"GÖRA SKILLNAD"

Lyssna – lär – lyd!

Länge har jag retat mig på illa skrivna texter. De dyker upp överallt, inte minst i populärlitteraturen. Ibland beror det dåliga språket på talanglöshet, och då finns det inte så mycket att göra åt saken. Trist bara att människor som lever på ord inte behärskar konsten att framställa snygga texter. Många gånger har jag suttit i intervjuer och sen fått läsa den färdiga artikeln under stigande häpnad över att journalisten saknar förmåga att summera ämnet och dessutom använder extremt klumpiga formuleringar så att man själv framstår som ett pucko.

Men det finns också några farsoter i svenska språket som spritt sig även in i kunniga redaktörers skrivhörnor.

En av dem gäller det lilla ordet "att". Nuförtiden spolar man det rakt av när det står som infinitivmärke. Man skriver: "Det kommer gå bra". Vadå "kommer gå"? "Jag kommer vinna det här." Osv. Det heter "kommer ATT". Lägg det på minnet, annars kommer jag slå er! 😉

En annan irriterande epidemi är ordet "okunskap". För det heter "bristande kunskap" eller "okunnighet".

Och sen har vi det där som sjysstona så ofta säger i offentliga sammanhang: "Jag vill göra skillnad". Det är lånat från engelskans "make a difference". Men så heter det inte på svenska. Man kan istället säga: "Jag vill påverka".

Så, nu kommer jag göra skillnad på okunskapen! Hej hopp!

18 reaktioner på ”"GÖRA SKILLNAD"

  1. Jag vädjar… Har alltid undrat hur "Shysst" stavas. Jag stavar som nysses, men inte ens det ser bra ut. Ingen stavar det ordet så att det ser bra ut. Hur ska det vara?

  2. Vad bra att vi fått igång en språkdiskussion!

    Ja, visst skriver man väl hellre "tillbringa" än "spendera" när det gäller tid. Fast åas brukar man säga att man slösar tid, så det där är nog ett gränsfall.

    "Schysst" är ett ord jag kämpat med och envist gått emot strömmen. Jag tycker att det snyggaste sättet att återge ett sje-ljud är att använda den vanligaste stavningen, nämligen sj. Då bör det stavas "sjysst", tycker jag. Och det gör jag. En gång ändrade en redaktör självrådigt alla mina "sjysst" till "schyst". Då blev jag sur. Osjysst att göra så.

    Ja, Matilda, jag utelämnade medvetet ATT:et där.

    Kram

  3. Jag fick lära mig att schysst stavas juste. Men det ser inte så snyggt ut. Kan man stava det hursomhelst eller? En annan sak…era och våra försekommer ofta när det heter er och vår, det irriterar mig.

  4. När det gäller dem/de/dom verkar förvirringen vara total. De blir ofta dem.

    Jag tror att det är engelskans them som spökar.

    En annan sak som gör mig galen…exempel: Han satte på sig hans skor. Vad! Vems skor?

    Sina skor heter det väl om vi inte ändrat i svenska grammatiken sen jag gick i skolan.

    Samma sak med deras/sina.

    Förmodligen engelskans their/his/her som dyker upp här.

    Översättarna på TV får mig att skrika av fasa varje dag 🙂

  5. Men Mia. Det går såklart att säga "Där står era stolar och våra bord". Du kanske tänker på "eran" och "våran"?

  6. Amen och hallelujah från djupet av mitt hjärta som språkpolis! 🙂 Jag tycker det är intressant (och framförallt skrämmande!) att se åt vilket håll det svenska språket är på väg. På en blogg och på nätet i allmänt blir det ju av naturliga skäl ofta mera spontant och mera accepterat att man "unnar" sig att frottera sig med fikonord, svordomar och annan obehaglig svengelska. Egentligen avskyr jag hela det fenomenet i sig men eftersom jag själv missbrukar språket och inte är perfekt kan jag ju inte heller förkasta det totalt. MEN, skrivna, sakliga texter som skall föra fram viktig information eller i övrigt bör framställas i viss dager, oberoende till vilken målgrupp man än riktar sig BÖR KORREKTURLÄSAS.

    Måste bara passa på att ta upp en annan sak också som jag som finlandssvensk reagerar på; nämligen att man i Sverige säger "Vart bor du?". "VAR bor du?", ska det väl ändå vara, eller har jag missat något?!

    Nu ska jag avsluta det här innan jag skriver hela mitt testamente hit, men jag vill samtidigt passa på att pressa ur mig ett stort tack för en ljuvligt bra blogg! 🙂

  7. Det som irriterar mig mest är när folk inte kan skillnaden på de och dem och skriver exempelvis: "Dem kan inte spela gitarr". Kan man omöjligt lära sig skillnaden på subjekts- och objektsform så förespråkar jag att man använder sig av "dom" överallt.

    Sen när folk säger att "Det har ingen roll om du …" istället för "spelar ingen roll" så blir jag galen och säger att det visst det spelar betydelse 😉

    Ja, man förstår varför jag har det nick jag har…

  8. Ho ho – tack för fler "felanmälningar". Håller helt med.

    Och vad sägs om "medans" eller "förräns"? Var kommer s-et ifrån?

    Särskrivning är tack och lov inte så vanligt nu som för tio år sen. Det retade gallfeber på mig.

  9. Läste i en artikel att några folkpartister och kristdemokrater hade invändningar mot att ordet "juste" användes i officiella sammanhang, utredningar, propositioner etc. De tyckte att det var fel att använda ett så modernt slangord i seriösa sammanhang.

    De blev dock tillrättavisade av någon språkprofessor som upplyste dem om att ordet "juste" inte är slang och har funnits i svenska språket åtminstone sedan 1600-talet.

    Jag måste säga att jag alltid myser lite när just de blir rättade. De har ju sådana krav på "riktiga" kunskaper hos invandrare och skolbarn.

    Detta om ordet "juste" som jag inte kan få mig till att stava annorlunda än så.

  10. Underbar diskussion, här får man svar på sina frågor. Ofta ser man ju med blotta ögat att ett ord är "osnyggt", som exempelvis "medans" och "förräns". Sen att skriva "dom" eller "de" är lite klurigt. Jag använder "dom" samt "sej" i min blogg, men inte i mina böcker. Och där tycker jag också att man får skilja på dialog som ju är talspråk. Måste slå upp några böcker och se hur andra gör!

  11. Frktjatlund: I svenskan använder vi omvänd ordföljd förutom i frågor. Det är därför utlänningar har så svårt att ställa om sig, eftersom de i regel har rak ordföljd.: "Nu jag har städat." Typ.

    I övrigt: Jag tycker det är helt ok, rentav önskvärt, att i romandialoger använda sig av talspråkliga uttryck (liksom i bloggskrivandet). Jag gör stor åtskillnad där. I mina "prat" skriver jag sen ist f sedan och dar ist f dagar, nån ist f någon osv. Det är en smaksak om man sen också skriver mej, sej, dom osv.

  12. Hur man använder ord är viktigt …

    Den som vill att orden ska tas på allvar bör lägga lite kraft på att få sin text språkligt riktig. Stavfel, syftningsfel o andra grammatiska grodor gör att innehållet kan köras över av rättstavningskontrollen i läsarens huvud…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *