Månadsarkiv: oktober 2009

NASTY OLD PEOPLE NEWS

hannaHanna Sköld, ni minns – tjejen som tog ett banklån på hundra lax och med hjälp av vänner och frivilliga och råddade ihop en välgjord långfilm – har nu kunnat visa de positiva följderna av att go indie The Pirate Bay way.

Efter två veckor hade 30 000 nedladdningar gjorts.

Donationerna var uppe i 20 000 riksdaler.

Efter en vecka hade användare på Pirate Bay översatt filmens subtitling
till portugisiska, spanska, tyska, franska, italienska och finska!

Nasty Old Peoples blogg hade efter 5 dagar haft 13 000 besökare från 113
olika länder!

Mängder med människor har hört av sig och kommenterat filmen, och de allra
allra flesta som hör av sig är otroligt positiva.

Det har skrivits om filmen på mängder av bloggar ute i världen, japanska,
grekiska, italienska, tyska …

Filmen ligger nu också ute på mängder av andra torrentsajter runt om i
världen.

Hanna får dessutom massor av mail från människor som vill visa filmen i
olika sammanhang, t ex någon som har en liten biograf i Estland och någon
annan som har en filmklubb i Peru! Dessutom är det flera som vill köpa
dvd:n och som undrar när filmen kommer  på bio!

Hagabion har hört av sig och vill visa filmen i slutet av november, början
på december, i fönster för oberoende filmare, och även på deras fria
filmfestival 7 november. Dessutom kommer den att gå upp på Bio Rio i början av
december som en s k ”joker” i deras program, och på Kino i Lund 26
November.

Tror ni att filmen hade mått bättre av att gå den vanliga vägen och visats i typ två veckor på några få biografer?

Artikel i filmnyheterna

Artikel i sydsvenskan

Heja Hanna!

PRIDE & GLORY

guillou

För att fira de fina utmärkelser och nomineringar som Stockholm Pride fått nyligen (dubbelfinalister i The London International Awards, vinnare av Eventbarometern samt nominering i reklamtävlingen 100-wattaren), gick jag till restaurang Momma igår kväll.

De heterosnubbar som råkar ramla in på det stället måste först tro att de hamnat i ett eldorado. Det kryllar av urläckra tjejer. Majoriteten är dock inte intresserade av män. Men Momma är en succé. Där kan man hänga i baren eller gå runt bland borden och bara njuta av kvinnlig fägring. Och det gjorde jag. Herregud, man kan ju bli lesbisk för mindre …

Klockan sex på morgonen blev jag uppringd av en vän som upplyste mig om att Guillougubben varit KGB-agent. Och jag kunde inte låta bli att tänka, att den där karln, han har fan pinkat i vartenda hörn (han har ju som bekant även varit invigningstalare på Pride).

Intressant är, som många redan påtalat, att Jan Guillou, som noggrant redovisat varje fjärt han släppt under åren, inte med ett ord nämnt sitt samröre med KGB. Intressant också att TV4, när de tog upp nyheten lät Jan Mossander – Guillous personlige vän – kommentera det hela. Lagom trovärdigt.

Lite mer intressant är det kanske ändå att titta i Peter Bratts memoarbok Med rent uppsåt där en korrespondens mellan Guillou och Bratt som pågick under de aktuella åren återges och där Jan fördömde sin kompanjon i IB-affären (Bratt) för att denne inte var tillräckligt kommunistisk.

Storyn är s a s hemma, men sedan får man se. Så länge Guillou och hans hov själva får bemöta avslöjandet lär vi bara bli intrasslade i lögner och förvillas av dimridåer. Han kommer att vända det hela till bara ännu ett av sina storslagna dåd, om än i ung och naiv tappning.

Och i morgon har städgumman Jan Helin utlovat en stor intervju med Guillou i Aftonbladet. Undrar om man ens bör läsa den. Jag menar, om man vill tro på god publicistisk sed.

Under alla år då Guillou fått härja fritt och alltid fått sista ordet har jag undrat vad som gör svenska journalister så rädda för honom att de nästan aldrig pallat ställa honom mot väggen, trots att det är lätt att punktera lögnerna. Det kan ju vara så enkelt som att de flesta anser det obehagligt att bli beskyllda för att vara misslyckade, sinnessjuka, avundsjuka eller bittra. Eller besitta några av de drag som är typiska för Guillou himself.

Så, nu ska dramadrottningen få ännu en show.

Jag ids inte ens poppa popcorn.

WHEN THE SHIT HITS THE FAN

shitflying

Det är bara så vissa dagar. Jag blir förorenad. Filtret funkar inte. Och jag kommer hem, nerspydd.

VEM FAN ÄR LAILA BAGGE?

