Månadsarkiv: juni 2009

KVALITETSKRISEN

06_11-bocker6_red_j_269469lBonnierförlagens omstrukturering är inget nyhet för de invigda. Författarna har länge känt till det nya tilltalet: Håll käften och var kommersiell! Den stora utjämnaren är igång, och litteratur är nu bara snabbruttnande färskvara på en rastlös marknad.

Kvalitetsbegreppet är något för navelskådare, helt irrelevant bland de stora och tongivande aktörerna.

Antingen utrotas kvalitetslitteraturen eller också flyttar den ut på nätet. Förhoppningsvis det sistnämnda.

KÄNSLOSTYRD AV VEM?

ponten_henrik_p_100Varför blev inte Henrik Pontén snut istället? Han hävdar att piratrörelsen styrs av känslor. Samtidigt gillar han inslaget av action i sitt yrke, detvillsäga rycka in i lägenheter och sätta dit fildelare. De verkar ha för mycket fritid, och Pontén, ja, han kan utforma sitt yrke lite som han vill eftersom det är så nytt. Kul! tycker han. Vad styrs han av?

Hur ska man få ordning på det här?

Guillou, som äger ett förlag, påstår att författare som röstar på pp är fårskallen som röstar på vargen. Vad känner då de författare som ges ut på Piratförlaget? Kan de använda logik och sunt förnuft när deras boss anser att de är korkade om de är av annan åsikt än han? Eller författare på de förlag som är med i förläggarföreningen, när sistnämnda gått ut och förkunnat sitt krav på Ipred – vågar de annat än känna?

Känna skräck över att bita den hand som föder dem.

Än så länge. Föder dem, alltså.

ALL SYSTEMS ARE GO!

lopsedel-pp

pressfolketHänförelse. Det var känslan som dominerade under gårdagens valvaka för pp på KTH. Att tillställningen bar tydligt studentikosa drag gjorde inte hänförelsen mindre. Vad jag älskar med piratrörelsen är ju precis denna mix av avancerat tekniskt kunnande, tafatthet, vänlighet och optimism. Och allt detta binds samman av en gemenskap som inte bär minsta spår av glamour. Och det är just det brokiga, oglamourösa och öppna som visar äktheten i den här rörelsen. Är det konstigt att man blir rörd?

annavan

Några vill jämföra det med 68-rörelsen, andra med nyliberalernas Frihetsfronten och åter andra med punkrevolten.

Men det är ingenting av detta. Piratrörelsen, eller internetionalismen, är ingen ungdomsrevolt. Detta är större. Det är därför som stora tänkare som Lars Gustafsson kan ansluta sig och välkomnas, därför som seriösa ledarskribenter som Isobel Hadley-Kamptz kan vara en del av den, och Linda Skugge, och du och jag och Rick Falkvinge och hej och hå.

Det är inte så många gånger i livet man får uppleva den här sortens okonstlad hänryckning.

Jag tänker unna mig det. Och jag vill försöka bidra till att den här babyn får en god uppväxt utan spöstraff från någon Guillou eller Bodström.

Anna Troberg försvarar babyn utmärkt i sin Newsmillartikel – a must read!

VINNARFOLKET

Hej alla!

Vi sittter på pp-valvakan och bara myyyser. Rom och cola (Jolt colan var slut) och bara glada människor. Människor som etablissemanget inte har sett och inte förstått.

De borde vara här idag.

De borde vara här för att bara tänka: Jaha! Ojdå. Är det så här de ser ut. De där konstiga människorna vars röster vi vill ha. Vi trodde att de var ungefär som vi.

Nej, folk är inte som politikerna. Inte ens som politikerna föreställer sig.

Och det kanske de lär sig i det här EU-valet.

Nu ska vi snart öppna skumpan!

Tjohooo!

NÅGON DÄR?

torn

Angående Jans virrvarr i AB har åtskilliga redan uttalat sig och med den äran, däribland Anna, Josh, Emma, Ravenna och Isobel. Skönt, så slipper jag att än en gång blåsa hårt på papperstrollets dagsfärska dumheter.

Funderar bara på vem som är Sveriges mest avundsjuka författare, eftersom Lars Gustafsson utpekades som den näst mest avundsjuke. Några förslag? Var det inte Guillou som, apropå Stieg Larssons framgångar, surt knorrade att man tydligen måste dö för att bli så omåttligt populär? Jag har f ö gott om personliga exempel från den gamla onda tiden då jag fick det tvivelaktiga nöjet att vistas i Jans förtrödna närhet.

Jag har tidigare beskrivit varför Piratförlaget tog detta sitt, med tanke på debatten, plågsamt ironiska namn. De beskylldes av den övriga branschen för att vara pirater eftersom deras affärsidé var att stjäla stjärnförfattare från andra förlag som enträget byggt upp dessa varumärken. Stöld, alltså.

IB-affären. Tipsaren, som kom till Folket i Bild med upplysningen, avfärdades av Guillou med orden: ”Gå hem och läs Kriminaljournalen!”. Att det sedan blev en IB-affär bör man nog tacka Peter Bratt för. Han fick också sitta av tid, men har fått stå i skuggan av den store narcissisten. Under vissa påtryckningar, får man gissa.

