ETT NEJ ÄR ETT NEJ & JAG ÄR DEN JAG ÄR

image139

Det har kommit flera synpunkter på Niclas Salomonssons "debattartikel" i SvD. Vad som har inträffat är det som alltid händer kvinnor som gått ut och berättat om eller anmält övergrepp som män utsatt dem för.

Offret görs till förövare. Deras sexvanor, utseende och beteende granskas i detalj, förvrids och presenteras som orsaker till övergreppen, direkt eller indirekt. Det ingår i dramaturgin. Än en gång blir kvinnan kränkt, hennes trovärdighet ska skjutas i sank och många män jublar åt den fortsatta förödmjukelsen.

Detta var ett av skälen till att jag skrev Boven. Jag träffade massor av såna kvinnor. Mitt eget liv var slaget i ruiner. Och jag visste att jag förr eller senare skulle släpas i den offentliga smutsen. Men jag gjorde det ändå. För min och för alla andra utsattas skull.

Det "perfekta offret" är kvinnan som väl påklädd och nykter går genom en park mitt i natten för att ge medicin till sin sjuka mor och blir påhoppad bakifrån av en drogad våldsman. Väldigt sällan ser offret ut på det sättet. Och gör hon inte det kan hon demoniseras av sexistiska fördomsfulla män (och en del kvinnor).

Jag är således nu av Guillou framställd som en bitter, övergiven kvinna med vidlyftiga sexuella erfarenheter och lustar som ständigt blir dumpad och därför vill hämnas.

I Niclas "version" framstår jag som en psykiskt labil självmordsbenägen alkoholist och narkoman, en dålig mor med patologisk avund och svartsjuka som vill tjäna pengar på att förtala män som "dumpat" mig. (Detta uttalas av en man som tjänar pengar på andras böcker).

Jag skulle då självmant leva med förtryck, misshandel och terror för att få stoff till en ny bok. Att jag har dokument som visar de fysiska skadorna jag fick bagatelliseras till ett "misstag".

Men de som känner till problematiken i misshandelsrelationer vet att de fysiska övergreppen bara är toppen av ett isberg. De omgärdas av diverse typer av hot, emotionell utpressning, dubbla budskap, översitteri och ofta även sexuella övergrepp.

Tror nån då att Niclas bild av vår relation är en rimlig beskrivning? Att en man kan vara en kärleksfull och omtänksam partner och sen plötsligt nästan har ihjäl sin kvinna för att därefter åter bli som en söndagsskoleelev?

Den som godtar en sån förljugen bild som drar ner en viktig fråga till den sjabbiga nivå SvD tillät har i alla fall ingen trovärdighet här. Och kommentarer i den andan vill jag inte ha längre.

Detta är mina sista ord i frågan.

102 reaktioner på ”ETT NEJ ÄR ETT NEJ & JAG ÄR DEN JAG ÄR

  1. Stå på dig vännen. Folk med några koppar i skåpet begriper att ditt vidriga ex inte ens har skrivit SvD-texten själv.
    Luta dig tillbaka, fira advent, och försök att tänka på oss som står bakom dig, tror på dig och är dig evigt tacksam för att du berättar hur psykisk och fysisk misshandel faktiskt ser ut. Och att det går att ta sig ur det.
    Du är fullständigt fenomenal. Tro aldrig annat.
    Pöss // Anette

  2. Uppriktigt sagt OM det nu var tvärtom vad Niclas berättar dvs. att han var elak och ”abusive” direkt från första början och fortsatte att vara det även efter själva (dokumenterade) misshandeln, då blir det väldigt svårt för läsaren att förstå hur du
    öht kunde stanna kvar. Tvärtom skulle ha varit enklare. Dvs. att det skulle ha varit så som Niclas skrev. Att ni var lyckliga – blev olyckliga ja smått desperata – och sedan lyckliga igen – och sedan olyckliga och separerade.

    Men om det tvärtom var så att han HELA TIDEN var ett monster varför i herrans namn gav du intervjuder där du försäkrade läsaren om hur lycklig du var, vilken fantastisk man du hade hittat, hur du första gången i dittt liv kände dig hel och älskad osv.`

    vad är det du såg hos killen (som hade ALLT) från första början om han direkt visade sig vara ett kräk?

    Ville du vilseleda läsaren?

  3. Stina, du får läsa på när det gäller misshandelsrelationer. Jag har aldrig hört talas om nån kvinna som som berättat hur hon har det medan hon lever med en abusive man. Det ingår. Snarare kvittrar hon om hur lycklig hon är. Hennes lojalitet med mannen är gränslös. Och sen när hon är fri går hon ut och berättar, och ingen tror henne. Ett kräk kan spela upp små fina sekvenser av ömhet nån gång emellanåt för att man inte ska se sanningen om honom – att han är ett kräk. Deta skapar stark förvirring. Men nu får du läsa lite om Dr Jekyll och Mr Hyde eller Stockholmssyndromet eller nåt annat klargörande.

    Och sen vill jag gärna slippa besvara dumma frågor.

  4. Jag håller med Anette, Stina. Det är lite svårt att förklara här, men köp boken – så kommer du att förstå. Och kom ihåg att allt är sant – och att vi har alla koppar i skåpet.

  5. Vad beror det på? Att kvinnan ofta blir förövare eller i alla fall får skulden? När det gäller den manliga förövaren så blir han däremot ofta offer. Som T.ex. plastikkirurgen, honom har det tydligen blivit synd om nu, trots att han är förövaren. Men skit i honom nu, det är ett intressant fenomen som jag skulle vilja ha lite mer kunskap och debatt om. Varför ifrågasätts inte den manliga förövaren? Nej, då har det helt plötsligt inte med saken att göra om hans vidlyftiga sexliv, vanor osv. Kvinnan ska tydligen synas och kränkas medan mannen ska skyddas och försvaras. Varför, varför, varför? Är det för många gamla stötar som sysslar med dessa frågor och utredningar, är det svårt att bevisa, är det alldeles för många falska anklagelser, vågar inte kvinnor anmäla tillräckligt? Ska det ny bli synd om boven i dramat? Ska han driva kampanj i JG träsket? Herrejisses!

    Men som du sagt eller skrivit någonstans tidigare, försök inte att förstå varför, bara gå.

    Puss & Gull!

  6. Har du inte blandat ihop karamellerna? Om kvinnan t.ex. begår övergrepp på ett barn låt oss säga sin elev i skolan eller sin son. Så kan hon slippa undan fängelsestraffet eftersom detta av någon märklig anledning inte anses vara lika allvarligt som tvärtom. Kvinnan kan t.o.m. bli gravid med sitt offer. Vilket
    ytterligare liksom bevisar hur ?rätt? den sortens förhållande är och hur mycket dessa två älskar varandra.
    Vi behöver inte gå längre bort än titta på fallet med den svensk/uruguayska kvinnan från Nacka som först samlade en protestlista på över 9.000 namn för att ?fostersonen? på 12 år (som hon hade lockat med sig från Uruguay) skulle få stanna kvar i Sverige. Därefter blev hon gravid med honom bakom ryggen på sin man. Hur många har protesterat? Hur många har dömt kvinnan? Var är protestlistorna
    nu när killen bor tillsammans med kvinnan OCH hennes 3 barn från det
    tidigare förhållandet? Hur kan denna kvinna anses vara kapabel
    att öht ta hand om barn och vara vårdnadshavare? Skulle samma sak gälla ifall förövaren var en man som skulle ha gjort en ung flicka gravid?

