EN FÖRFATTARES LIV 3

Det är detta som får mig att ge upp.

Bonnier är beredda att gå mycket långt för att slippa konkurrens och medlet är så kallad vertikal integration, det vill säga att ta kontrollen över bokmarknadens alla led, från produktion och utgivning till marknadsföring, distribution och försäljning. Sedan 2004 äger man förutom sina tolv förlag även Adlibris, Sveriges överlägset största nätbokhandel.

I våras chockade
man stora delar av bokbranschen genom att köpa Pocketgrossisten, ett företag som förser Pocketshop-kedjan med böcker och som dessutom ligger bakom många av de hyllor med pocketböcker och pockettopplistor som finns i matvaruaffärer och varuhus. Även Pocketgrossisten har flyttat in i Bonniers säljmaskineri på Sveavägen 56. Att företaget ger böcker från Bonniers bättre exponering i butikerna är en etablerad sanning i bokbranschen, även om Bonniers förnekar detta. Under hösten kom dessutom nyheten att Bonniers via Pocketgrossisten öppnar så kalllade shop in shop-butiker i stora Ica-butiker runt om i landet, vilket ytterligare ökar företagets kontroll över vilka böcker som får distribueras och säljas i Sverige.

3 reaktioner på ”EN FÖRFATTARES LIV 3

  1. Även om situationen ser en aning mörk ut så ser jag faktiskt någonting hoppfullt i allt detta.

    Bortsett från att människor fram tills nu har tenderat att inte lära någonting utav katastrofala utvecklingar i historien så ser jag det som positivt att makt som varit (för allmänheten i synnerhet) relativt dold allt tydligare synliggör sig själv. Tyrannier av olika slag tenderar ju att vara självsanerande i det att de ofta blir högmodiga i sin ambition att nå maktfullkomlighet och i processen exponerar sig en aning för mycket, så pass att även den djupt sovande ruckas en smula.

    och även om det brukar få katastrofala följder ur alla aspekter innan det hela kollapsar (för att så småningom byggas upp på nytt dessvärre…fram tills nu åtminstone) så verkar detta vara det naturliga flödet i denna världen som människan skapat för sig själv.

    och tack och lov är civilisationen blott en naturkatastrof (om än plågsamt utdragen kan tyckas ibland) och kommer att passera så småningom vare sig familjen Bonnier etc. vill det eller ej och tills den dagen är det nog bara försöka förhålla sig på bästa sätt till denna märkliga, livsfrånvända tillvaro.

    eller inte.

  2. dock att detta inte är att säga att kamp är utan värde, och på inte sätt att förespråka den totala resignationen och förnekelse som de flesta väljer att leva i. kampen har ju ett egenvärde, och är det som under dessa livsvilkor gör människan till människa (enligt min personliga uppfattning kl. 04.30 på lördagsnatten den 13 november 2010, fullt nykter om än smått berusad av tidens tidlösa gång och upprepningar av aburda livsval, såväl som av alla de ämnen som med säkerhet ligger och fermenterar runt om i den aningen slitna och gravt förvrängda kroppshydda jag uppbär).

    tillägg: bara det att det i processen tycks växa fram en möjlighet att sakligt kunna kritisera Bonnier och deras minst sagt ojusta maktmetoder utan att bli kallad en massa tillmälen (iofs. har vi inte sett hur situation utvecklar sig ännu) eller riskera åtal är ju nästan att betrakta som ett framsteg i denna totalitära omgivning.

    MVH

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.