Månadsarkiv: maj 2009

NÄTNOJA

Till Betrice Ask och liknande personer: Detta är en chillum. När den är laddad ska du blåsa i den. Som en trumpet. Detta kallas att "puffa på". Lol.

 

Nedan kan ni läsa en kommentar från signaturen Nypirat som jag klippt ut från Anna Trobergs blogg. Jag hoppas verkligen att det är ok för avsändaren. Inpasset säger nämligen det mesta om gammelpolitikernas nätnoja, senast uttryckt av Beatrice Ask och Hans Wallmark .

"Viktigt också att framhålla att knark inte levereras via Internet, så i konsekvensens namn borde Ask och Wallmark omgående verka för att myndigheterna ska kontrollera alla brev- och paketförsändelser inom och utom landets gränser.Samtidigt kanske det är dags att upprätta löpande personkontroller utanför och på dagis, fritidsgårdar, skolor och andra ställen där det finns barn då pedofiler även verkar IRL.

Mest effektivt vore kanske att skjuta av hela befolkningen på en gång så slipper vi alla andra problem också."

 

Ja, faktiskt. Spärra av Plattan. Och varför inte Grand hotel? På sådana ställen pågår ju massor av knarkhandel och snusk. Intressant att just internet pekas ut som centrum för allt obehagligt som sker på samhällets bakgårdar.

Förbjud hemmen också, förresten. Hemmet är ju bevisligen den farligaste platsen för kvinnor och barn.

Jag börjar bli sjukligt less på alla tossiga uttalanden om den farliga och okontrollerbara virtuella världen. Är det helt omöjligt för politiker och andra proffstyckare att läsa på? Guillou blandar ihop TPB och piratpartiet. Beatrice Ask och hennes följeslagare nämner cannabis och hasch som två olika sorters droger. Och de är absolut säkra på att fildelning är stöld.

Nä, tacka vet jag Lars Gustafsson. Willkommen!

 

GIGANTERNAS KAMP

Det blir ibland så tydligt att striden om det fria internet verkligen är en av de största frågorna sedan övergången från jordbruks- till industrisamhället. När man tittar på vilka bevararna av det förra systemet är blir det ännu mer uppenbart.

Typiskt nog har de största politiska partierna hejat på Ipredlagen, med bistånd från det konservativa panchopartiet kd. Och nu, när de märker att de håller på att förlora stora väljargrupper, börjar de mjukna. Men jag litar varken på sossarna eller på moderaterna. Rheinfeldt har redan bevisat vilken vindflöjel han är. Och Lena Adelsohn-Liljeroth deklarerade nyligen att hon är glad över att Pirate Bay-domen blev så hård.

Blahapartiet sossarna ska man bara passa sig för. Snart kommer de väl med en "linje 2", det som en gång sabbade kärnkraftsomröstningen. Och vi glömmer inte Bodströms initiativ till razzian mot TPB, hoppas jag.

Kolla vilka det är som skriker högst och vad det är de skriker. "Hjälp! Polis! Tjuven är lös!" Och så begär de total kontroll genom att skicka ut en skock förvirrade upphovsmän i frontlinjen och påstå att det är dem det är synd om. Och allra mest synd är det om Guillou. För att han sååå har tappat det.

Man får ju verkligen lust att utbrista: Lita inte på någon över trettio! Men så är det inte heller den här gången. Internetförsvararna finns överallt. Förutom i det skrämda etablissemang som säkerligen skulle ha skrikit att jorden var platt när ett ljushuvud framkastade tesen att den var rund. Den är platt! Jorden är platt – den RIKTIGA jorden alltså!

Lita inte på Socialmodekraterna!

RANKNING = KRÄNKNING

Fikade med en av mina favvoförfattarkollegor idag. Hon var den enda som inte frågade hur mycket PENGAR jag tjänat på Pirate Bay-boken. Hon var istället nyfiken på hur man som upphovsman kan komma närmare sin publik och slippa bli plundrad av rovlystna mellanhänder (vem fan är det som är pirat, egentligen?).

Hon, liksom jag, anser att bokbranschens gammelsystem suger. Hon, liksom jag, är less på att ständigt bli kvantifierad av detta system som enbart styrs av snabba cash. Men vi vill inte bli rankade.