  7. Jag har inte stött på någon som skulle tycka synd om Troilius. Eventuellt
    tycker man synd om hans fru och barn. Dock måste jag säga att frun verkar också konstig med tanke på nakenbilderna som personalen fick som julklapp av paret för ett par år sedan.
    😮
    Det hör till sakens natur att målsägarens story ifrågasätts. Så även när offret är en man. Annars skulle ju inga rättegångar
    behövas.
    Jag välkomnar att man hellre friar en gång för mycket än för lite. Det är svårt för domarna och nämndemän att veta hur händelseförloppet fortlöpte inom hemmets väggar. Så klart att det
    måste finnas bevis ? utöver offrets berättelse. I de flesta fallen tar dessutom offret tillbaka sin berättelse, så vad har man då att gå efter?
    Samhället skulle i många fall hjälpa till men tyvärr avböjer offren hjälpen för det mesta. De VILL fortsätta att leva livet tillsammans med sin förövare.
    Borde man kanske omyndigförklara offren för att kunna tvångsseparera de paren vars fredagskväll allt som oftast slutar på akuten?

  8. Och,nej jag upplever inte att misshandlade kvinnor ALLTID misstänkliggörs. Lisa Marklund har varit en förkämpe och miljoner människor har läst hennes böcker och krönikor i ämnet.

  9. Cat

    Det där med Troilius är väl ändå inte sant. Att det skulle vara synd om honom. Jag har inte läst en enda kommentar från NÅGON journalist som framställt honom som ett offer. Tvärtom så kölhalas han varje gång hans skäggiga ansikte syns i media.
    Men jag gissar på att du är en sån kvinna som tror att vi män tycker synd om oss själva. Jag har förklarat det tidigare att vi tycker sällan synd om oss. Den känslan har vi inte lärt oss i samma utsträckning som tjejer gör när dom är små.

  10. Lars, i detta fall behöver i väl inte tro på Niclas eller Unni.
    Niclas har erkänt misshandel och blivit dömd för detta.
    Niclas är eller åtminstone var en kvinnomisshandlare.
    Om han är missnöjd över hur han beskrivs i Unnis bok så får han väl skriva en bok själv.

    Stå på dig Unni!

  11. Unni,
    det enda jag säger (igen): jag älskar dig och ditt mod. Du är inte ensam, vi är många. Vi kör kollektivt Annika Norlins låt ”Allt som är ditt”.
    No pardon.
    Kurage, vi är med dig, och med oss själva, alltid.
    Puss!

  12. ojoj jag är en ung kvinna som har varit med om detta ”offer förvandlas till förövare”. Jag blev utsatt för en våldtäkt 2003 men anmälde inte förrens 2005. I rätten fick jag svara på intima frågor om mitt sexliv, mina underkläder, om jag bjuder ut mig osv osv.
    Tur är väl att jag har en snabb hjärna och en rapp trut samt att jag ska tala för mig.
    Trots dessa ”påhopp” från förövarens advokat lyckades jag vinna rättegången, två gånger.
    Känns ovanligt att en våldtäkt ens går upp i rätten, speciellt om offret anmäler 2 år sent och inte har ett direkt vittne.
    Tack gode gud för att man har kraft att stå upp för sig själv och sin kropp!

    Unni, jag har sagt det och jag säger det igen, du är en verklig förebild för mig. Anledningen till att jag vågade anmäla var efter boken Flickan och skulden av Katarina Wennstam samt efter dina böcker som väglett mig genom tonåren och mitt unga vuxenliv.

  13. Förresten, min bästa vän blev misshandlad i två år av sin kille. Hon ville lämna, men kunde inte, vågade inte, skämdes.
    jag hjälpte henne att få det till rättegång. Nu sitter han inne.

    Kram.

  14. Jag har inte läst din bok ännu men såg en intervju med dig på svt.se och kände igen mig i mycket av det du säger. Jag har själv varit i ett destruktivt och våldsamt förhållande.
    Läste lite snabbt igenom de första kommentarerna här och fastnade för vad ”stina” skrev här uppe. Det som Stina skriver är typiskt för hur människor som inte varit med om detta tänker och tycker. Till Stina vill jag säga, man vet ALDRIG hur det är eller hur man själv skulle agera om man hamnar i den situationen. Jag var också en tjej som sa ”varför gick hon inte bara”
    Jag kände som sagt igen mig i mycket i din historia Unni, skammen, din person (jag var också tuff, stark, snackig och ”jobbig” som du säger, den som INGEN trodde skulle ”ta detta”). Du sa att det är vanligt att man vill gå tillbaka till mannen och det ”hände” mig också. Jag var dessutom bara 19 år när det började. Idag är jag tillsammans med en bra man och har bearbetat och tagit tag i mitt liv (och depressionen som kom som följd). All kärlek och respekt till dig!

  15. Vilka sorgliga varelser det ränner runt på den här planeten. Niklas Salomonssens debattinlägg i SvD är lika känslokall som blicken hans på tillhörande foto. Det är skrämmande att läsa hur han förminskar misshandeln av Unni med att hissa sig själv till skyarna genom att påvisa hur djävla fin kille han var som minsann tog sitt ansvar efter att ha spöat skiten ur Unni. De idioter som nu sväljer hans spya över Unni i det inlägget hoppas jag får galna kräksjukan till jul. Jag tvivlar inte ett ögonblick på Unnis berättelse av vad hon har gått igenom med den snubben.

    Önskar dig Unni en lugn och skön jul med nära och kära.

  16. Jag blir riktigt förundrad och ledsen inombords av hur människor kan skriva så mycket skit här !! Har aldrig läst om något liknande. Skulle kunna tro att det är till Haga Mannen ni skriver.
    Jag tycker det är förjävligt att Unni har blivit misshandlad !! Feg skit som försökte utöva makt och kränkningar.. alla män är inte sådana!
    Tvärtom så är det en liten klick som förstör och förpestar.
    För mig har unni total trovärdighet i det hon beskriver och upplevt. Hon förmedlar känslor och det måste väl hon ändå få göra ????? Utan att diverse män OCH kvinnor skriver skit här på hennes Blogg.
    Till dig Unni, hoppas du finner lyckan igen. Hoppas du finner en man med hjärtat på rätta stället och som respekterar dig för den underbara kvinna du är. Har läst din Blogg och du verkar ha ett hjärta av Guld.

    Må Väl.

    Kram
    Peter Goldheart

  17. Jag blir också bedrövad. Herregud, det krävs inga djupdykningar i psykologi för att förstå svårigheten i att lämna en destruktiv relation. Alla människor är unika, och ni som hetsar varandra att vräka ur er totalt menlösa frågor om Varför/Hur? o.s.v. måste inse att det Unni beskriver är ett helt mänskligt beteénde.
    Empati, människor-testa det! Och sen förstår jag absolut inte varför man envisas med att läsa och kommentera här om man är övertygad om att det bara är rena lögner och påhitt. Fan, jag tycker synd om er, om det faktiskt roar er att kränka en annan människa på det här viset. Jag tycker du är bra Unni!!

  18. Nu har jag lagt in ett filter som innebär att jag måste godkänna era kommentarer innan de visas på bloggen. Detta på grund av alla vidriga och kränkande påhopp på min person.

  19. Det är ett stort modigt jobb ni gör Du, Maja Lundgren och Carina Rydberg. Det är ett massivt motstånd ni får. Snart börjar jag faktiskt undra vad fan Jan Guillou har på sitt samvete. Faktiskt. Kör på!! För fan.

  20. Herreguuuuuud. Jag känner inte dig. Men det är för djävligt det där med filtret och påhoppen. Ville bara säga det också.

  21. Oj vad tufft att vara offentlig person, jag känner verkligen med dej! Även jag har levt med och lämnat en psykopat och det var en lång och svår resa, inte minst efteråt med omgivningens reaktioner. Hoppas att dina vänner tar bra hand om dej nu – middagar, prat, kärlek! Kram

  22. Ett: Jag har synpunkter på att debattera andras känslor offentligt eftersom det bara finns två personer som egentligen vet vad som har hänt.
    Två: Det är förbluffande hur många människor som tar ställning för eller emot utan att de kan ha en aning om någonting som har hänt i relationen.
    Tre: En liten undran. Bland människor som faktiskt skriver riktigt obehagliga saker på den här bloggen……kan det vara så att det hjälper dem att lätta på egna stora problem….eller ….blir det hetsade att agera obalanserat i sina egna liv.

