inte alls beroende på vad som (kanske) hänt utan på den eventuelle förövarens status som nätikon och hjälte för miljoner människor. Jag vill åter betona att jag *inte* har en aning om huruvida Julian Assange är en kriminell skitstövel (vilket han är om han våldtagit någon) eller helt oskyldigt anklagad. Eller någon annan variant däremellan.

    Men. Om.

    Om det faktiskt är en konspiration. Om det just den här extremt ovanliga gången är så att Wikileaks utsatts för angrepp, från en underättelsetjänst eller annan aktör bakom kulisserna. Oavsett om Assange faktiskt haft (frivilligt) sex med personerna eller hela historien inklusive anmälan är ett falsarium – så *kan* det vara så. Motiv finns helt klart. Timingen för att vålla Wikileaks skada och skapa förvirring är väldigt bra, minst sagt.

    Isåfall har diskussionen tagit en, för dessa personer, perfekt vändning. Vi diskuterar pressetik. Vi diskuterar feminism och kvinnors självklara rätt att bli trodda. Vi pratar om vem som gjort vad, och framför allt fel: åklagare, media, den eller den bloggaren, den eller den journalisten. Men vi pratar inte om vad som – kanske – faktiskt hände. Egentligen.

    1. Jonas, du är som vanligt klok och besinnad. Egentligen borde inte denna diskussion ens äga rum. Men vad jag vänder mig emot är vilka unkna yttringar den släppt fram. Vad som eg hände kan vi bara spekulera i, och även det borde vara ogjort. Men nu har skiten nått fläkten, och jag är så trött på att kvinnor misstänkliggörs och offras för att rädda hedern på en man som åtnjuter respekt.

  10. Det finns en befogad rädsla bland män för att bli oskyldigt anklagad för sexuella övergrepp. Absolut. Jag är själv rädd. På samma sätt som det finns monster bland män, så finns det galna kvinnor. Min syster är galen.

    Hennes diagnoser har växlat under årens lopp, bland annat har hon diagnosticerats med narcissism, adhd och borderline. Hon har vid olika tillfällen under uppväxten detaljerat anklagat olika personer i vår familj för identiska sexuella övergrepp. Förövarens identitet var det enda som skiljde historierna åt, trots att de anklagade bor i olika världsdelar. Anklagelserna kom när hon var i de tidiga tonåren, men tack och lov ledde de ingenstans.

    I vuxen ålder har hon fått ett av sina ex dömd för våldtäkt, mot sitt nekande. Det fanns ingen teknisk bevisning alls, bara hennes berättelse.

    Det hör till historien att min syster är mycket övertygande. Jag tror att hon kan dupera i stort sett vem som helst under kortare tid. Hon är intelligent, vacker och extremt verbal. Hon har mycket stark karisma. Hennes ex var totalt chanslös i domstolen. Jag undrar fortfarande om han är oskyldigt dömd. Jag tror det, men säker kommer jag aldrig att bli. Inte ens om hon själv berättade att hon ljugit tidigare så skulle jag tro på henne.

    Jag törs inte passa hennes barn eftersom hon mycket väl skulle kunna hitta på en incesthistoria med mig som förövare. Ska jag umgås med syskonbarnen så måste min/vår mor vara med. Annars törs jag inte.

    Den som träffat min syster vid något enstaka tillfälle skulle aldrig ana något av det jag berättar här.

    När jag hör om män som döms för sexbrott mot sitt nekande och utan teknisk bevisning eller vittnen så blir jag skraj.

    Ska sexbrottsanklagade mäns rättssäkerhet få stryka på foten för att fler våldtäktsmän ska kunna dömas? Jag tycker inte det.

    Tre saker till, i denna maratonkommentar:

    1. Tack och lov för att (nästan) alla kvinnor är normala, eller i varje fall inte knäppare än jag själv!
    2. Jag har ingen aning om Assange är skyldig eller ej. Verkligen.
    3. Mailadressen är fejkad. Sorry!

  11. Den här historien är en upprepning av Bjästa men då skyllde man på det ungdomliga oförståndet. Man kan undra vad orsaken ska vara den här gången.