Vi talade länge om den topplistepest som styr hela kulturbevakningen. Topplistor om allt. Topplistor som bara mäter kvantitet. Jag förklarade att jag sätter en viss tilltro till att många kulturintresserade människor som rör sig på nätet letar sig förbi topplisteterrorn.  Att de orienterar sig mot innehåll snarare än placering. Själv blir jag, med få lysande undantag, besviken när jag konsumerar kulturprodukter som toppar listorna.

En miljon flugor har fel – ät inte skit!

FILDELARE UTAN (ÅLDERS-)GRÄNSER

Med posten kom ett kuvert med mitt namn och min adress i prydlig stil. Jag öppnade det och ut trillar en hundring. I det medföljande brevet står några rader från avsändaren. Han är 72 år och har laddat ner min ljudbok från TPB. På detta sätt vill han tacka, men också visa att även pensionärer fildelar och är aktiva på nätet.

Klart att de är! Jag vill bara dela med mig av det om det händelsevis finns nån som inte visste.

PIRATER & FEMINISTER

Det finns en könsorättvisa, det borde nog de flesta vara överens om. Det betyder inte att det ena könet ska lastas för allt som är negativt. Men orättvisorna bör man ha lite koll på.

Jag har funderat ett tag på om det kan bero på en sådan orättvisa att F! så gott som uteslutits från mediebevakningen inför EU-valet. Piratpartiet har visserligen också behandlats styvmoderligt men har ändå fått ett utrymme, vilket glädjer mig. PP tar ju exklusivt upp en fråga med hög prioritet och aktualitet.

Jag måste dock helt summariskt försöka analysera varför F! hamnat i nästan total medieskugga.

Feministiskt initiativ, det hörs ju redan på namnet, är en "fruntimmersklubb". Därmed är de lättare att sopa bort från arenan. Observera att jag här inte tar upp partiprogrammet, vilket man givetvis kan ha åsikter om, utan nöjer mig med det faktum att partiet är så tydligt kvinnligt. Kvinnor har inte samma dignitet som män i samhället, ett otal undersökningar visar på det. Vi kan också titta på representationen av kvinnor i maktpyramidernas toppskikt.

Piratpartiet har fått kritik för att deras medlemmar till överväldigande del är män. Det kan inte PP rå för, det har av logiska skäl blivit så. Många internetförespråkare är insatta i den digitala teknologin och gillar teknik. Killar har en benägenhet – vad det beror på kan diskuteras – att intressera sig för just tekniska system. Men i takt med användarvänligheten strömmar tjejerna till. Och ibland undrar jag om det inte är kvinnor som finner mest utbyte av det nätet har att erbjuda. Den manliga dominansen inom PP håller redan på att vägas upp, och det välkomnas av piraterna.

Jag undrar bara hur Piratpartiet hade tagits emot i offentligheten om det nästan enbart bestått av kvinnor. Att de fått en stor genomslagskraft vill jag inte förringa – de förtjänar det. Men det kan nog ha varit en fördel att de är så grabbiga.

Därför riktar jag en anklagelse till de tunga medierna, däribland DN, för att jag tycker att de ägnat sig åt könsapartheid i sin bevakning av det viktiga EU-valet.

Samtidigt är jag glad över att Piratpartiet fått komma till tals, eftersom de så enträget driver en fråga som berör oss alla, även feminister.

Den stora folkliga uppslutningen kring piraterna tror jag hänger ihop med följande:
Vi vill inte bli fråntagna något som vi redan har. Folk är uppkopplade. Ett fritt internet är en naturlig del av vår vardag, det har skett utan att den stora politiska apparaten och medieetablissemanget riktigt har hängt med, trots att många politiker har hejat på bredbandsutbyggnaden. Kanske visste de inte vad de gav medborgarna. För nu tycks många vilja ta tillbaks det. Men se, det går inte medborgarna med på.

Andra politiska partier grillar sitt valfläsk över öppen eld. De frestar oss med doften av vad vi ska få sätta tänderna i.
Men just nu är vi mer intresserade av att behålla det vi fått. Därför gör piraterna – och nu menar jag inte bara piratpartister – stora framgångar i opinionsbildningen.

Men detta ursäktar inte ihjältigandet av det enda feministiska parti som finns i hela världen.

