Åldersskillnad

Det finns något mycket värre än hängbröst. Dessvärre går det inte att operera. Vi talar sällan om det. Fenomenet uppträder nämligen endast hos herrar. Och härur kan man hämta förklaringen till att äldre män tycks så benägna att byta ut sin aktuella och till åren komna hustru mot en yngre upplaga.

Ni förstår att med stigande ålder slaknar spaken. Ja, nånstans känner vi ju alla till detta, men av hänsyn till den manliga fåfängan låter vi det hela lindas in i en förklädnad av makt och status. Och ser resignerat på medan dessa mogna män anträder salongerna med sina betydligt yngre nymfer. Här blir det dags att avtäcka ytterligare en sanning vi inte heller gärna talar om: Mycket unga flickor har oftast inte vaknat ur sin sexuella Törnrosasömn. Den garvade gubben och den väna älvan passar därför varandra som handen i handsken. Han kan inte så ofta – hon vill inte så ofta. Och så långt är allt frid och fröjd.

Men, tycker alla, vad gör vi med den stackars mogna damen som plötsligen hamnat utanför leken? Ska hon läggas i sexuell träda under återstoden av sitt liv? Vi skänker henne medlidsamma ögonkast. Tills hon forcerar baren med en betydligt yngre manlig läckerbit vid handen. Då byts medlidandet ögonblickligen i avståndstagande, kanske rentav äckel. Fy, vilket barnarov! Detta beror också, liksom i motsvarande fall med den äldre mannen, på att vi alla egentligen känner till exakt vad som är finessen med ovannämnda parbildning: Den medelålders kvinnan har nått sin sexuella blomstring efter att barnafödande och allmänna omsorgsbestyr är undanstökade. Hon vet vad hon vill och hon vill det. Ofta. Den unga kalven har spaken startklar, den ställer sig i givakt vid minsta vink. Han passar den mogna kvinnan som korken i flaskan. Den sociala indignationen över arrangemanget emanerar med all sannolikhet ur den äldre mannens komplex över dessa sakernas förhållande, detvillsäga att det finns bara en väg och den går nedåt (he he). Men varför låta oss kväljas av moralkakor, de har ju aldrig spridit nån väldoft. Låt oss istället njuta av frukterna i livets mognadsprocess. Härom har jag nämligen en teori, visserligen inte sprungen ur vetenskaplig forskning men väl ur frekventa empiriska iakttagelser. Här följer således denna, take it or leave it.

När den riktigt unga kvinnan söker sig en partner gör hon lämpligtvis detta bland äldre män, ty eftersom hon ännu inte nått de djupare lagren av sin sexuella lust, kanske inte sex spelar så stor roll för henne. Därför kan hon mogna långsamt tillsammans med den mer erfarne mannen och hans mildare och nedtonade sexdrift. Hon kan föda hans barn i lugn och ro och leva ett tryggt liv utan sexuell stress. Så dör den gamle mentorn. Vid det laget är den ”unga” kvinnan naturligtvis inte längre en lammunge. Då har hon blivit förankrad i sig själv och upptäckt sina multipla orgasmer – detta faktum intygas frekvent av 40-åriga kvinnor. Söker hon sig en ny gubbe då? Ja, enligt konvenansen bör hon ju det, men jag vill allt hävda att hon ska gå åt motsatt håll, nämligen till den sexuellt alerte unghingsten. Den nymornade älskaren får med hjälp av den luttrade damen pröva på sex han inte vågar drömma om med jämnåriga, helt utan krav på familjebildning som ju kvinnan redan klarat av och som han själv ännu inte är mogen för. Han har heller ingen biologisk klocka som stressar på. Paret håller ihop tills kvinnan dör. Då har den före detta ynglingen mognat till de grå tinningarnas så kallade charm. Och vad gör han då? Jo, givetvis tar han en ungflicka under sina vingars beskydd. För nu är han redo att bilda familj. Så är vi tillbaka där vi startade. Hajar ni klyket? Ingen skada skedd, livet går som på räls och moralkakorna kan fara åt pipsvängen till. Och nu när ni hunnit så här långt får ni gärna gissa åldern på mitt mulliga mannagryn.

Expressen 1994