DELAD GLÄDJE

aase-bergIdag blev jag tvungen att gå ut och köpa prassel-Expressen. Jag för inget arkiv över min medverkan i medierna, men Aase Bergs artikel om Bluffen vill jag kunna pussa på och spara till de efterlevande.

Det handlar inte bara om att texten som sådan är så välslipad och elegant att jag är stolt bara över att bli omnämnd i de ordalagen, nej, det handlar lika mycket om den generositet jag fått möta hela dagen från kollegor, vänner och främlingar, som varit uppriktigt glada för min skull. Sådant lägger sig runt hjärteroten.

Om jag inte skulle vakna upp i morgon bitti, då kan jag intyga att jag dog lycklig.

Pussy, alla!

PS. Bara det av Aase Berg myntade ordet ”pösmunksformuleringsprivilegiet” – whooo!

18 reaktioner på ”DELAD GLÄDJE

  1. Jag befinner mig för tillfället i Kairo och har gjort hela hösten, men just i detta nu längtar jag verkligen hem så att jag kan få läsa Bluffen!

  2. Det är dig så otroligt väl unt, Unni. Du är, och har alltid varit, så jävla BRA. Jag ville gå fram till dig och Mian och bara vråla ut hur übersköna ni är en gång på Pride, men tänkte att ni skulle få vara ifred från mitt intellektuella k*tslag. Hade hjärnan kunnat lubricera så hade jag fått gå med dubbla tamponger i huvudets alla hål 🙂

    Puss.

  3. Hello…
    Läser denna sida så gott som varje dag (jag kanske har blivit beroende)
    Jag gläder mig för varje framgång som Du drabbas av, kommer
    säkert mera. Det brukar sprida sig, som Spanska sjukan
    ungefär.
    Jag ska beställa Din bok bluffen, så att jag har den på
    Julafton – det får bli min Julstämning och gottestund,
    vill inte missa telefonhyttan och den sävlige Bror Duktig.

    Congratulate

  4. Heja Unni! Jag håller på dig 🙂

    En liten tanke som slår mig … hur ska jag i mitt lilla skogsbryn lyckas när duktiga författare som du blir motarbetad av gubbiga pösmunkar?

    1. Desirée: Jätterolig! Skulle dock ha velat vara med och sett när du hällde sillspad innanför chefens skjorta:)))

  5. Nu börjar det likna något! Me like.
    Grattis. Du ser, stöd är på väg.
    Det värsta tycker jag är att den åsiktshegemoni som hon påtalar liksom bara fortsätter gälla, trots att hon skrivit den här recensionen. Man nonchalerar den kvinnliga talangen, och den blir aldrig tagen på lika stort allvar som de astmatiska sjöelefanternas mumlande i samtidsdebatten.

    Let us change it. Now.

  6. Nu bara måste jag köpa din senaste bok om heffaklumparna, dårfinkarna, dönickarna, pösmunkana som rule the world. Klart som fanken att också du ska tystas ned – för att du också du presenterar obehagliga sanningar i etablissemanget. Känner väl igen fenomenet. Konstigt att man ens från svenskt håll vågade ge Jelinek (Elfriede) Nobelpriset- men det var väl för att hon just skildrar ngt som -sett ur svenne banans perspektiv-ligger långt långt bort från den av ”Svenne Banan” själv konstruerade svenska idylliska Bullerby, ngt som de allra flesta medborgare tror på slash lider av : det sk. Bullerbysyndromet. Så fort ngn – särskilt när det är en inhemsk kvinna- skildrar obekväma sanningar i sin egen kultur skall hon stoppas, tystas ned, brännas på bål etc. och gör det med hjälp av både kvinnor och män ur etablissemanget. Sedan Jelinek fick Nobelpriset, kunde man (läs XY) vågade man i Österrike dock inte längre riktigt tysta henne – men hon den skarpsinniga människa och författare hon är anses fortfarande som lite paranoid, lite galen, en som inte riktigt har ”alle Tassen im Schrank”. Tyvärr går så många på lögnerna som hostas upp som en grönskemmig massa från heffaklumparna. Så stå på er alla tuffa brudar! Sanningen kommer alltid ifatt en. Keep up the good work. Att således få höra kränkningar från andra att man är ”galen”” ”radikal” ”ej verklighetsflrankrad” ”bitterf.”paranoid” etc, är i dag en äkta utmärkelse im positiven Sinne! Det betyder att man är ett steg närmare sanningen, upplysningen och därmed har hittat den verkliga kärnan i problematiken. Vad sunt!

    Har just läst ut din ”Der Sinn mit Männern?” TACK! Går helt klart att relatera till människor i vardagens kranka blekhet.

  7. Hey, Unni!

    Wow, av en ren slump så snubblade jag in här (läser för tillfället om Jag, Jag, Jag!) och kom på att även jag vill skriva och få ut mitt liv på papper.
    Det har jag lyckats göra (i form av en slags bilderbok) men ställs nu inför ett större problem. Hur ska jag få min bok utvigen då den varken är enligt normala standars för vad som är socialt accepterat att visa samt kanske inte riktigt är världens muntraste livsskildring…

    Har du några tips på hur jag ska göra eller… ja, hur lyckades du?
    Tack för svar, liten ev. blivande författarinna
    /Lou

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.