ATT ÄGA ELLER BLI ÄGD


James Joyce kunde inte leva på sina verk medan han levde, men verken är odödiga

Precis som Isobel är jag idag nöjd med vad Författarförbundets ordförande, Mats Söderlund skrivit i DN om Bonnierförlagens krav – ja krav – på att få sno åt sig författarnas e-boksrättigheter och förvalta dessa forever. Tack och lov har förbundet vaknat och uppmanar nu sina medlemmar att inte skriva under sådana rövaravtal.

Jag tycker generellt inte att förlagen ska lägga sig i vad vi vill göra med andra versioner av den fysiska produkt de hjälper oss att tillverka och distribuera. Jag tror också, vilket jag framhärdat åtskilliga gånger, på spridning av kulturmaterial som något gott i sig. En bok kan helt enkelt aldrig sälja "färdigt".

Nu anser ju förlagen och återförsäljarleden att en bok sålt färdigt när den gått på rean, men det beror på nyhetsfixeringen och på det fysiskt begränsade försäljnings- och lagerutrymmet.

Därför är det en stor tillgång för den enskilde författaren att äga sin backlista och sina immaterialrättigheter. De kanaler som nu öppnats och som ännu håller på att utvecklas genom olika on linemodeller kan upphovsmannen med fördel utnyttja genom att hitta olika samarbetspartners som i regel inte alls är så profithungriga som de stora förlagen.

Det kräver givetvis att kreatören måste kliva ner från sitt elfenbenstorn och ägna en del av sin tid åt att hitta sina läsare och interagera med dem. Många tycker att det låter betungande. Jag vill hävda att det är både nyttigt och stimulerande.

Kanske är det dags för författare och andra konstnärsegon att börja rannsaka skälen till varför de vill utöva dessa yrken.
Kanske ska de upphovsmän som de facto har råd att betala hyran böja nacke inför denna gåva.
Kanske ska pengar inte vara en drivfjäder.
Kanske har man rentav ett högre syfte med sin verksamhet.

Kanske ska man som seriös kulturutövare helt enkelt ta kuken i vacker mun? Och inte bara förvänta sig att bli avsugen?

VARFÖR, CARINA?

Ursäkta om jag har fel, men jag får bara en cranky känsla av skriverierna av och om fildelningsmotståndare som känner sig hotade, hackade och hatade. De polisanmäler och gör en massa väsen av sig. Och jag vet ju inte vad som står i dessa anmälningar och vad polisen tänker göra åt saken.

Men det blev lite väl magstarkt när Carina Rydberg gick ut och påstod att hennes dator sabbats av ett virus hon antog lagts in av en hackare. I illvilja. För att hon är Mac-användare. För att "upphovsmän" använder Mac. Eh …

Och tidigare, i Expressen. Där påstår hon så många felaktigheter att hon närapå gör en Marklund (Stockholm Stoner – remember?).

Varför, Carina? Varför just du? Att Marklund, Guillou & Co går ut och brölar och yrar må vara hänt. De vet ju inte vilket dike de ska dränka sig i. Men Rydberg? Av alla svenska författare skulle jag tippa att CR är en av dem som hade kunnat tjäna mest på att öka sin direktkontakt med läsarna via nätet och på att faktiskt skänka bort sina alster som en bonus. Hon är en kultförfattare som säkert har en fet fanbase här ute. Istället sällar hon sig till raden av dem som urinerar på delar av sin faktiska och potentiella publik. Samtidigt erkänner hon att hon olagligen måste ladda ner en del kulturmaterial (som sedan visar sig finnas att köpa på laglig väg). Pöh …

Men det finns ett påstående jag studsar inför varje gång jag råkar på det, och det har blivit som ett axiom på sistone, nämligen: "Alla upphovsmän måste kunna leva på sin verksamhet."

Jaså? Sen när blev detta en rättighet? Rydberg m fl har erhållit frikostiga författarpenningar och stipendier från allmänna medel – kan det vara så att de har vant sig vid att bli överströdda med allmosor? För annars är det ju bara att titta på Sveriges författarförbunds medlemsmatrikel och snabbt konstatera att typ ett par tusen – dvs majoriteten – av dessa upphovsmän säkerligen inte kan leva på sin verksamhet. För att inte tala om den uppsjö konstnärer, skådespelare, filmare och artister som får lejonparten av sina inkomster från vanliga jobb. Den konstnärliga verksamheten får de ägna sin fritid åt.