    Med många års erfarenhet av att hjälpa andra i havererade relationer blir jag inte så lite skrämd av vad lag läser. Wow!!! Det finns mycket människor därute i behov av terapi eller kanske än mer tvingande behandling.

  23. Det är en minst sagt fachinerande debatt detta… Kanske är det jag som är lite trögtänkt, men jag förstår inte riktigt logiken i att anklaga någon för förtal när det hon (alltså du)talar och skriver om finns dokumenterat i bland annat en dom. Är det verkligen så mycket att dividera om då? Medie-Sverige med her Guillou i spetsen är minst sagt förbryllande ibland, men å andra sidan… det är väl knappast första gången förnekelse och fingerpekande tas till så fort sanningen blir lite för obekväm?
    Mitt uppe i den smet står du fortfarande där som en förebild för så många kvinnor som vågar ta steget och inspirerar alla oss som bara är förbannat trötta på att vissa saker aldrig verkar förändras. Tack för det!

  24. Kära, kära Unni. Du är sååååå fin. Och jag blir glad av att läsa alla de här kommentarerna. Att de flesta fattar hur stark du är! Sluta aldrig kämpa! Hoppas du har nåt knep som gör att du inte tar åt dig för mycket av vad Guillou och Niclas skriver. All kärlek.

  25. hej.
    Ville bara passa på att önska dig en kanonfin första advent. Låt ljuset skina över dig, och bry dig inte om alla som skriver en massa skit. Du är nog bra precis som du är…..
    Michelangelo

  26. Unni Drougge är lika viktig för konsten som någonsin Oscar Wilde. Det är varje människans sanning som är konst. Inte den fega förvirrade lögnarens – den nedmonterar människan tillskillnad från konst som bygger upp oss. och det gör unnis shit!

    Här har jag skrivit jävligt bra om det hela:

    http://hellyeah.webblogg.se/makt/?c=1196594323

  27. Håller med mannen här ovan,Och vill säga att du är en vacker människa med ett stort mod… luta dig tillbaks och njut av det du har!
    Trevlig advent!
    Och jag hoppas att ditt 2008 blir ett toppen år…

    /Hanna

  28. Ska köpa boken i morgon! Du är stark o modig som berättar! Sen är du så oförskämt snygg fast du fött så många barn..man undrar hur du bär dig åt..!
    Allt gott önskar jag dig o sluta aldrig skriva!!
    Stor kram Maggan

  29. hej hej! U love me baby?? hahaha
    nu kan jag ju skriva allt möjligt här när du ändå censurerar. puss på dig babydoll

  30. Bara det faktum att skriva en bok ur två synvinklar – din egen och den vinkel som fick bli din sons – tycker jag gör boken väldigt trovärdig! Väldigt bra litterärt grepp! Just detta självutlämnande hjälpte mig väldigt mycket i somras när jag läste boken, vet inte om jag sa det när du signerade den åt mig…! Kram och fortsätt stå på dig!

  31. För 3-4 timmar sedan fick jag vara om att min kära sambo står och häller ett glas vatten över mig när jag ligger på vår soffa. Detta för att jag inte ville flytta på mig enligt honom. Vad gör man??
    Det känns som vår relation dog där.
    Ska man kunna förlåta sådant?

  32. Re: Sara.
    Om du läser Niclas artikel så kan du se att han är så smart att han inte förnekar det som finns dokumenterat. Han försöker mildra det så gott han kan för att sedan gå till angrepp på andra punkter. I Någon kommentar ha nån sagt att han antagligen fått hjälp med att skriva sin debattartikel i SVD. Det tror jag med. Dessutom är den persom som hjälpt honom bra. Djävligt bra. Obs! Innan alla börjar hacka så vill jag bara påpeka att jag inte tror på hans version. Men det var en välformulerat angrepp som han spelade upp.

  33. Marie; Kasta ut din ”kära sambo”! Förlåt inte. Det är absolut inte ok att göra som han gjort. Vilken idiot. Skulle han göra likadant om det var ex er hund som låg på soffan? Vad kommer han att göra nästa gång? Sparka dig ur soffan?
    Lars J, jag skrev högst upp här att jag tror att ngn annan skrivit artikeln. Tycker det är Guillous sätt att formulera sig. Men, det är en gissning.
    Anette

  34. Hej, kikar in här i bland och läser och tänker på det där med psykisk misshandel och hur svårt det är att bevisa att det faktiskt förekommit och/eller förekommer. Men det gör ju det både i förhållande och ofta också efter när relationen tagit slut.

    Allt väl till dig..

  35. Elin, du är en diamant!

    Och det är säkert du också, Marie. Därför ska du inte tolerera det din snubbe gjorde. Det var en kränkning. Jag tycker att han måste be om ursäkt och aldrig göra om nåt liknande. Idag, efter det jag varit med om, skulle jag dumpa en sån kille. Jag skulle bli så rädd för vad som kan ske därnäst.

    Lars J: Oerhört många, däribland jag själv, är övertygade om att nån hjälpt N att skriva texten, företrädesvis Jan G. Det är därför som den är så motsägelsefull, förljugen och föraktfull. Vilket maka par de är, Niclas + Jan. YUK!

  36. Jag läste din bok. Svårt skakande, men flytande lätt att läsa (i motsats till den andra, ungefär lika tjocka, som samtidigt jämfördes på kultursidorna).

    Som alltid i gnisslande relationer finns det två verkligheter. Så även i din, särskilt som den varade så länge. Jag blev inte så lite förvånad, när så N tog till orda. Ännu mer förvånad blev jag över att han inte ens med sina egna (eller ev. spökskrivares) ord lyckades visa att det var två verkligheter. Han beskrev ju samma sak som du! Nä, då lyckades du själv lite bättre genom att fejka sonens penna.

  37. Ja kära nån….
    Först, Be mig inte läsa din bok för det skulle jag aldrig komma på tanken att göra. Jag har sett dig på tillräckligt nära håll för att vara totalt ointresserad av ditt liv men jag har några frågor.
    Du som är så duktig, intellektuell, är journalist och författare har fem barn och är över 50 år gammal om jag inte tar fel.
    Hur kan det komma sig att du aldrig lär dig att inte välja män som inte slår dig eller misshandlar dig på ett eller annat sätt?
    Hur tänkte du när du hängde ut dina barns far? Hur skall dom kunna få en egen uppfattning?
    När skall du med din erfarenhet av livet skriva en roman som inte handlar om dig?
    Som kvinna själv vill jag bara äga att Skärp dig! visa att kvinnor är det starka könet och utmåla dig inte som ett offer. Det vinner vi aldrig något på.

  38. Jag har förstått att du önskar att författare i Niclas Salomonssons ”stall” skulle visa sin solidaritet gentemot dig och byta agentur. Kanske är det så enligt dig att en dömd hustrumisshandlare inte ska gynnas ekonomiskt av dina kollegor?

    Därför undrar jag ifall du tycker att Piratförlaget (med Jan Guillou i spetsen) ska sluta ge ut Katerina Janouch:s böcker, eftersom han har tidigare misshandlat sin alkoholiserade och drogmissbrukande man? Visserligen är hon inte dömd, men det beror endast på att mannen valde att inte polisanmäla händelserna (som alltså var upprepade).

    Katerina har själv bekräftat misshandeln dels i den självbiografiska boken ”Anhörig” dels i olika tidningsintervjuer.

