Månadsarkiv: augusti 2009

LEVE SVÄRMKULTUREN!

img_2554

Marie Ahlkvist in action

Nu har det varit mycket gnäll, och därför är det dags att jag delar om en av de positiva följder vårt Kiss the Future-projekt har fått.

Vi ska ju ge ut min backlist som jag återtagit rättigheterna till. I enlighet med den nya andan vill vi själva ha kontroll över processen. Därför gör vi nya omslag till alla de tio romanerna så att ingen kommer i efterhand och hävdar sin upphovsrätt. Jag efterlyste i en bloggpost människor som ville ställa upp och modella.

Genast anmälde sig en rad frivilliga. Jag var också fräck nog att dyka på människor på gymmet, på Ica och på Pride som jag tyckte passade som omslagsmodeller. Det tog en stund innan de förstod att jag inte var galen (tror jag).

En blivande punkare till "Jag, jag jag"

En blivande punkare till "Jag, jag jag"

Men det visade sig att folk gärna deltar i nya utmaningar – utan att kräva ekonomisk ersättning.

Så fick jag ett mejl från Anders på The Roofhangers som förmedlar såväl modeller som design, fotografer och makeupartister. Medmera.Han undrade om vi behövde deras hjälp. Jag sa tack, men vi har inga pengar i projektet ännu. Nej, det trodde jag inte heller, svarade Anders. Vi ställer upp pro bono.

Vips hade vi fått en proffsfotograf (Jessica Wikström), en makeupartist (Marie Ahlkvist) och en professionell modell (Hannah Hedin).

En hel söndag jobbade vi i tolv timmar med att fota omslagen och hade det dessutom helt perverst trevligt under tiden.

Jessica Wikström, working like a dog

Jessica Wikström, working like a dog

Vi hade bildat en svärm. Och resultatet blev magiskt snyggt.

Så kan det också gå till! Man KAN göra saker tillsammans utan att pengar är inblandade. Inom kort ska vi visa hur de nya omslagen ser ut.

Alla ni som var med och gjorde detta till en fest ska ha ett sånt fett jävla tack.

Leve svärmkulturen! Kiss the Future!

LINDA VS NO FUTURISMEN

linda-skuggeIgår bevistade jag en efterlängtad debatt som bokförlagen Atlas och Natur & Kultur anordnat. Ett högst hedervärt initiativ.

Platsen var Natur & Kulturs terass och ämnet var ”Hur ser framtidens bokbransch ut?”. Panelen bestod av Per Hedin (print-on-demandförlaget Publit), Otto Sjöberg (Expressens förre chefred) och Linda Skugge (print-on-demandförlaget Vulkan). De skulle representera ett utifrånperspektiv.

Deras opponenter stod i publiken och utgjordes av aktörer i den traditionella bokvärlden.

Tanken var väl att få igång en fruktbar dialog mellan det gamla och det nya tänkesättet.

Den ambitionen kollapsade direkt. Linda försökte gång på gång förklara vad hennes verksamhet gick ut på: att ägna sig åt the long tail och att hitta nya samarbetsmodeller, exempelvis genom sponsorfinansiering och reklam. Bland annat. Men den etablerade förlagsbranschen tycktes så inpinkad i sina gamla strukturer att många blev provocerade istället för stimulerade, eller åtminstone utmanade.

Antingen frågade de: Men hur mycket säljer böckerna du ger ut då? Eller också försvarade de sig: Men vi har visst följt med i utvecklingen!

Det var päron och äpplen och ingen korsbefruktning. Gammelförlagen och Otto Sjöberg var de som stod närmast varandra, eftersom Otto började tala om kringprodukter runt boken. Det kände etablissemanget igen. Att satsa på redan säkra kort och göra spinoffvinster.

Det verkar inte gå in i förlagsindustrins tankevärld att det system som den digitala tekniken möjliggör är ett steg bort från bestsellerism, likriktning, mainstream och tungrodda distibutionssätt. Den nya spridningen av kulturellt innehåll är snabb och flexibel, den gynnar mångfalden, den är decentraliserad. De nya aktörerna bildar tillfälliga kluster, hämtade från ett moln av nätverk, skräddarsydda utifrån olika förutsättningar och mål.

Den nya innehållsproduktionen har inte som huvudmål att hitta blockbusters.

Och den framtidstanken förefaller så svindlande för bokbranschen att samtalet om framtiden uteblev.

