ALEX SCHULMAN VIFTAR MED SIN SOLFJÄDER OCH LÅTSAS VARA FIN DAM

Jag yttrade mig negativt i en kvällstidning om Ranelids medverkan i Melodifestivalen vilket väckte ont blod hos några av hans tillskyndare, däribland Alex Schulman, som twittrade följande:

”Så märkligt att unni Drougge – mästerpajasen numero uno, urmodern av pajasar – kallar Ranelid för pajas för att han ska vara med i schlagern”

Denna tweet följdes av en annan:

”Drougge är inte bara obegåvad, vilket man får vara. Hon har äcklig hållning i det allra mesta. Allt hon tycker och är – jag är motsatsen.”

Och sedan denna:

”Jag ska aldrig mer nämna namnet Unni Drougge, i tal eller skrift. Det är ett löfte! Jag känner mig åderlåten varje gång det händer. Nu: nog.”

Så bra – då kan Alex återgå till sin vanliga syssla: att smöra för män i underhållningsindustrin. Det gör han ju så bra, för det kräver ingen intellektuell förmåga. Det kräver bara ett utvecklat luktsinne som leder honom fram till det för tillfället rätta rövhålet att slicka.

Alex kan nämligen inte förstå varför det av många uppfattas som tragiskt att Ranelid, en gång uppburen författare, rasat ner i det folkliga lättunderhållningsträsket. Den insikten kan man kanske inte begära av en kille som började sin bana med en skvallerblogg och sedan fortsatte synas i teveunderhållningens lågvattenmärken, exempelvis Paradise Hotel.

Här är en längre artikel där jag mer utförligt försökt redogöra för problematiken runt Ranelid.

Men jag har, nota bene, inget principiellt emot människor som livnär sig som nöjesjournalister, teveprogramledare etc. Problemet uppstår när en skvallerbloggare får hybris och tror att hans blajiga omdömen är värdefulla utsagor bara för att de når ut till många och bara för att han sällan blir emotsagd av det hov som svärmar kring honom eftersom han ligger med kungen.

Ligger med kungen?

Ja, just det. Alex Schulman går att likna vid Madame du Barry, en ung kvinna med stor social begåvning som arbetade sig upp från att vara sällskapsdam och biträde i en modebutik till att bli älskarinna åt diverse framgångsrika män, vilket mynnade ut i att hon blev Ludvig XV:s kurtisan. Kungen gjorde henne till sin mätress och hon fick sedermera stort inflytande.

Men även om Alex Schulman fått kungens gunst, viftar med sin solfjäder och låtsas vara fin dam är han egentligen en gatflicka.

Sedan är det förstås en annan diskussion om huruvida Madame du Barry förtjänade sin position. Mig veterligen var hon i alla fall inte en elak mobbare. Men det är Alex.

48 reaktioner på ”ALEX SCHULMAN VIFTAR MED SIN SOLFJÄDER OCH LÅTSAS VARA FIN DAM

  1. Du vet väl att listan toppas av litterära storheter som Camilla Läckberg, Mari Jungstedt och Jan Guillou. Då blir det inte lätt för vanliga författare att göra sig gällande. Det kan störa publikens självbild.

  2. Unni, du är definitivt inte någon pajas eller för den delen obegåvad. Däremot är ditt författarskap sanslöst roande, även då allvarliga teman behandlas. Och du får den kombinationen att fungera väl. Vilket är ljusår från pajasaktig obegåvning.

  3. Bo, det är möjligt att alla feminister är ”obegåvade” men de är i alla fall inte helt pantade i pallet, vilket däremot verkar vara en egenskap som utmärker den helt och hållet avpixlade PI-eliten.

  4. Det är Lyteskomik att skriva (eller tala) om Runkelid.

    Skulle man inte kunna ge honom en spann Självinsikt i Julklapp ?

