månadsarkiv: januari 2008

HEJA HILLARY!

image173

Jag vill verkligen att Hillary ska vinna. Hon är en driven politiker och hon har sett rävspelet från en sida som är typiskt kvinnlig: över axeln på en man. Man brukar ju säga att bakom varje framgångsrik man står en kvinna och himlar med ögonen. Och bakom varje framgångsrik kvinna står en skilsmässa.

Men jag är inte så blåögd att jag inbillar mig att allt kommer att bli diametralt annorlunda bara en kvinna kommer till makten. Om vi bortser från Thatcher finns det nämligen en uppfattning hos många feminister om att kvinnor per automatik skulle skapa en rättvisare värld, finge de bara chansen. Det är f ö en utbredd föreställning hos många förtryckta kategorier och deras talesmän. Att de är bättre människor än förtryckarna, har högre moral osv.

Men problemen ligger väl i maktstrukturen snarare än hos genus, ras, klass, ålder etc. Sen hör det förstås till saken att maktstrukturerna är patriarkala inrättningar. Men bara för att vi röstar fram en svart president eller en kvinnlig statsminister förändras inte det strukturella förtrycket nåt nämnvärt. Tyvärr. För att komma till makten krävs det att man anpassar sig efter det rådande systemet. Verkliga samhällsförändringar kräver både breda folkrörelser och goda representanter för dessa. Det behövs också civilkurage och starka opinionsbildare. Och en och annan martyr.

Ändå tror jag att det är bra att få fler kvinnliga ledare. Vi måste vänja oss vid att även kvinnor sitter vid makten. Och vi behöver avslöja de mekanismer som används för att störta kvinnor från denna makt. Om Hillary uppnår sitt mål kommer vi att få se hur hon ställs på helt andra prov än män i motsvarande ställning.

Därför håller jag på Hillary.

HEJ DÅ, ANDERS

image172

När jag fick se att Anders Paulrud dött slog ett dovt mollackord ihjäl den här dan. Jag hade tränat och var uppåt tills jag läste nyheterna. Paulrud var en av de kulturkoftor jag alltid gillat just för att han var så lite kulturkoftig. Kände honom inte alls särskilt väl, men vi har råkat på varann genom åren här och där. Han var jämt glad och opretto. Och nu.

Ja, jag ska inte hålla på och ösa sentiment över den väg vi alla ska vandra, men det var liksom lite för tidigt för Liemannen att komma till honom, tycker jag.

På morgonen hade jag stått i omklädningsrummet med en kär väninna och skämtat om den förestående hädangången. Det var en kille som svimmade under spinningpasset, och vi kom fram till att det kan vara rätt ok att mula med gympaskorna på. Bättre än att kola när man skiter. Det är nämligen inte helt ovanligt. Att få lyftas upp med brallorna nere inne på dass.

Men Anders somnade in fint, kunde jag utläsa av nekrologen. I en säng.

Det är bara det att man liksom undrar för sig själv: "Jaha? Var det allt?" Och när jag sitter där och ser snopen ut räcker Döden lång näsa åt mig från sitt mörka hörn. Sprider en moloken halvdager i rummet. Och en tyngd genom kroppen.

Hej då, Anders.

VEM ÄR VEM?

image171

Endast den ytlige känner sig själv. Det var Wilde som hävdade detta. Och jag kan inte ge honom annat än rätt. Det tar förmodligen en livstid att lära känna sig själv, och då känner man bara den man har blivit genom alla åren. Därför blir jag alltid misstänksam när folk talar om för mig: "Jag är si, jag är så." Ofta kan man faktiskt räkna med motsatsen. Det de påstår att de är, det är de i regel inte alls. Ännu värre är det när folk påstår: "Du är si, du är så." Vad vet de om det egentligen? Ibland gör jag samma misstag, men ska försöka låta bli att förkunna för andra vilka de är.

Senaste exemplet är från igår, och nu får ni ursäkta ännu en omtagning av Guilloukomplexet. Jag lyssnade på ett radioprogram i P1 där Jan blev utfrågad av Jasenko Selimovic om attacken mot mig och min bok. Guillou radade upp sina sedvanliga käpphästar men var inte fullt så stöddig den här gången. Han påstod exempelvis inte längre att jag blivit "dumpad" av tre män och skrivit tre böcker som hämnd för det. Men han sa att min nya bok inte kunde vara sann eftersom jag skrivit två andra böcker om män det tagit slut med. Yada yada. Och han menade att det jag skrivit om Piratförlaget inte stämde, alltså var allt ljug. I de få scener (tror att det är två) som är hämtade från mitt samröre med Piratförlaget fanns Jan inte med öht, så hur kan han veta om de stämmer?

Guillou fortsatte jamsa, tramsa och stamma och avslöjade på nytt hur illa insatt han är både avseende kvinnomisshandel generellt och den misshandel jag utsattes för specifikt. Men det han återkom till var att han "kände paret".

Så fan heller! Jag har aldrig umgåtts med Jan privat. Jag har träffat honom på ett antal tillställningar och i de få fall då han och jag hade en konversation gick denna enbart ut på Jan, närmare bestämt hans senaste utspel i medierna som han var tvungen att älta än en gång inför alla som gitte lyssna. Han var totalt ointresserad av sällskapet han höll sin monolog inför. Trots det anser han sig känna mig så väl att han resolut kan säga sig veta vad som pågått inom mitt hems väggar där han aldrig satt sin fot.

Dessutom brukar få kvinnor vara så skickliga på att hålla masken som just de misshandlade. Jag är inget undantag.
Är det inte dags att vi närmar oss andra människor med ödmjukhet? Att vi erkänner för oss själva hur lite vi verkligen vet om dem? De som har mest att dölja visar upp den mest polerade fasaden.
När denna fasad sen rämnar är det inte läge att blunda.

Då är det dags att lägga till det man ser i det skrin av paradoxer som de flesta individer utgör.

RÄTTVISAN SEGRAR!

Jag kan aldrig släppa Oscar Wilde, min husgud. Funderar ibland på att skriva en roman om honom och hans plågoande Bosie, men vet inte riktigt hur. Vet inte ens om folk är intresserade. Många anser att det enda som är av intresse gällande författare och konstnärer är deras verk. Den åsikten delar inte jag. Särskilt inte när det gäller Wilde. Han ville även göra konst av sitt liv och valde den svåra vägen: Golgatavandringen.

Hans kärlek till den lille tyrannen Bosie blev hans fall, därvid är nästan alla överens. Men jag har också läst ett par biografier som tar Bosie i försvar och försöker släta över hans ondska. Alla som är nyfikna på hur en psykopat/patologisk narcissist fungerar kan lära sig mycket av att läsa om denne Bosie.

När innehållet i Oscars långa brev "De Profundis" blev klart för Bosie var Oscar redan död. Han hade skrivit brevet i fängelset och det var meningen att det inte skulle offentliggöras förrän långt senare, när alla var döda. Men Bosie fick nys om att det förvarades på British Museum, läste det och blev hysterisk. Med följden att "De Profundis" lästes upp under en rättegång så att allmänheten fick ta del av texten som avslöjade vad Oscar egentligen tyckte om sin stora kärlek.

image170

Bosie ägnade därefter all sin energi åt att smutskasta Oscar och försöka få sig själv att framstå som en ängel. Men historien utvisade att Bosie var just en bortskämd och elak marodör som drog med sig många oskyldiga i sin egen misär. Till och med hans egen brorson intygade att Oscars beskrivning av Bosie stämde med verklighetens Bosie.

Mot slutet av sitt liv skrev Bosie sin tredje biografi över livet med Oscar. Den gick i försoningens tecken, och gör därför sagan lite vackrare. Då hade Bosie själv fått ett fägelsestraff för förtal (vilket han beskyllde alla andra för att utöva). Det finns en sens moral i denna sanna berättelse som alla som råkat i klorna på en manipulativ parasit kan ta till sig. Förr eller senare faller ondskan på eget grepp.

Det tycks vara en universalsanning, och även om lidandet över att bli orättvist behandlad är nästintill outhärdligt, så skipas nån typ av rättvisa till slut.

Livet är orättvist, och det är ju tur för de flesta av oss, sa Oscar Wilde. Det tål också att tänka på när vi sitter hopkrupna och slickar våra sår. Det finns många som ändå har det värre.

Yes!

ALLA KAN TRALLA

Fett gott nytt på er!

Singstar-febern hade nått även mig, och nyårsaftonens efterfest gick i skrålandets tecken. Efter stora mängder skumpa kan alla tralla.

image163

Sällskapsspelen har blivit så användarvänliga att alla vågar. Och vill mer. Festen höll på till sex på morgonen. Ibland är det precis vad man behöver.

image168

De skönaste vännerna …

image165

Och kompisar från förr…

image166

Ja, visst är han …

image167

Jag tror förresten att jag måste investera i ett Nintendo också. Bilden t v är så som mina barn tecknat mig. De tycker att det är likt. Det tycker inte jag.

Men idag är jag mig lik igen efter nyårsröjet.