Det har kommit flera synpunkter på Niclas Salomonssons "debattartikel" i SvD. Vad som har inträffat är det som alltid händer kvinnor som gått ut och berättat om eller anmält övergrepp som män utsatt dem för.
Offret görs till förövare. Deras sexvanor, utseende och beteende granskas i detalj, förvrids och presenteras som orsaker till övergreppen, direkt eller indirekt. Det ingår i dramaturgin. Än en gång blir kvinnan kränkt, hennes trovärdighet ska skjutas i sank och många män jublar åt den fortsatta förödmjukelsen.
Detta var ett av skälen till att jag skrev Boven. Jag träffade massor av såna kvinnor. Mitt eget liv var slaget i ruiner. Och jag visste att jag förr eller senare skulle släpas i den offentliga smutsen. Men jag gjorde det ändå. För min och för alla andra utsattas skull.
Det "perfekta offret" är kvinnan som väl påklädd och nykter går genom en park mitt i natten för att ge medicin till sin sjuka mor och blir påhoppad bakifrån av en drogad våldsman. Väldigt sällan ser offret ut på det sättet. Och gör hon inte det kan hon demoniseras av sexistiska fördomsfulla män (och en del kvinnor).
Jag är således nu av Guillou framställd som en bitter, övergiven kvinna med vidlyftiga sexuella erfarenheter och lustar som ständigt blir dumpad och därför vill hämnas.
I Niclas "version" framstår jag som en psykiskt labil självmordsbenägen alkoholist och narkoman, en dålig mor med patologisk avund och svartsjuka som vill tjäna pengar på att förtala män som "dumpat" mig. (Detta uttalas av en man som tjänar pengar på andras böcker).
Jag skulle då självmant leva med förtryck, misshandel och terror för att få stoff till en ny bok. Att jag har dokument som visar de fysiska skadorna jag fick bagatelliseras till ett "misstag".
Men de som känner till problematiken i misshandelsrelationer vet att de fysiska övergreppen bara är toppen av ett isberg. De omgärdas av diverse typer av hot, emotionell utpressning, dubbla budskap, översitteri och ofta även sexuella övergrepp.
Tror nån då att Niclas bild av vår relation är en rimlig beskrivning? Att en man kan vara en kärleksfull och omtänksam partner och sen plötsligt nästan har ihjäl sin kvinna för att därefter åter bli som en söndagsskoleelev?
Den som godtar en sån förljugen bild som drar ner en viktig fråga till den sjabbiga nivå SvD tillät har i alla fall ingen trovärdighet här. Och kommentarer i den andan vill jag inte ha längre.
Detta är mina sista ord i frågan.