Slutligen undrar jag om jag borde stämma Piratförlaget på den jätteupplaga av en av mina titlar som distribuerades via en damtidning för att jag på det sättet skulle nå nya läsarkategorier. För det fick jag nämligen inte ett nickel. Enligt Guilloulogiken borde alla dessa gratisexemplar ha berövat mig intäkter för lika många sålda ex. Men så tänker ju inte jag. Och så tänker inte heller Piratförlaget, så länge det är de som har kontrollen.

Dubbelmoral och självmotsägelser är vad som stör mig mest. Och just det har Guillou gett ett ansikte. Förmodligen är det därför karln aldrig törs ställa upp i direktdebatter längre. Stackarn.

Men oavsett om ni röstar på Mp, pp eller Fi röstar ni bort honom. Gör det! Rösta bra!

Mitt liv som bloggare 2.0

unni-anna

Kära vänner & gott folk! Nu är min nya bloggplattform ready to go go!

Tack vare den flödande hjälpsamhet som finns här ute har jag kunnat gå vidare i mitt pågående livsexperiment på webben. Anna Troberg blev länken som saknats, och hon länkade vidare via Andreas Rönnqvist till deras nyligen sjösatta satsning Xtremecreator.
Där har vi också skapat gruppen Unni Drougges svärm.

Tillsammans går vi nu mot nya höjder. Vad som helst kan hända.

Och i morgon ska vi liveblogga från piratpartiets valvaka medan champagnen sprutar ur öronen.

KISS THE FUTURE!

BIPOLARITÄT

Åter tvångskommenderad att fylla mors blogg med nonsens. Själv har hon ont om tid, påstår hon. Hon har nämligen alltför många förpliktelser via tidstjuven internet. Hon utgjuter sig stönande över hur många Facebookmeddelanden hon dagligen måste besvara. Om alla mejl med bifogade halvskrivna alster som hennes läsare vill att hon ska uttala sig om. Kvinnor som läst hennes senaste bok (eller för alla del, laddat ner) och nu vill veta hur de ska göra sig av med sin ”bov”.

Ovanpå det har hon engagerat sig i tvenne politiska rörelser.

piratbild

Den här …

fibild

… och den här.

Förstår ni NU vad jag menar med att min mor är bipolär?

Mama mia / Gogge

VÄRLDSLITTERATUR

bokvrldskarta_40797090
Denna förvrängda världskarta visar hur många böcker som ges ut per år i olika länder. Observera att Nordamerika och Storbritannien är lika stora, att Japan är lika stort som Kina, och att världskartan är helt ihopsnörpt i Mellanöstern och Centralasien.

Jag delger er detta för att bilda er en aning mellan min mors pirat-agitationsanfall.

Och tro henne inte om hon påstår att jag inte är medförfattare till hennes senaste bok. Det var jag som räddade den från att bli ett rent pekoral.

/Gogge

ÄR MEST BÄST?

Moving Images har anordnat en bloggstafett som handlar om hur vi föreställer oss vår bransch i framtiden. Nu är det min tur, och jag har tagit över pinnen från Martin Thörnqvist.
Min bransch – förlagsbranschen – kännetecknas av långsamhet. Boken är till sin natur ett långsamt medium som kräver sin tid av läsaren/lyssnaren. Vägen från manuskript till tryckpress är också utdragen jämfört med andra tryckta medier. Och människorna som befolkar bokbranschen är ett ganska försiktigt släkte. De är i alla fall betydligt mer lågmälda än folk inom musik- och filmindustrin.
Men medan jag skriver detta slår det mig att bokbranschen genomgått en viss omvandling under det senaste decenniet. Den timida högtidlighet som tidigare genomsyrat geschäftet har överröstats av gräll skrikighet.

Snabba cash.

Litteratur, som förut gav bestämda associationer till stora tankar och vitter prosa, kan nu lika gärna betyda en illa spökskriven socialpornografisk drapa. Litteratur är pocketböckerna vi möter vid Ica-kassan eller på 7-Eleven. Ett litet antal titlar som ska nå den breda massan.

Säkra kort.

Idag ligger inte Thomas Mann på akademikernas nattygsbord. Där ligger Jan Guillou. Att jag nämner Jan Guillou beror på att han har ett fett finger med i den nydaning som förlagsbranschen genomgått. Han bildade nämligen Piratförlaget som en reaktion mot förlagens dåvarande policy: att ta från de rika och ge till de fattiga. Smala men ”viktiga” författare gavs ut, trots att de lämnade ringa eller ingen vinst, eftersom storsäljarnas intäkter kunde kompensera detta.
Piratförlagets uppdykande på arenan ändrade spelreglerna. För dem var det enbart lönsamhet som räknades. Deras namn – Piratförlaget – kom sig av att de beskylldes av branschen för att vara pirater, då de lockade till sig blockbusterförfattare som andra förlag enträget byggt upp och investerat i. Men Piratförlaget frestade med fetare avtal.