Ja, jag vet, jag vet. Men ändå … OCH VARFÖR I HELVETE SKRIVER KULTURKOFTORNA OM DAN BROWN?

I Icakassan: LEIF GW PERSSON MISSTÄNKER … Jaha? Och, och och? Man bryr sig om vad han misstänker?

Jag jobbade med tidningar. Jag älskade tidningar. Njöt av välskrivna texter i bladen och magasinen. Grät över knaggliga och röriga artiklar som kom obeställda till vår egen tidning. Försökte göra folk av de där texterna ändå. För att de var viktiga. Angelägna. Behjärtansvärda.

Men idag. Var är de skönskrivna tidningsartiklarna? De är så perverst sällsynta att jag jublar varje gång jag märker att en skribent också kan skriva. Wow! Inte ens författare kan ju skriva längre. I alla fall inte de författare som det jublas över. Vad hette de? Mickey Spillane? Eller Ed McBain? De fanns i tjorren. Dåtidens Dan Brown. Men nu är Dan Brown all over the place.

Låter jag som Kapten Stofil? Jaha. Men det är ju pågrundav det här som jag flytt ut i cyberrymden. Där allt skräp frodas lika ymnigt som ute på stan. Bara det att jag slipper se det. Jag gräver kärlekstunnlar till mina egna oaser, som har lönngångar till andra oaser. Välskrivna texter. Viktiga. Angelägna. Behjärtansvärda.

Men ibland måste jag ut på stan. Och jag älskar stan. Jag bor mitt i smeten bland bilar, buller och avgaser. De värsta utsläppen kommer dock från annonskampanjerna, löpen och tidningsställen:

SÅ HÄR BLIR DU LYCKLIG.

Det är då blir jag olycklig.

JOURKVINNOR & KOMMUNGUBBAR II

rosor-kvinnojorSom om det inte räckte med att jag bevistade Hultsfred/Vimmerby Kvinnojours 10-årsjubileum, vilket har genererat en tråd med över 800 kommentarer och en hetlevrad diskussion om feminism, papparättsrörelser och allt däromkring, så har jag nu besökt Mellerud. Anledningen är att Kvinnojouren i Dal har hållit sitt 20-årsjubileum.

ganget-mellerudEfter mitt tal kommer en kommungubbe upp, och jag ser mig nervöst omkring när han ska överräcka ett inramat diplom där det står ”Blåklintens pris”. Tänk om det är motsvarigheten till Emilpusslet, som kommungubben i Hultsfred gav jourkvinnorna som tack för alla år av ideella insatser!

unnijourkvinnaJag höll andan. Men se där: Förutom det inramade diplomet fick de ett kuvert innehållande 2000 riksdaler!

Skratta inte nu – tvåtusen pix är mycket pengar i kvinnojourssammanhang.

Och igen måste jag påpeka att det är tur att jourkvinnorna lever i trygga och stabila relationer med hyggliga karlar, så att de kan hjälpa kvinnor som levt med skitstövlar.

magdansSen blev det fest på hotellet. Festen avslutades med magdans. Magdans i Mellerud.

TACK ALLA – OCH FUCK FRA!

2lynx_front_finJag skriver och jag skriver och jag skriver. Inte så konstigt. Skriva är ju allt jag kan.

Men jag skriver inte bara skönlitterär prosa och tidningsartiklar. Jag ägnar dessutom en icke oansenlig del av dagen åt att svara på mejl, på FB-meddelanden, twitter-respons och på mess. Och så bloggarna. Denna och Kiss the Future. Jag skulle verkligen önska att dygnen vore dubbelt så långa. Alla ni som skickar rara rader till mig och inte får svar – tro inte att jag skiter i er. Jag har t o m svårt att somna ibland, för jag tänker på de obesvarade mejlen.

Jag vill härmed supertacka er läsare och tyckare som kontaktar mig, ni är mitt salt. Men många av er undrar också när jag kommer ut med nästa bok. Den skriver jag på nu. Och så har vi Kroppens Befrielsefront, svärmromanen som håller på att bli klar. Heja!

Här har vi dock skälen till att alla mejl inte leder till svar. Jag vill, men hinner ej.

För er som undrar över var man får tag på mina utgångna romaner har jag däremot en glad nyhet. De finns att beställa på Vulkan.se. E-böckerna finns här, med de nya omslagen som The Roofhangers hjälpte oss att göra. ”Boven i mitt drama kallas Kärlek” har också en helt nyskriven del.

Och i dessa FRA-tider (brrr…) kan jag rekommendera ”Operation Lynx”, som till viss del handlar om FRA, trots att den kom ut redan 1997. Jag kan nu kosta på mig att skryta om att jag var före min tid då.

Idag är jag mitt i tiden. En viktig tid. En tid då vi faktiskt bryr oss om framtiden.

