HAR DU TRÄFFAT NÅGON NY ÄN?

Då och då blir jag uppringd av någon kvällisjournalist som vill ha ett par pratminus om något aktuellt, och häromdagen gällde det skilsmässor.

– Du har ju skilt dig, sa hon. Var det positivt?

Vad svarar man på det? De flesta skilsmässor får man väl anta är positiva. Man skiljer sig ju knappast om inte äktenskapet är ruttet. Frågan kom upp i samband med en nyutkommen antologi som Katarina Wennstam och Maria Sveland står bakom. Och nu utropas skilsmässan som en radikal och feministisk handling.

Det är här jag inte riktigt hänger med längre. Ett utdrag ur presentationen av boken lyder:

En skilsmässa på tjugohundratalet borde knappast vara något skamligt, ändå upplever många som skiljer sig att de ikläds en offerroll, att de inte tillåts vara lyckliga över sitt beslut.

Jag tycker att det är precis tvärtom. Sällan får man väl så många ryggdunkar som när man lämnat ett förhållande. Bra gjort! tycker alla. Och så förväntar de sig att man ska vara så jävla lycklig, för nu är man FRI!

Jag har skilt mig från ett äktenskap med alkohol och våld, jag har också slitit mig ur ett långvarigt misshandelsförhållande och bägge gångerna var jag kvaddad och deppig, men det föll inte i god jord. Gå vidare! utbrast alla. Jovisst, men även ett katastrofäktenskap behöver bearbetas, inte minst de krossade drömmarna. Har man farit riktigt illa i en relation behöver man dessutom reparera sina skador och medan man gör det kan man verkligen hålla sig för skratt.

Men redan en kvart efter separationen kommer den ständiga frågan: Har du träffat någon ny? Därefter ligger den frågan som ett rep runt halsen ända tills man nästan tvingats in i en ny famn för att slippa höra tjatet.

Det är om man inte har lust att trampa in i ett nytt parförhållande som man anses vara misslyckad. En skilsmässa på tjugohundratalet är nämligen inget skamligt alls. Att vägra den konventionella seriemonogamin är däremot normbrytande och suspekt.

Om bland annat detta ska vi babbla i mitt nästa program. Ni möter mig på Radio 1, 101,9 eller på webben, måndagar 13 – 15.

 

12 reaktioner på ”HAR DU TRÄFFAT NÅGON NY ÄN?

  1. Det finns, eller har iaf funnits, en skillnad mellan mäns och kvinnors beteende efter en skilsmässa. Kvinnor går oftast inte in direkt in i en ny relation, det tar ett tag att avsluta den gamla rent mentalt och sörja de krossade illusionerna en stund. Män tröstar sig heller omgående med en ny kvinna.
    Frågor om man hittat någon ny ställs nog från dem som fortfarande lever i föreställningen om att ett etablerat parförhållande är höjden av lycka och är mycket irriterande. De saknar tydligen helt förmåga att förstå att man kanske inte alls VILL hitta någon ny.
    En del av oss gillar att leva själva och känner oss väldigt hela och är alldeles nöjda utan en partner.

    En skilsmässa är kanske inte skamfylld men ses likförbannat som en sorts misslyckande. Ett misslyckande som ska följa med resten av livet, min skilsmässa för mer än 30 år sedan finns fortfarande med i alla offentliga handlingar.
    Mitt misstag att gifta mig borde väl i rimlighetens namn kunna vara preskriberat nu kan man tycka.

  2. Visst har man att bearbeta när man lämnat ett alkohol- och misshandelsförhållande, men jag hade tur och föll i armarna på en stor kärlek bara dagarna efter att jag lyckades slå mig fri från mitt ”fängelseförhållande”. Jag behövde därför inte kvinno- eller brottsofferjourer.
    Det nya förhållandet underlättade bearbetningen och jag var stormande lycklig för första gången på ett decennium!
    Jag fick plikta min lycka med åratal av hot från mitt ex, ibland tog jag det bra, men ibland mindre bra. När jag tog det mindre bra hade jag många vänfamnar att prata med liksom min kärlek, men OK vissa dagar kunde jag se det som att den misshandlande ”alkisen” försökte stjäla mer tid av mitt liv!
    Ett sådant var t ex när jag gifte om mig med en annan man efter fem år!
    Nu har så mycket flutit under broarna att jag nästan aldrig ägnar ”skitåren” en tanke…

  3. Att skiljas är att dö en smula…Hasse Alfredsson… naturligtvis är en skilsmässa en ofantligt stor process och särskilt om barn är inblandade. Kan man, vilket bara kan ske om man är överens och det inte förekommit våld, vara vänner och samtala är det en enklare skilsmässa, men om det finns svartsjuka, våld eller annat missbruk är uppbrottet rena kriget!

    I ungdomens glada dagar finns inte tanken på döden, svartsjukans grymma hämnd eller annat som förstör den ljuva åtrån, vilket man just då tror är kärlek, utan man lever enkelt och blixtsnabbt i åtråns ljuvliga och fuktiga dal… efteråt vaknar man upp dyblöt och med ett kraftigt dundrande huvud…

  4. Ehhh… Jag vet inte varför jag lagt upp två nästan likadana inlägg. Måste vara minnesstörd. Förresten menade jag kanske inte ordagrant att terrorbalans är ngt att eftersträva. Använde uttrycket mest för att uttrycka hur nära utplånande en parrelation kan vara…

  5. ABC:

    ”En del av oss gillar att leva själva och känner oss väldigt hela och är alldeles nöjda utan en partner.”