STOPPA SPRIDNINGEN AV GIFTKULTUREN!

anslagstavla_p_dalar_2_1185141907_1221778

Redan finns mängder av analogier som försöker illustrera vad som sker i kriget mot den nya kulturdistributionen. Jag försöker mig på en. The Pirate Bay kan liknas vid en anslagstavla på stan. En stor anslagstavla som många vänder sig till för att den är väl uppdaterad. Men en dag blir de som satt upp anslagstavlan åtalade för att där finns adresser till ställen där man kan få se filmer och lyssna på musik utan inträdesavgift. Folk fortsätter besöka anslagstavlan. Då blir plötsligt det elbolag som levererar ström till belysningen ovanför anslagstavlan ålagd att släcka ner hela torget där anslagstavlan står. Rätta mig gärna, men är inte allt det här ett utslag av ren idioti?

Den inkräktan på medborgerliga rättigheter som äger rum nu kommer givetvis att framstå som en skamfläck när framtiden ska skriva vår historia. Jag är inte irriterad, jag är fly förbannad och det är ju tur att jag inte är ensam om det – heja, Anna!

Så här uttalade sig ett av upphovsindustrins ombud, Monique Wadsted i SvD:

”Vi gör vad vi kan för att få stopp på spridningen av mina huvudmäns verk.”

Bra! Applåd! Jag hoppas verkligen på det. Att vi får stopp på spridningen av de verk som konsumentfientliga upphovsmän och deras mellanhänder står bakom. Det vore en välgärning. Bort med dem! Låt den publikvänliga och fria kulturen leta sig förbi de grå bästsäljarkolosserna som reser sig likt jättelika gravstenar över en död och tom kultur.

Häromdan skulle jag köpa en bok i 40-årspresent till en vän. Det var svårt. Jag ville inte gynna en författare eller ett förlag som ställt sig bakom Ipred. Så jag gick där och fingrade på boktravarna. Såg att Guillou redan skitit ur sig sina memoarer, slarvigt och malligt. Aldrig att jag köper en bok av honom. Mankell. Trist, han har ju också skrivit under uppropet för Ipred. Brunner. En sympatisk man och vän. Men även han har ju rättat sig i ledet. En del författare har legat lågt, men vad tycker de, var står de? Jag vill ha en KRAV-märkning av författare och artister. Kan vi inte upprätta en inofficiell lista på vilka som är safe? Så att vi slipper gynna giftspridarna.

Upp till kamp, kamrater!

AFTERMATH

naken-kvinna

Har varit intensivt upptagen med ”Kiss the Future” och ska återkomma med nåt glatt och positivt så att ni inte tror att det bara är mörker här. Men jag vill lyfta en kommentar som jag hoppas kan väcka tankar kring var psykopaterna finns, dvs överallt, mitt ibland oss, där vi kanske inte trodde det.

Hej, bra att vi delar med oss till varandra. Jag har äntligen släppt mina egna försvar och förnekanden. Kunskap är makt. Bryter idag förbindelsen. Han försökte döda mig! Strypa, kväva, avsparkade revben, punkterad lunga, vatten i lungsäcken.Sjukhus. Psykisk terror på utstuderad toppnivå.Kniv mot strupen när han slängt mig i golvet. Under 5 år, så har jag försökt att bryta, insåg fort att ngt. var mycket fel, hjälpte inte. Jag snärjdes in i de sliskiga garnen ändock. Var sårbar efter ett dödsfall i min familj, när vi träffades.Kämpat emot hela tiden. Självkränkningen av att vara kvar i ett helvete och hoppas på en förändring har varit vidrig. Passion ständigt varvad med iskyla, lögner och svek, har tagit på krafterna.Projiceringarna har varit ständigt återkommande. Han ville att jag skulle be om ursäkt för ngt. som han själv anstiftat i såväl ord som handling. Rättegången har ännu inte varit, hoppas att den dröjer. Orkar inte nu. Rädd för att i rättegången drabbas av ytterligare lögner och förtal. Vissa av oss dör på vägen i kampen mot dessa känslokalla, ondskefulla ind.så straff bör de drabbas av, även om de inte lär sig ngt. av ev. påföljd. I det här fallet rör det sig om en sk.”mycket bildad” person, vilket gör att omgivningen lättare duperas, och vill sola sig i glansen av hans intellekt och begåvning. Vissa blundar fastän de vet, dessutom. Nu önskar jag bara att jag kan mobilisera kraft att skapa en underbar framtid, och klarar av rättegången.

BYE BYE HAPPINESS

falsk-lyckaDet bara överföll mig. Jag hade hämtat ett paket på tobaksaffären och medan jag väntade lät jag blicken löpa längs tidningsstället där livsstilsmagasinen för en köpstark kvinnlig målgrupp bredde ut sig.