    Kvinnor som har sex med män får helt enkelt acceptera lite tuffare tag om mannen vill ha det. Har hon bara blivt våldtagen ”litegrann” så är väl det inget att gnälla över, en polisanmälan kan inte anses befogad förrän kvinnan blivit rejält sönderknullad, först då kan brottet förstås av flera.
    Men även då gäller det att hon är Det Ideala Offret, dvs inte ha en historik med fler anmälningar – då är hon anmälningsbenägen, det är alltså inte män som är våldtäktsbenägna. Hon måste också ha rätt sorts kläder och befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt, samt för övrigt ha en oantastlig bakgrund som inte kan ge upphov till spekulationer om hon är att anse som hora eller madonna. Vi pratar nu om år 2010 alltså.
    Inte minst måste hon ha en personlig framtoning som gör det möjligt för de mest fantasilösa att sympatisera med henne! Det duger absolut inte att visa ilska eller kompetens, man vill se spaka offer som gråter och tydligt bekräftar föreställningen om hur riktiga kvinnliga brottsoffer beter sig.

    Feminismen niger och tackar för att könsmaktsordning och stereotypa könsnormer blivit så tydligt åskådliggjorda!

  12. Japp, Erik är bra.

    Om man ska utnämna skitstövlar i fallet Assange, så skulle jag föreslå:

    1. Den som läckte nyheten om Assange.
    2. Den som läckte kvinnans namn.
    3. De som förutsätter att kvinnorna ljuger.
    4. De som förutsätter att Assange ljuger.

  13. Ja, varför har blodet svallat hos många av oss hankönade? Det finns säkert många anledningar, en del mer primitiva än andra.

    Själv höjde jag ett stort ögonbryn, inte på grund av personen det handlade om, utan på grund av det faktum att en anhållan gjordes direkt efter ett telefonsamtal och att misstankegraden var ”på sannolika skäl”. Senare har jag förstått att det tydligen är praxis, i Sverige, att anhålla folk misstänkta för våldtäkt ”på sannolika skäl”, även i ett så tidigt stadie. Åklagaren har inte gjort fel, eftersom det ju är praxis. Det tål ett annat höjt ögonbryn.

    Om det är något som fått mig att tvivla på den svenska rättsäkerheten så är det just hanteringen av misstänkta sexualbrott. Någon större fråga tycker jag egentligen inte det är, men kan man förbättra rättsäkerheten så borde man göra det, även om det inte är politiskt korrekt att betvivla rättsäkerheten just då det gäller sexualbrott. Gör man det är man en kramare av våldtäktsmän och definitivt ingen feminist. Men… jag betraktar mig som feminist och är ändå en tvivlare. Jag tog illa vid mig då Lambertz kritiserades, efter att ha påpekat att mer än 70% av de som blivit felaktigt dömda till fängelsestraff längre än tre år sedan början av 90-talet ursprungligen blev dömda för sexualbrott.

    1. Då kanske du också ska väga in, Mårten, hur många våldtäktsanmälningar som leder till fällande dom: en förkrossande minoritet.

  14. Jag är medveten om det och även om alla dem som inte gör en anmälan, när de egentligen borde gjort det, kanske för att de inser att ord kommer att stå mot ord, och utan dokumenterade fysiska skador kommer inget sannolikt att hända.

  15. ”Jag undrar bara om det är mäns rädsla att förknippas med ett sådant brott som aktiveras pga den allmänna attityden, eller om de VERKLIGEN anser att brottet är så vidrigt.”

    Jag och de män jag umgås med anser verkligen att brotten är vidriga, det är väl därför vi är så rädda att bli anklagade för dom.

    Men jag har börjat undra om män i andra sociala kretsar kanske numera har helt andra värderingar, hur skall man annars kunna förklara all dessa gruppväldtäkter som tom verkar vara planerade.

    I Assange’s fall var jag först helt övertygad om att det måste vara ännu ett av Cia’s internationella klanterier.

    Men då jag läste vilken advokat han anlitat insåg jag att han måste vara rejält skyldig.

    Såvitt jag förstått har allt börjat på helt frivillig basis och efter ett tag gått överstyr.

