Homovännen

Hur många kvinnor har råkat ut för en man som:
1. Kan tala i telefon med henne i mer än tio minuter?
2. Fönar och sätter upp hennes hår?
3. Följer med henne på maratonshopping och ger engagerade smakråd?
4. Uppmuntrar henne att ta plats och vara högljudd i församlingen?
5. Välkomnar att hon uppträder sexigt och förföriskt inför andra män?
Eller låter ovanstående kanske för bra för att vara sant?

Det är det inte, ty sådana män finns. Jag talar om den homosexuelle vännen. En homosexuell manlig bundsförvant är Guds gåva till feminismen och borde egentligen vara varje kvinnas rättighet. Madonna har minst en, Liz Taylor likaså. Jag vågar påstå att de flesta framgångsrika damer är lierade med en bögsoldat; kanhända ligger en del av deras framgång just i denna mycket speciella sorts vänskap.

Det är den homosexuelle ädlingen som tröstar och plåstrar om när den heterosexuelle uslingen varit framme och klampat på ömma tår. Homovännen är en hel karl och samtidigt ömsint väninna. Aldrig rival, aldrig missunnsam eller skadeglad. Och han hyser aldrig dolda avsikter som den heterosexuelle manlige vännen tyvärr ofta kan avslöja i psykologiskt laddade ögonblick då man gråter ut mot hans axel.

Min första verkliga fullbordan som kvinna skedde i samma stund som jag mötte min förstföddes yrvakna ögon. Hur omtumlande det är att bli mor vet varje mamma. Men min andra fullbordan som kvinna, den händelse som med färggranna penseldrag gav en riktig finish åt min karaktär, det var när jag mötte min bögpolare, Tobias. Jag stapplade på vinglande ben ur ett kraschat äktenskap och såg ut därefter. Men Tobias fick det att slå gnistor om min vingklippta uppenbarelse. Han kritiserade aldrig, han bara bejakade. Han bejakade inte endast det som vanliga män finner tilltalande hos en kvinna – att hålla käften och vara söt. Nej, Tobias uppmuntrade mig i allt: från att ansa bikinilinjen till att smörja munlädret. Han älskade min grova jargong, mina pushupbehåar, mina superkorta kjolar, mitt risiga hår, mina rynkor, mina burdusa gester, min fettskräck, min självömkan. Han köpte presenter åt mina barn och lyssnade med andakt på vad jag hade att berätta om dem. Tobias gjorde mitt liv till en sprakande show där han var publiken och jag primadonnan. När vi gick ut och rullade hatt kunde vi spana in killars strategiska kroppsdelar tillsammans utan att skräda orden. Faktum är att jag aldrig behövt skämmas eller tona ned mig inför Tobias. Samtidigt som han bygger upp mina feminina sidor ger han mig modet att bära dem med stake. Eftersom den homosexuelle vännen är man nog att vara kvinna inviger han väninnan i sann och rå pussy power. Den homosexuelle vännen ger helt enkelt bitchen i oss en chans, och den kvinna som vill riva åt sig mer än kvarlämnade smulor måste ta sig rätten att vässa klorna. Denna rätt värnar hennes homosexuelle supporter varmt om.

Och till de heterosexuella män som på något vis känner sig skrämda av detta manifest, kanske rentav fruktar att bli kastrerade av de superbitchar som bögpolaren väcker till liv, till dem kan jag framföra några tröstens ord: Vad den homosexuelle vännen också inviger sin väninna i är fröjdefulla hemligheter som varje man är betjänt av att kvinnor får tillgång till, nämligen nyckeln till hans högsta njutning. Och det är en bonus som man får på köpet. Så det kan ni ju ta och beakta, alla ni homofober därute. En applåd åt den homosexuelle vännen, om jag får be. Han står i hela mänsklighetens tjänst!

Aftonbladet 1998