Månadsarkiv: september 2011

ATT DOPPA PENNAN I GIFT

Alla outar sitt privatliv. Men när vi doppar pennan i gift – vad händer då?

Självbiografin är den nya fiktionen. Även de kritikerrosade författarna fläker ut sina liv. Alla blottar sig. På bloggar, statusrader och i tidningskrönikor får man kika in i de intimaste hudvecken – allt ska ut! Ingen penna är för slö för att rispa upp de privata skrymslena. Finns det egentligen några gränser för vad som kan outas på de sociala forumen och i litteraturen?

Ämnet i min pratshow på Radio 1, måndag 13 – 15, 101,9. Välkommen att lyssna och ringa in på 0200 11 12 13!

KNARK OCH KÄNDISSKAP

Alla dessa kändisar i knarkskandaler – Flinck, Plura, Persbrandt, Kleerup, Ljungström, Lindholm m fl, m fl – säger de oss något? Är det så att kända personer med kreativa yrken behöver sinnesförändrande stimuli mer än vanliga dödliga?

Jag har säkert uttryckt denna tes förut, men jag tror att hönan kommer före ägget, det vill säga de som söker sig till yrken som baseras på publik bekräftelse hade ”en skruv lös” redan in the first place. Ta en titt på författare, politiker, artister, konstnärer och andra ”stjärnor”. Har någon av dessa haft en trygg och harmonisk uppväxt? Ingen jag känner till, i alla fall ingen värd att kallas stjärna.

Behovet av att uttrycka sig i offentligheten, stå på en scen, utöva makt, väcka beundran eller rentav fasa, detta behov kommer sig av en brist. Det kan vara brist på närhet, gemenskap, värme, kontinuitet, uppskattning etcetera. Kort sagt: det själsliga tomrum som uppstår av att inte bli sedd måste senare i livet fyllas med något. Men aldrig går tomrummet att fylla med det som från början berövats oss. Det enda man kan åstadkomma är en tillfällig lättnad.

Den bristfällige söker förgäves efter det förlorade paradiset, känslan av att vara fylld och hel. Det sker genom kärleksförbindelser, sex, farliga sporter – allt som kan förhöja livskänslan. Den enklaste genvägen till denna artificiella lycka är droger. Inte ens stor berömmelse – det den bristfällige strävat mot – brukar vara tillräckliga plåster på såren. Amy Whinehouse och Heath Ledger var ju inte direkt på fallrepet när de OD:ade.

Men vulgäruppfattningen av stjärnors och kändisars knarkande och supande är att de behöver drogen för att koppla av från anspänningen deras krävande yrken orsakar. Det där är rent nonsens. De sökte sig till yrket av samma skäl som de söker sig till berusningen. Hönan först, ägget sedan, tack.

Detta och narkotikapolitik i allmänhet ska måndagens program i Radio 1, 101, 9 handla om. Måndag alltså, 13–15.

Nu går programmet dessutom att podda, även repriserna.

SIST MEN INTE SÄMST

Min ambition är att komma allra sist i Tjejmilen.

Jag gör det av sympati för alla kvinnor som känner sig misslyckade för att de inte tränar som blådårar.

Att röra på sig ska vara lustfyllt och opretentiöst, men att tävla gör oss stressade. Vi jämförs alldeles för mycket med varandra redan som det är.

En långpromenad i vackra omgivningar och i goda vänners lag är nyttigt för både kropp och själ och det finns ingen anledning att flåsa och stressa.

Jag vill uppmuntra alla kvinnor att nästa år delta i denna dampromenad på sina egna villkor.

 

Därför tänker jag gå sist i mål i årets Tjejmilen!