    Vad är det Assange velat göra som kvinnorna inte velat vara med om?

    BDSM, eller någon annan form av våldsamt sex ?

    Oavsett har man ingen rätt att tvinga sex på någon och ett nej kan komma i vilket skede som helst.

  16. Ett par saker som ligger bakom den ibland överdrivna manliga upprördheten kan vara (1) rädslan för att själv bli oskyldigt anklagad, en sorts straff för sexualiteten som man upplever det som omöjligt att skydda sig från, och (2) rädslan för att det någonstans inom en själv finns en potentiell våldtäktsman.

    1. Jätteintressant och ärligt, avadeaux! Just det där med att känna sig straffad för sin sexualitet tror jag är centralt.

  17. Jag tror, som Frank, att få män (av vår tid) tycker annat än att våldtäkter är vidriga. Möjligen finns det olika uppfattningar om hur en våldtäkt ska definieras, men inte ens där tror jag det skiljer sig så mycket åt mellan män och kvinnor. En man som tilltvingar sig sex mot den andres vilja, är en usel man. Så enkelt är det. Sedan kan förstås våldtäkter vara mer eller mindre brutala och rendrera olika grader av påföljder. Var gränsen går för att en man ska anses vara usel har dock förändrats genom åren. Tidigare kunde man inte vara usel mot sin fru och inte mot prostituerade heller. Sedan förutsatte man att en våldtäkt nödvändigtvis måste innehålla någon form av fysiskt våld. Numera går gränsen lägre satt än så och det med rätta. Problemet att bevisa vad som verkligen hänt i hemmets trygga vrå kan man dock inte lagstifta bort. Det finns kvar hur man än vrider och vänder på det.

  18. Jag försvarar inte alls den smutskastning som sker åt bägge håll men samtidigt går det inte att bara söka ogenomtänkta och dumma orsaker till att detta sker som att män sympatiserar med män. Så är det inte!
    Skulle mannen A i det här fallet skrivit om att kvinnor är ”mentala horor” som borde få halsen avskurna eller om 7 olika sätt att hämnas på en kvinna så skulle man nog ha reagerat lika starkt från andra hållet om kvinnan vore den som hängts ut i media och anhållits utan grund av ett rättsväsende som alla vill tro att det fungerar.
    Det är ju konstaterat nu, svart på vitt att rättsväsendet tar alltför lättvindligt på våldtäktsanklagelser eftersom man inte ens anser sig behöva några fakta innan man anhåller någon.
    Är det konstigt att människor reagerar på detta och då framförallt män?
    Eftersom rättsväsendet gör sig ouppnåerliga och klanderfria varje gång sånt här sker så riktas aggressionen och frustrationen mot annat håll istället. Tyvärr mot dessa kvinnor som kan ha varit med om något kränkande.
    Felet för att dessa damer kränks ligger lika mycket hos dem som försöker mörka rättsväsendets fel och brister då det är uppenbara.

  19. Unni

    Ännu värre blir det, gjorde en test i Sexpressen angående hur ens åsikter stämmer överens med De Politiksa Partiernas.

    Resultatet blev minst sagt chockerande:

    Vänsterpartiet
    Feministiskt initiativ
    Socialdemokraterna
    Miljöpartiet
    Piratpartiet
    Moderaterna
    Sverigedemokraterna
    Folkpartiet
    Kristdemokraterna
    Centerpartiet

    Med stor övervikt för de 4 översta.

    Kanske tur att man inte tänker rösta i riksdagsvalet.

  20. Unni,
    Jag tror att mäns känsla av avsky inför våldtäkt är djupliggande och äkta. Det anses vara ett uselt och ärelöst brott även bland typ grovt kriminella i Kumlabunkern. Särskilt bland dem, skulle jag vilja säga. Gärna torska för ett våldsamt bankrån, men en våldtäktsman respekteras inte alls bland män med hårda machoideal.

    1. Förvisso, Anaïs. Men sen hör det ju till saken att många av de tunga kriminella själva har våldtagit och spöat skiten ur sina kvinnor. Och konstigt nog blir kvinnomördarna inte illa behandlade på kåken. Jag vill inte gå vidare i det resonemanget, för då blir jag cynisk.