Fuck FRA!

EN RÖKARES BEKÄNNELSER

unnifokus

Jag tar med den här bilden för att jag verkligen tycker om den. Bilden är tecknad av Jane Bark i samband med en intervju för Fokus av Anna Ritter. Fjärilen får ses som en motbild till den förfärliga rökningspropaganda jag uppenbarligen ägnat mig åt.

Så låt mig pudla:

Jag tycker att det är sunkigt med tobaksrök (det är jämt kallt där jag bor eftersom jag jämt vädrar ut rök).

Rökning är en idiotisk last – det är dyrt och det skapar ingen sinnesförändring.

Jag räknar mina fimpar varje kväll (inklusive de jag slängt utanför en eventuell krog) och gör alltid halt innan jag kommit upp i femton.

Jag var icke-rökare under alla de tolv år då jag väntade och ammade barn och tycker inte att det är okej att röka med bebisar i magen eller vid bröstet.

Det finns inga feströkare. Jag trodde efter mitt långa uppehåll att jag kunde hålla det på en låg nivå (två cigg efter jobbet), men varje gång jag slutat har intaget blivit ännu högre än förut.

Jag tycker att det är bra att man inte får röka på krogen (fast var i helvete kommer alla dåliga andedräkter ifrån?).

Jag röker aldrig när jag är ute och går och jag äcklas när folk står och röker utanför gymmet.

Just nu tänder jag en cigg, den smakar bra. Men det beror på att jag är rastlös och neurotisk, inte på att jag är cool.

Men jag vill ändå delge er en hemlighet: Icke-rökare dör också! Schmack!

SKJUT FÖRST – FRÅGA SEN

Kolla in det här!

Hanna sköld tog ett banklån på hundratusen och spelade in långfilmen ”Nasty Old People” tillsammans med sin svärm. Nu har den världspremiär både på The Pirate Bay och på bio.

Läs manifestet:

THE PIRATE BAY & LUFFARBION PRESENTERAR SIMULTANT
VÄRLDSPREMIÄREN AV MALMÖFILMEN NASTY OLD PEOPLE

På lördag kväll den 10 oktober får långfilmen “Nasty Old People”
premiär på ett lika okonventionellt sätt som den producerats. Hösten
2007 tog långfilmsdebuterande Hanna Sköld ett personligt banklån på
100 000 kronor för att spela in “Nasty Old People”. Nu fortsätter hon
strunta i mellanhänderna i filmbranchen och distribuerar den i
samarbete med filmkollektivet RåFILM:s Luffarbio och fildelningssajten
The Pirate Bay. Dessutom ger hon filmen en creative commons- licens
så att vem som helst ladda ner, skicka vidare eller remixa filmen.

Tillsammans tar vi ställning för konstnärligt oberoende, yttrandefrihet
och allas rätt att utöva och ta del av kultur!

VÄRLDSPREMIÄR 1 – Filmkollektivet RåFilms Luffarbio
Tid: 10 oktober klockan 19.00
Plats: Kontrapunkt på Norra Grängesbergsgatan 26, Malmö
FÖRFILM: “Repainting Cuba”, dokumentär, 2009,10 minuter

VÄRLDSPREMIÄR 2 – hemma hos alla nerladdare
Tid: 10 oktober klockan 19.00

Hanna Sköld berättar här om hur det gick till:

I Oktober 2007 frågade jag banken om ett lån på 100 000 för att spela in
en långfilm. Jag frågade också mina vänner om de ville vara med och spela
in en långfilm för nästan inga pengar alls och de sa ja.

Anledningen till att jag valde denna vägen är för att jag var rädd att
förlora motivation och kreativitet om jag skulle sitta och vänta på att
någon annan – filmfond eller producent skulle vilja ta sig an projektet.
När elden brinner så brinner den och då gäller det att köra!

Två veckor innan första inspelningsdag sa banken ja och vi sjösatte båten.
Hela inspelningen varade över en period på nio månader eftersom vi bara
kunde spela in några dagar i taget, mellan inspelningarna byggde vi
scenograi i våra egna lägenheter, med tapet, dubbelhäftande tejp och
överblivet virke från snickerier. Samtidigt hade ju alla sina vanliga
arbeten att ta hand om.

När vi hade spelat in två tredjedelar var jag sjukt trött och förstod inte
hur sjutton vi skulle ro allt i land, men träffade som tur var Helene
Granqvist på Good, som gick in som postproducent i filmen. Hon lyckades få
lite utvecklingsstöd från film i skåne och sfi, plus att
sparbanksstiftelsen gick in med lite pengar. Detta gjorde att vi kunde
genomföra hela postproduktionen, med ljudläggning, musik, klippnig,
colorgrading och så vidare.