    Hon säger också att när en kvinna misshandlar sin man då tycker man i största allmänhet att han har ”förtjänat” detta. Tvärtom däremot tycker man att händelsen ska polisanmälas och den skyldige straffas.

    Vad tycker du, Unni?

  39. Något som slår mig mig är att var är kvinnans ansvar? Speciellt som man har barn måste det finnas något klart stråk i skallen som sätter dem främst. Eller är det så med oss kvinnor att vi går med på vad som helst för att få vara ”älskade” och frånsäger sig vårt ansvar öht. Jämför Sara Svensson som mördade. Hon kom undan med att hon var en kvinna under påverkan. Är det verkligen så vi vill bli beskrivna vi kvinnor – fullständigt lealösa om en intressant man finns i närheten?
    Själv levde jag 11 år i ett destruktivt förhållande, men inga hästar i världen kunde ha fått mig att säga att jag var lycklig. Hur kunde Unni det?

  40. Hej Unni, är på väg till Bali över jul och nyår, och tar ju alltid med mig något att läsa när jag reser, har fått strikta förhållningsregler av pojkvännen: -Du läser INTE Unni Drougge på semestern…jag blir för uppslukad tycker han…fixerad på något sätt..
    Ja,ja, vad ska man säga, får väl läsa dina böcker när jag kommer hem istället.. för husfridens skull(har några kvar)
    Kram på dig

  41. Anna. För att vara ”totalt ointresserad” av Unnis liv verkar du vara väldigt intresserad…
    Hur vet du vad Unni har lärt sig eller inte lärt sig efter sitt senaste förhållande? Hur vet du vad Unnis barn har för uppfattning om sina föräldrar och det som skedde när de levde tillsammans?
    Slutligen så handlar det inte om att utmåla sig som offer för att man går ut och berättar om något man har blivit utsatt för. Tycker du att kvinnor ska tiga om sina erfarenheter av mäns våld? Tror du att det gynnar kampen mot kvinnomisshandel, som är ett av våra största samhällsproblem?
    Jag tycker nog att du ska fundera några varv till Anna.

  42. Håller med både Anna och Eva. Klart du också har ett eget ansvar i alltsammans, men det vet du säkert redan du är ju inte precis ointelligent…
    Och då har jag både läst boken och haft långvariga förhållanden med psykopater. Idag tänder jag inte på skitstövlarna jag tänder på visad respekt,snällhet och omtanke.

  43. Anna, raring! Om du har sett mig på nära håll kan du väl komma fram och skaka tass nästa gång, det skulle jag uppskatta. Men eftersom du skriver att du inte tänker köpa min bok och inte heller känner till nån av mina nio tidigare romaner (du undrar ju om jag kan skriva om annat än mitt eget liv), blir det ju en dead end här. Har du ork och lust kan du ju läsa det som experterna skriver om misshandelsrelationer. Du har uppenbarligen en hel del att lära dig.

    Håkan: Jag lägger mig inte i vilken agent mina kollegor väljer, men jag föredrar att umgås med dem som har en annan än mitt ex. Jag har ända sedan jag bröt med honom brutit alla länkar dit.
    I princip är det alltid fel att misshandla, men eftersom Guillou stöttar misshandlare är det väl inget att orda om ifall Katerina ligger där. Nu stöttar jag dock Katerina eftersom jag vet vad medberoende innebär och jag antar att hennes våld mot mannen var väldigt lindrigt i jämförelse med det våld jag blivit utsatt för.

    Eva: jag lallade att jag var lycklig för att han krävde det och sa att jag borde vara det. Så är det med det. Jag var djupt olycklig och totalförvirrad.

  44. Jag har läst en hel del om misshandelsrelationer. Jag har även läst t.ex. om Gudrun Schyman och hennes man och hur han gav några örfilar till Gudrun i sin desperation att få sluta henne att supa ihjäl sig. Han blev stämplad offentligt som hustrumisshandlare och är det även idag.

    När Katerina Janouch själv (!) erkänner att hon slog och slog och slog uppfattar du detta som ?lindrigt? och du stöttar henne eftersom du vet vad medberoende innebär. Men varför uppfattar du inte Gudrun Schymans mans medberoende på samma sätt? Han var ju också ?desperat? eftersom Gudrun mot bättre vetande inte slutade att supa utan förstörde livet för sina ungar med sitt supande.

    Jan Guillou har stöttat Katerina Janouch genom att ge ut hennes bok ”Anhörig”. Detta skedde långt innan han började stötta ditt ex. Anser du att han inte borde ha stöttat en manlig misshandlare ? men väl en kvinnlig?

    Varför reagerar du inte förresten när signaturen ?Mia? berättar att hon för ?husfridens skulle? inte läser dina böcker öppet utan smyger med dem bakom ryggen på sin pojkvän som uppenbarligen tycker att det är hans sak att bestämma vilka böcker flickvännen får läsa?

  45. Men Anna, är du fullständigt förryckt? Du har massor åsikter om Unni, men är fullständigt ointresserad av henne. Bara där är du totalt skev.
    Sedan verkar du inte ha en susning om hur det är att leva i ett misshandelsförhållande och hur enormt vanligt det är att detta beteende oftast upprepar sig. Ta reda på fakta innan du kastar ur dig en massa dumheter.
    Unni har skrivit böcker som inte enbart handlar om henne själv. Inte ens det vet du om.
    Som kvinna vill jag bara säga Skärp dig, Anna. Du förnedrar misshandlande kvinnor genom att skriva som du gör, och du gör bort dig själv genom att skriva då du är så förbannat dåligt påläst. Det vinner du verkligen inget på.

  46. Varför svarar du inte helt enkelt på mina frågor? Jag vet mycket mer om misshandelsrelationer och missbruk än du kan ana skulle jag tro. Förmodligen minst lika mycket som du.
    Men identifierar mig inte som ”misshandlad kvinna” utan har lämnat det bakom mig.
    Det är dit jag vill komma. Vilket är ditt ansvar? Är du och har bara varit ett viljelöst våp? Kommer man inte ur den rollen så är man snart där igen.
    Nej jag tänker inte ”skaka tass” med dig. Varför skulle jag göra det?
    Men jag kan ge dig ett gott råd, lyssna aningen mer på de som inte slickar dig medhårs bearbeta det med det de andra säger och utveckla dig i stället.Våga det.

  47. j: men hej niclas. vad trevligt att du är på besök. det är ju inte heller första gången. eller är det
    lögnarkollegan emilio ingrosso som ger mig den stora äran?

  48. Det här börjar bli riktigt intressant. Är väldigt nyfiken på dina svar nu Unni. Jag är en person som är intresserad av dig och tycker du är en intressant och intelligent människa på alla möjliga sätt, men ifrågasätter vissa saker. Hoppas du kan ta det som som den starka kvinna jag ser dig…

  49. Fakta är väl ändå att ett beteende inte upprepar sig. Utan det finns en människa bakom varje beteende och den människan av någon anledning väljer att upprepa sitt tidigare beteende tills han/hon fattar att det enbart leder till misär.

    I Unni Drougges fall är det förtröstansfullt att Niclas säger sig ha insett sitt eget felaktiga beteende, han har gått i terapi, han har ångrat sig, han har INTE upprepat sitt beteende utan tar avstånd ifrån det.

    Unni Drougge däremot har upprepat sitt destruktiva beteende åtminstone i två eller tre förhållanden och INTE tagit lärdom av historien. Åtminstone inte förrän eventuellt nu.

    Katerine Janouch skriver själv att hon vid flera tillfällen har misshandlat sin man. Hon har INTE tagit avstånd från det beteendet utan skyller på att det berodde på frustationen över hans drickande och drogmissbrukande. Hon har inte heller tagit avstånd ifrån hennes önskan att få kontrollera sin mans beteende utan anser fortfarande att det är hennes rättighet som hans hustru.