  21. Unni, jag jag tror precis som Mårten att synen på att våldtäkter är vidriga är ganska universell, speciellt inom i grunden kristna länder. Detta oavsett individens kvinnosyn i övrigt.

    Det stora problemet jag har är problemet med falska anmälningar, och de flesta män har någon gång hört objektivt sett osanna beskyllningar för våldtäkt (t.ex. uttalade i affekt under ett gräl vilket dock sällan leder till anmälan), så män har ofta en ryggmärgsreflex i sådana här sammanhang om att försöka värdera sanningshalten.

    De falska anmälningarna förstör för de som råkat ut för riktiga våldtäkter, och jag tror alla skulle vara lyckligare om man bättre kunde skilja bättre på äkta och falska sådana. Den enda rimliga vägen dit är grundligare polisutredningar. Och att man håller på sekretessen innan man är klar (vilket f.ö. gäller ganska allmänt, det bör inte ligga i polisens arbetsuppgifter att sprida uppgifter om misstänkta annat än för hjälp i utredningar).

    Ibland är dessa falska anmälningar rena falsarier, men jag har numera dock förstått att det finns ett korn av sanning i hur en del av beskyllningarna kommer till, och jag kan förstå hur de kan kännas som våldtäkt trots att de inte är det. Tankevurpan här, vilket jag sett en kategori kvinnor göra, är att de för stunden preliminärt accepterar skeendet (trots att de upplever som dåligt och helt eller delvis felaktigt antar att mannen begriper) och i efterhand, då det inte blev någon uppsida för dem i slutänden, när de tänkt igenom (eller snarare känt av) saken, ser det som de blivit utnyttjade, och undermedvetet sätter likhetstecken med sexuellt övergrepp, och sedan eventuellt förstorar upp oväsentliga detaljer som passar detta. Sedan blir detta vad som benämns subjektiv sanning. Observera att de flesta kvinnor naturligtvis klarar att inse skillnaden mellan är och känns som, och inte skulle anmäla bara för det senare, men det går snett om man förnekar att problemet finns.

  22. Äh. Vad är det som är konstigt med Assange-caset? Max Clifford är ju i stan. juh.

    Dessutom: Afghanistan är ”gammalt”.

    Nu är det ju Yemen som skall invaderas strax och bombas med drönarflyg, när det visade sig (wikileaks!) att det inte finns några Al-Qaeda kvar i Afghanistan längre. Stöd Julian och Wikileaks, de lär behöva det…

    Varför gör svenska media inte riktig journalistik längre, utan sysslar bara med vidaretwittring och smutskastning undrar jag, jämt och ständigt.

    Undrar tex hur vår regering svarar när förfrågan snart kommer om att skicka trupper till Yemen också…
    Och hur ställer sig de rödgröna till att stödja ännu ett blodigt krig vars enda syftet att göra företag i usa rikare?
    En fråga som de skulle kunna vinna valet på om de var, lite, smartare.

  23. ”Varje gång en högt uppsatt, favoriserad eller respekterad man misstänks för sexbrott/kvinnofridsbrott svallar blodet hos framförallt de hankönade.

    Är det en äkta indignation över den sortens brott det gäller? Eller är det en skräck över att (som man) själv bli beskylld för en så pass skändlig gärning?”

    Vilken värld lever du egentligen i? Menar du verkligen på allvar att du inte är riktigt säker på om ”de hankönade” tycker att våldtäkt är OK eller inte? I samma inlägg som du skriver om ”kvinnoförakt”?

    *facepalm*

    Nej, Unni, män i allmänhet tycker inte att våldtäkt är OK. Vi är inte sadister i allmänhet. Det finns naturligtvis en liten minoritet som är det, men de är individer. Att betrakta dem som representanter för sitt kön är en rätt så kränkande generalisering.

    Det finns också många män som vill verka kaxiga och coola, och säger dumma saker på grund av det. De flesta av dem skulle aldrig våga göra det de pratar om, men de vill verka tuffa inför kompisar och andra. Därav en hel del rått (och korkat) snack.