    Och man blir direkt betraktad som underlig eftersom man måste gå i mainstreamfåran och uppfylla alla schabloner.

    Dessutom tänk på vad den store filosofen McKinley Morganfield (Geggamojan) en gång sjung. ”You can’t lose what you ain’t never had, you can’t lose what you ain’t got”

    Om man inte har någon kan man heller inte bli dumpad.

    Man slipper dessutom i stort sett gräl och bråk, man kan njuta av lugn och ro.

  6. Antar att det här borde kunna gälla omvänt, det är Överguden Waits som författat.

    all my friends are married
    every Tom and Dick and Harry
    you must be strong
    to go it alone
    here’s to the bachelors
    and the bowery bums
    and those who feel that they’re the ones
    who are better off without a wife

    I like to sleep until the crack of noon
    midnight howlin’ at the moon
    goin’ out when I wanto, comin’ home when I please
    I don’t have to ask permission
    if I want to go out fishing
    and I never have to ask for the keys

    never been no Valentino
    had a girl who lived in Reno
    left me for a trumpet player
    didn’t get me down
    he was wanted for assault
    though he said it weren’t his fault
    well the coppers rode him right
    out of town

    selfish about my privacy
    as long as I can be with me
    we get along so well I can’t believe
    I love to chew the fat with folks
    and listen to all your dirty jokes
    I’m so thankful for these friends
    I do receive

  7. Man Ray:

    ”Och man blir direkt betraktad som underlig eftersom man måste gå i mainstreamfåran och uppfylla alla schabloner.”

    Det är den där tvåsamhetsnormen som vi har gått på allihop som inte alla tycker att man får lov att bryta mot. Vi får lära oss tidigt att man ska leva som kärnfamiljer. När man till slut inser att man är grundlurad, att man inte passar för en sådan konstellation så hänger de flesta i omgivningen inte riktigt med. De kanske tycker att tvåsamheten passar dem eller så tror de inte att det är möjligt att vara lycklig när man är själv. Jag väljer medvetet ordet ”själv” i stället för ”ensam” eftersom det finns olika värderingar här. Att kunna leva själv alldeles på egen hand behöver inte innebära att man är ensam. Att man är ensam behöver inte innebära att man kan själv.
    Jag är självboende.

    Det är jättebra att vi är några som väljer andra vägar och som visar att det går att välja att leva på ett annat sätt.
    Man kan hitta andra samlevnadsformer också om man vill. Kollektivt boende när ungarna är små där man kan hjälpas åt. Något liknande kanske blir nödvändigt efter pension då man knappt har någon ekonomi och därför behöver dela boende med någon av rent ekonomiska skäl.
    Man måste inte leva med en enda person som har en sexuell relation med om man inte vill. Svårare än så är det väl egentligen inte.

  8. Jag håller inte med om att skilsmässa bejakas av omvärlden. Åtminstone var det inte så för mig. Det var precis tvärtom. Våra gemensamma vänner blev oroade, försökte få oss att hålla ihop (läs: få mig att stanna). Det var varken våld eller missbruk i mitt äktenskap, det hade gått i stå och taket kändes lågt. Jag uppfattade det som att våra gemensamma vänner kände sig hotade, de kanske inte heller hade det så bra men man håller ihop, inte bara för barnens skull utan för att samhället är uppbyggt kring parförhållanden och familjer. Vem ska man bjuda när det ska grillas, kan man bjuda båda eller blir det pinsamt – och så vidare. Nej, ryggdunkningar och glädjerop när ett par bestämmer sig för att skiljas tror jag hör till undantagen. Men jag håller med om att det betraktas som suspekt att vara ensamstående, eller tragiskt… ”Har du träffat någon ny?” är nästan det enda mina vänner säger…

  9. Bara ett p.s – hur omvärlden reagerar kanske beror på varför man bryter upp. Det är självklart att inga riktiga vänner vill att man ska stanna kvar i ett misshandelsäktenskap, det skulle ju vara lite för illvilligt av dem… Men om man skiljer sig mest på grund av frihetslängtan, eller för att man har glidit ifrån varandra, att man vantrivs, lite mer diffusa skäl kanske, då är i alla fall min erfarenhet att vännerna försöker bromsa och få en att stanna kvar. Men det där är säkert olika.

  10. Klart att en skilsmässa är ett misslyckande! Det kan inte vara något annat när man tagit beslut om att ingå i en etablerad tvåsamhet som visar sig inte fungera av olika skäl.

    Man borde därför mera diskutera varför man går in i ett äktenskap snarare än varför man går ur det.
    Det är föreställningarna om vad och hur en tvåsamhetsrelation ska vara som är anledningen till misslyckandet. Även till frågorna om man hittat en ny och därmed återupprättat sin förlorade relationsheder.

Lämna ett svar till Man Ray Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.