Den verkliga orättvisan för konstnärssjälar ligger i det nuvarande systemet, vilket jag redan beskrivit i min Newsmillartikel. Internets möjligheter, inklusive fildelning, kan utgöra plåster på såren för flera av de upphovsmän som körts över av mestsäljarmastodonterna. Skulle förmoda att även Rydbergs tår blivit trampade på av denna kommersiella elefantmarsch.

En sak till: De som ylar över att de blir hotade av pirater och vänner av fildelning, de ropar på åtgärder som kan innebära ett allvarligt hot mot våra demokratiska och medborgerliga rättigheter. Vet de – jag kan inte låta bli att undra – vet de vad de egentligen lånar ut sig till?

Det är detta som är mest skrämmande i Pirate Bay-debatten. Att upphovsmännen blivit ett politiskt tuggummi.

Men mig äger ingen!

ÄR VI PÅ RIKTIGT?

Igår när jag skulle sätta mig på flyget till Umeå för att delta i Robbans & Fylkings buskisshow på TV8 (jag gillar ju Robban, trots allt), ögnade jag snabbt igenom en av de kvällsblaskor som delas ut gratis till alla resenärer. Lika snabbt sjönk humöret. I ren självbevarelsedrift brukar jag vanligtvis undvika kvällspressen. Att läsa en kvällstidning är nämligen som att sitta till bords med en bullrig och aningslöst pladdrig borderlineperson som inför vilt främmande människor berättar om sina favoritsamlagsställningar, konsistensen på sin avföring, okända kändisar och hiskliga familjetragedier.

Jag mår helt enkelt illa av oväsentliga detaljer jag inte bett om. Denna kritik mot kvällstidningar är ingalunda ny, det är den inställning som sannolikt ackompanjerat kvällspressen sedan dess uppkomst. Kvällstidningar är downmarket, därom har väl aldrig rått något tvivel.

Förrän i år.

För nu kliver det plötsligt upp en samling pösmunkar på kvällspressarenan och basunerar ut sin överlägsna ställning som "riktiga medier", till skillnad från bloggmediet. Guillou har gjort det åtskilliga gånger och därmed stärkt bilden av sig själv som den han en gång varnade oss för. Och så hans förlagskumpan Liza Marklund då, givetvis. I senaste pappersutgåvan av Journalisten yttrar hon:

 "Monica Antonsson startade en blogg i kommersiellt syfte för att sälja sin bok. Gick medierna på en smart marknadsföringskampanj? Journalistkåren måste lära sig att granska vilka agendor som döljs bakom bloggarna, för bloggdreven finns bara så länge de lyckas ta sig in i riktiga medier och bli tagna på allvar."
(Hela artikeln går att läsa i Monica Antonssons blogg).

Det känns alldeles för osportsligt att gå in och slå hål på Marklunds retorik – ett av de starkare skälen till att Gömdadebatten blossade upp var ju just bloggarnas granskande av de "riktiga mediernas" agendor.

Men jag minns den defensiva position som Guillou och Piratförlagets ledning intog på den tiden då kvällspressen inte betraktades som rumsren. Då var de minsann underdogs, då fnös Jan åt DN, som han kallade "Sveriges malligaste morgontidning" eller (ihop med GW) "Tant DN". Och nu – hux flux – har boulevardpressen blivit fin som snus.

Själv har jag just bloggarna att tacka för att jag slipper allt sladdrigt dödkött som "riktiga medier" bjuder ut. Istället får jag fördjupad kunskap i både aktuella ämnen och inom smala specialområden. Jag får det via bloggarnas egna kunskaper och genom länkarna de hänvisar till. Det gör att jag t o m kan uppskatta en del av det material som ligger begravt i kvällspressens vulgomiljö. Pärlor i skiten som det går direktkanaler till, och jag slipper skitlukten.

Men än saknar jag en ordentlig genomgång av Liza Marklunds agenda i de "riktiga medierna". Särskilt som den lyser igenom så bjärt i hennes nedlåtande syn på bloggarna.

Blog on!