  5. Fast jag tycker inte att Björn Ranelid som författare gjorde så stort intryck på mig efter att ha läst den omtalade Augustprisade romanen…så jag har aldrig haft förväntningar på honom heller. Jag blev inte förvånad över att han ställer upp på vad som helst som kastar ljus över honom.
    Men jag får en skön känsla av mina egna fördomar om Unni Drougge, de grundades på 1980-talet när jag såg henne i tv-soffor, pratandes och konstigt klädd, och jag avfärdade henne som en mediakåt bekräftelseberoende ung tjej.
    Nu kan jag konstatera att både hon och jag är mogna insiktsfulla kvinnor Anno 1956.
    Att bry sig om Alex Schulman är att vänta in honom och hoppas på det bästa :-) )

    1. Anja M – jag har heller aldrig varit nere med Ranelids författande, hans språk är för krulligt för min smak. Fördomar i all ära, men vi är dem vi är.

      Nemokrati: Tack för länk! Den ledde mig också till Tonje, Knausgårds exfru. Hennes dokumentär var verkligen avslöjande.

  6. Bli inte provocerad av ett vakuum som alex schulman.
    Aftonbladets funktion som skyddad verkstad åt misslyckade mediepersonligheter är bara en övergående trend orsakad av tillfälligt budgetöverskott.

  7. Unni:

    Jag sitter på jobbet vid den tiden och kan definitivt inte ta in radio som sänds i Stockholm. DEn enda radio jag möjligtvis kan ha är den i mp3-spelaren.

    Kan man streama via nätet så kanske.

    Har för mig att företaget stoppat streaming av radio då det segade ner hela intranätet.

    Kan man lyssna i efterhand hemma ?

  8. Fattar inte haussen kring Knausgård. Bara att komma på tanken att skriva en bok med titeln ”Min kamp”. Så ytterst osmakligt, för att inte säga vidrigt.
    Och att alla bara tycker det är lalala. Ännu vidrigare.

    För det andra tegelstensformatet. Less på det.

  9. Unni, snacka om vedergällning. De drakoniska straffsatserna för kvinnor som lämnar en man börjar anta fundamentalistiska proportioner. Till och med Strindberg ter sig ödmjukare med sin ”En dåres försvarstal”.

  10. Pang, smack. Helt utan förvarning (för mig) är den nya boken Förkunnaren där uppe i högra hörnet. Vill ha. Men nuförtiden läser jag helst eböcker. Var och när kommer den som ebok?

    1. Rolf, jag vet inte säkert, men mitt förlag är ungt och modernt och kommer med all säkerhet att fixa även e-boksformat:) Som ljudbok finns den i alla fall.

  11. Björn Ranelid är en komplicerad person
    Han inte bara är – han gör det komplicerat
    Varför måste han dansa för att sälja böcker
    ska det vara nödvändigt, bara jag tänker på det
    kan utlösa ett astmaanfall. Nu har inte jag astma,
    men tänk om…
    Björn Ranelid har sagt att man är inte författare om
    man inte har skrivit tre böcker. Har man skrivit bara
    två böcker då är man alltså ingen författare…fniss..
    Han har sagt att det tog femton år för honom att skriva
    en bok. Hur gammal är han egentligen. Om man säger
    tio böcker, det tar ungefär 150 år…
    Det kanske var så här att han låg i hängmattan i 14 år,
    kom sedan på att han hade en bok att skriva, satt igång
    och skrev boken färdig…gick sedan på dans…
    Från det ena till det andra. Har ni kollat Björn
    Ranelids skor, ska det vara nödvändigt med så långa skor,
    vad är det han vill kompensera?

  12. På pricken, som vanligt. ”Elak mobbare”. Det är vad Alex är. Ormlik. Verkar ha ett gift inom sig som måste spottas ut med jämna mellanrum. Tyvärr.
    Du skriver så jäkla bra, Unni. Blir många gånger förundrad över din klarsyn och din formuleringsförmåga.

    Kram
    Gina

  13. Att hacka på ranelid är ok? men alex är en mobbare?

    Fast den stora frågan är varför jag skriver här… ogiller er alla tre för ni tar mer än ni ger(min energi).

    Så mobba varandra bara.

    1. Lars, jag kan förstå hur du tänker, men jag har försökt sätta Ranelidspektaklet i ett större sammanhang, och det kan jag inte direkt beskylla denne Schulman för. Han slänger bara ur sig lösryckta och slarviga omdömen och vänder kappan efter vinden.

