Vill vara hemmafru

Ibland drömmer jag om att bli hemmafru. Min älskling tittar klentroget på mig. Du vill ju vara aktiv och självständig, säger han.

Men visst vore det väl både aktivt och självständigt att raskt duka upp en rejäl frukost åt familjen och sen vinka farväl till karl och skolbarn, läsa tidningen i lugn och ro, lyssna till P1, sätta igång rengöringsmaskinparken, vårda krukväxter och planera kvällens kulinariska höjdpunkt. Jag kunde strosa ut på stan, studera inredningsdetaljer och kanske gå på dagbio. Jag skulle köpa lite trevlig lektyr på vägen hem och lägga mig att läsa, ja jag skulle bli oförskämt beläst. Och tänk så skönt att i god tid kunna påbörja middagsförberedelserna – här skulle det minsann marineras, rimmas, gravas, filéas, jäsas och ansas till tonerna av den senaste musiken (som jag nu skulle hinna sätta mig in i).

När den hårt arbetande mannen klivit över tröskeln skulle han mötas av gastronomisk väldoft och nöjda barn (som fått en mysig pratstund med en lyssnande moder. Familjeförsörjaren skulle få sin trötta rygg uppiggad av en härlig shiatzumassage (som jag lärt mig behärska av en klok gumma jag haft tid att träffa). Runt det dukade bordet kunde vi i lugn och ro låta smaklökarna blomma medan vi delgav varandra hur dagen avlöpt.

När barnen blivit läxförhörda och somnat hade vi vuxna en hel afton för oss själva med stimulerande samtal om filosofi, politik och semesterplaner. I dubbelsängen pågick sensuella akter som överraskade våra vildaste fantasier och vi somnade i varandras armar, redo att möta en ny harmonisk vardag…

När jag kommit så här långt har min älskling en dimmig blick och han faller på knä. Kan inte du bli min hemmafru? gnyr han. Jodå, fast jag tar bra betalt, svarar jag.

Aftonbladet 2000