DRESSERADE BAKTERIER

imagesNu kan vi förfasa oss över de unga igen. I en undersökning gjord av World Valley Survey har det visat sig att många unga (21 %) skulle kunna tänka sig att sälja sin röst till riksdagsvalet för en mindre summa pengar, och – ännu värre – att mer än var fjärde ung i Sverige (– 29 år) tycker att det vore okej med en diktatur.

Jaha? Vem blir förvånad? Det är ju bara att se sig omkring.

De unga som främst hämtar information från nätet kanske går ut på den största sajten aftonbladet.se för att kolla nyhetsflödet. Vad får man för nyheter där? Tidningarnas webbsidor har en speciell nyhetsvärdering där det viktigaste är antal klick, vilket ger underlag åt annonsörerna.

Har de unga bara inbillat sig att det lönar sig mer att söka till en realitysåpa än att engagera sig politiskt i något av partiernas ungdomsförbund? Såklart inte. De är väl inte dumma. Att fläka ut sitt liv och underliv ger åtminstone en inträdesbiljett till den offentlighet där all samhällsdebatt förs. Visserligen är många ungas produktcykel i denna offentlighet kort, men de får sina 15 sekunder. Problemet är att de då aldrig förväntas ha åsikter om politik och samhälle, utan endast fläka ut sitt liv och underliv ytterligare. Har de tur kan de därefter få en kolumn i något av de större bladen, men det är under förutsättning att de fortsätter spela rollen de tilldelats. Och de har ju redan fått sina förebilder.

De unga som bjudits egna plattformar har ända sedan Killinggängets mediala genombrott lärt sig att det säkraste sättet att erhålla uppskattning från uppdragsgivarna och få framskjutna platser är att servera intima detaljer om sig själva eller att öppet håna enskilda kändisar, helst kändisar utan någon maktposition, gärna dem som befinner sig i nerförslut. Skugge och Schulman är typexempel, Guillou kan sägas vara stamfadern.

Är man inte lagd åt det hånfulla hållet kan man använda sig av kvinnobröst, som Rosing, Gynning och Rimér. Och sköter man sina kort riktigt rätt blir man snart uppvaktad av bokförlagen, som numera växt in i en kvalmig symbios med boulevardpress och populärunderhållning.

Vart man än vänder sig blir man vägd och mätt efter kriterier som bara löper längs skalan ”mest”. Och mest är bäst. Alla kan översättas till en summa, och denna summa är det enda som avgör ens värde. I en sådan konkurrens strävar alla efter att bli lika, och därmed blir de utbytbara. Inför förra riksdagsvalet dominerade opinionsundersökningarna valrörelsen. De stora partierna tävlade i vem som bäst kunde tillfredsställa den stora gruppen mittenväljare, de blev intill förväxling lika och därmed utbytbara.

Så, varför vara seriös? Varför skaffa universitetspoäng och dra på sig feta studieskulder? Varför utsätta sig för risken att bli bildad och därmed lära sig tänka nyanserat och kritiskt när det mest önskvärda är att förvandla sig till ett varumärke, en produkt? En produkt som när som helst kan ersättas av en annan likadan. De som sitter på samhällsmakten måste vara ohyggligt nöjda över en befolkning som beter sig som en dresserad bakteriestam.

Och de unga som ser detta – vad har de för val? De är inte ens kuggar i ett maskineri. De står på ett löpande band som i tomtens verkstad och bara hoppas på att få en OK-stämpel i baken. En stämpel som visar att de motsvarar den standardiserade mallen och som försäkrar att de aldrig tänker avvika från den.

När alla är varor på en marknad behövs varken demokrati eller diktatur. Tacka fan för att så många unga inte bryr sig.

