Kändis-skavanker

En ny underhållningsfaktor har uppstått i mitt liv. Nöjet går ut på ett skamlöst frossande i en glåmig Gwyneth Palthrow, en jätterynkig Sigorney Weaver och en uppsvullen Kate Moss.

Detta kan jag göra tack vare Celebrity Looks. Tonårsdottern, sambon och jag flockas hungrigt runt varje nummer av denna tidning som på troget brittiskt manér låter hånskrattet bubbla elakt i bakgrunden. Bilderna är nämligen tagna på galapremiärer och på gatan, helt utan både förskönande perspektiv och Photoshopfixande. Det är rödblemmiga nyllen, fula grimaser och risiga vinklar som tillochmed kan få Penelope Cruz att se för tasky ut.

Så när Winona, Kylie och Cameron liknar grannen med PMS nere på Konsum en tisdag, ja då tycker man liksom om dem. Då kan man nästan förlåta dem för deras åttiorumsvillor och tryggade ålderdom. Jag vet att stjärnorna själva hatar det här. De ser dessa saggiga bilder som illvilliga kränkningar och attentat mot deras popularitet. Men jag tror att behovet att ta ner idolerna på jorden är lika stort som att höja dem till skyarna. Skvallerpressen har insett denna viktiga funktion och står därför i ständig kontrovers med kändisklanen. Och visst – människor vill ha kvar sin integritet även om de råkat bli folkkära berömdheter. Men vad celebriteterna ibland tycks glömma är att de faktiskt lever på publikens nåd. Det är trots allt fansen som betalar deras lyxkalas. Och då får man nog bjussa lite på några privata skavanker. Annars kommer vi kanske bara att ha dokusåpestjärnor kvar i framtiden. De vädrar ju oförskräckt både lakan och annat i rampljuset. Men jag föredrar ändå kändisar som är bra på nåt mer än att vara kändisar. Och då får jag väl gotta mig nån gång emellanåt i en schangserad Courtney Love och känna lite ömhet över att Mel C uppenbarligen kan ha skitdagar även hon. Vi vill ju alla kunna sikta mot de riktiga stjärnorna. Bara de befinner sig inom synhåll.

Aftonbladet 2001