HUR MAN (INTE) SKRIVER EN BOK

...............................................................Då jag får ett par förfrågningar om dagen om hur man skriver en bok, tänkte jag att det är lika bra att svara här.

De flesta som kontaktar mig vill skriva en bok om egna omtumlande erfarenheter. Det är ingen dum tanke. Varje människa är en berättelse. Minst en.

Andra har skrivit ner ett par kapitel på en fiktiv historia och undrar hur man går vidare (ibland åtar jag mig att läsa, men måste i regel avböja, annars skulle jag inte få tid över till annat än det).

Och här kommer då mina råd (prettoharkling):

1. Om du känner att du vill skriva en bok – skriv då en bok! Det är bara författaren själv som kan uppamma drivkraften till ett sådant projekt. Du kanske tror att du kan gå till ett förlag med några kapitel eller en synopsis och få ett förskott och kontrakt? Det händer ytterst sällan, särskilt om du:

a) inte är känd

b) inte bor i Stockholm

c) inte har de rätta kontakterna inom förlagssvängen

Alltså. Skriv boken. Går det trögt? Ge fan i det! Är det meningen att du ska bli författare, då kan du inte låta bli, det är som att kämpa mot ett diarréanfall.

2. Det handlar inte bara om att ha en story eller ett intressant liv/omskakande erfarenhet. Det är sättet du skriver ner den på som avgör. Stilen och språket. Såvida du inte:

a) är känd

b) är Carolina Gynning och har en spökskrivare

c) har makt (eller har föräldrar med makt, det kan gälla mediemakt eller makt inom näringslivet)

3. Du måste ha tur. Boken ska inte bara passa ihop med en pågående trend, exempelvis bestialiska mord i en pittoresk idyll, en askungesaga som är ”sann”, en tokrolig tjej som klantar till det för sig etc. Den ska också passera förlagsfiltret. Alla manus blir inte ordentligt lästa, en del åker i returkorgen efter blott ett par sidors läsning.

Låter det här jobbigt? Herregud. Skriv då inte! Det finns väl massor av roligare saker att ägna sin dyrbara tid åt. Ni som envisas och ändå tycker att det är värt det, för er har jag ytterligare råd i nästa bloggpost.

Innan dess kan ni ju läsa om bokens framtid.

19 reaktioner på ”HUR MAN (INTE) SKRIVER EN BOK

  1. Men om man väl skrivit klart en bok och vill skicka in den till ett förlag, kan man skicka den till en massa förlag samtidigt eller måste man ta ett i taget och vänta på svar?

  2. Tänkte skriva ett 20-tal deckare om en halvalkad polis som lyssnar på jazz och heter Thelonius Munk, men jag bär en gnagande tanke att någon redan gjort det någon annan stans.

    Lyssnar just på en inspelning med oerhört dåligt ljud gjord på San José Coffe Shop i november 1962, Honky Tonk Angel med en ung Janis Joplin.

    Helt underbart djävla bra, har alltid sett Unni som en ”Honky Tonk Angel”, apropå ingenting.

  3. De stora förlagen får in tusentals manus per år. kan förstå det att de inte har möjlighet att läsa alla manus rakt igenom. Själv har jag inte kommit så långt att jag lämnat in något manus, tänker att det är bäst att dra på det. Då håller jag mina författardrömmar levande längre…he he
    Har besökt många forum och skrivarsidor, vet ungefär vad som är viktigt när man kommer så långt att det är dags för inlämning.
    Det jag tror är bara min personliga uppfattning.

    1. Var noga med följebrevet. Skriv som du hade något att sälja. övertyga förlaget att manuset de håller i sin hand är det mest läsvärda de har kommit i beröring med…skrattar så jag måste gå på toa…hmm – ja de säger alla att det är läsvärt. Men i alla fall så är det viktigt att få lektören intresserad.

    2. Bränn mycket krut på första kapitlet. Skriv dialogerna i talspråk, gör som Unni säger tala högt och lyssna på dig själv hur det låter. Kom ihåg att dialogerna är viktiga, för är de bra så kanske det väger upp övriga texten om den råkar ha en del småmissar.
    Kan du sedan få till en bra Cliffhanger så det stänker om det, då har du gjort lektören jävligt nyfiken och han/hon frångår principen att bara läsa ett kapitel. Och fortsätter att läsa.