21 reaktioner på ”DRESSERADE BAKTERIER

  1. Jag tycker att det är jättebra att du skriver om detta men du får inte glömma bort alla de unga människor som faktiskt skiter fullständigt i Blondinbella och hennes gelikar. Det finns många (säkert majoriteten) som aldrig ens brytt sig om att gå in på hennes blogg. De lever sina liv i lugn och ro och i slutändan kommer det vara dessa människor, inte blondinbellorna, som bygger vårt samhälle och för det framåt. Det är så mycket fokus på blondinbellorna att det till slut verkar som att de är det enda som finns. När till och med våra stora feministikoner bara skriver om Blondinbella hela tiden verkar det som att det inte finns några andra alternativ. Men det gör det! Det finns massa alternativ och där betyder blondinbellorna noll och intet. Du har tagit upp detta många gånger och det är enda gångerna som jag kommer i kontakt med det. Annars lyckas Blondinbella passera totalt obemärkt i mitt liv eftersom jag inte kunde vara mindre intresserad. Jag kommer aldrig i kontakt med de forum som hon florerar i, förutom när du skriver om det. Hon finns helt enkelt inte. Tack för en bra blogg!

    1. Tack själv, Kristin! Jag tror att vi bara kan bli fria från extremdumunderhållningen i den mån vi är fria från att dagligen umgås med dem som konsumerar denna underhållning. Jag slipper, du slipper. Men ibland blir jag helt paff av hur mycket dåligt skit folk sväljer.

  2. Vi behöver göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, i realiteten ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.

    Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting man överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.

    Det talas så otroligt mycket om demokrati, men i vårt vardagliga liv i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta. Vad är en demokrati som saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?

    Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan ”demokrati” syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. ”All makt utgår från folket” lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. ”Demokratin” är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.

    Riktig demokrati måste innebära att folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).

  3. ”Varför utsätta sig för risken att bli bildad och därmed lära sig tänka nyanserat och kritiskt när det mest önskvärda är att förvandla sig till ett varumärke, en produkt?”

    Jo tjenare. Är det något som skolan står för, så är det just precis den indoktrinering som innebär att det kritiska och nyanserade tänkandet går förlorat, kanske i synnerhet i dagens informationsmässigt hög-stimulerade värld. Aldrig någonsin i världshistorien har barn haft så mycket informationsmässig stimuli kring sig som lockar till ett nyanserat och kritiskt tänkande. Ungar idag, redan lågstadiebarn, är långt mer källkritiska än vad vuxna var för 30 år sedan. De har lärt sig sålla på ett helt annat sätt än oss gamlingar som har lätt för att ta allt i tidningen som sant, för att inte tala om TV.

    Det har gjorts undersäkningar kring divergent tänkande, som kan vara ett mått på nyanserat och kritiskt tänkande parat med graden av fantasi, förmåga att kunna tolka en fråga på många olika sätt och kunna se många olika svar på samma fråga. Över 90% av förskoleungar kommer upp till närmast geni-nivåer, men allt eftersom barnen utbildas så sjunker nivån dramatiskt, mycket dramatiskt. De har fått lära sig i skolan att det finns ett svar, som står längst bak i boken och tjuvkika inte! Å kopiera inte eftersom det är fusk! Utanför skolan brukar sånt däremot ofta kallas kollaboration.

    Jag vill tipsa dig om en i efterhand animerad föreläsning av Ken Robinsson som tar upp det här. Pedagoger med en viss yrkesstolthet och ärlig vilja att verkligen utbilda barnen till att växa mentalt, de sitter som tända ljus när de ser denna lilla film på drygt 11 minuter. Jag har en känsla att detsamma gäller för folk inom kreativa yrken, för är det något skolan är duktig på, så är det att hämma barnens kreativitiet i den heliga läroplanens namn där vi utbildar barnen stelt efter deras tillverkningsår som om de var någon sorts maskiner. Visst, detta var kanske rätt och riktigt när industrialismen stod på topp för 40 år sedan, men i dagens postindustriella samhälle där vi kanske tom. kana någon form av postdigitalt samhälle i fjärran framtid, så tror jag att det är mycket hög tid för ett paradigmskifte inom skolans värld. Det tycker Sir Ken Robinsson också:

