Månadsarkiv: november 2009

BACK ON THE BLOODY TRACKS

vacker-bro

Jag märker att det inte är nyttigt för det politiska medvetandet att befinna sig i ett reservat på Rivieran. Särskilt inte ett reservat där bara det rika och vackra folket rör sig och där man inte får bo om man är exvis arbetslös. (Sen är det en annan sak att många invånare i Cannes bara låter sitt kapital jobba medan de själva seglar, spelar golf och åker skidor i de provencalska alperna.)

Jag brakade således rätt ner i den svenska verkligheten där FRA-motståndet fått på nöten, och det känns väldigt ledsamt. Särskilt ledsamt är det att även Svedala är ett reservat där få bryr sig om viktiga politiska skeenden.

Sett från den aspekten kan tanken på direktdemokrati kännas skrämmande. Att primitiva puckon, underhållna till döds, ska få större inflytande. Jag tänker då särskilt på den bild av ”verklighetens folk” som Göran Hägglund målat upp. Men sen finns det bloggare som Josh, som borde få vara med och bestämma mycket mer. När ska någon av våra större tidningar upptäcka vilken talang och klokskap de går miste om för varje dag som går utan att de suger in honom?

Att överlåta makten åt folket är alltid ett risktagande. Jag menar, om vi skulle införa systemet en man – en röst, då skulle kineserna avgöra världens fortsatta öden. Hur känns den tanken?

Å andra sidan: de folkvalda representanterna glider runt som popstjärnor och har väldigt lite gemensamt med det folk de ska representera. En ohelig allians mellan politiken och den mediala makten blir ofrånkomlig och elitbegreppet, i motsats till klassanalysen, får relevans. Lobbyisterna springer runt som små elakartade celler och plötsligt har lagar stiftats, lagar med vittgående konsekvenser i generationer framåt. Voilà – FRA!

Internet är miljoner gyllene broar för oss som vantrivs i kulturen. Vi vill inte ha grindvakter vid brofästena, vill inte vara tvungna att rapportera våra ärenden när vi ska förflytta oss över korruptionens och maktmissbrukets mörka vatten för att förenas i gemensamt förstånd och motstånd.

Och jag önskar så att fler medborgare förstår att det är den fria kommunikationen vi slåss för. Ja, vi slåss för att få använda det som utgör mänsklighetens innersta väsen. Att täppa till det är omänskligt.

Jag tänker lägga min röst på Piratpartiet i riksdagsvalet. Jag ska förklara närmare varför. En annan dag.

BEAUJOLAIS NOUVEAU FÜR ALLE

unni-o-ilse-i-cannesGuess who’s back? Nu har jag lämnat Beaujolais Nouveau-landet med det lömska internet. Lämnat ljusterapin på rivieran och hamnat i det gråkalla helvetet, om helvetet nu kan vara kallt.

Jag kollar runt lite och inser snabbt att typ inget har hänt. Jo, förresten. Lågkonjunkturen är tillbaka! Den trollade bort sig medan vi var på semester i somras. Och nu är den här igen. Saabaffären sprack.

I Frankrike kunde jag läsa i den elaka skvallertidningen Gala att Sharon Stone då verkligen inte borde gå barbent med tanke på den aktningsvärda ålder hon uppnått. Och så en närbild på hennes lår som hade en massa streck. En annan kändiskärring fick en stark reprimand för att hon hade celluliter. På Carltons strandservering såg man alla barbenta kvinnors celluliter när de klev upp för trappan. Cellulitbärarna var dock lyckligt ovetande om insynen ur ett underdogperspektiv. De rasslade vidare med juvelerna. Crisis? What crisis?

Och nu undrar jag bara hur den ekonomiska krisen kommer att drabba en fattig konstnär. En god nyhet är i alla fall att årets Beaujolais Nouveau är osedvanligt välsmakande – det tycker även fransoserna. Passar bra för oss bohemer när vi behöver inta vår dagliga dos rödtjut. Det vinet kostar inte så mycket. Ge bort det i present och lita på fransmännen. Drick er fulla på den unga skörden.

Så tar vi oss igenom ännu en vinter. Ännu en kris.

Det är ju så skönt att fly.

DE RIKA DI KAN

ilse-vid-batMan har tvingat butiksinnehavarna här i Cannes att renovera sina fasader, annars får de slå igen. Därför är det många butiker som bommat ihop. Flott ska det vara.

Ändå har finanskrisen och lågkonjunkturen slagit till även här. En mäklare berättade att han inte sålt en lägenhet på ett helt år.

Annars räknas lägenhetsköp i Cannes som en god investering, eftersom det alltid går att hyra ut den under årets alla mässor.

Sen tittar man på yachterna för 20 miljoner euro och tänker att bakom varje förmögenhet finns ett brott.

Minst ett.

VILL INTE HEM IGEN

cannes-badareNär man är där vill man inte hem igen. Så sa väninnan när hon erbjöd mig att bo ett tag i hennes lägenhet i Cannes.

Hon hade dessvärre rätt.

Jag vill bo här.

Det är varmt som om sommaren i Sverige. Och grönt. Och fransoserna är flörtiga och glada.

Bostadspriserna är skyhöga.

De rika rasslar med juvelerna, och de är många – både rikingarna och juvelerna.

Folk är vackra. Fransyskorna är alltid välklädda och slanka.

hund-som-bajsarCannes är ett reservat för de priviligierade.

Och när jag är här känner jag mig som en av dem.

Jag vill inte hem.

INTERNET PÅ FRANSKA

unni-med-grisvinNu har jag ett fullgott skäl att inte blogga varje dag.

Jag har nämligen kommit till ett riktigt dåligt internetland.

