månadsarkiv: juni 2008

PRASSEL UTAN TISSELTASSEL

Klart han förlåter mig för att jag är otrogen. Man är ju bara människa FCS!

Veckorevyn dimper ner på vår hallmatta varje vecka. Min yngsta brukar då spetsa denna tilldragelse med en eller annan ironisk kommentar. Den här gången gällde det en glättig rubrik om otrohet som lyder: "Kan du förlåta hans otrohet? Svar: Ja, det går (och vi vet hur!)"

Så bra, sa hon. I Slitz får killarna läsa om konststycket i att bedra sin tjej utan att hon får nys om det. Och i Vecket lär tjejerna sig att acceptera snedsteget när det väl exploderat i deras ansikte.

Det är som med det mesta inom könsrollsproblematiken. Vänd på steken och tänk hur det skulle uppfattas.
VR: "Så här döljer du din otrohet för pojkvännen!"
Och Slitz: "Kan du förlåta hennes otrohet? Svar: Ja, det går (och vi vet hur!)"

TACKOR & KRAMAR TILL JOURKVINNORNA

image243

En skön supersupporter …

image244

The bang gang.

Jag vill inte tjata ihjäl er om kvinnosaken, men vad ska man göra? Igår höll jag mitt sista gig för säsongen på Kvinnojouren på Dal, i ett somrigt Dalsland. Och det är, som dessa kraftfulla jourkvinnor påpekade, omöjligt att se världen på det gamla sättet när man väl öppnat ögonen.

Jag citerar ur boken "Vägen ut" av Mariann Andersson, som jag fick i present och hann läsa på tåget hem:

"Allt sedan födseln växer kvinnorna långsamt, lömskt och smygande in i den oundvikliga tvångströja som samhllets kultur, moral, traditioner och bruk utgör, så omärkligt att de tror den är den del av deras egen natur, trots att den så småningom kommer att gastkrama många samt stympa och förtvina de flesta./—/I själva verket är förtrycket av kvinnorna roten till det mesta av människornas ondska."

Ändå är det sällan jag möter så många bullrande skratt och så mycket sprudlande livsenergi som bland jourkvinnorna runtom i Sverige. Ibland kommer även tårar. Men det är liv i luckan. Och än en gång vill jag hylla alla dessa tappra och osjälviska eldsjälar som arbetar ideellt för att hjälpa utsatta kvinnor och informera om den skamliga hederskultur som ännu regerar i det här landet. Den hederskultur som bagatelliserar och förlöjligar våld, övergrepp och förtryck av kvinnor och barn, alla försök att förkväva ilskan som jäser, att tiga ihjäl de sanna historierna ur kvinnfolkets hjärtedjup.

Det arbete som utförs på gräsrotsnivå för att stärka kvinnans inflytande i samhällslivet är den viktigaste politiska kampen som pågår just nu.

Och den roligaste!
Upp till kamp ? det är sexigt!
Och ni män som står vid vår sida är ännu sexigare.

HÅRDA BUD I MELLERUD

Välkomna tillbaka till mitt vanliga bloggeri. Nu får ni snart läsa om snusk, bajs och dårar igen. Men först behöver jag skriva av mig om mitt förhandenvarande bekymmer:

image242

Mina barn tar studenten hela tiden, känns det som. Nu är det dags igen. Tjocka släkten och andra nära sörjande ska komma hit till vårt lilla tjäll, och det ska bli … (fyll i vad ni tror).

Jag rör mig som en tennisboll för att fixa allt som ska fixas, men det blir aldrig klart. Jag har ju ett jobb att sköta gubevars. Och i morse klev studentskan in i mitt rum just som jag fått värsta flytet och berättade i milt anklagande ton att hennes kompis päron hade köpt 50 flaskor sprattel. Vad skulle jag bära hem?

Jag har en dunk, sa jag. Som jag fått av grannen. Vi kan göra bål.

Utan ett ord vände hon på klacken och gick ut, fast utan att stänga dörren om sig, med följden att katten ("Musen") hoppade ut genom fönstret till ballen och jag fick flyga efter och rådda tag i henne, därpå började telefonerna ringa och det var den arbetsdan.

I morgon ska jag dessutom föreläsa i Mellerud. Tror jag behöver en sekreterare. Men den enda jag har råd att avlöna är en fönsterputsare. En gång om året.

Mina barn tar ju studenten för jämnan.