Unni

bra-unnibildBanal och genial. Så vill jag gärna bli ihågkommen. Så vill jag gärna att även mitt författarskap uppfattas. Både underhållande och djupt. För mig har det nämligen aldrig funnits nån motsättning mellan högt och lågt, varken i kulturlivet eller i det verkliga livet.

Jag föddes i Lund där mina föräldrar utbildade sig och efter några kortare nedslag i diverse städer hamnade jag i en av alla dessa gudsförgätna hålor som genom sin tristess format åtskilliga framgångsrika stockholmare. Med andra ord är jag en lantlolla innanför den stöddiga storstadsmasken. Men framförallt är jag en drömmare. Drömmen om den lyckliga familjen, om det livslånga äktenskapet, den ogräsfria gröna vågen-idyllen, den spikraka karriären, det perfekt skötta hemmet och den stooora kärleken – alla dessa drömmar har jag burit på. Och misslyckats med. Fast vad vore ett författarskap utan krossade drömmar? Varför skulle man överhuvudtaget ha behov av att uttrycka sig konstnärligt om livet motsvarade alla ens förväntningar? Det är i författandet jag lappar ihop mig, det är genom att skriva som jag återtar kontrollen över mina brustna illusioner och kan utnyttja mina personliga fiaskon. På det sättet blir jag både banal och genial. Min jakt på lyckan förenar mig med stora delar av mänskligheten medan min olycka tjänar konsten.

I ett avseende är jag lyckligt lottad. Jag är en känd och läst författare, därför blir jag ofta kontaktad av entusiastiska läsare. Förr brukade jag bli rädd att göra mina fans besvikna för att jag inte är så märkvärdig som de kanske tänkt sig. Men med åren har jag insett att det är i ”vanligheten” vi möts, det är villkoren vi delar som sammanför oss. Skillnaden är hur vi meddelar oss med omvärlden.

Nyligen träffade jag två av mina läsare under samma kväll. Den ena berättade högtidligt att en roman jag skrivit hjälpt henne att fatta ett livsavgörande beslut. Den andra läsaren avslöjade glatt och brett att samma roman fått henne att köpa champagnefärgade underkläder.

Och det är väl typ så jag vill att mina böcker ska funka. På ytan och på djupet.

I livet – och i underlivet.

Banalt och genialt.