  14. Hej! Ha ha, att Schulman fortfarande gör sina påhopp är inte förvånande, dock verkar dom inte vara så godtyckliga längre. Han blir mer och mer som en liten dresserad knähund, oförmögen att sluta gläfsa men mer bakslug med vem han gläfser på. Han kan vara rolig men mest är han bara elak och nu är han dessutom rätt patetisk. Tack för ”Bluffen” förresten!! Den var som en drog:) Fortsätt skriva och skriv fortare!
    God Jul!

  15. Alex är symbolisk för den duktige gojen (eller mer specifikt dess avkomma). så kanske kommer ni ha mer gemensamt än du önskar i en framtid ;)

    På tal om så har jag inte sett Björn Ranelid på ett tag. Har han tröttnat på sin uppsättning metaforer eller laddar han inför och fokuserar för fullt på sitt kommande sång- och dansnummer?

    mvh

  16. Hade jag haft din geniala skrivförmåga och din lysande persongestaltningsförmåga hade jag vävt in både Ranelid o Alex i en framtida roman :) )

    1. Lotta: Frågan är väl snarare – är de två värda det? F ö finns det ett hastigt porträtt av Ranelid i Bluffen, kom jag på. Ganska avslöjande, faktiskt.

  17. Hm… nä du har rätt. Klokt tänkt! Ah visst ja, jag hade förträngt det – jag får rysningar av obehag när jag tänker på R…

    Suss sött! :)

  18. Bra Unni. Jag läser Alex blogg och skrattar ibland. Men du har rätt. Han är en gatuflicka som slickat sig upp.
    Att han tar Ranelids parti är ju självklart. Alex vill se sig som en fin författare men ställer upp i trams i tv ibland
    Vi vet alla Unni att du är en elitnivå som författare medans novisen Alex skrivit två dagböcker om sin far och fru och aldrig hade blivit publicerad som okänd.
    Den insikten tror jag svider hos Alex…

    Puss/Tom

  19. Unni, som motvikt, motbild, kanske hotbild till rådande kulturnorm är du ett ljus! Ranelid har jag tidigare uppskattat men någonstans slant ett skadat ego och växte – han är nu mer en parodi på sig själv. Sedan Schulmann, som för mig endast utstrålar arrogans och total obegåvning. Som en motbild, hotbild till honom fanns en gång Marcus Birro – som nu OCKSÅ visat sig vara en skugga.

    Keep on på din hippieväg! Du är fantastisk! PUSS!

  20. Helt rätt Unni! Skrattar så tårarna rinner åt liknelsen med Madame du Barry.

    Ja Alex visade sitt gamla fula mobbartryne igen, blev väldigt tydligt när man såg de där tweetsen uppradade. Han som jobbat så hårt med att få bort stämpeln som näthatare.. nu sitter den där igen i pannan för alla att se.

  21. Det är konstigt hur vi allihop på denna jord vill trycka ner varandra, jag har länge funderat på vad allt detta kommer ifrån.

    Inte trodde jag när jag satt och ritade flyktplaner i högstadiet för att komma hem helskinnad undan ”mobbarna” att i vuxen ålder sittandes stirrandes i en blogg och fundera på att hur jag skall förklara/finna svar på hur vi alltid på något sätt fortfarande befinner oss i högstadiets korridorer…

    1. Monns – och det värsta med vuxenmobbning är att vi aldrig erkänner att det är just det: mobbning, inget annat.

  22. Läste nyligen en artikel skriven av Alex Schulman (dessutom på riktigt dålig svenska) som handlade om Alex och brodern Calle som tillsammans besökte en sylta i någon mindre svensk stad.
    Bröderna ville på syltan beställa Champagne vilket naturligtvis inte serverades. En obehaglig stämning infann sig varpå brorsorna blev utstirrade/kände sig hotade (minns ej exakt).
    Sån jävla töntigt och så förutsägbart.
    Jag tål inte Schulman längre, en riktigt mobbare som sagt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>