Skyll aldrig på en knöl

När jag blir tillfrågad om att ge ett råd till unga tjejer svarar jag numera alltid samma sak: Välj din partner med yttersta omsorg och försiktighet. Och sätt gränser redan vid första dejten. Inte sen när ni ”lärt känna varann”.

Att stanna kvar hos en snubbe som inte har vett på att visa respekt och hänsyn är inte ett dugg bättre än att knarka. Varje gång man accepterar en kränkning blir man alltmer tillvand och gränserna för vad man ”tål” flyttas. Det börjar i regel med små doser av ”välvillig” kritik mot din person – han kanske vill att du klär dig annorlunda, inte skrattar så högt etcetera. Så småningom går kritiken ut över val av umgänge eller intressen och till slut står du där förvirrad och undrar vad du heter. Det fungerar precis som heroin. Är han snäll emellanåt känner du dig hög och värdefull jämfört med hur du mådde när han bestraffade dig med hån och förakt. Heroin funkar exakt likadant. Ruset tar dig till himmelriket men avtändningen knuffar ner dig till avgrunden och varje heroinist vet att det enda sättet att komma upp ur jämmerdalen är mer heroin. Varje heroinist hoppas också på att kunna lägga av. Inte nu men i morgon, efter den här silen. En förtryckt kvinna resonerar på samma sätt, för hon är inte dum. Hon vet vad som pågår och hon tänker: Nästa gång han beter sig som ett svin drar jag.

Men det får inte bli en nästa gång! Det är som att koka en groda. Lägger man ner den i kokande vatten hoppar den ut, men stoppar man den i kallt vatten och värmer på långsamt stannar grodan kvar tills den blir kokt. Och en kokt självkänsla blir aldrig vad den varit. Kvaddade kvinnor i risiga relationer kräver mindre och mindre av livet precis som horsarna på Plattan. Men lika lite som knarkaren kan skylla på knarket för att han blev torsk kan en kvinna skylla på en knöl när hon ligger och sprattlar i sin misär. Alla undrar ju bara varför de tar så mycket skit.

Aftonbladet 2001