Kategoriarkiv: Författarskap

SKRIVKRÄMPOR 5

Som jag skrev i förra posten hade alltså mina värsta farhågor besannats. Förlagets tystnad berodde på deras obeslutsamhet inför min tredje roman, den bok som hade givits mig som en kärleksförklaring från rymdens alla stjärnor. Och kärleken var inte besvarad!

Förläggaren motiverade beslutet med att den nya romanen skilde sig från de två föregående och det var den linjen de ansåg att jag skulle fortsätta med: renodlade relationsromaner. De föreslog att jag kastade den senaste och skrev en ny, kanske kunde jag använda mig av en av romangestalterna som de hade fastnat för: den godmodiga hemmafrun och mångbarnsmamman Kristin.

Men jag var förkrossad. Ungarna stönade om att jag genomgick en infernokris. Från självaste förlagschefen fick jag så ett brev. I det stod det, med vacker handstil, att jag var en mycket begåvad författare men att den tredje romanen skulle kunna fördärva min karriär. Det var av omtanke om den som de refuserat mig.

Kanske hade hon rätt i det hon skrev, den vänliga förlagschefen. Men jag kunde inte bara skrota den gudagåva som jag ansett att boken var. Så jag hoppades på ett annat förlag. Detta tilldrog sig dock på den tiden då det ännu var ett smärre tabu att byta förlag. Det var helt enkelt inte brukligt. Jag vände mig till min agent (att ha en agent var heller inte brukligt på den tiden). Han var mest angelägen om att jag skulle skriva en känd toppmodells levnadsberättelse. Modellen hade varit gift och hade barn med Quincy Jones. Hennes vilda liv bland världskändisar i Beverley Hills skulle kunna bli en bestseller, hon hade ju träffat både Frank Sinatra och John Lennon och alla däremellan. Som en bonus placerade agenten mitt nya romanmanus hos ett förlag som då var beläget i Höganäs. Det var samma förlag som hade kontrakterat exmodellen.

Behöver det sägas att intresset för toppmodellens självbiografi var större än det för min roman – hos såväl agenten som förlaget? Men boken skulle i alla fall komma ut och jag gladde mig åt det medan jag dagligen gick igenom den före detta toppmodellens anteckningar och hade långa möten med henne.

Fast i den vevan hände något. Och om det får ni läsa i nästa post. :)

SKRIVKRÄMPOR 4

Då var det dags att rekapitulera vad som hände när jag skrivit min tredje roman. Med darriga händer skickade jag det tjocka manuset till mitt stora förlag som f ö just hade fått en ny chef, en kvinna som var både parant och charmant. Jag funderade på olika titlar. Lodjuret var ett ledmotiv, så jag tänkte mig Operation Lynx, eller Lokatt på latin.

Veckorna gick och jag hörde inget från förlaget. En oro började viska i kroppen. Men jag tröstade mig med att det tagit ganska lång tid innan de antagit Andra sidan Alex, de hade säkert bara mycket att göra. Fast lite grämde det mig ändå att de inte ringt redan efter några dagar för att utropa att detta var det bästa de läst. Hur kunde de vara så svala inför mitt mästerverk? Jag hade ju till och med sagt upp mig från ett glassigt jobb för att romanen bara KRÄVT min helhjärtade insats.

När ytterligare tid förflutit kunde jag inte längre avhålla mig från att ringa förläggaren. Dehade inte beslutat om utgivning ännu, lät hon meddela, helt utan entusiasm. De skulle först ha ännu ett sammanträde. Förlaget var inte enigt.

En sten landade i magen. Och där låg den och tyngde tills jag någon vecka senare blev uppringd av förläggaren. Stenen i magen började glöda, den sprängdes i bitar. Jag hade ett möte samma dag med programchefen för en stor tevekanal om att skriva en sitcom. Än idag minns jag inget av det mötet.

