HUR MYCKET ÄR EN GOD BARNDOM VÄRD?

happy-childrenSom det är den internationella kvinnodagen känner jag mig förpliktad att hålla mig till ämnet i fråga.

Eller vänta … frågan jag tänkte ta upp är barns rätt till en trygg uppväxt. Men det är väl ingen kvinnofråga? Inte heller är det en rättighet.

Barnens rätt råkar bara vara en fråga som tycks angå kvinnor mer än män. Ja, barn i allmänhet engagerar kvinnor i så hög utsträckning att de blir rätt tjatiga, faktiskt. Jag tänker: Inte underligt att kvinnor halkar efter så förbannat på arbetsmarknaden när de bara håller på och kacklar om sina glin jämt. Papporna hänger ju med i karriären.

Det påstås att de flesta skilsmässor har sin upprinnelse i första barnets födelse. Inte så konstigt kanske, om kvinnan tjatar hål i huvudet på mannen. Om barn, barn, barn. Och inte fattar att man måste tänka på pengar också.

Fast nu har många mammor äntligen förstått att de måste hålla kvar sina yrkespositioner även sedan de fått barn. Tyvärr leder det bara till att de får dubbelt upp. För de tänker fortfarande jättemycket på barnen. På att de inte har tid för dem. Ingen har tid för dem. Man får inte betalt för att ägna sig åt sina ungar. Och barn står i vägen för karriären.

Men om man vänder på steken. Om man hade betraktat omsorg om avkomman som en mycket lönsam investering på lång sikt, för att en trygg barndom skapar livsdugliga vuxna som inte måste söka all den bekräftelse de aldrig fick för att föräldrarna inte hann? Om det var mer värt och bättre betalt att ta hand om barn än att laga bilar? Om man satte en prislapp på vilka framtida kostnader en hyfsat trygg uppväxt besparar samhället? Om barndomen prioriterades så högt att den förälder som valde att låta karriären komma i andra hand när barnen var små och hjälplösa blev rikligen ekonomiskt belönad?

Skulle barnens rätt till trygga uppväxtvillkor då vara en kvinnofråga?

Disclaimer: Jag vet att resonemanget är grovt förenklat, men det är mest avsett som ett tankeexperiment.

10 reaktioner på ”HUR MYCKET ÄR EN GOD BARNDOM VÄRD?

  1. Hej! Grattis, du är kvinna!

    Nej då skulle det inte vara en kvinnofråga utan en samhällssfråga som rör alla klasser osv, absolut. Tänk om alla kunde greppa det.

    Jag satt igår och googlade lite om orangutanger (ska vara lika oss).. deras ungar hänger på mamman konstant i ca fyra år och diar – och får sova med henne till 7-8 års ålder och hänga med på allt hon gör. Då kommer den bli en fullständig individ.

    Vi människor är ju också individer och inte flockdjur som vissa verkar tro – våra ungar behöver ungefär det som ovan beskrivits, sen går det säkert utmärkt att dela det mellan man/kvinna.(osv)

    Jag tänker ge min unge minst 3 år hemmatid med vårdbidrag,(men det slopas kanske snart) vi kommer leva under extistensminimum men det skiter jag i. Jobba så in åt helsike kan jag göra senare. Jag vill inte få en uppfukad unge – som får beteendestörningar likt ett husdjur som blivit tagit förtidigt.
    Sen är 3 år för tidigt också att lämna ett barn 40 timmar i veckan på snoriga förskolor, men det går att komma runt systemet om man vill fortsätta vara hemma.

    Hade alla fattat det du skriver om så hade folk bråkat om vem som skulle få offra sin karriär istället.

    (jag kan tänka mig att miljontals ungar i tredje världen har ett stabilare psyke än ungarna i väst, just pga att dom sitter klistrade på en vuxen sina första år, närhet är prio 1)

  2. Tyvärr har du ju rätt, men det går ju inte i detta kommunistiska land som värnar bara om jämställdhet (inte i lönen iallafall).
    Det hade varit ytterst intressant om faktiskt en riktig utredning gjordes kring detta. Jag kan tänka mig att vissa föräldrar inte orkar vara hemma, men då finns kanske dagmammor mm som har små små grupper med barn och är mer familj.
    Jag var hemma så länge jag kunde, tills min son var utan blöja och kunde säga ja och nej (18 mån). Han började på dagis, det tog 6 veckor att med inskolning, han var inte redo… det slutade med en pedofil fanns på dagiset… Min pojke hade inte blöja tack o lov. De glömde titta till honom och han ramlade ner från taket…. in på akuten o sy…
    Det var trötta tanter som inte brydde sig.
    Visst , jag hade ett viktigt högavlönat jobb men tro mig, jag hade hellre varit hemma längre.

  3. yes, we keep it real – we write and make people go oh!
    We get right down to the nerve – we explore – we get wild.
    Chose a topic … does it hurt you? does it get to you?

    Did it? Did it get to you?

    Where is the afterparty?

    Where is the aftertalk?

    What is going ooooon with me iphone? im 50 but im thereeee. scusse my last mess, it was 4 the crowd – stupid fukers.

    i wrote something — eeermm – ”what did i write?”

    something …..

    did it go home?

    ………..

    no??

    ok, i write like my teens or somfin like like like like …

    data – pc – stuff i got no clue about – 1000010000100011000

    Best way to make a 50-year old look sad,

    trying to hard , did u hear that tune?

    bring up a topic – stay with that topic and love it – or u is a fake!! omg

  4. Världen har blivit mycket mer mansdominerad med back-lash, vars syfte var just att ge männen mer spelrum för sitt sunkiga program – ökat drickande, bonus-, spel- och sexmissbruk och så mer kvinnomisshandel, våldtäkter, fattigdom och krig.

  5. Att hålla sin unge hemma i 3 år känns ju jävligt sjukt, är det inte viktigare att ungen får träffa andra barn och leka om dagarna?
    Och hur mkt man än älskar och tycker om sitt barn skulle jag dö av tristess om jag skulle sitta hemma i 3 år! Det är faktiskt en av mina värsta mardrömmar…

    1. Frida, det där är ju varje förälder bäst på att avgöra själv. Det beror på flera olika omständigheter hur man vill ordna det när barnen är riktigt små. Jag tar inte ställning eller dömer i den frågan. Jag bara undrar varför vård och omsorg inte ger betydligt mer betalt, eftersom arbetet är en så lönsam framtidsinvestering.

  6. Jag håller med dig om det du skriver om att omsorg om avkomman. Jag är arbetslös med tre barn, vilket det då faller sig naturligt att jag lägger ner väldigt mycket tid och uppmärksamhet på mina barn, de är ju min förstaprioritet oavsett vad. Så jag ser det som att mitt jobb just nu är att ta hand om dem och ge dem en stabil grund att stå på och en inre styrka och tro på sig själva. Därför blir jag så arg när folk påstår att jag bara går hemma och inkasserar bidrag och gör ingenting. För vad kan vara mer viktigt än att ta hand om sina barn, oavsett om man är mamma eller pappa? Om mina barn på grund av att jag ger dem kärlek, trygghet och omtanke växer upp och blir produktiva människor, oavsett inom vilket område, så anser jag att jag har lyckats långt mer än vad jag skulle tycka om jag hade ett jobb och blev befodrad men överlät uppfostran av mina barn på förskolepersonal, skolpersonal, barnvakter och andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.