    http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

    Det denna undersökning kring demokratisynen kanske mest visar, kan vara det jag pekar på, att dagens ungdomar faktiskt ifrågasätter mer än vad vi någonsin gjorde, de ifrågasätter till och med demokratin, något som vi var närmast indoktrinerade till att aldrig ifrågasätta. Mycket berodde detta givetvis på att våra föräldrar och än mer far och morförldrar hade en mycket handfast erfarenhet av krig, elände och despotism. Vi som är medelålders idag har inte denna erfarenhet och har däremd också svårare att överföra demokratins doktriner till våra barn (ja indoktrinera dem), eller för den delen andras om vi är pedagoger. Folk som fick vara med om första världskriget i sin ungdom och såg vad som senare hände i tyskland, de hade insikter som du och jag inte kommer i närheten av, insikter som vi helt naturligt inte ens vill skaffa oss. De generationerna visste vad det leder till när en personlig vilja tillåts bli perverterad till medlöperi, de kunde se den maktkorruption detta är och vad det leder till (redan Platon..). Detta kan inte vi, det är därför vi har politiker som till och tycker att det är rätt att gå med på saker de tidigare var emot, bara för att få vara med vid bordet. Det är dessa som är diktaturens kreatur, helt enkelt eftersom deras beteende leder till den yttersta toppstyrning som tänkas kan.

  4. ”Så, varför vara seriös? Varför skaffa universitetspoäng och dra på sig feta studieskulder? Varför utsätta sig för risken att bli bildad och därmed lära sig tänka nyanserat och kritiskt när det mest önskvärda är att förvandla sig till ett varumärke, en produkt?”
    – Ja, jag håller med till stor del. Dock finner jag bland mitt umgänge, som ändå är brett, att det kritiska tänkandet till mycket liten del är beroende av akademiska poäng. Den vassaste kritiken jag hört kommer ofta från slug arbetarklass som manglats en del. Och många akademiker av senare art liknar inte sällan utbildade lakejer för den varumärkesmättade och/eller benhårt företagsmässiga marknad som står så många av oss upp i halsen.
    Jag tror att jag hajjar din formulering och vad du menar dock, och att den inte ska exakttolkas? Eller har jag trillat helt bakom flötet?

    1. Visst, Johan. Man måste inte alls ha akademiska meriter för att tänka kritiskt. Menar bara att det kritiska tänkandet kan underlättas av träning i att tänka självständigt. Och det är hur som helst inget önskvärt.

  5. Tror dagens gymnasister har två vägar att gå i hur vårt nuvarande samhälle värderar framgång.
    1. Få absolut högsta betyg för att komma in på
    de utbildningar som ger höga välbetalda jobb .
    2. Fläka upp fit–n i media .
    Dessa två alternativ ger på kort sikt ( med tanke på livets längd)
    likvärdig utdelning i form av erkännande , ” att bli sedd”, bli någon .

    Jag har ingen lösning mer än ropa Hallo! Kom fram Jesus Kristus!! Hallå, var är du?
    OBS ,Är inte ironisk. : )

  6. Om Jesus skulle få för sig att återvända och jag vill betona ordet ”om” kan jag se framför mig hur han kastar upp korset på axeln, vänder på sandalen och skriker på Farsan. Ta mig härifrån, nu!

    Som vanligt skriver du alldeles lysande! Jag håller inte med i allt du skriver men jag hyllar ditt sätt att skriva, lysande!

    På tal om media, idag var det i AB ett mittuppslag med diktatorn Kim Jong II och hur kärvänligt han styr sitt Nordkorea. Vem får ett mittuppslag och är ett terrorsvin? Ja, just det, Kim Jong II!

    Och inte förglömma, Big Brother finalen får och närmare två sidor. Vem skriver om alla de duktiga, självständiga och kritiska ungdomarna som byter kanal när BB uppenbarar sig?