    Skillnaden mellan dessa tre personer är att Niclas endast försöker göra sitt jobb och sälja böcker som bara den. Unni fördömer andra människors tillkortakommanden, men tar inte avstånd från sina egna.

    Och Katerina Janouch GER RÅD till oss andra hur vi borde leva våra liv och hur andra
    medberoende borde lösa problemet som hon själv inte lyckades lösa på ett tillfredsställande sätt!

  50. Jag måste erkänna, jag har inte läst din bok, men har tagit del av debatten, samt att vi faktiskt träffats IRL en kort stund för flera år sen. En sak är säker, ingen förtjänar att bli misshandlad allra minst du! Niklas senaste inlägg i debatten gör inget annat än skapar mer trovärdighet åt din bok. Att veta att ditt liv har varit slagit i spillror gör mig ont, den gången vi sågs sitter fortfarande kvar i mitt hjärta. Du har en stark personlighet och står för dina åsikter, något som jag älskar men förmodligen andra män inte klarar utan måste använda våld. Dåligt! Unni, jag tycker om dig! Kram!

  51. Det enda jag vill skriva är att du har skrivit en fantastiskt bra bok och att den är sann gör den bara väldigt stark. MEN, och jag vill här faktiskt slå ett slag för detta MEN, det skulle inte ha spelat någon roll om den INTE var sann, för bokens syfte att belysa hur beroende man kan bli i en farlig relation genom psykiskt våld och fysiskt våld är viktig oavsett. Jag förstår inte varför det är så jäkla viktigt att stöta och blöta sanningshalten i boken (utan att vilja förringa dina erfarenheter Unni, det vill jag inte, jag talar helt om boken nu, som litteratur) för syftet med boken står sig ändå. Och blir uppnått.
    Dessutom, undrar jag stillsamt, måste Unni stå till svars för allas olika förehavanden om kreti och pleti för att hon har skrivit en bok om våld i relationen? Att Katerina J har skrivit i Anhörig om ett våld hon utförde visar vilken maktlöshet hon kände i den situationen. EN stor skillnad som folk inte inser är ju att K aldrig har förnekat det här och har tagit ansvar för sitt handlande. Gentemot sin familj. Varför måste Unni stå och försvara eller åsiktsspotta sig i den frågan?
    Har även följt debatten i SVD och jag vet inte, var det någon över huvud taget som såg syftet i Ns inlägg, mer än att med fula billiga knep misstänkliggöra U? Och jag menar, är inte det ett hån mot folks intelligens att tro att det ska funka?

  52. Unni, jag tycker det är beundransvärt av dig att 1. ha tagit dig ur ett destruktivt förhållande med livet i behåll 2. ha skrivit en bok om det 3. att bjuda på denna blogg för ventilering. Men, om det ska bli något bättre på eländesfronten, måste också en strategi utvecklas för hur våra söner och döttrar inte ska hamna i samma soppa som vi. Mitt första exempel i denna regelbok skulle vara att sticka om man inte känner att man kan vara sig själv. Detta faller tyvärr ofta på att många människor vet inte vem de själva är någonsin utan låter andra ta över deras liv. Hur åtgärda detta? Bekräfta barnet till förbannelse när det växer upp och alltid ha en positiv attityd till dess personlighet (även om det kortsiktigt inte är så bekvämt). Hur många föräldrar orkar med det? Det är ett hästjobb att följa ett barn aktivt och stödjande. Vissa klarar det, andra inte. De vars föräldrar inte fixade det är troligen offren i sådana här fall.

  53. Är inne på bloggen ffg. Har inte läst Unnis böcker (bara en debattartikel). Har mött Unni IRL (en gång på Magnus Ladulåsgatan). Fick en dröjande, tveksam blick och tänkte ”hon kanske väntade en reaktion, för att hon är kändis…”
    I dag när jag minns blicken, tänker jag att orsaken kanske var en annan. Nu ska jag läsa igenom Unni Drougges hela boktrave!

  54. Hej Unni! Du skrev att du har mkt att göra nu, men jag går in här allt som oftast och kollar om du skrivit nåt nytt inslag, men det dröjer väldans länge tycker jag..
    Har i alla fall beställt din nya bok by the way, och längtar tills den kommer! Vad det verkar som på alla som läst den så blir jag oanträffbar en tid och kommer hålögd (av sömnbrist) till jobbet. Kanske det kan vara värt. Ska du inte ta bort idioterna?

  55. Kalle, skulle du kunna tänka dig att ta rättegångarna mot Gudrun och Katerina med dem?
    Båda kvinnorna har f ö min beundran.

    Sen kan jag bli lite trött på floskulösa luftpastejer om att utvecklas etc.
    Jag tycker inte att det är ett tecken på egen utveckling och mognadsnivå att vara inne här och gnälla på min blogg och inte ens sätta ut sitt riktiga namn.

    Och var så säkra på att N inte har utvecklats. Jag vet något som ni inte vet i den frågan…

  56. Kalle!
    Du vet inte vad du snackar om! Niclas Salomonsson gick för det första aldrig i terapi efter att han blev dömd för kvinnomisshandel, det är en ren lögn(vilket alla hans påståenden i svd för övrigt var). Dessutom har han verkligen inte upphört med sitt våldsamma beteende. För det första så fortsatte han att använda både fysiskt, verbalt och sexuellt våld mot Unni under hela deras relation. För det andra så har han bara för några veckor sedan gett sig på en av sina medarbetare och varit så våldsam att hon fick fly från kontoret och hon valde sedan att säga upp sig med omedelbar verkan. Det är jävligt tröttsamt att du, som uppenbarligen inte har en aning om vad du pratar om ska skriva nåt försvarstal-a la guillou här.
    Det är för övrigt helt befängt att likställa det faktum att Unni har blivit misshandlad i två relationer med att en man slår i två relationer. Snacka om att inte kunna skilja på offer och förövare. Du har dessutom, precis som Anna som skrev tidigare, ingen aning om vad Unni har lärt sig eller inte lärt sig, och du kan ju knappast veta hur hennes förhållande eller relationer ser ut idag. De enda som vet det är Unni och vi som står henne nära.
    Kom inte och ös ur dig din skit här utan att ha den blekaste aning om vad det är du pratar om!!!

  57. Kalle, fakta är att det är oerhört vanligt att kvinnor ofta hamnar i misshandelsrelationer om och om igen. Att beteenden upprepar sig, och det är inte något man ”väljer bort” precis som man väljer bort en dålig frukt i fruktdisken, vilket du får det att låta som. Det är många som mår så pass dåligt av olika orsaker (missandlande far, man tror inte man är värd annat etc etc) att dom aldrig orkar att ta sig ur sitt beteende, utan faktiskt hinner bli ihjälslagna innan dess.
    Nino, bra, mycket bra! Håller med dig till 100.
    Anette

  58. Jag hoppas att kvinnor inser att dom också kan vara väldigt kalla och beräknande och fruktansvärt manipulativa.

  59. Anette: Javisst kan man framhäva att många gör om samma fel igen. Men många gör inte det utan lär sig av misstagen. De allra flesta som hamnar snett går också med en gång när de ser vartåt det lutar. Så det är inte förutbestämt någonting. Man kan förändra.

  60. Eva, vadå, gör om ”samma fel”? ”lär sig av misstagen”? Det låter på dig som om det är det missandlade som borde skärpa till sig, ta sig i kragen, välja bort osv. Alla klarar inte det!! Mår man så fruktansvärt dåligt att man inte tror man är mer värd än en snorloska på asfalten, så spottar man inte upp sig i första taget. Det krävs enorma insatser från en själv, och grymt mycket hjälp från andra. Och den kraften man behöver för att byta spår är många gånger
    totalt sönderslagen av förövaren. Och att be om hjälp gör man inte heller i första taget eftersom man skäms livet ur sig för att man valt fel man.

