Inte för att frågan är ny, men den är intressant och har alltid väckt debatt av det enkla skälet att svaret inte är ett ja eller nej.
Så, än en gång: Finns "den lyckliga horan"? Liw Enqvist, som är på g med en roman om sitt liv som sexarbetare (utkommer på Normal, håll utkik!) blir just nu flitigt intervjuad på Prides olika scener. Hon är en charmerande och cool kvinna, bildad och beläst, och hon grusar effektivt uppfattningen av porrindustrins stackars nertrampade kvinnliga vrak.
Istället försvarar hon sitt yrkesval på samma sätt som folk motiverar andra riskabla karriärer. Och hon gör det bra.
När jag lyssnade på henne igår deklarerade hon att man lika gärna kan ta betalt för nåt man ändå gör, fast gratis. Detvillsäga ha sex.
Jo. Jag har själv fått såna erbjudanden, när jag var mycket yngre och befann mig utomlands (som Liw när hon fick förslaget hon inte kunde motstå). En hallick frågade mig på stranden varför jag hade sex med en massa killar när jag kunde göra exakt samma sak och få riktigt bra pröjs. Jag avböjde. Hela grejen skrämde mig. Tror att det är kopplat till min självbild. Jag skulle känna mig billig. Fast egentligen är man kanske billigare om man gör det gratis.
Var ligger skillnaden, tror ni?