Låt mig presentera det franska telekombolaget Orange:

För att slippa rusa till icaf i tid och otid erbjuder Orange ett 3G-lås. Det kostar närmare en tusenlapp, men då ska man som tröst få 6 timmars uppkoppling på köpet.

LOL! Det var bara en bonnfångarfälla – 3G-låset används ju fr a av besökare och turister. När man installerat den lilla mojängen kommer man inte alls ut på nätet. Istället erbjuder Orange oss att bestämma hur många timmars uppkoppling vi vill köpa. Under tiden tickar taxametern. När vi då köpt, låt oss säga, 6 timmar till priset av 25 €, och betalat med kort, då har redan tio minuter gått åt till den proceduren innan vi ens kan surfa eller kolla mejl. Dessutom går det trögt och uppkopplingen avbryts. Grrr.

Därför gick jag till Orangebutiken och frågade var mina fria 6 timmar tagit vägen, de som utlovades när jag köpte det svindyra låset. Jo, efter mycket om och men visade det sig att det fanns en blankett i paketet som man ska fylla i och sedan skicka MED SNIGELPOST till en ort långt bort i chotaheiti. Därefter kan man få sina fria 6 timmar. Men då har man för det mesta hunnit åka hem.

Smart va.

Annars är det fint här i Cannes, där arbetslösa inte tillåts bo längre. Det sägs minska kriminaliteten.

Vive la France!

DET ONDA I DET GODAS SKEPNAD

lamb_20687974Det finns en folkkär artist i det här landet som kan sägas vara musikbranschens svar på Jan Guillou.

Han utger sig för att värna om fred, kärlek och andlighet, på samma sätt som JG påstått sig stå upp för sanning, rättvisa och demokrati. Bägge anser de sig vara ljus i vår mörka och oupplysta värld.

De har skapat en stark personkult runt sina respektive varumärken, ett svärmeri som effektivt skymmer sikten. Endast de initierade, de som kommit innanför den bländande fasaden, har fått se deras rätta färger, dvs svärtan. Med olika medel tystas dock dessa ner. Det kan ske genom hot, straff eller mutor.

När så en spricka i fasaden uppstår, när den verkliga sanningen sipprar fram, då skyller de frenetiskt på en illasinnad omvärld – på personen som slagit larm eller, om inte det hjälper, på hela systemet runt dem. Den taktiken har sekter alltid använt sig av. Diktaturer likaså.

I KGB-affären skyller JG på kollegial avund, på Säpo eller på mentala defekter hos sina meningsmotståndare. Den folkkäre artisten skyller på en ”svartsjuk” och ”hysterisk” flickvän.

Avslöjarna (eller avhopparna) anklagas i regel för att besitta just de egenskaper som den avslöjade själv äger. Det blir som när tjuven ropar ”Ta fast tjuven!” och dessutom hjälper till att leta efter den stulna plånboken. Den falska glorian lyser av ”godhet”.

Och simsalabim har de väckt medlidande.

Robert D Hare, en av de första som skrev en bok om psykopati (”Psykopatens värld”), beskriver en tandläkare som brutalt misshandlat, bedragit och sedan mördat sin fru. Han sa: ”Jag förlorade min älskade och min bästa vän … Varför är det ingen som kan förstå vad jag gått igenom?”

Magi, eller hur? Ond magi.

A CRIMINAL MIND

kriminellEfter Guillous senaste duperingskonster har det blivit svårt att stå upp med hjärtat till vänster. Hans kvinnliga förlagskompanjon skitade under Gömdaskandalen ner begreppet feminism lika betänkligt som Jan nu smittat ner vänsterbegreppet.

En massa högergubbar kryper fram ur sina hålor och vädrar fräsch morgonluft, liksom misogyner och antifeminister gjorde då, för snart ett år sedan då Monica Antonssons Mia – sanningen om Gömda kom ut (nu i pocket). Man anar en sjuk uppslutning. Så långt är en del av reaktionerna på KGB-gate alltså väldigt tråkiga för folk med vänstersympatier.

Men schälvklart (Guillous röst) är ALLTIHOP en konspiration.

Vore det inte Guillou detta handlade om skulle hela saken falla i den medieskugga som han själv tycks hysa sådan skräck inför. Istället ser de avundschuka kollegorna chansen att sticka varsin kniv i honom, med Expressen som härförare. Nu har drevet gått, ”en fantastisk upplevelse” med Jans egna ord. För det beror ju schälvklart på hans oerhörda betydelse i den svenska offentligheten.

Personförföljelse, alltså.

Det handlar om människan, instämmer GW.

En människa som använt spaltkilometer till egna personliga vendettor, som krossat karriärer, hånat, förlöjligat, mobbat, sparkat neråt, tystat uppstickare och blåst upp sig själv till bristningsgränsen är nu ett offer för futila hämndbegär. Expressen har han ju dessutom dumpat när de försökte ragga upp honom, så man förstår deras motiv: som en försmådd kvinna vill de nu ta kål på honom.

Känslor, alltsammans är bara känslor. Och då är det väl inte värt något?

Läsarnas och beundrarnas besvikelse över att en man som sagt sig stå i rättvisans, demokratins och sanningens tjänst plötsligt visar sig ha undanhållit information om sitt femåriga samröre med modern tids mest fruktade underrättelseorganisation, vad är väl det? Vad är väl förtroende? Vad är väl moral?

Och nu ångrar han ingenting alls, förutom att han åkte dit på det. Men det var ju inte hans fel. Det var de illvilliga murvlarna på Expressen. Jag kommer bara att osökt tänka på de flesta kriminella som får chansen att uttala sig om sina brott. Hade de aldrig torskat hade de liksom inte gjort något fel. Jävla snutar! Jävla samhälle!

Hör ni ekot?