Mera cash.

Och inför denna nya affärsidé hade den övriga branschen inget annat val än att börja satsa lika ensidigt på bästsäljarna så att de inte skulle bli dränerade på sina vinstgivande namn.
Resultatet blev det så kallade stålbadet. Olönsamma författare började rensas ut från de stora, anrika förlagens listor och kommersiell potential blev det nya adelsmärket.
Branschen likriktades alltså efter Piratförlagets koncept och litteraturen strömlinjeformades.
Det var tur för kulturen att denna utveckling inte ägde rum medan skriftställare som Gunnar Ekelöf levde. Denne poet har Bonniers knappast tjänat en spänn på. Men Gunnar Ekelöf räknas ännu in bland de mest emblematiska författare som givits ut.
Fuck him! skulle branschens potentater säga idag. Han säljer ju inga böcker!

Och det är där vi står.
Vi står och tittar upp på de få mastodontsäljarnas pyramidala travar och plockar förstrött en bok till kraftigt nedsatt pris som i sin tur sålts in med massrabatt. Vi läser Thomas Bodström, inte för att han är en bra författare, utan för att hans böcker ligger där på lastpallen bland de andra få utvalda titlarna med lättsmält innehåll som förlagen bestämt sig för att satsa på för att de tror att detta är vad folk vill ha.
Men har folk något val?

Det är här själva frågan kommer in. Hur ser min bransch ut inom överskådlig framtid? Med tanke på att förlagsvärlden snurrar långsamt, lär utvecklingen gå trögt. Men förändringen kommer att ske på nätet.
I ett best case-scenario kommer valmöjligheterna att bli större, både för konsumenten och för kreatören. Alltfler föredrar att botanisera på egen hand i den enorma djungel av utbud som internet tillhandahåller istället för att lydigt hålla tillgodo med det begränsade urval som den traditionella handeln exponerar och håller i lager. Sökord och länkar hjälper oss att hitta de verk som ligger inom just vårt intresseområde. Eftersom nätbutikerna är befriade från lagerproblem kan de också erbjuda ett betydligt vidare sortiment. Men det avgörande steget mot ett större oberoende av de gamla aktörernas diktat kan mycket väl läsplattan komma att utgöra. Dess teknik och utformning förbättras nu i rasande fart, och inom bara några år kan den ha slagit igenom som en pryl man helt enkelt bara har, som det blev med i-Poden.

Förhoppningsvis har då författarna haft vett nog att inte överlåta sina e-boksrättigheter på förlagen, som just nu ivrigt fikar efter dessa. Plötsligt kan i så fall upphovsmännen erbjuda läsarna ännu ett sätt att ta del av deras verk, utan mellanhänder. Givetvis kan man inte kontrollera att e-böckerna sprids fritt, lika lite som man idag kan kontrollera att folk låter ett fysiskt exemplar gå laget runt. Men i och med att författaren själv förvaltar sina rättigheter deltar han mer aktivt i kontakten med läsekretsen via forum, bloggar och andra onlinekanaler. Upphovsmän med beröringsskräck inför sin publik kommer att ha sämre chanser i det nya systemet. Andra kommer att uppleva en nytändning i sitt yrkesliv. Interaktivitet skapar dynamik i den kreativa processen; en ständigt pågående dialog med läsarna blir en organisk del av skapandet. Redan idag finns författare som under skrivandets gång lägger ut kapitel efter kapitel på nätet för att få feedback från läsarna, ”the wise crowd”.

Det är också möjligt att själva romankonsten kommer att förändras i takt med att den digitala tekniken vinner ytterligare terräng, precis som den gjorde när tryckpressen slog igenom och romanen genom sin omfattande spridning fick ett uttalat underhållningsvärde. Våra nuvarande kvalitetskriterier kommer följaktligen också att se annorlunda ut, exakt hur är svårt att sia om. Men den ökade mångfalden borde hur som helst stimulera våra litterära smaklökar och ge utrymme för fler stilar än de som idag nästan totalt dominerar marknaden.

Och även om tanken att alla upphovsmän ska ha rätt att leva på sin verksamhet är lika utopisk i ett best case-scenario som den är idag, inbillar jag mig att fler författare får vara med och dela på kakan och att fler smakriktningar kommer att tillgodoses.
Jag misstänker att detta är precis vad det traditionella förlagsetablissemanget är så nervösa över. De vill fortsätta att få full valuta för sina ensidiga satsningar på massmarketprodukter. Och mestsäljarna vill givetvis inte att deras marknadsandelar ska naggas i kanten. Därför stoppar de ängsligt handen i en mellanhand och ropar på mera Ipred, mer kontroll.

Mer, mer mer!

I ett worst case-scenario kommer denna högljudda elefantmarsch att tåga in på de digitala vägarna och ordna utbudet där efter samma enfaldiga topplistetyranni som råder i de manuella leden.
Men än finns det tid att påverka framtiden.
Låt oss göra det nu!

Med detta utrop lämnar jag över stafettpinnen till den hedervärda internetkämpen Isobel Hadley-Kamptz.