Lyckofabriken. Så här gör du för att bli … ja, ni vet. Ibland knäcker jag för såna tidskrifter. Det finns pengar i den där lyckojakten. Lycka kostar ju pengar.

Det finns också en jätteindustri av föreläsningsevent och konferenser som går ut på att finna lyckan. Jag blev tillfrågad som talare på ett sånt. Då sa jag att jag bara kunde tala om att gå mot strömmen, om att lyckan finns i sidospåren. Om att drömfabriken bara skapar olyckliga människor. Arrangören hörde inte av sig mer.

Och när jag gick hem med paketet där min skrala bokföring låg var jag olycklig. För jag kan inte bryta glitter i den där lyckogruvan. Kan inte försöka inbilla folk nåt jag själv inte tror på. Jag har sett för mycket skit bakom de där lyckoprofeternas pråliga fasader, genomskådat deras förljugna dubbelliv. Därför är jag en outcast. En alien. Jag ringde min manliga väninna och grät. Han tröstade mig. Han känner som jag, fast han får inte ångest varje gång hyran ska degas.

Men sen hörde en tjej av sig och berättade att hon lånat hundratusen för att spela in en långfilm och nu ska den visas för alla som vill se den och de får betala vad de tycker att den är värd. Då blev jag glad. Motståndet växer.

Och en tjej på Fejjan blev så upprymd av att en kompis som bor i Staterna har kommit till stan att hon skrev: KUK vad glad jag blir!

Och KUK vad glad jag blev av det uttrycket. Ni får vänja er vid det. KUK på er!

SEXUALITETEN OCH JA(G)ET

valdtaktEn intressant diskussion angående kammaråklagarens Rolf Hillegrens mongouttalande har ägt rum på Emmas blogg, där bl a Oscar Swartz hävdade sitt väldigt sexualliberala perspektiv och ansåg att sexuellt ofredande inte var en särskilt big deal, utan snarare fick betraktas som en oartighet. Jag publicerar här Daniel Scythes genomtänkta kommentar till det. Klockrent, eller vad säger ni?

Det är väl ganska lätt att även ur ett sexualliberalt perspektiv försvara tanken att sexuella övergrepp kan vara mycket allvarliga kränkningar. Med tanke på hur grundläggande vår sexualitet är för oss som personer så slår lätt en sådan kränkning mot de mest grundläggande delarna av våra personligheter. Få saker kan påverka vår bild av oss själva så mycket som att inte fungera sexuellt. Det är ju bara att se på alla nervösa är min penis normal-frågor i olika spalter. Vi är sällan så sårbara som när det kommer till vår sexualitet. Jag kan tänka mig att det är därför som många även i Sverige är räddare för HIV än för trafikolyckor.

Att vi sen har olika syn på vår sexualitet och att även olika situationer är varierande hotfulla spelar ju in på hur vi uppfattar en situation. Jag skulle ju säkert själv inte må dåligt ifall någon tafsade på mig på krogen som i Oscars exempel, det skulle ju mer bli en kul anekdot. Jag skulle ju dock kunna uppfatta situationen som helt annorlunda någonstans där jag inte kände mig säker.

Jag tror inte att man behöver blanda in någon puritansk binär sexualmoral för att uppfatta sexuella övergrepp som något potentiellt mycket kränkande.



ETT NEJ ÄR INTE ETT NEJ – I HEMMETS TRYGGA VRÅ

kvinna-diskar

Vad är det som håller på att hända? Isobel twitterlänkade till det här och jag sitter i efterdyningarna av ett jättemysigt bröllop (inte mitt) och läser om Högsta Domstolens nya rättspraxis för våldtäktsfall, som kommer att göra det ännu svårare att driva våldtäktsmål. Och kolla in detta:

När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.

Detta är ord från kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm.

Men tjena! Lite trist att kärringen inte ville, men vaffan. Våldtäkt? Vi var ju hemma! Spöa på’n kan man väl också få göra nån gång ibland när hon tjatar. Bara det är min egen tant. Och vi är hemma. Lite onödigt kanske, men inget att tjafsa om …

VA VA VA!!!

Efter all denna opinionsbildning kring sexualiserat våld, efter den cementerade uppfattningen om att kvinnors farligaste plats är hemmet, kommer denna groda från en kammaråklagare. Nyp mig hårt i armen!

WEBBEN ÜBER ALLES!

Tack alla som anmält sig som omslagsflickor/pojkar!

paula-yates-1-sizedNu har vi bara en roll kvar som är obesatt och det är Wenke i Heroine. Finns du därute?