    På morgonen sitter Lektören fortfarande och läser…
    Han trycker på snabbtelefon och skriker åt kaffetjejen…
    ”Hur fan blir det med kaffet; hur länge ska jag behöva vänta?”

    När kaffetjejen kommer med svart kaffe sitter Lektören i strumpfossingarna utsträckt bekvämt på skrivbordet och ögonlocken har han stöttat upp med tändstickor för att överhuvudtaget kunna fästa uppmärksamheten på manuset.
    ”Varsågod herr Lektören; hoppas det smakar” – han bara grymtar till svar. Han hör kontorsdörren drar igen med en våldsam smäll. Manuspappren fladdrar iväg…
    ”Jävla mansgris” – muttrar kaffetjejen för sig själv när hon släntrar iväg genom korridoren – medan hon tar upp sin hemliga dagbok ur fickan. Hon antecknar medan hon rättar till sina glasögon som har halkat ner på nästippen; jävla draghål, svinpäls, isterbuk, hängtask, jag hatar dig din jävel…Hon stoppar tillbaka sin hemliga dagbok. Titeln utanpå avslöjar – ”Redaktören som hängde sig i bilbältet”. Hennes plan var nämligen att ge ut en Bestseller inom den närmaste framtiden.

    Klockan åtta) Lektören haltar in till Redaktören – slänger manuset på skrivbordet så att dammet ryker och åstadkommer en hostattack på den rökande Redaktören…
    ”Ta de lungt för fan, brinner de någonstans eller va fan då hostar han fram”
    ”Va fan va de jag sa – bestsellern kommer förr eller senare…”
    ” Och ring författare Tokfrans i dag – i morgon kanske det är försent, du vet hur det gick sist då Bonniers snöt Bella på min Balle”
    ”ja ja hostade Redaktören; jag ska ringa”

    Telefonen ringer i Burträsk…
    ”Ja hallå – de va föfattare Tokfrans”
    ”Ja Guudagens, de he va Redaktör Hin Håle på förlaget Upphällningen i Stockholm”
    ”Jaha, va vill du sälja då”
    ”Sälja? – va de int föfattare Tokfrans som hade sänt till oss ett manus”
    ”Ja, kan du ta de där en gång till. Tror att batterierna till hörapparaten börjar bli dåligt”
    ”Baah…kan du ta dig till Stockholm, det här är ingen jävla lek”
    ”Nähä, va gillar du då, hårda tag, eller är du passiv?”

    Lars Erik

  4. Unni,
    jag är flata, som ingen tror är flata pga av att jag inte kapat av mig håret och lagt klackarna på hyllan. Har 5 år av ett rent helvete bakom mig, sex, fights, kärlek, svartsjuka, avundsjuka ja etc etc.
    Det är ett virrvarv av sjuka händelser som många inte ens trodde skulle hända i en amerikansk B-film.

    Jag är fruktansvärt bitter, rätt förbannad och så jävla sugen på att skriva ner skiten och uppmärksamma världen. Detta är ingen ”Är du med i Gaymet” som en vän till mig skrev, det är inte det som är min tanke. Jag bara råkar själv vara gay nu. Min farhåga är att den kommer tas som ”en fluga” vilken bok som helst, bara för att den handlar om ett lesbiskt liv. Det vill jag inte, det får inte hända. Den ska vara väldigt dekadent, flärdfull, informativ men samtidigt endast för nöjes skull. Den ska visa på att ”Fan, om man skulle ta och bli lesbiskt, det är så mkt bättre säkert” -är verkligen det sämsta man kan tänka, de tjejerna/kvinnorna som tänker så de har ingen aning och det är dem jag vill ge en aning.

    Tror du det kan funka?
    Ska jag lägga ner hjärta och själ i det?

    1. JA! Ingen har skrivit DEN boken vad jag vet. Och komma ut-böcker har vi väl fått så det räcker och blir över nu. L-word petade iofs hål på bubblan, men det är ju ändå rätt feelgood. U effing GO GRL!