    Till sist finns det män som har dåliga erfarenheter av kvinnor och vill ”ge igen” eller föraktar kvinnor. De tycker inte att våldtäkt är OK, men de är misstänksamma mot kvinnor och misstror dem gärna.

    Går man sedan vidare till andra typer av sexbrott så finns det nog lika många sätt att förhålla sig som det finns individer. Att låtsas som om det här är ett område där vi kan ha enkla regler att följa är idiotiskt, för det ÄR inte enkelt.

    Själv har jag enligt vissas definition våldtagit åtminstonde två tjejer. Den ena hade jag ett kortare förhållande med, och hon hade dåligt samvete och brukade därför säga saker som ”nej, vi borde inte göra det här”. Fem minuter senare kunde hon slita av mig kläderna och kräva eller böna och be om sex. Stormigt värre, men jag vågar nog påstå att vi båda två njöt av varandras sällskap och vi häll kontakt i åratal efter det att vi skiljdes åt. Den andra tjejen är jag nu gift med, och hon brukar skämta om att det var tur att jag inte gav upp bara för att hon var oskuld och nervös inför första gången. Numera är hon inte lika rädd, men blir besviken om jag inte har lust så ofta. Jag brukade naturligtvis inte VÅLD mot någon av tjejerna, men om man går på linjen att uttryckligt samtycke är det enda som räknas så har jag både ”våldtagit” och blivit ”våldtagen”. Tack och lov så höll ingen av tjejerna med om den definitionen. Själv tycker jag inte heller att jag gjort något fel, men du kanske är av annan åsikt?

  24. Hermele:

    Din Diktomi är Falsk

    Det heter inte diktomi det heter Diktamen.

    Läs på lite bättre innan nästa gång.

  25. Om brottet som det berättas om inte faktiskt har hänt – då är väl ”brottet att berätta” ganska grovt?

    Om en kvinna verkligen har blivit utsatt för våldtäkt, sexuellt ofredande eller vad det nu kan vara så håller jag med dig – men i det här fallet? Tidskriften Resumé gjorde en mycket bra sammanfattning av det nedlagda våldtäktsfallet efter att ha tittat på polisfilerna. Chefsåklagaren menar att utifrån lämnat vittnesmål kan man knappast tala sig om varken våldtäkt eller annat brott (för den första kvinnan). I princip handlade det om att den yngre kvinnan i efterhand ångrade att de haft sex utan kondom! Är det en våldtäkt??

    I Aftonbladet skrivs det att den kvarvarande anklagelsen ”ofredande” ska ha bestått i att Julian Assange stannat kvar en natt för länge i kvinnans lägenhet – märk väl, inget sexuellt ofredande. Om detta skrivs ut som att mannen är en våldtäktsman, är det inte rätt att blodet kokar i en? Att kvinnorna går ut med en sån anklagelse för att de är oroliga att han eventuellt ska ha HIV (ja, han hänger ju mycket i Afrika och är promiskuös, med andra ord måste han vara ett svin(?)), är det ok tycker du?

    Som en kvinna som själv översatts för övergrepp förstår jag att du automatiskt identifierar dig med tjejerna i fallet, men kolla på de fakta som tidningarna faktiskt publicerat.

    1. Men Marcus, läs min post igen. Jag har inte uttalat mig om Assange och tycker att det är uppåt väggarna att grejen öht läckt ut före rätten har prövat saken. Jag diskuterar principiellt och undrar varför man alltid måste smutskasta feminister så fort en man står beskylld för sexbrott.

      Och vad gör du nu? Nu uttalar ju du dig om ett fall du inte har insyn i annat än det du fått via medierna.

  26. Mycket intressant fråga, som jag som man skamsen frågat mig många gånger. För bortanför det jag vill ska finnas i mig finns en kluvenhet när sådana fall dyker upp i media: Först och främst en ren och kraftig ilska över att det fortfarande i ett upplyst civiliserat samhälle förekommer män som uppför sig på det sättet och en stilla undran över vad de egentligen har för programmering i kopplingen mellan huvud och snopp. Men sedan också en lätt föraktfull undran över vad tjejen/tjejerna egentligen höll på med eller tänkte på. Och dessutom en aning av gnagande oro: tänk om jag själv missuppfattat ett skeende, tänk om jag gör saker jag själv inte vet om att jag gör, och själv hamnar där på de anklagades bänk: vad är jag då själv värd, vad ska vännerna säga …?