Nu är filmen färdig och kommer ha premiär med Luffarbion i Malmö på
kontrapunkt, ett nystartat kulturhus www.kontrapunktmalmo.net

Luffarbion är RåFILMs rullande biograf som visar film på husfasader
utomhus. Luffarbion handlar om yttrandefrihet och att andra aktörer än de
komersiella ska få lov att ta plats i det offentliga rummet.

Vi tar inget inträde till varken denna eller kommande visningar av filmen,
eftersom jag anser att alla människor ska ha möjlighet att se film och ta
del av berättelser oavsett ekonomiska förutsättningar. Istället får man
betala vad man vill och kan. Hur mycket du kan ta del av kulturlivet ska
inte handla om hur mycket pengar du har.

Samtidigt kommer filmen, som första spelfilmen någonsin ha världspremiär
på internet. På LÖRDAG kl 20,00 ligger filmen uppe på The pirate bays
förstasida!

Vi har valt PirateBay för att det är världens största fildelningssajt och
ett otroligt fönster för att nå ut till mängder med människor. Här får
människor på samma sätt betala vad de vill och har möjlighet till och man
kan också välja vad man vill att pengarna ska gå till.

Sponsrar man med

1 Euro går det till banklånet

5 Euro får alla de som jobbat med filmen cirka 2 cent var

10 Euro går lite till nästa filmprojekt som heter Farmor Dansar på Bordet.

Anledningen för mig till att släppa filmen så här är å ena sidan för att
jag inte heller nu vill sitta och vänta på att någon annan ska ta sig an
filmen, det finns enorma fördelar med att som kreatör kunna nå ut direkt
till sin publik, vilket är möjligt med internet.

Å andra sidan anser jag att alla ska kunna se film oavsett ekonomiska
förutsättningar.

JA, JAG HATAR HELA BORGERLIGHETEN …

kriminella-barnDet är fan så att man har lust att börja sjunga Ebba Grön-låtar. Ja, jag är så fett less på den nuvarande regeringen.

Nu har Beatrice Ask lagt fram förslaget att föräldrarna ska pröjsa för barns kriminalitet. Och yatta yatta, det låter ju helt vettigt att föräldrar ska ta ansvar för ungjävlarna och inte skylla på samhället när det går snett. Om man inte tänker ett steg till.

För det första: Vem gynnas och vem missgynnas? Vilka föräldrar är det som kan stoltsera med välartad avkomma? Och som kan sopa igen spåren när avkomman svinar? Varifrån kommer merparten av kriminella ungar? Jo, från trasiga familjer som inte kan skyla misären. Då får de höra att de ska hålla efter sina barn. Säg det till den ensamstående morsan som sliter järnet för att få ihop till hyran. De flesta föräldrar vill ha mer tid åt sina barn, vill ha högavlönade jobb som ger dem status och vill bo i prydliga områden och ha sina barn i bra skolor. Alla föräldrar kan inte det. Alla föräldrar kan inte ta sig eller sina barn i kragen, för de har inga kragar att hålla i. Det är inhumant att vilja pungslå de föräldrar som redan har problem så det räcker. Föräldrar med problem får barn med problem. Och så lägger man ännu ett problem på deras axlar.

Denna skyll-dig-själv-anda är ett utslag av borgarpartiernas osolidariska och historielösa samhällssyn. Allt ska privatiseras.

Och sen, för det andra: Vad gör vi med ungarna i ett samhälle där bägge föräldrarna måste jobba heltid (förutom Anna Anka-typer, men Ankan är ju trasig så det räcker)? Vi förvarar dem på institutioner där de tillbringar mer tid än med sina föräldrar – om man inte räknar de timmar då barnen sover under samma tak som päronen.

Varför skyller vi inte på dagis och fritis och sen på skolan om kidsen begår brott? Herregud, aldrig har väl föräldraskap varit mer ångestladdat än nu, även i ”bättre hem”. Kvalitetstid och livspussel har blivit en ursäkt för att föräldrar ska kunna boosta sina egon och sitt marknadsvärde med att springa på gym och gå i terapi och träffa coacher och lära sig skilja mellan olika sorters olivolja. Under tiden blir ungarna i de försummade och nedrustade förorterna busar. Men praktiskt taget inga föräldrar har idag tid med sina telningar.

Antingen tar misären för mycket tid (bråk, fylla, usel ekonomi), eller också tar medelklasskarriärernas vassa armbågar för mycket tid.

Men att ge tid åt medborgarna, det är en politisk vision som inga av de etablerade partierna ens vågar se åt. För fri tid gör oss fria. Fri tid, inte fritid, då vi ska sitta och glo på Anna Anka.

Fri tid. Smaka på det, Beatrice Ask.