Jag hade alltid undrat över hur vissa snubbar liksom går och inbillar sig att en tjej de i smyg förälskat sig i hyser samma känslor, hur de kan blåsa upp sina amorösa fantasier och tro att de är ömsesidiga. Det var känslan som lägrade sig när förläggaren kungjorde att utgivningsbeslutet var negativt. Jag hade levt på en vanföreställning – jag hade trott att min passion var besvarad! Jag kunde lika gärna lägga mig ner och dö …

I nästa post får ni veta vad förlaget sa och hur jag hanterade dråpslaget.

SKRIVKRÄMPOR 3

Jo, jag skulle ju berätta hur det blev när jag inte upprepade en vinnande formel.

Jag hade skrivit två romaner (Jag, jag, jag! och Andra sidan Alex) och det såg väl lovande ut. Men innan Alexboken ens kommit ut damp en helt galen idé ner. Det var som att jag hade hamnat i ett elektromagnetiskt fält eller som om hela stjärnhimlen kom gnistrande ner över mig. Det var bara att tacka och ta emot. Romanen skrev sig själv, jag satt hela sommaren och lät fingrarna trumma oavbrutet, som i trans.

Processen kändes som en gudomlig uppenbarelse eller som en deus ex machina. Ut åkte pojkvännen, ungarna var på landet hos sin farmor, vännerna ombads hålla käft, för jag hade uppfunnit elden. Romanbygget var stort och invecklat, men orden föll ner som ett förtrollat regn över tangentbordet. Och bildade en regnbåge, en regnbåge jag kunde följa till slutet där skatten låg bevarad. Jag var förhäxad och förälskad – detta skulle bli mitt magnum opus

I nästa post får ni veta hur det gick.

SKRIVKRÄMPOR 2

Igår ställde jag frågan om man måste upprepa en vinnande formel och här kommer svaret:

Vill man tänka krasst och pragmatiskt gör man klokt i att upprepa sig.

Branschen har med åren blivit allt tydligare på denna punkt, från förlag till distribution. Du gör folk förvirrade och besvikna, menar de, om du inte levererar det de förväntar sig och det de visat att de gillar. Författare – bliv vid din genre! Hur ska du annars marknadsföras? Skit samma om den numera sakrosankte Strindberg spände över ett brett spektrum av stilar, idag gäller andra premisser.

Helst bör du utlova en svit när du skrivit din första bok, en svit med samma huvudperson. Alltför lång tid ska heller inte förflyta mellan svitens olika volymer, helst bör de komma ut årligen, för annars glömmer läsarna dig!

Jodå, vi har finförfattrna också, de med konstnärlig integritet och allt detta, men integritet är en i regel ganska olönsam historia, den kräver utmärkelser och stipendier och en fast förankring i de rätta kretsarna.

Strömlinjeformning tillrådes alltså, om du inte vill bli som jag.

Och hur det är att vara jag ska jag berätta mer om i morgon :)

SKRIVKRÄMPOR

Så här i skarven mellan att en ny bok ska ut och ännu en ska börja skrivas befinner jag mig i limbo. Det uppstår alltid ett vakuum mellan två romaner. Eller en dragkamp. Jag slits mellan gammalt och nytt, mellan det beprövade och det okända, och frågan gräver i mig:

Måste man verkligen upprepa ett vinnande koncept?

Ska jag tro på den bransch jag verkar inom är svaret ett rungande JA! Och i nästa inlägg tänker jag förklara varför.

VILL INTE FÖRLORA ER

grottaLedsen att jag bloggar mer sällan nu. Det beror på att jag måste bli färdig med min nya roman, tvåan i Berit Hård-serien.

Talar ibland med andra författare som förlorar vänner medan de skriver. Det är därför jag skriver det här. För att jag inte vill förlora er.

Just nu sitter jag iaf med ett glas rött och ser ut över en korsning i Sofo, ett av Stockholms smak-getton. Men detta är mina hoods, jag bor mitt i smeten och älskar det. Från spisen luktar det gott.

Längtar så tills jag är klar.

DELAD GLÄDJE

aase-bergIdag blev jag tvungen att gå ut och köpa prassel-Expressen. Jag för inget arkiv över min medverkan i medierna, men Aase Bergs artikel om Bluffen vill jag kunna pussa på och spara till de efterlevande.