Skälet till vårt tillvägagångssätt har samma rötter som våra övriga Kiss the Future-projekt. Det ska vara self made, äkta, street. Och jag kan knappt vänta på att få se de nya omslagen med ansikten rätt ur verkligheten.

Jag fattar inte hur det gick att leva utan internet och alla forum. Allting är ju så smidigt nu, och jag älskar när saker går fort.

Puss på framtiden, here we cum!

OMSLAGSMODELLER SÖKES!

Helt seriöst – vi håller på att ge ut min backlist och vill genom detta givetvis ta ännu ett steg mot friheten. I gammal god indie-anda gör Xtremecreator och jag därför omslagen själva så att ingen gnällspik kommer efteråt och vill ha betaaalt.

Därför söker vi människor som vill vara omslagsflickor och -pojkar. Ett villkor är att ni bor i Stockholmstrakten så att det inte blir en massa meck med resor och så. Några kandidater har vi redan raggat upp, men det saknas ännu en del. Vi skjuter redan nästa vecka, så det är ganska brådis. Givetvis ska alla som ställer upp få ett signerat ex av boken de pryder.

Följande typ av ansikten behöver vi. (OBS att ni inte behöver se ut som stjärnorna vi använder som mall, det handlar mest om ålder, hårfärg och attityd.)

geri-haliwellmelcg2205_228x360MENINGEN MED MÄN

Här kan man använda bara en modell som är omejkad på en bild och piffad på en annan, eller också två olika.

Åldern ska vara runt 35, men hårfärg och sånt spelar ingen roll.

joanna_lumley_abfabHELLA HELLS BEKÄNNELSER

En extremt fixad och piffad reklambyrådrottning i 40-årsåldern. Glamorös (fast det kan man ju fixa till).

owen-wilson3PENETRERING

En blond kille i 35-årsåldern som ser skaplig ut (vi behöver bara ett ansikte), gärna med ganska rejäl kran.

mickey_rourke_110807_00011SLYNGSTAD EVENTS

Lätt sliten och garvad snubbe i 40-årsåldern, gärna med mustasch och ännu mer gärna med en gammal bil.

paula-yates-1-sizedHEROINE

Blonderad kvinna, helst korthårig, 35 – 40. Får med fördel se en aning härjad ut.

Okej, darlingar, det var alla. Och vi lovar att ni ska bli snygga på bild!

Mejla mig med bild på er själva till unnidrougge@unnidrougge.com

Pussar!

FUCK THE F-WORD! JAG VILL HA KUK!

feminism

Helt jävla otroligt att feministhatet blivit så legio. När jag skrev om det idag på Newsmill förutspådde jag att jag skulle aktivera just det sumpiga, klumpiga, misogyna drägg som jag parentetisk nämnde i artikeln.

Jag konstaterade det jag länge tänkt. Gömdaskandalen detroniserade de rester av feminismen som kravlat sig ur ruinerna av den backlash som rörelsen redan var utsatt för.

Jag kallar mig inte längre feminist. Det är omöjligt. Jag har haft samtal med flera av mina vänner som, liksom jag, tidigare ansett sig vara feminister. Men Marklunds sabotage av begreppets innebörd krattade gången för upphetsade mörkermän som vädrade morgonluft. Nu är det fritt fram att ogiltigförklara all den beprövade kunskap om strukturellt kvinnoförtryck som nätt och jämnt blivit allmängods. Jag stönar när jag ögnar igenom alla korkade kommentarer, för jag är så helvetes less på folk som känner sig hotade av jämställdhet. Det känns ungefär som att försöka argumentera med dem som hävdar att förintelsen aldrig ägt rum.

Jag får mejl varje dag från kvinnor som blivit nertrampade och söndertrasade av män de älskat. Jag kommer alltid att stå upp för rätten att berätta om det systematiska våld, den skrämmande dominans, som vissa avarter till män utövar mot kvinnor.

Men en sak ska ni ha fett klart för er. Jag trivs ypperligt i mäns sällskap. Några av mina bästa vänner har snopp. Eller nej förresten – de har KUK. Kuk nog att inte känna sig små bara för att det finns medlemmar av deras eget kön som bär sig åt som jävla fittor. Som måste trycka ner kvinnor för att känna sig som ”riktiga karlar”.

Och nu tänker jag ägna återstoden av mitt liv åt att leka med alla de härliga kukar som inte hatar kvinnor.

Fan, jag älskar ju karlar!

Och apropå det, här är en kloking som fattat galoppen.