Förnuftet till makten

Kärlek är bara instinkternas sätt att lura förnuftet. Lura oss att röra samman våra gener innan vi kommit på bättre tankar, innan vi vädrat ut passionens parfymerade livsluft. Då är det dags att ställa om antennerna mot nya illusioner som inte heller de förmår parera ett uppvaknande. Men barn blir gjorda, så i det avseendet är väl uppdraget slutfört, från naturens sida sett.

Mänskligt sett är det beklagligt. Barn föds in i dödsdömda civilisationer, familjebildningar som vilar på den blotta och bara passionen. Förälskelsen har blivit det virke av vilket vi ska fläta tillvarons trygghet. Så har det inte alltid varit. Överspänt svärmeri har tidigare betraktats som ett gissel i stil med vår tids experimentlusta med droger. Äktenskap reglerades på förnuftsmässiga grunder. Så vart går vi för att återupprätta ett bestående växthus för avkomman? Germaine Greer föreslog nyligen i en talkshow att vi steriliserar pojkarna så fort de blivit könsmogna, naturligtvis efter att de avlevererat en stadig slatt säd på en spermabank. När önskemålet om att sätta sprätt på generna uppstår kan diverse styrmedel och villkor sättas in. Fröjda sig i sänghalmen går fortfarande alldeles utmärkt men att yngla av sig är en annan femma. Sidovinsterna kan tänkas bli många. Säg exempelvis att varje man endast får en chans. Då kanske inte passionen och därmed det kortsiktiga tänkandet blir drivkraften. Då kanske förnuftet åter kommer till makten när det gäller livsavgörande beslut, eftersom besluten i så fall blir livsavgörande. Borde vi inte tänka på saken? Vasektomi är ett enkelt ingrepp.

Svenska Dagbladet 1996