  61. Håller med Eva, jag har blivit så jävla kränkt att jag blivit överkänslig mot kränkningar. Sätter gränser väldigt tidigt idag, för minsta lilla faktiskt. Hellre det än vara tolerant.

  62. Att fostra hela världens psykopater verkar vara en tuff uppgift…lättare att ändra sig själv.
    SÄTT GRÄNSER FÖR GUDS SKULL!!!

  63. Anette: Precis.

    Jag tänker att om man sätter sig emot det du skriver, så har man inte varit med om något så svårt själv (vilket jag såklart hoppas) eller så pratar man inte om samma sak.

    Däremot tror jag att man kan lära sig av andra som haft det svårt, men när man väl ÄLSKAR någon sådär outgrundligt avgrundsaktigt, villkorslöst jag-skulle-dö-för-dig aktigt och den personen råkar vara en psykopat. Hur stor chans har man?

    Skit har nog alla tagit som råkat bli förälskade i någon som inte är bra för en. Och man ville inte lyssna. Ta det gånger en miljard.
    Så svårt tror jag det måste vara…

    Bra Mia att du är tuff! Men för minsta lilla? minsta lilla vadå? 🙂

  64. Terese, tack! Skönt med folk med nåt innanför pannbenet. Tycker jag är övertydlig när jag skriver, men det är jag inte verkar det som. Blir oerhört frustrerad av människor (kvinnor dessutom) som viftar bort detta med kvinnomisshandel som om det vore den enklaste sak i världen att ta sig ur,

    ”-Men männska, ingen tvingar dig väl att stanna kvar när du blir misshandlad av din partner!!!” HERREGUD, det är ju precis det man blir!! Genom ren terror, psykiskt och fysiskt, dygnet runt, tills man inte vet vem man en gång faktiskt var.

    ”Sätt gränser, säg nej, gör inte om samma misstag igen” skriver damerna ovan, vilket bevisar att vi pratar absolut inte om samma problem.

    Vad trött jag blir…

  65. Ps, usch vad jag formulerar mig illa, tycker det är svårt att få grepp om vad jag skrivit i den här ynka lilla rutan… Det är väl åldern…Korr:
    ”vilket bevisar att vi absolut inte pratar om samma problem”.
    Tack för ordet!
    Anette

  66. Tänk om det är så här då Anette…att vi misshandlade kvinnor kanske upplever saker på olika sätt vi är ju inte stöpta i samma form allihop bara för att vi blivit misshandlade.

  67. Det är en VÄLDIGT bra bok, är det inte? Jag är övertygad om att den är så sann som en person kan skildra verkligheten, men oavsett sanningshalt; Är den inte bara helt fantastisk litteratur? Jag har läst den tre gånger och den håller nog för en till. Ok, jag skulle gärna sluppit utförliga sex/våldtäktsscener men det är väl att jag är lite pryd eller så. Men, men, men blev det så här bra för att det är sant? Då borde fler hålla sig till att berätta sanningen om sina liv, faktiskt vore det underbart, inte gömma sig bakom att en del är självupplevt och inte krysta fram något påhittat för att man är så rädd att lämna ut folk.
    Hoppas trenden med sanna historier håller i sig.

    Men debatten kring den här boken gör mig hemskt ledsen. Särskilt då Unni blir påhoppad av mäktiga personer, värst hittills: Guillo, som är så smart (eller, tydligen extremt korkad också) och duktig och förmögen och vänster och fin och så skriver han en sån jävla smörja! Arg blir jag med. Hur ska nån tjej våga säga ifrån och berätta om någon skadat henne? Det är bara så bittert orättvist. Här är en idiot som är DÖMD för en fruktansvärd misshandel och denne idiot ska ej benämnas kvinnomisshandlare? Vem är då kvinnomisshandlare? Stryker kvinnan med blir man ju mördare, eller?
    Det kanske heller inte ska räknas, om man bara blivit dömd en gång?
    Ja, åsså är det visst ursäktligt om offret intagit alkohol. Det ska tydligen inte riktigt räknas om man slår/slår ihjäl/våldtar någon med promille. Gud vad upprörd jag blir av att människor med INFLYTANDE i mitt land, i min värld sätter sån här smörja på pränt i stora dagstidningar. Jag visste inte att det var så illa ställt.

  68. Men då kanske man inte borde bagatellisera andras erfarenheter alls då!

    Om man pratar våld i den utsträckning Unni och alldeles för många kvinnor varit med om har jag svårt att tro att man bara vänder och går.

    Hur skulle du säga att du upplevde det då?
    Vände du och gick?

  69. Kart vi inte är stöpta i samma form, och hanterar saker på olika sätt och har turen att ha olika former av stöd och kontaktnät. Vad jag menar är att det är fruktansvärt för den som mår som jag beskrivit ovan, att få höra/uppleva människor som resonerar enl ”lär dig av misstagen” ”ta tag i det här, lämna” ”välj bort” – som om det vore peace of cace. Om några av oss klarar det – kanon. Men hur många är det? Det är ju dom som är eoner därifrån jag resonerar om, det trodde jag framgått. Så var alltså inte fallet. Det var ju synd…

  70. Hej Unni, Drömmer jag eller har du tagit tillbaka ditt tack-inlägg till Mats? (Hittar det inte i alla fall.) Om ja: varför? Har det hänt något sedan dess så att du nu ångrar dig? Blir faktiskt lite ledsen med tanke på vilken fin överraskning det var åtminstone för mig. Jag tror att du definitivt ska ha det inlägget här på din blogg (OM det inte ha framkommit något tokeri från hans sida alldeles nyss) så att dina barn kan läsa det inlägget dagligen ifall de så vill. Det finns väl ett och annat negativt de har hört/läst om honom så ETT inlägg med lite positivare ton skulle balancera det hela lite bättre. Jag hoppas verkligen att du inte har bara ändrat din åsikt mitt i alltihopa! Vore förödande för dina barn att inte kunna lita på det du säger ena dagen utan att du tar tillbaka det hela ett par dagar efteråt.
    Kan du inte kommentera detta åtminstone på din blogg så att ”alla” vet vad det är som gäller? Blir också lite ledsen faktiskt när jag tänker att ni kanske bråkar nu igen. Ledsen för din skull, men framför allt för barnens skull.
    Jag önskar att nästa gång jag loggar in på min dator kan jag se den snowboardsurfande ”Mats” igen på min skärm.

  71. Den stora frågan i allt detta är väl.Vad gör vi åt eländet? Hur kan vi människor tillsammans förhindra/minska våldet mot kvinnor.Hur ska vi se till att den enskilda drabbade kvinnan får allt stöd hon behöver?

  72. Blev själv slagen i två år och sjäääälvklart var det pga att JAG var full, sur, arg, otydlig eller ngn annan anledning.
    Att en tjej som är tex full förtjänar lite käftsmällar verkar nästan allmänt vedertaget. Ungefär som att en tjej med kort kjol får räkna med att bli våldtagen.
    Hur fan kan samhället vara så häe sjukt? Att Nickepicke skriver att det var ett misstag visar ju bara hur otroligt fjärmad han är från sitt eget beteende. Inte fan slår man någon PANGBOM!
    Slaget föregås av terror, kränkningar, ”tjuvnyp” mm mm.. När slaget väl kommer reagerar man knappt längre utan blir mera ”jaha, nu small det också”
    Skulle en kille klappa på en brud utan dessa steg inna skulle ju bruden antingen lägga benen på ryggen för att aldrig komma tillbaka eller så skulle hon slå tillbaka!
    Och en grej till.. Vi tjejer som blivit slagna är inga offer, inga patetiska arbetslösa morsor utan liv! Vi är helt vanliga tjejer med jobb, barn, liv, utbildning osv osv!
    Jag har själv fått höra att jag inte kan ha blivit misshandlad eftersom jag inte är ”sån”
    När ajg frågat hur en ”sån” är har jag fått förklarat för mig att tjejer som får stryk är fula (!), dumma, utan utbildning och jobb samt att de dricker…
    Fula?!?!
    jaha så nu ska man få stryk för att man är ful också *suck*

    Tänk vad lätt det vore om man ist för alla dessa tusen underflykter bara konstaterade att killen är en nolla?
    En förklaring eller tusen?
    Valet är ju ganska enkelt….

