DAGENS I-LANDSPROBLEM

image138

Jag har en massa trevliga saker framför mig. Gå på fina fester, fira jul med barnen, dela ut ett pris, fortsätta skriva på min nya bok etc.
Men något lägger sig ständigt emellan. På den festinbjudan jag just tackat ja till står exempelvis Klädsel: festlig. Jaha. Då måste jag alltså ut i kylan och leta efter nån trasa att ha på mig. Jobbigt.

Fira jul med barnen ser jag enormt mycket fram emot. Med glädje tänker jag koka knäck, trilla köttbullar, repa grönkål, sätta fram julpynt och köpa klappar. Men mitt hem är som ett slagfält med hantverkare som spridit slipdamm överallt och lagt papp på golvet så att jag inte kan städa och göra det julmysigt. Och hur de flesta hantverkare är vet vi.

Prisutdelningen jag ska närvara vid äger rum i Alby. Att åka till Alby känns som ett projekt.

Skriva är nästan det bästa jag vet. Men telefonen ringer ständigt och mitt i alltihop älskar jag att bli avbruten. Sen måste jag också motverka sittfläsket som göds av  min stillsamma position framför ordbehandlaren. Därför springer jag iväg och tränar, och på hemvägen möter jag nån jag känner som jag måste fraternisera en stund med.

Så har dan gått och de dåliga samvetena hopar sig. Ovanpå det läggs ett ännu värre samvetskval. Alla som behöver hjälp. Just nu kämpar Carina Rydberg för att stoppa avrättningen av den regimkritiska journalisten Adnan Hassanpour som av Högsta Domstolen i Iran dömts till döden. Det är ohyggligt. Det borde uppmärksammas mer.

Det och mycket annat. Jag får ibland vädjanden här på blogget om att belysa olika problem med rättsövergrepp, myndighetsöversitteri och annat och jag vill verkligen gärna det. Och hoppas att kunna bidra åtminstone lite grand.

Om inte bara de jävla i-landsproblemen la sig emellan…

17 reaktioner på ”DAGENS I-LANDSPROBLEM

  1. Alla har ju sina ”måsten”, som ibland hopar sig. Dessutom har vi alla olika benägenheter till att få dåligt samvete. Det är mycket man borde göra, men man får ju oxå vara realistisk och då hinner man inte allt det där. Man får prioritera helt enkelt. Vad är viktigast? Det är väl ändå att man själv och ens nära och kära mår bra. Sedan kan man hjälpa andra om man har tid och kraft över. Andras behov av hjälp tar aldrig slut, så där kan man ju gå med konstant dåligt samvete. Man får istället vara nöjd och känna sig tillfreds med det man hinner och kan göra istället för att känna sig otillräcklig för vad man borde/kunde ha gjort.

    should have, would have, could have…

    Det gör även andra gott om man själv mår bra, det blir som en kedjereaktion om man sprider sitt leende! Då kanske andra orkar och vill göra något gott i sin tur.

    Jag hoppas att alla här som läser njuter av den mysiga adventstiden och julen. Umgås med de ni vill och gör vad ni känner för! Sedan är det ju jättebra om man kan hjälpa andra också att må bra!

  2. En klok kvinna frågade mig en gång:
    – Har du hört ngn bli framgångsrik på dåligt samvete?
    – Nej,svarar jag
    – Då förtsår jag inte varför du går runt & har det eftersom du är fullt medveten om att det inte kommer föra dig framåt.

  3. Någonting du verkligen borde skriva om är stamcellsforskning och dem neuroligska sjukdomarna.
    läs mer i min blogg så förstår du varför och faktum är att det är ett samhälls problem inom vården!
    Ingen talar om det, ingen skriver om det –> det bara finns ett tiotusentals som lider av dessa neurodegneretiva sjukdomar och som inte kommer bli friska för att vi snålar med ekonomin.

    förresten mycket fin bild 🙂

  4. Låter som du har fullt upp. Skönt att skriva av lite av ångesten.
    Har du ingen favoritbutik där butiksinnhavaren eller personalen ärså otroligt duktig att de
    TYP är lite synska inför vad du passar bäst i som festplagg?
    Det vore ju perfekt ! 😛

    Ditt liv verkar vara hektiskt.

    Kramar från en 3 barns mamma

  5. Hej.
    Jag har en sån där fråga som du säkert får jätteofta, men jag har tre romaner som jag ska skriva. Jag måste skriva dom för jag har haft dom i huvudet i 2-5 år och jag har detaljer och allt fixat och jag tror jag blir tokig om jag inte får dom ur mig. Jag får bara inte ro att sätta mig och skriva. Jag tycker om att skriva och skriver mycket annat, men just romanerna får jag inte ro till. Har du tips eller ideer på hur du brukar göra för att komma igång?

  6. Om Perny skrev mindre på bloggen och tog romanskrivandet på större allvar, eller på lika stort allvar som bloggen, så kommer nog Perny längre än vad hon kommit hittills. Att skriva en roman är inget trams! Det är hårt jobb, många författare går upp tidigt på morgonen och skriver till lunch och fortsätter därefter att skriva.

    Perny, inga genvägar! Gör jobbet! Skriv!
    Du vet att du kan!

  7. Här ser man bevisen för att man aldrig får upprättelse när man har haft med en psykopat att göra!
    Det går helt enkelt inte! De är så inihelvete hala och manipulativa och en naiv och blåögd omvärld står redo och tror mer än gärna på en så trevlig mans välformulerade svada. Han var ju snygg på bild också! (Troligen för att det bara var en ansiktsbild där inte svansen och bockfötterna syntes.)

    Med utgångspunkt från Unnis berättelse så tillåter jag mig att tvivla på att gossen skrivit sitt lögnaktiga försvarstal själv. Han har ju duktiga författare i sitt ”stall” och påminner inte stilen lite väl mycket om JG:s?

    Efter att ha läst Niclas läskiga efterkostruktioner så framstår Unni som ännu modigare än förut!
    Hon har inte en chans att vinna något ordkrig mot en psykopat! Ändå ger hon sig in i den striden, riskerar sitt namn och rykte ännu en gång när hon låter det bli hopkopplat med ett psyko.

    Jag känner varken Unni eller Niclas men jag har egna erfarenheter av psykopater och kan lukta mig till dem.
    Niclas stinker!

Lämna ett svar till Monty Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.