Det handlar inte bara om att texten som sådan är så välslipad och elegant att jag är stolt bara över att bli omnämnd i de ordalagen, nej, det handlar lika mycket om den generositet jag fått möta hela dagen från kollegor, vänner och främlingar, som varit uppriktigt glada för min skull. Sådant lägger sig runt hjärteroten.

Om jag inte skulle vakna upp i morgon bitti, då kan jag intyga att jag dog lycklig.

Pussy, alla!

PS. Bara det av Aase Berg myntade ordet ”pösmunksformuleringsprivilegiet” – whooo!

VILL DU OCKSÅ SKRIVA EN BOK?

060322_mb_dan_brown_tnNu ska jag tråka ut er igen genom att älta bokbranschen. Fast bara lite, så häng kvar.

Det har ju klagats mycket på bestsellerismen. (Jag är för stressad för att länka, men googla gärna om ni inte känner er insatta.) Bland annat är det ju bara ett fåtal titlar, inom ett fåtal genrer (crimlit, chiclit, truelit), som finns i sortimentet i dagligvaruhandeln. Den traditionella bokhandeln har också tvått sina händer över att så stora volymer böcker numera säljs till kraftigt rabatterade priser i storköpen. Också endast ett fåtal titlar.

Då tycker man att de klassiska bokkedjorna borde erbjuda det bredare sortimentet som en service till människor som har tid och ork att besöka en bokhandel. Men enligt en säljare jag språkade med tar istället bokhandeln in allt mindre skönlitteratur och satsar på, vad ska man kalla det, ploj & skoj. ”Så här blir du/gör du”-böcker. Krimskrams. Det beror givetvis på att de anser att dessa böcker ger mer klirr i en ansträngd kassa.

Men var hamnar vi nu? Skönlitteratur köps på Pressbyrån, bensinstationen, snabbköpet och 7-Eleven. I bokhandeln rafsar du åt dig småtramsiga presentböcker. Eller kokböcker. Och allmänt tingeltangel. Det är att balansera på en tunn tråd, för allt det där kommer säkert snabbköpen – de som inte redan gör det – att tillhandahålla. Då kan nog bokhandeln tacka för kaffet.

Men mitt i allt detta tycks alltfler spinna författardrömmar. Varför? Med den mördande konkurrens och den insnävning av utbudet som är dagens realiteter kan författaraspiranterna lika gärna knäppa händerna och be om ett mirakel. Det är faktiskt illa nog för de flesta redan etablerade författare. Är det de få lyckligt utvalda deckarsuccéerna som skapat dessa febriga illusioner? Är det hoppet om att bli rik och berömd?

Då kan jag ge ett stalltips: Bli först rik och berömd. Skriv sedan en bok om hur du blev rik och berömd.

EN FÖRFATTARES LIV 3

Det är detta som får mig att ge upp.

Bonnier är beredda att gå mycket långt för att slippa konkurrens och medlet är så kallad vertikal integration, det vill säga att ta kontrollen över bokmarknadens alla led, från produktion och utgivning till marknadsföring, distribution och försäljning. Sedan 2004 äger man förutom sina tolv förlag även Adlibris, Sveriges överlägset största nätbokhandel.

I våras chockade
man stora delar av bokbranschen genom att köpa Pocketgrossisten, ett företag som förser Pocketshop-kedjan med böcker och som dessutom ligger bakom många av de hyllor med pocketböcker och pockettopplistor som finns i matvaruaffärer och varuhus. Även Pocketgrossisten har flyttat in i Bonniers säljmaskineri på Sveavägen 56. Att företaget ger böcker från Bonniers bättre exponering i butikerna är en etablerad sanning i bokbranschen, även om Bonniers förnekar detta. Under hösten kom dessutom nyheten att Bonniers via Pocketgrossisten öppnar så kalllade shop in shop-butiker i stora Ica-butiker runt om i landet, vilket ytterligare ökar företagets kontroll över vilka böcker som får distribueras och säljas i Sverige.