    *kram*

  73. Jag menar så här…man har alltid ett eget ansvar för sitt eget liv. Man kan styra vem man väljer att bli kär i, man behöver inte förlora sig själv i kärleken och förlora allt sunt förnuft för att sen konstatera…jaha..jag råkade bli kär i en psykopat eller en massmördare eller en…Det handlar nog mycket om att bygga upp sin självkänsla så att man vet att man är värd det bästa, tror jag.

  74. Mia, ledsen, men vi talar fortfarande inte om samma sak.
    Är så happy, ikväll ska jag de båda sönerna spela live i olika band, den yngsta gitarr och den äldsta trummor. Och jag kommer att sväva någonstans uppe i taket av stolthet…
    Ibland är livet riktigt jäkla bra!
    Tevlig helg alla!
    Anette

  75. Mia:
    Nej det är precis då det INTE fungerar!!
    KIllen slår inte direkt, han hånar inte direkt, han psykar inte direkt utan han är underbar! Han uppvaktar, han förför, han överöser en med kärlek!
    Om man märkte att han var koko på första dejten skulle man ju knappast gå på en till??

    SNälla sluta vrida det till att tjejen väljer osv. Det finns INGEN tjej som väljer att bli slagen däremot finns det tjejer som utsätts för det!
    Tro mig du är aldrig så ensam som när du får stryk av den som skall stå dig närmast.

  76. Jag tänker bara att man kanske ska vara lite försiktig med vem man ger sitt hjärta till..för har man väl gett bort det så vet ju jag med att det är i princip omöjligt att ta sig ur. Psykopaten ger sig aldrig han ger bara upp om HAN tröttnat eller om HAN träffat någon annan.

  77. Jag har dejtat en kille i 2,5 år nu och jag håller fortfarande tillbaka känslorna då jag har mina dubier, tråkigt…men hellre det en ytterliggare en gång hamna i klorna på ett psyko.

  78. Men Mia…. efter X-antal käftsmällar tror du verkligen tjejen fortfarande är ”kär” då?
    Killen har ju vid det laget brutit ned hela hennes självbild och gjort henne totalt beroende av honom.
    Inte fan var jag kär i idioten som spöade mig var och varannan dag men just där och då kunde inte jag se någon som helst utväg. Just då var det _normalt_ inte för att jag var kär utan för att min hjärna var programerad till just det.
    Det handlar alltså inte om att tjejerna stannar för att de är kära och skall omvända utan de är nedtrckta, förstörda spillror av sig själva där jaget är så utplånat att inte ens dess konturer finns kvar.
    Så näe, man är inte kär och tar ngr smällar för att behålla killen. Man är nedpsykad och depressiv under en maktgalen manipulativ psykopat som kontrollerar varje steg man tar.

  79. Min kompis pappa gick på samma skolan som Jan G. Han var inte den mobbade utan den som mobbade. Men det kunde man ju redan lista ut.

  80. fan … hej. Jag läste artikeln av exet och blir förvirrad. Lika förvirrad som jag blir när mitt ex ger sin version. Jag tänker ,,, ”är det inte en del kvinnors fel ändå” Varför gör jag det?

    Första gången jag fick en smäll så var det därför jag ville ut på krogen och han bönföll mig att stanna hemma, jag blev vansinnig när han höll kvar mig och jag började skrika idiot … Jag fick en smäll som gjorde att jag flög i backen.

    Senare grät han och sa förlåt, sa att han inte ville att jag skulle ut och bli full. Han var 22, jag 21.

    Jag var en glad, utåtriktad person, pratade och flörtade med allt och alla men var hans i mitt hjärta men det trodde inte han på så han började bryta ner mig. Byt kläder (för utmanande) sluta var så snäll mot alla, prata inte med andra män, dina kompisar är slampor liksom du osv. Jag var ung och älskade uteliv, vi drack och partyknarkade. De gånger han slog mig så var jag oftast full och jag slogs inte själv fysiskt utan verbalt. Jag förstod att jag var smartare än honom och använde det.

    Vi fick barn. Helvetet började ordentligt efter andra barnet. Han njöt av att jag var ”fast” hemma. Jag var olycklig och hade fester hemma istället. Vi hade vild sex, vi trodde vi var galet förälskade i varandra ibland. Han isolerade mig från min familj och sin egen tillslut, ljög om mig.

    Men så här Unni …. Jag drack för mycket, jag tog kola, speed, xtc och rökte gräs dagligen. Jag var ytlig och ville ha prylar och kläder, han var aldrig nog för mig och det visste han. Det var som det enda han hade att komma med var hans fysiska styrka. Tillochmed när han hade slagit mig så reste jag mig och föraktade honom och sa kom igen då, slå lite till. Sen drog jag på högsta volym på stereon och drack lite till för att riktigt visa hur mycket jag sket i honom. Självklart var jag ett vrak. Mina små barn mitt i skiten. Min 2-åriga son började slå småtjejer i lekparken ffs … KAOS!!!!!!!!!!!!!!

    Så vems är ”felet” ??? Jag, en tjej med missbrukarproblem och övergreppshistoria men med taste for life. Han, en ung kille som blivit slagen av sin farsa hela barndomen och kontrollerad av sin morsa. 2 trasiga människor väl?

    Hjälp mig, men jag tycker själv nu 5 år senare att vi båda var förvirrade. Tycker synd om oss. Kan inte hata honom fast jag blivit ärrad. Han var så osäker, jag var så jävla vild. Han ville kontrollera och hålla fast, trycka ner och mosa. För han inte litade på att jag älskade honom. Och han hade nog rätt… fan va sorgligt va?

  81. Mia 2, jag förstår att du var vild, men det berättigar ingen att tillgripa våld. Mitt ex är en psykopat vars enda önskan var att dominera. Han slog mig många ggr och bröt ner mig på alla vis. Det hade inget med droger el alkohol att göra, även om han vill få mig att framstå som alkoholist och allt sånt. Du får ursäkta, men inget av det han skrivit är annat än ännu ett övergrepp i klass med det som Emilio Ingrosso riktade mot Pernilla där han försökte ta heder och ära från henne. Ingen vettig människa trodde på honom, för så gör psykopater. De ljuger infamt och inget vapen är för nedrigt för dem. Det förhållande som du beskriver stämmer bättre in på det jag hade med mina barns far. Men med senaste exet var det nåt helt annat. Och honom älskade jag verkligen. Tyvärr. Har du läst Boven i mitt drama kallas kärlek? Jag tror att bilden klarnar om man gör det.

    Hoppas att allting är bättre nu för dig!

    Kram

  82. Hej och tack för ditt svar. Jag läste Andra sidan Alex och kände igen mig så mycket där, min mamma gav mig boken för hon ville öppna mina ögon då… Men jag har inte läst din nya bok men borde göra det.

    Jag måste be om ursäkt för mitt tidigare inlägg tror jag. Jag förstår inte att jag försvarar honom fortfarnade, det vore så mycket enklare om de vore mitt fel på något sätt för det gör ont att tänka på att någon vill skada en.