    Jag minns så väl en kväll för många år sedan då jag skulle säga godnatt till min son och han plötsligt sätter sig upp i sängen, och säger ”Pappa, kan du inte sluta hålla på och peta och stoppa in i min stjärt!” I mina fantasier hade alla bara skrattat åt mina nekanden och domaren skickat iväg mig i fängelse innan jag lyckades förstå att vad det gällde var de Alvedon vi under de senaste förkylningarna gett honom som suppar. Och jag lovar: Innan det var utrett var jag innerst inne inte säker på ifall jag kanske verkligen gjort något så hemskt att jag förträngt det. Med den uppmärksamhet vi de senaste åren haft i media kring sexualbrott skulle jag kunna tänka mig att jag inte är ensam om att ha en gnagande oro över att anklagas för något jag inte är medveten om att ha gjort.

    Precis som du skriver så bygger en sådan oro på att sådana brott verkligen är klandervärda, men kan det ändå inte vara en del av en förklaring? Om man själv bär en oro för att pekas ut kanske man har något slags behov av att förminska personen och trovärdigheten hos dem som pekar?

    1. Henrik Brändén, jag uppskattar verkligen den här typen av ärlig introspektion. Och du är definitivt något på spåren där. Jag förstår rädslan över att bli falskeligen beskylld, eller t o m skräcken över att ha gått över en gräns utan att minnas eller förstå. Killar som känner så är med största sannolikhet inga presumtiva förövare. Jag tror inte att en potentiell sexförbrytare har den sortens samvete. Tyvärr. Om normalt funtade snubbar kunde känna sig lugnare kring ämnet skulle de vara det stöd som många kvinnor saknar idag. Kram!

  27. ”Jag tror inte att en potentiell sexförbrytare har den sortens samvete.”

    Vad är det som hänt ?
    Det har alltid funnits sexförbrytare och tokstollar, men den senaste tiden verkar det ha exploderat.
    Men planerar och utför våldtäkter tillsammans, inte bara dras med i en masspsykos.
    Jag kan mycket väl tänka mig att ”Enstaka Dårar” begår sexbrott, men att dom träffas och gör det tillsammans.

    Är det en generationsfråga eller handlar det om att dessa män befinner sig i miljöer jag inte är i närheten av.

    Tom. jag blir rädd när jag läser och hör om det.

  28. Jag tror att sexförbrytarna har lika mycket samvete som andra – det är därför de lägger ner så otroligt mycket energi på att rationalisera, bagatellisera, förneka och dölja sina brott. Hade de inget samvete skulle de inte behöva det.

  29. Frank Robertsson – Samhället är maskuliniserat och reklamen för förbrytelser pågår dygnet runt liksom. Så då blir det en trend. Det är den ena kannibalistiska perversionen värre än den andra. På något sätt tror jag det speglar världen. Krigen världen över pågår decennium efter decennium – vi lever egentligen i ett konstant krigstillstånd. Det är ett krig mellan fattiga och rika där de maktlösa lemlästas med krigsrusig bestialitet.

  30. Jo, en del människor fungerar ju så, att vad som av gruppen betraktas som rätt, är rätt, även om det handlar om massmord.

    Men det tycker jag är en billig ursäkt.

