Gayrörelsens betydelse

Nu har Gay Pridefestivalen blivit så folklig att ”utbrytargrupper” bildats. Tv-serien ”Queer” är vältittad, och varje romacom med självaktning har en bög i rollistan. De homosexuellas rättigheter har äntligen sipprat ner i det allmänna medvetandet. Och det är kanske först nu som det viktigaste budskapet verkligen kan nå fram. Homokampen går nämligen inte, som somliga tycks tro, ut på att omvända den heterosexuelle. Den handlar om att bejaka kärleken.

Ytterst ger därför gayrörelsen ett starkt stöd åt alla som upplever att deras kärleksliv motarbetas av en fördomsfull och stelbent omgivning. Vi är många som mött en oförstående och inte sällan en fientlig attityd hos släkt och vänner för att vårt val av partner inte motsvarat mallen. Detta är en tung belastning på en kärleksrelation. Förutom de normala svårigheter som alla intima förhållanden medför måste man tampas med omvärldens tissel och tassel och deras fördömanden. Det kan gälla par där en har en annan hudfärg, där åldersskillnaden är stor, där en är handikappad eller psykiskt sjuk, kommer från en annan social bakgrund etcetera. Ett intolerant nätverk kan sabotera den ljuvaste av passioner.

Gaysamhället visar respekt för individens särart, därav kommer det vidare begreppet ”queer”. Och hur vi älskar är en väldigt stor del av oss själva, alltför viktig för att knuffas in i skammens garderobsmörker där liken lever jävel och stanken hittar ut genom springor och ventiler.

Min personliga uppfattning är att de som tar avstånd från queervärlden egentligen är avundsjuka. Kanske har de nån gång av feghet och utifrånstyrning bangat chansen att dyka ner i den hisnande attraktionens heta virvelskum. Sen ägnar de resten av sina liv åt att undra vad som hänt om de vågat. Och åt att förbanna de som faktiskt vågade. Låt oss därför hoppas att Gay Pride blir ett riktigt svennespektakel. Så att udda blir jämnt. Och fler blir queer.

Aftonbladet 2001