  5. Har funderat lång tid på att skriva en bok om min situation jag levde i för ett par år sedan.
    Tanken är att det först och främst ska hjälpa andra människor som hamnat i samma situation.
    Mitt liv då som misshandlad kvinna i många många års tid, handlar om ca 15 års tid.
    Och nu då jag tog mig ur det och levde vidare kom alla tankar.
    Och kring barnen hur tog de de?Hur har barnen de idag, deras tankar kring då mamma blev misshandlad,hur hanterar de det idag,hur tänker man och varför och mycket mer….
    Mycket tankar kring en ev. bok har jag som jag vill ta upp och belysa…
    Har läst igenom en del del böcker som just handlar om misshandel och förhållanden, det finns en hel del.
    Men jag känner att för att ha en bra hjälp till självhjälp och även kunna vara en hjälp på vägen åt en misshandlad kvinna som kanske lever i det nu, eller på väg att ta sig ur det eller gjort det och slåss med sina demoner från förr…

    Så vad tror du? Skulle de hålla ”rätt i tiden”och angående målgruppen så är det en bred grupp som jag vänder mig till då alla mer eller mindre är berörda av just den dolda misshandeln.
    Då man känner en granne, bekant eller finns med som åhörare eller anhörig och kan tycka ibland att rättsystemet kanske inte verkar som det ska och då förlorar man som kvinnan i den situationen synen på det sv. rättsystemet…

  6. Jag är jävligt glad att jag hittade din sida Unni, tack för att du är en så rak och ärlig tjej. När min bok kommer ut så skickar jag dig ett ex så du kan läsa något viktigt. Den kommer få folk att lyfta på ögonbrynen och ge många människor hjälp.
    Ha en fin sommar
    Indexgirl…

  7. Skönt att få det klarlagt. Har just börjat på en bok om hur jag med arbetsförmedlingens goda hjälp fick jobb hos ett porrföretag. En aningens omtumlande upplevelse som slutade efter en razzia för några år sedan, då hade jag fått nog.

  8. Hej
    Jag har funderat på att skriva en bok om mitt liv.
    Det är väldigt aktuellt i vårt samhälle idag och många kvinnor som lever i sånt idag.
    Hur jag gick från en väldigt lugn harmonisk barndom in i ett förhållande av missbruk och misshandel för att därefter gå in i ett annat förhållande där narkotika var med i spelet.
    Därefter gifter jag mig med en pedofil, vilket jag givetvis inte visste då.
    Tror du att en sån bok skulle vara en bra ide och skulle intressera någon

  9. hejsan unni!
    jag har under 3 års tid funderat över om jag ska skriva en bok om mitt liv, det känns som att det är väldigt många som gör just detta.
    jag är en tjej som fortfarande är väldigt ung, jag är 17 år.
    men jag har varit med om väldigt mycket som dom flesta i min ålder inte varit med om. pappa som är drogmissbrukare, mamma som har socialfobi, panikångest och alkoholproblem, vuxna som misshandlat varandra, mig och mina syskon sen vi börja kunna gå och vi har fått kämpa oss igenom allt, vi fick lära oss att vara vuxna som små redan. vid 12 års ålder så började jag min resa inom socialtjänstens händer i en kommun vars pengar krisade och chefer byttes städigt, igen koll, inget va som det skulle, jag slussades emellan 10 olika instutioner/fam.hem under 4 år, jag hamnade på sådana hem som sedan blivit förbjudna att ha hand om barn, dom va alkholister, och det ena och det andra, och mitt upp i denna missär så fick jag min diagnos adhd, mitt självdestruktiva beteende, när man många gånger varit nära nagiala, ja det finns huuur mycket som hellst. och jag lever fortfarande i detta men jag känner att jag skulle vilja skriva en bok, och dela med mig till andra som lever i detta. att få folk att förstå att alla inte får ett komplett liv gratis, att det inte är självklart, att det finns folk som kämpar för att överleva dagligen.

    tycker du detta verkar vara någonting?
    hur ska man i så fall lägga upp texten så det blir bra? det är det enda jag är lite orolig över, och inte riktigt vet hur jag ska skriva det så det blir bäst. är det så noga i början hur man skriver det? eller kan man på något sätt få hjälp sen när man väl tycker att man är klar, att någon kollar igenom det och hjälper en att fixa det?

    tacksam för svar.
    mvh felicia

  10. Bra inlägg.

    Det var någon som sa att om man har tusen idéer så borde man istället skaffa sig en blogg och skriva. Men om man har en bra idé kan man försöka sig på att skriva en bok. Hittills har jag bara kommit till bloggen, men har påbörjat minst hundra böcker – utan att avsluta dem. Brukar du visa familj och vänner dina böcker innan du skickar in till förlag? Hur petig är du i språket och grammatiken?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>