  31. Om det är de kvinnofientliga som fått chansen visa sitt fula tryne, feminister som skadar sin egen sak, ett par tjejer som inte fattar vad de sätter igång, kommersiell media som, förstås, agerar kommersiellt, åklagare/poliser/anmälare som läcker ohämmat osv., osv, osv, kan förstås diskuteras i hundra olika ställningar. Fast nu ser det ut som vi har papperen på bordet om vad som hände: http://www.dailymail.co.uk/news/worldnews/article-1307137/Supporters-dismissed-rape-accusations-WikiLeaks-founder-Julian-Assange–women-involved-tell-different-story.html?ito=feeds-newsxml#ixzz0xyf2DZSM

  32. Hej Unni, Tack för ditt snälla svar på min kommentar. Tyvärr är en av de saker vi lär oss när vi ser vad som hände i Hitlertyskland, Stalins Sovjetunion och i synnerhet i alla krig i alla tider, hur bräckliga våra norm- och moralsystem är, hur relativt lite påfrestning/tryck/grupptryck det behövs för att en människa / man ska börja göra saker helt bortanför vad denna under andra omständigheter skulle tyckt vara rätt och riktigt. Och att det inte går att förutsäga vilka som då situationen står på sin spets faller efter respektive står upp – ofta har de som stått upp för människans värde i skarpa lägen varit andra än de som varit duktiga på att ge verbalt uttryck för principen i mer normala situationer. Så även om jag tycker det var att ta i att säga att alla män är potentiella våldtäktsmän, så tror jag vi måste inse att ingen av oss kan vara säker på att inte vara det förrän vi bestått exempelvis ett sådant prov som många unga män i Röda armén utsattes för då Tyskland besegrades. Så kanske en del av svaret på din fråga ligger i inte en latent dubbelmoral eller underliggande gammalmodig kvinnosyn, utan snarare i den inneboende bräckligheten i den moral och de värderingar vi faktiskt har. Som ju också leder till att vi har så lätt att dras med i mobbing, utfrysning osv.

  33. Jag läste hela artikeln men förstår inte vad våldtäkten eller det sexuella ofredandet kommer in. Kan det förekomma i de överstrukna raderna?

    Såvitt jag vet är det ännu inte olagligt att vara ett svin, kvinnor älskar dessutom svin.

  34. Att säga att AA tycker att det är en mental våldtäkt när människor kallar henne snygging utifrån det här inlägget http://bit.ly/c80fIZ är förtal. Hon skriver att hon blir glad när män ger riktiga komplimenger, men inte när komplimanger blir förolämpningar, och hon har förstås helt rätt i att det finns många vapen för män som vill behålla sin makt. Ett av dem är att täcka över sin kvinnoförakt med ”komplimanger” ett annat är att döma kvinnor som anmäler våldtäkt.

    ”En av de mildare, men mer allomfattande, formerna av könsförtryck är väsandet av ”hermosa” eller ”preciosa” (typ snygging), precis när kvinna har passerat!

    De vill inte ha kontakt, eller svar, utan de vill bara visa sin överlägsenhet och rätt att definiera mig. Ingen säger det till mig, utan alltid, ALLTID när jag just gått förbi. Jag är förnedrad. Jag är inte en person.

    Komplimanger blir förolämpningar, och många förstår det. Att peka finger framkallarjubel, och att vända sig om och säga ”låt mig vara i fred”, renderar samma piropo flera gånger om. I alla fall den här mannen fattade att det var jobbigt för mig, redan från början.”

  35. Nu har det ju gått ett tag, och Expressen har skrivit mer om vad anklagelsen mot Assange egentligen gäller:

    http://www.expressen.se/nyheter/1.2118961/har-ar-forhoret-med-assange-ord-for-ord

    Jo, jag vet att Expressen är en skittidning. För den skull tror jag inte att de blåljuger när de hävdar att anklagelsen består i att Assange medvetet skulle ha haft hål i kondomen när han haft sex.

    Är det verkligen svårt att förstå att kvinnan i det här fallet ifrågasätts? Att anklagelsen kan kännas lite…långsökt? Är det verkligen svårt att förstå hur män i allmänhet kan känna ett visst obehag över att en sådan anklagelse eventuellt kan rubriceras som ”våldtäkt” och alltså resultera i fängelse? Tycker du, Unni, att det är rimligt?

    1. Anonym, jag kan och vill inte ta ställning till Assanges ev skuld. Det han säger i förhöret är ju dessutom en partsinlaga. Jag tycker att hela affären känns mycket olustig och ogillar både spekulationerna och de kvinnofientliga kommentarerna runt det hela.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *