månadsarkiv: november 2007

JAG? MANSHATARE?

image119

Talade med en journalist igår som berättade att det ryktas att jag blivit lesbisk och att jag vill införa utegångsförbud för män. Va! Skulle jag …! Nä, vet ni vad! Nu måste jag drämma en av mina frökennävar i bordet.

Som jag har hållit på och klema med män i mitt liv och nu denna fasansfulla beskyllning ;).
De män som bär sig illa åt mot kvinnor tycker jag inte om, lika lite som de flesta ogillar diktaturer. Jag omger mig annars med trevliga och snälla karlar och jag har tre söner som jag älskar. De har i sin tur fina kompisar som jag blir glad av att se. Min yngsta dotter har en supergullig pojkvän och min äldsta dito omger sig med raringar. Det finns män som har stöttat mig enormt när jag råkat i klorna på nåt av de vedervärdiga kräk som dessvärre cirkulerar därute.

På den här bloggen har några killar om och om igen ylat: "Var finns nyanserna?" Nyanserna kan jag dock inte upptäcka hos regelrätta skitstövlar eller psykopater. Dem bör vi bekämpa tillsammans, män som kvinnor. Psykopatsvin förstör för oss alla, de är en samhällsfara. Det enda jag begär är att vi ska lära oss känna igen lukten av dem så att vi inte släpper in såna pesthärdar i våra liv. Vad det kan leda till är jag ett öppet och levande exempel på. Se mig som ett lackmuspapper – jag blir röd när jag vittrar en psykopat.

Och vad är det för fel med det? Den känsligheten fick jag för övrigt betala dyrt för. Så kom igen nu, sötnosar. Nu kämpar vi vidare. Sanningen är alltid en kamp.

SNICKESNACK

Förlåt att jag inte varit här på ett par dar, men ni förstår, jag dras med ett snickarhelvete. Han kommer hit högst sporadiskt och mitt hem är fucked up. I början kunde vi skoja om det. Jag hotade med att lägga ut en bild av honom här och han såg rädd ut. Jag hotade också med att "hjälpa" honom spackla och sånt, och då såg han ännu räddare ut. Han insåg att det skulle bli mer jobb för honom om jag la mig i med mina frökenfingrar.

Nu är det hursomhelst inte kul längre. Jag svär långa ramsor stup i kvarten och står inte ut med att vara hemma för här är så satans jävla helvetes sjukt rörigt. Sen när karln kommer, då är han hälsad som Vår Herre. Och jag vill egentligen låsa in honom och inte öppna förrän han är klar. Men han kommer så sent om kvällarna att jag måste krypa till kojs innan han ens börjat jobba, och då smiter han ut så fort jag somnat.

En väninna är gift med en handy man. Det verkar vara den finala lösningen. Ska man behöva fucking fria till snickarjäveln för att få ordning på torpet! Fast det är klart. Jag har ju aldrig haft nån större nytta av män, så det kanske är rena uppköpet att gänga sig med en hantverkare. Å andra sidan: jag är inte ensam om mina taskiga erfarenheter av snickare. De lovar att komma men kommer inte. Det brukar kallas för passivt aggressivt beteende. Och jag vill fan inte vara med nån som fejkar. "Kommer du?" "Ja, jag kommer… (NOT!)"

image118

Saken i egna händer, va?

BURLESK MED FLÄSK

image115

Var på burleskfest i helgen och det kändes väldigt … präktigt. Urringade rumpor och bröst, nitar, läder, remmar, piskor, spetsar, hattar, tyll, nät, fjädrar, kedjor, klackar, korsetter, strumpeband ? ni vet. Och mycket väluppfostrat. Lydigt hade alla spökat ut sig till Army of Lovers. Sällan har sexuella fetischer känts så könlösa. Festen höjdpunkt var när en av artisterna gjorde ett fjäderprytt dansnummer för att som final svänga runt med en blek dallrig cellulitrumpa som långtifrån motsvarade de retuschade bilder av naket kvinnohull som vi är vana vid att se. Då blev det burleskt. Och då blev det också sexigt.

Men som vanligt var det bättre förr, detvillsäga på den härliga förfesten hemma hos de goda vännerna.

image116

Vore inte det bästa partyreceptet att träffas för att värma upp inför en större grej och sen bestämma att man sitter kvar i stugvärmen och fortsätter festen där man är? År inte det den verkliga innebörden av att gräva där man står? Eller kanske skörda där man sår.

NU ÅKER NI UT!

image114

Vänner (och fiender)!

Nu har detta hänt som jag hoppades få slippa. Men dessvärre är det oundvikligt pågrundav att det finns ett tragiskt thrashdrägg som envisas med att fälla de mest ovederhäftiga, kränkande och elaka kommentarer de kan komma på i sin torftiga föreställningsvärld. Personangreppen blir bara allt plumpare och har nu börjat gälla även mitt yttre. Jag är alltså inte bara allmänt korkad, sjuk i huvudet, desperat etc. Jag är också en rynkig skönhetsopererad överspacklad GAMMAL (ett mycket frekvent invektiv) fitta (lägg till det jag har glömt).

Upprepade gånger har jag bett belackarna att hålla sig till en anständig nivå, men när jag sen skriver om en eller annan man som jag anser har betett sig svinigt (obs: inte om hans yttre kännetecken), så blir hänsynslösheten bara värre. Flera av mina trogna bloggläsare misstänker att mitt ex har blandat sig in i leken. Jag vet inte det. Däremot påminner de grövsta påhoppen om hans gränslösa brutalitet. Å andra sidan är ondskan sig väldigt lik, den är stapelbar i sin opersonlighet och substanslöshet. Oavsett om det är mitt ex eller kopior av honom som förgiftat denna blogg är det högst olyckligt.

De personerna har nämligen med sina sjuka och fega angrepp gjort bort sig så till den omilda gräns att jag inte längre kan låta bloggen vara fri och ocensurerad. Mina barn ska inte behöva få se dessa vedervärdiga attacker på deras mamma. Dessutom vill jag inte ha genuina äckel på mitt revir. Det är lika dumt som att stanna kvar i ett misshandelsförhållande. Det äcklen ägnar sig åt är inget annat än verbalt våld. Jag har inte gjort mig skyldig till de handlingar som jag beskyller vissa män för att ha begått. Då ska jag inte heller behöva bli skändad som om jag vore en av dem.

Jag är en sk offentlig person som har fått ta fett med skit i medierna. Men då har det alltid funnits en avsändare. Det är trots allt fair play. Jag är med andra ord skapligt garvad i grenen offentlig smutskastning. Från och med nu tänker jag emellertid använda mig av deleteverktyget och radera de kommentarer som inte är värda att få förekomma här, såvida de inte framförs med verkliga namn och blogg- eller e-postadresser.

Ni fick chansen, ni missbrukade den och nu åker ni ut.
Så kan ni ju försöka hitta nån annan kvinna att ösa ert perversa hat över.