    Nä ,just det, då det blir inga inkomster från de profithungriga annonsörerna!

  7. Filmen Magnus länkar till har många poänger. Mycket av kritiken den för fram känner jag igen från lärarutbildnignen, som jag går på just nu. såp viljan att förändra skolan finns, men det konstateras gång på gång att det går väldigt trögt (och i politisk motvind). Jag vet inte vad divergent tänkande är men jag läste nyligen en udersökning (Ekström och Sandberg: Reklam funkar inte på mig … Nordiskla ministerrådet) om 15-åringars förmåga att förhålla sig kritiskt till reklam och det visade sig att de var förvänansvärt naiva i förhållande till t ex poroduktplacering och de var INTE vana vid att tänka kritiskt och källkritiskt. Det har blivit lite av en klyscha att ungas är så hiomla källkritiska men så är det inte nödvändigtvis alls.

  8. Man frågar sig vem det är som ställer den här frågan och varför: Skulle du kunna tänka dig att sälja bort din rösträtt?
    Det säger mer om den som ställer frågan än de som svarar på den. Att utnyttja ungdomligt oförstånd för att bevisa att diktaturen är ungdomens val av styrelseskick verkar minst sagt suspekt. Är det Sverigedemokraterna som beställt undersökningen, eller det ledarskikt som tycker att folkets rösträtt blivit otymplig och svår att hantera, då den står i vägen för det eviga skattefrälsets eviga privilegier. De som fått makten är inte värdiga den. Folket måste ta ner dem från piedestalerna, bäst görs det genom att strypa pengaflödet. Ta från de som berikat sig och ge till de som berövats, på både pengar och mänskliga, demokratiska och medborgerliga rättigheter.

    1. Nemokrati, jag vet att jag är blasfemisk här, men under historien har ju faktiskt det hänt, att folket har tagit tillbaka det som stulits från dem. Jag skulle önska att vi gjorde det idag.

  9. För det första känns det lite vanskligt att uttala sig om vad ”De unga” vill och hur de upplever sina liv i samhället idag. Bob Dylan fick den frågan en gång och han svarade : ”Jag vet inte, jag känner inga unga. Jag har fyllt 24 år”.

    Men eftersom de unga har misskrediterats och skåpats ut av gamlingar ända sedan Sokrates´ dagar (400 f.kr.) : ”De har inget intresse av bildning, de tänker bara på lyx och nöjen …”
    Ja … så tar jag risken att fälla några kommenarer …

    ”Dresserade bakterier” … nåja. Vem är inte dresserad?
    T.o.m. lejonen lyder domptören och domptören måste i sin tur lyda cirkusens direktör – som uppträder för att roa publiken … Och publiken med sina krav på underhållning formar tillsammans med andra publika företeelser något vi brukar kalla för: Marknaden. (En gång för länge sedan skrev jag en debattartikel om ”Marknadens diktatur” i min hemortstidning).

    ”De unga” idag är nog inte mer ”dresserade” än de unga igår – men kanske har cirkusen en annan direktör idag … Cirkusen? Ja … samhället alltså.
    Nu var jag cynisk. Men det var ju meningen.

    På något sätt har jag svårt för att döma mellan de som av hävd tillhör de där ”samhällskritiska”
    och de som numera agerar måltavlor för bloggares och allehanda debattörers tillrättavisningar.
    Vi som var unga och arga under 1960-talet tillrättavisades också. Vi tillrättavisades av bara helvete. Vi var oerfarna, vi var ”oskuldsfulla”, naiva och naturligtvis var vi ”bortskämda” (tacka för det, en så´n poäng missar ingen vuxen …).
    Därför är jag lite försiktig när jag skall bedöma de idag ungas beteende och roll i samhället. Jag kommer nämligen ihåg hur det var …

    Cirkusen har en annan direktör idag och därmed har också dressyren fått en annan inriktning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.