    Han slog mig rätt mycket i perioder, ibland till och med utan att jag gjort något. Nästan blev de sjukt för när jag blödde eller fick fläskläpp eller blåtiror så tröstade han mig och blev snäll en stund. Han rev sönder mina finaste kläder, tände eld på dem när barnen låg i samma hus och sov. Jag har ett djupt ärr på låret som aldrig går bort. Jag kunde aldrig göra rätt i hans ögon och jag blev helt förvriden i huvudet tillslut, min mamma sa att jag var helt förbytt.

    Usch… hur kunde jag gå på den där jäkla Niclas artikel… men det är väl så dom gör. Får en att tro att man är en usel mamma, psykiskt sjuk och ett stort ego…tills man går på det själv.

    Förlåt Unni och mig själv och andra. Mina barn är där nu hos honom över julen och jag är fortfarande livrädd för att han ska ha en massa synpunkter på mig, hur jag uppfostrar dem, klär dem, vad jag gör osv … han har aldrig sagt förlåt för det han gjort mot mig, att jag fick fly ifrån england där vi bodde mitt i natten flera gånger till sverige efter att han vänt en hel by emot mig och förföljt varje steg jag tog… men jag kom alltid tillbaka. Det var inte förrän högre makter började ta över som jag kunde göra mig fri, men jag är inte fri från hans dömande. Jag har sagt förlåt så många gånger för allt till honom och då har han växt och blåst upp sig själv ännu mer. Jag har aldrig polisanmält honom, en gång kastade han in mig i en tv så blodet forsade inför min son (han glömmer det aldrig) och då var det HAN som ringde polisen och sa att jag var galen.

    Jag skulle kunna fortsätta att skriva av mig men jag tror att jag kommit tillrätta med vad det här handlar om. Att ta på sig ALL skuld själv. Förlåt.

    Jag ska läsa din bok, jag vet att jag kommer känna igen mycket där också.

    Kram till dig. (fan vad besviken jag är på mig själv … men jag är glad att jag kunde vända på det och någon gång fatta att jag har varit i ett 9 års långt misshandelsförhållande.)

  83. Hej igen Unni … det här är mer som en personligt brev kanske med en fråga.Om du har tid?

    Nu har jag legat uppe hela natten efter att hämtat hem alla minnen från mitt tidigare förhållande och jag mår jättedåligt. Jag förstår inte hur jag kan försvara någon som misshandlat mig psykiskt, fysiskt och sexuellt,under så många år. Jag trodde jag kunde dra ett streck över, men nu kommer sanningen ikapp mig på ett väldigt smärtsamt sätt.

    Min fråga är … kan man anmäla någon i efterhand för misshandel? Som startade 1995 och inte fick ett riktigt slut förrän 2005. Det handlar om kanske 30 tillfällen då jag antingen fått blåmärken (ofta stora och svarta, en gång på halva bröstkorgen då han slog mig hårt efter nekat honom sex) blåtiror, sprucken läpp eller fläskläpp. Sexuella övergrepp då jag varit onykter. Förtal och verbal misshandel så som ”whore, cunt, slut, looser, stray, shitmum, pschyko” osv osv nästan dagligen i flera år. Han stal pengar från mig, låste in mig och barnen i huset, isolerade och fick alla att misstro mig. En timme efter min andra sons födelse stod han och skrek på BB ”you fucking selfish bitch” då jag varit ledsen över att inte fått tag på min mamma, och sedan fick mig att skämmas över det så mycket att jag checkade ut från BB 6 timmar efter för att infinna mig på en farsdags-lunch hos hans familj. Det är så mycket att det skulle bli flera sidor att redovisa… Kan jag anmäla det nu? Jag ”ville” att det skulle vara mitt fel men jag ser nu så klart att det var inte det. Den här sidan river upp sår.

    Under julen träffade jag en man, och jag är så trasig att jag är övertygad om att han kommer svika mig så jag inte ens vågar komma nära, fast han verkar så snäll (men vem vet ..)

    Är mitt ex en psykopat som borde få stå till svars för vad han gjort? Allt snurrar just nu.

    Skönt med en ventil här, du känns trygg för du är en mediaperson som jag känt till under många år.

    Just det, han är också en obotlig lögnare… kanske är det dags att sluta försvara dem nu, även jag.
    Tack för din styrka, den smittar av sig även fast jag är jätteledsen just nu. Tack för att jag kunde skriva av mig här,du behöver inte posta inlägget men jag undrar om anmälan i efterhand. (har ju aldrig polisanmält)
    Kram, du är en förebild. /// Mia 34år, tvåbarnsmamma och inte så vild numera (antagligen blev jag vild därför jag behövde försvara mig kanske?)

  84. Massa tack för att du delar med dig, Mia 2!

    Det är hemskt när minnena tränger sig på, men ibland behöver vi se den osminkade sanningen igen för att inte glömma.

    Det går att polisanmäla i efterhand, men jag skulle nog ändå inte gjort det pga att bevisningen kan vara svår. Och då blir man bara ännu mer kränkt.

    Ditt ex verkar vara ett hänsynslöst svin och det våld och förtryck han utövade var aldrig ditt fel. Glöm aldrig det!

    Och lär känna den här nye mannen långsamt. Forcera inte. Det är mina bästa råd.

    Massor med kram! /Bunni

  85. Tack soul rebel u

    Jag satt uppe och kollade sidor men jag orkar inte anmäla … min mamma kom och peppade mig. Mannen som inte förstod varför jag drog mig tillbaka fick en förklaring och han sa att han vill krama mig och lyssna på mig … om det är sant så kommer mitt hjärta svämma över… oooooååååuuuu en snäll man. Aj mitt hjärta längtar efter snällhet. Tårarna rinner så fort jag kommer in på din sida nu.

    Jag tror inte på tillfälligheter … så jag ser din blogg som jag just hittat som gudasänt till mig nu….så stärkt av din sida och essensen i den. xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

  86. Niclas ær en OBILDAD IDIOT.

    Det framgår med all ønskværd tydlighet.

    Anvænd din energi på dig sjælv, eller låt åtminstone bli att lær upp en ny IDIOT. Som kan bli rik å tjæna pengar mens du går hemma å dammsuger..

    D måste finnas bra mæn

    KRRRM

  87. Jag tycker det är så intressant att läsa om vad män försöker trycka ner en stark kvinna med för grepp.Ratad övergiven dumpad klart vad trodde hon en ung kille som han bla bla bla.Du har beskrivit en personlighetstörd individ i en nära relation i ett nötskal.Och hur livsfarlig en sådan relation är för den som utsätts för missbrukande av kärleken, känslorna, engagemanget. Och greppet en sådan person tar innan man fattar vem man är ihop med. En fiende på alla plan !

  88. Hej alla,
    Har sjalv tagit mig ifran ett destruktivt forhallande med en yngre man som liknas vid Niclas till nastan punkt och pricka. Skillnaden ar att mitt ex var besatt av andra tjejer och notoriskt otrogen. Nagot jag inte kan komma over och som rotat sig sa djupt i mig att jag knappt kan andas vid tanken av de ggr jag blundade fast jag hade klara bevis.
    Jag skriver har for jag vill tala om for Mia2 och er att andra som behover stod och hjalp att det finns en jattefin hemsida, Terapisnack.com som jag varmt rekommenderar dar ni kan skriva av er och be om rad.

    Och till dig Unni…. TACK for att du skrev boken, och tack for att du vagade sta upp for dig sjalv. Jag har tagit mig ur med livet i behall precis som du, men smartan ar oandlig. Tack for din styrka att hjalpa mig och andra!

    1. El la! Tack själv för att du delar med dig. Det är så ofattbart att vi kan köra fast i relationer på det sättet. Men de skapar trauman och det är därför det kan göra ont många år efteråt. Fast det blir såklart bättre 🙂

Lämna ett svar till Madeleine Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.